Denna studie kommer att behandla den muntliga interaktionen som ett begränsat antal kvinnliga klasslärare i årskurs 2 har med sina elever. Syftet och studiens frågeställningar kommer att besvaras genom en triangulering. Vår triangulering innebar att den ena studenten utförde observationer och den andra studenten genomförde kompletterande, av Esaiasson et al (2007 s. 220) benämnda, samtalsintervjuer. Efter genomförda delstudier sammanställdes resultaten och jämfördes med varandra. Den slutliga jämförelsen är den kompletterande delen som möjliggör trianguleringen. Studien fokus på lärarens ledarskap synliggörs genom att observera lärarens muntliga tillsägelser respektive beröm till sina elever säväl som deras uppfattning om hur och när de ger tillsägelser och beröm till eleverna. Under observationen undersöktes därmed antalet tillsägelser respektive beröm läraren gav enskilda elever respektive en grupp/hela klassen under en svensklektion. Studien har även kartlagt antal tillsägelser respektive beröm som gavs till pojkar respektive flickor. Observationerna skedde alla under 20 minuters genomgång respektive 20 minuters enskilt arbete. Under observationen var det endast den muntliga responsen som observerades, och därför tog observatören ingen hänsyn till kroppsspråket eller annan typ av kommunikation. Denna specifika avgränsning har vi valt för att avsiktligt begränsa studien även om att vi är medvetna om att ledarskap kommuniceras på en mängd olika sätt. Observationerna följdes sedan upp med kompletterande samtalsintervjuer där de observerade lärarna fick delge sina tankar och sin uppfattning om sin interaktion med sina elever och därigenom även sitt ledarskap. Slutligen jämfördes resultatet på observationerna med intervjusvaren för att pröva om lärarens uppfattning stämmer överens med praktiken. Genom observationer kom vi fram till att lärarna i vår urvalsgrupp oftare gav tillsägelser än beröm till eleverna. Detta resultat uppnåddes trots att beröm gavs både när eleven uppvisade ett önskvärt beteende och en bra arbetsprestation medan tillsägelser endast gavs när eleven uppvisade ett icke önskvärt beteende. Resultatet av intervjusvaren visade däremot att lärarna själva ansåg sig ge mer beröm än tillsägelser till sina elever.

I detta arbete läggs fokus på hur läraren kan uppmuntra sina elever att tala i främmandespråksklassrummet. Arbetet presenterar vikten av att tala i klassrummet, med utgångspunkt dels i statliga styrdokument för engelskklassrummet och dels i teorier och tidigare forskning kring hur eleven bäst kan utvecklas.   Med detta som grund presenteras i resultatdelen faktorer som påverkar viljan att kommunicera i klassrummet och  strategier som läraren kan använda sig av för att uppmuntra till tal i klassrummet. Arbetet berör exempelvis klassrumsmiljön och sådant läraren kan tänka på, samt metoder läraren kan använda sig av för att locka elever till interaktion i klassrummet.   Arbetet visar bland annat att miljön i klassrummet bör vara öppen så att eleverna inte behöver riskera att skada sin självkänsla. Även läraren bör vara öppen och försöka visa att man är någon att lita på. Läraren bör bland annat tänka på hur och när han/hon väljer att rätta elever, försöka skapa en interaktiv miljö genom att ställa mycket frågor och använda motivationshöjande aktiviteter

Enligt ett sociokulturellt perspektiv är språk och tanke varandras förutsättningar, samtidigt som kunskaper och språk utvecklas i samspel med andra. Muntlig interaktion är därmed viktig för elevers språk- och kunskapsutveckling men avgörande för flerspråkiga elever. Detta ställer höga krav på lärarens utformning av undervisning samt det utrymme som ges för muntlig interaktion. Skolinspektionens granskning visar dock att det råder stor brist gällande undervisning i det flerspråkiga klassrummet, vilket hämmar flerspråkiga elevers språk- och kunskapsutveckling. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka, sammanställa och presentera forskning som behandlar muntlig interaktion i det flerspråkiga klassrummet. Frågeställningarna som relaterar till syftet utgår ifrån det sociokulturella perspektivet och lyder: Vilken betydelse har muntlig interaktion för flerspråkiga elevers språk- och kunskapsutveckling? Vilka faktorer påverkar utrymmet för muntlig interaktion i det flerspråkiga klassrummet? Studien är en litteraturstudie som bygger på nationell och internationell forskning i form av vetenskapliga artiklar, avhandlingar, konferensbidrag, forskningsrapport samt vetenskapligt baserade böcker.   Resultatet visar att muntlig interaktion har betydelse för flera olika aspekter inom språk- och kunskapsutveckling, bland annat för den kognitiva utvecklingen och för identitetsskapande processer. Vidare framgår att lärarens inställning, val av interaktionsformer samt gruppformatering är avgörande faktorer för hur utrymmet för muntlig interaktion möjliggörs och för flerspråkiga elevers möjlighet att nå språk- och kunskapsutveckling.

