Studien syftade till att belysa gymnasieelevers upplevda bakomliggande orsaker till sin problematiska skolfrånvaro samt att med avstamp i upplevelserna undersöka hur gymnasieskolor kan arbeta främjande och förebyggande mot problematisk skolfrånvaro. I studien användes metoden livshistorieintervjuer, där tre respondenter skildrade sin skolfrånvaro och hur de upplevde skolans agerande i samband med denna. Berättelserna genomsyrades av upplevelser av att skolan höll dem innanför ramar som de inte förmådde befinna sig inom. Av resultatet framgick hur skolrelaterade faktorer såsom brister i lärmiljön, bristande trygghet i skolan och bristande bemötande från skolans personal ansågs vara avgörande för den problematiska frånvaron. Med utgångspunkt i respondenternas upplevelser blev en av studiens viktigaste slutsatser att varje enskilt fall måste betraktas såväl utifrån elevens unika behov som med hänsyn till specifik, omgivande kontext. Vidare underströks vikten av skolans beaktande av det kompensatoriska uppdraget inom likvärdighetsbegreppet, så att den frånvarande eleven kan ges tillräckligt med stöd för att kunna fullfölja närvarokravet och utifrån sina egna förutsättningar utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.