The purpose of this study is to see if there is any difference in speech space and teachers treatment against pupils with different gender.  I have made this study based on behaviorist and a socio-cultural approach. Children need a positive reinforcement to learn and to co-op with their environment. Together with a more competent student or teacher can a child learn more than on its own. I have observed two operating teachers on two different schools. Every teacher has been observed at four opportunities. I have used both an observation scheme and a sound recording of the classes. After the recording material and the observation scheme has been analyzed. The result has showed that the speech space between boys and girls is comparable with a small advantage of girls, girls more frequent want to speak their mind during class.  On the other hand, boys get more attention via encouragement and injunctions. The result also shows that the teacher foremost is using responsive initiation draws.  It’s the teacher who nominates who get the speak in the classroom and the follow-up to the students is usually short. / Syftet med denna studie är att undersöka skillnader i talutrymme samt lärarens bemötande i klassrummet utifrån elevernas kön. Studiens har utgått ifrån ett behavioristiskt och ett sociokulturellt synsätt. Barn behöver positiv förstärkning för att lära sig samt att människan lär i samspel med sin omgivning. Tillsammans med en mer kompetent, kamrat eller lärare kan ett barn lära sig nya saker som hen inte kan på egen hand.  Observationer har skett av två verksamma lärare på två olika skolor. Varje lärare observerades vid fyra olika tillfällen. Både observationsschema samt ljudinspelning av lektionen har använts. Det inspelade materialet har sedan tillsammans med observationsschemat analyseras.  Resultaten visar att talutrymmet mellan flickor och pojkar är jämnt fördelat med ett litet övertag på flickor, flickor är även mer frekventa på att vilja ha ordet. Pojkar får däremot betydligt mer uppmärksamhet i form av beröm och tillsägelser. Resultaten visar även att läraren främst använder sig av svarsindikterade initieringsdrag. Det är främst läraren som nominerar vem som ska tala i klassrummet, och uppföljningen till eleverna är ofta mycket kort.

Att etablera och upprätthålla ordning i klassrummet är en komplex uppgift för lärare, särskilt för oerfarna lärare som ännu inte har etablerat egna framgångsrika metoder. Syftet med denna studie är att analysera hur lärare och elever konstruerar lokal ordning och agenda, genom empiriska observationer av daglig klassrumsinteraktion. En genomgång av tidigare forskning visar att klassrumsordning kan studeras från olika perspektiv, inklusive historiska, moraliska, kulturella och konstruktivistiska perspektiv. Denna studie utgår från ett etnometodologiskt perspektiv och teoretiska begrepp som direktiv, tillsägelser, sanktionering, mitigering, uppgradering, intersubjektivitet och ansvarsskyldighet utgör verktyg för analys av interaktionen. Observationerna dokumenterades genom videoinspelningar och fältanteckningar under lektioner i två mellanstadieklasser från två åtskilda skolor. Datamaterialet består huvudsakligen av transkriberad interaktion från 735 minuters lektionstid. Interaktionerna har analyserats med samtalsanalys och vissa inslag av etnografiska metoder. Resultaten visar att både lärare och elever kan observeras konstruera ordning genom att adressera oönskat eller störande beteende. Lärare använder många olika strategier för att ge direktiv eller korrigera elever, medan eleverna verkar imitera vissa av dessa strategier när de saktionerar sina kamrater. Lärare tenderar att mitigera sina tillsägelser på olika sätt, medan elever interagerar på ett mer omitigerat sätt gentemot varandra. De flesta korrigeringar handlade om oönskade ljud eller prat, med det fanns även andra exempel, bland annat ouppmärksamhet (enligt lärare) och handlingar som ansågs vara fusk (enligt elever). Lärare använde även förebyggande strategier för att undvika potentiella problem innan de uppstod. När elever utmanade den rådande maktstrukturen kunde det leda till uppgraderade tillsägelser från lärarens sida, eller till agendakonflikter som inte alltid hade en självklar lösning. Denna studie ger empiriska exempel på strategier som implementerats av lärare och elever vid lokal konstruktion av ordning och agenda, vilket kan vara både till praktisk hjälp för verksamma lärare och en vetenskaplig utgångspunkt för vidare studier på området. / Establishing and maintaining classroom order among students is a complex task for any teacher, especially for inexperienced teachers who have not yet established their own successful methods. The aim of this study is to analyse how teachers and students construct local order and agenda through empirical observations of everyday classroom interaction. A review of previous research reveals that classroom order can be studied from different perspectives including historical, moral, cultural and constructionist perspectives. This study uses an ethnomethodological perspective and theoretical terms such as directives, reproaches, sanctions, mitigations, upgrades, intersubjectivity and accountability as tools for analysis of interaction. Observations were documented through video recordings and field notes during lessons in two middle school classrooms, from two different schools. The data consists mainly of transcribed interaction from 735 minutes of lesson time. Data has been analysed using Conversations Analysis conventions as well as some aspects of ethnographic methods. Results show that both teachers and students can be observed to construct order by addressing unwanted or disruptive behaviour. Teachers use many different strategies to direct or reproach students, while students appear to mimic some of these when sanctioning their peers. Teachers tend to mitigate their reproaches in various ways, while peers interact in a more unmitigated manner. The main cause for reproach was unwanted noises or talking, along with a variety of other examples such as inattention (addressed by teachers) or cheating (addressed by peers). Teachers also used preventative strategies in anticipation of potential problems. When students attempt to challenge the teacher’s position of power, it can lead to upgraded reproaches or to agenda conflicts which sometimes have no simple solution. This study provides examples of strategies implemented by teachers and students when constructing order and agenda, offering a source of empirical data for practicing educators and a foundation for further research.