Studiens syfte är att skapa kunskap om strategier som lärarna använder under lektionerna för att främja elevernas muntliga interaktion i den spanska undervisningen. Utifrån detta syfte formulerades två frågeställningar: Vilka strategier använder lärarna mest för att främja elevernas muntliga interaktion i den spanska undervisningen? Och Vilka fördelar och nackdelar har, enligt lärarna, dessa strategier? För att få svar på forskningsfrågeställningarna användes kvalitativa forskningsintervjuer som genomfördes med sex spansklärare i högstadiet. Intervjuernas resultat ger en helhetsbild av olika strategier som sex spansklärare använder mest för att främja den muntliga interaktionen i den spanska undervisningen. Dessutom förklaras fördelar och nackdelar som dessa strategier har, enligt lärarens berättelser. Resultaten visar att genom att använda olika strategier kan den muntliga interaktionen i den spanska undervisningen främjas. Sammanfattningsvis kan sägas att studien anses tillföra information som kan vara till nytta för alla lärare som undervisar i spanska (L2) och moderna språk i allmänhet.

Syftet med föreliggande uppsats har varit att undersöka den muntliga interaktionens funktion och utrymme i sfi-undervisningen.  Uppsatsen har utgått från fyra forskningsfrågor, där två riktar sig till sfi-läromedel, och två till sfi-lärare. För att besvara uppsatsens forskningsfrågor har vi intervjuat fyra verksamma sfi-lärare och gjort kvalitativa innehållsanalyser av deras läromedel. Vi har därmed undersökt de aktuella lärarnas syn på muntlig interaktion samt deras undervisningspraxis. I läromedelsanalyserna har vi undersökt hur stort utrymme den muntliga interaktionen får, samt vilken karaktär och vilket syfte de muntliga övningarna har. Studiens resultat blev att både de analyserade läromedlen och de intervjuade lärarna använde muntlig interaktion som metod för andraspråksinlärningen. De kvalitativa innehållsanalyserna visade att samtliga läromedel, i varierande utsträckning, uppmuntrar till interaktionella moment med innehåll snarare än form i centrum. Resultatet från intervjuerna visade att lärarna värderar den muntliga interaktionen högt. De använde sig av läromedlen som grund i planerandet och utförandet av undervisningen, någonting som stämmer överens med tidigare forskning. Trots att lärarna fann sina läromedel något bristfälliga gällande muntliga övningar, såg de inget problem med att skapa egna diskussionsövningar utifrån böckernas texter. Diskussionsövningar tenderar att ha en innehållsbaserad karaktär, med ett intersubjektivt meningsskapande som syfte. Den muntliga interaktionen blir då en undervisningsprincip, snarare än ett undervisningsmål.

Syftet med denna studie är att undersöka hur svensklärare i F-3 resonerar om den muntliga interaktionens betydelse för elevers läsutveckling samt på vilka sätt lärarna använder sig av det muntliga i läsundervisningen. Studien grundar sig i teori som ser läsning som något som utvecklas i en meningsfull och social kontext. I studien presenteras och redogörs för begreppen läsning som social praktik, textrörlighet samt inre och yttre motivation. För att undersöka de valda frågeställningarna har svensklärare i F-3 intervjuats genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att majoriteten av lärarna använder muntlig interaktion i sin läsundervisning eftersom de anser att muntlig interaktion har betydelse för elevers läsutveckling utifrån tre syften: det skapar stöttning, ökar elevernas motivation och främjar en fördjupad förståelse för texter. Vidare visar resultatet att lärarna planerar och genomför läsundervisning med muntligt innehåll i olika hög utsträckning. Somliga lärare genomför strukturerade textsamtal som en undervisningsaktivitet medan andra lärare har spontana samtal om det lästa när tillfälle ges. Diskussionen tar upp och problematiserar denna skillnad mellan lärarnas didaktiska val för textsamtal i relation till tidigare forskning som beskriver vikten av att samtal om det lästa sker strukturerat och planerat för att leda till läsutveckling. Att det finns en tydlig skillnad i lärarnas didaktiska val för att genomföra textsamtal innebär att alla elever inte har en likvärdig läsundervisning. Somliga elever i F-3 får delta i planerade och strukturerade textsamtal i högre utsträckning än andra elever beroende på lärarens didaktiska val och syn på läsning som en social praktik.

Syftet med vår studie är att undersöka hur språklärare och studiehandledare resonerar kring hur de tillsammans kan uppmuntra elever till att delta i den muntliga interaktionen som sker i klassrummet. Arbetet syftar till att besvara följande två frågeställningar;  Vad säger språklärare om hur de arbetar med muntlig interaktion i det flerspråkiga klassrummet för att uppmuntra elevernas interaktiva förmåga?    Vad finns det för olika exempel på stöttning som är effektiva för att främja den muntliga interaktionen? För att undersöka hur lärare och studiehandledare arbetar med att främja den muntliga interaktionen genomförde vi en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer med 5 språklärare och 2 studiehandledare. Resultatet visar att berörda lärare planerar sin undervisning inriktad på muntlig interaktion utifrån elevernas behov och kunskap samt i förhållande till kursplanens mål. Samtliga lärare använder dialog i sin undervisning genom samspel mellan lärare och elever samt mellan eleverna själva. Lärarna i intervjuerna använder olika typer av stöttning för att hjälpa och stödja eleverna för att de ska delta i dialogen och disskussionen som sker i klassrummet, till exempel genom att använda öppna frågor eller koppla till elevernas erfarenheter och kunskaper.  I intervjuerna framkommer också att nästan alla lärare lägger stor vikt på grupparbetet. Grupparbete är ett exempel på en effektiv metod för att ge eleverna möjlighet att delta i muntlig interaktion i ökad utsträckning. Alla lärare använder translanguaging som en viktig resurs i sin undervisning för att förklara svåra ord. Samt så är de eniga om att modersmålet har en stor roll för att eleverna ska få en grundläggande förståelse för det andra språket. Resultaten visar också att studiehandledare har en viktigt roll för att hjälpa och stödja flerspråkiga elever i sin inlärning av andraspråket, men det finns begränsade samarbete mellan språkläraren och studiehandledare.

Lärarnas muntliga kommunikation på spanska är viktigt för att leda eleverna till att kunna förstå språkets logik och tala det. Men forskningen har visat att arbetet är utmanande för lärare även om det är oklart varför. Syftet med den här studien är att få en bild och en förståelse om lärmiljö i spanskundervisning med fokus på spanska som arbetsspråk i undervisningen i grund- och gymnasieskolor. I undersökningen deltog 52 erfarna lärare i spanska från 11 regioner i Sverige. Resultatet visar att 1) lärarna i spanska är medvetna om att de ständigt behöver träna på sin muntliga färdighet i spanska och att de önskar att göra detta, 2) att det finns problem med att använda spanska som arbetsspråk i spanskundervisning både i grund- och gymnasieskolan, 3) att spanskundervisning sker i stora grupper både i grund- och gymnasieskolorna och 4) att den fysiska lärmiljön (klassrummet) för undervisning inte är optimal både i grund- och gymnasieskolorna. Vidare forskning är nödvändig kring vilka de främsta orsakerna är till att lärare tycker att de är oviktigt att tala spanska i sin undervisning samt till att lärare upplever att det är svårt att använda spanska som arbetsspråk i sin undervisning. Det är dessutom viktigt att utforska i vilken utsträckning gruppstorlek och den fysiska miljön i spanskundervisning påverkar elevernas spanskinlärning och lärarnas undervisning.

Vårt arbete syftar till att få större vetskap om hur språkundervisningen kan göras autentisk och meningsfull genom att knyta kommunikationen på målspråket till undervisningssituationen samt elevernas vardag och verklighet, i studien även kallat för ”här och nu”-interaktion. För att få svar på de frågor vi ställt oss i undersökningen har vi intervjuat och observerat lärare och elever på två skolor samt analyserat det insamlade materialet med hjälp av relevant litteratur. Utifrån den undervisning som studerats har vi kunnat fastställa att interaktion på målspråket ur ett ”här och nu”-perspektiv både från lärares och från elevers sida är önskvärt men samtidigt svårt att genomföra och därmed lämnas lite utrymme ute på skolorna. Resultaten visar även att förekomsten av ”här och nu”-interaktion starkt påverkas av lärarens personliga inställning till muntlig kommunikation på målspråket samt att det i första hand krävs en förändring av kursplanerna för att skapa en språkundervisning där kommunikation på det främmande språket bygger på flerstämmiga samtal om här och nu. / Our intention with the study was to increase our knowledge about how teachers can make the verbal communication in foreign language studies more authentic and meaningful by including the pupils’ interests and reality as well as the classroom situation while working with verbal interaction. To find the answers to our questions we interviewed and observed two teachers and their pupils. Our study shows that verbal communication considering "here and now"-interaction is wanted from teachers as well as from pupils but due to difficulties exist in a very small scale. Our study also shows that the teacher`s personal attitude to interaction in a foreign language affects the work with verbal communication and that not only teachers but also the course plans need to change their perspective on verbal communication to achieve foreign language studies that build on meaningful discussions and conversations considering the interests and the reality of the pupils.

Detta examensarbete är en kvalitativ studie som ämnar att undersöka och jämföra den övergripande förmågan i muntlig interaktion hos studerande på vuxenutbildningen inom svenska som invandrare och yrkesutbildning med integrerad språkundervisning som läste på nivån motsvarande sfi–kurs D. Studiens syfte är att bidra till forskningsluckorna inom SLA och teorier om samtalsturer. Studiens teoretiska utgångspunkter är sociokulturellt lärande, interaktionell kompetens i ett andraspråk samt teorier om turtagning och aktivt lyssnande. Det empiriska materialet från respektive grupp jämfördes med varandra i två huvudsakliga steg. Det första steget belyser elevernas övergripande förmågor i muntlig interaktion utifrån bedömningskriterierna i sfi–kurs D. Det andra steget visar på färdigheter i aktivt lyssnande genom att undersöka aspekter som berör samtalskonstruerande samtalsturer och uppbackning genom att undersöka talsymboler som "ja", "uh–huh", "mm" och "hm" för att signalera att de är engagerade och bekräfta det som har sagts samt återkopplingssignaler såsom att ställa specifika frågor, dela liknande erfarenheter för att visa solidaritet med talaren och uttrycka åsikter (Yngve, 1970; Pomerantz, 1984a, enligt Ishida, 2011). Utifrån Sacks, Schegloff och Jefferson (1974) generella regler för talarbyte a) talaren utser nästa talare, b) samtalsturer är självvalda, eller c) att talaren väljer att fortsätta om ingen annan väljer att ta turen. Regeln är att om varken talaren utser nästa talare a) eller om ingen självmant tar ordet b) fortsätter den nuvarande talaren c) och en ny “runda” av turerna a–c fortsätter tills att talarbyte sker. Dessa situationer förutsätter aktivt lyssnande. Resultatet från vår studie visar att yfi–gruppen visar en tendens att organisera turtagningen mer i linje med målspråket. Denna tendens manifesteras genom spontan turtagning och undvikande av tystnad i samtalen. Dessutom uppvisar yfi–gruppen aktivt lyssnande genom samkonstruerade turer, uppbackningar och överlappningar, vilket signalerar ömsesidig förståelse och engagemang. Vad gäller sfi–gruppen noterades en förändring i samtalsklimatet över diskussionens gång. Inledningsvis visade de längre turer och tydliga övergångar mellan samtalsturerna, vilka sedan blev kortare över tid. Vi drog slutsatsen att skillnaderna i programmens input och output sannolikt kan förklara variationen i samtalsturerna mellan grupperna.