The aim of this examination paper is to investigate the use of linguistic feedback among male senior high school students. Two groups consisting of male students preparing for ensuing studies, and two groups consisting of male students taking vocational studies, was interviewed in four separate interviews. By comparing how these four groups used linguistic feedback in conversation noticeable differences has been identified. For example, the boys preparing for ensuing studies used linguistic feedback the most. Also, all interviewed groups used linguistic feedback the most when they agreed with each other. This study also investigates how typical male group speech (which is characterised by a will to express dominance as well as independence) can be affected by a consensus of opinion. Since that is a need for linguistic feedback to take place.

Uppsatsen är ett försök till att belysa programledarens roll i två svenska talkshows, Skavlan och Efter tio. Det specifika för en talkshow är att den är ett iscensatt samtal som ska vara informerande men framförallt underhållande. Syftet med uppsatsen är att ur ett retoriskt perspektiv undersöka vad man som programvärd för en talkshow använder sig av för sätt att kommunicera på samt att se hur programledarna ifråga agerar under själva samtalet.    Jag har analyserat dessa två talkshows genom samtalsanalys och gästerna genom att använda mig av teorier kring actio och intervjuteknik för att uppmärksamma de tillvägagångssätt programledarna använder sig av för att kommunicera med publiken. Jag har också undersökt programledarnas roller utifrån Erving Goffmans teori kring roller. Undersökningsmaterialet består av ungefär 30 minuters speltid från vardera talkshow, det vill säga ungefär ett halvt avsnitt av varje program.       De två inspelningsstudiorna ser ganska olika ut. Efter tio har en scen som liknar gemene mans vardagsrum, medan man i Skavlan har ett podium vars utseende kan kopplas till vardagsrummet, men runtomkring har man en stark studionärvaro. Då programvärdarna talar till den icke-närvarande publiken ser de rakt in i kameran. Fredrik Skavlan har också en fysiskt närvarande publik som han måste ta hänsyn till och vänder sig således oftare till den än till den icke-närvarande publiken, eftersom han kan interagera med denna på ett mer aktivt sätt. Han intar mer frekvent rollen som journalist än Malou von Sivers, som snarare blir en del av det samtal som förs.    Det vanligaste sättet som de båda programledarna använder sig av för att bekräfta gästerna är genom att ge ifrån sig en verbal respons i form av mm eller ja, men de kan också använda sig av ett icke-verbalt bekräftande, som exempelvis att nicka till gästen då hon eller han talar.

Syftet med min studie är att undersöka samtalsstrukturer mellan fyra elever med svenska som andraspråk. Studien utgår ifrån Conversation Analysis, CA, och fokuserar på vilka former eleverna använder sig inom uppbackningar och hur de använder dessa för att upprätthålla samtalet.      Deltagarna består av två elever i årskurs 8 och två elever i årskurs 9. Samtalet de fick genomföra var att diskutera 10 frågor utifrån ett filmklipp. Samtalen var 7 minuter respektive 11 minuter långa som transkriberades och analyserades.      Resultatet för denna studie är att eleverna använder sig av uppbackningar för att signalera att ämnet anses avslutat och ett nytt ämne bör introduceras. Slutsatsen för denna studie är att valet av uppbackningar och deras placeringar beror på faktorn om talaren förväntas fortsätta tala, avsluta sin samtalstur eller om det förväntas ett ämnesbyte.

Detta examensarbete är en kvalitativ studie som ämnar att undersöka och jämföra den övergripande förmågan i muntlig interaktion hos studerande på vuxenutbildningen inom svenska som invandrare och yrkesutbildning med integrerad språkundervisning som läste på nivån motsvarande sfi–kurs D. Studiens syfte är att bidra till forskningsluckorna inom SLA och teorier om samtalsturer. Studiens teoretiska utgångspunkter är sociokulturellt lärande, interaktionell kompetens i ett andraspråk samt teorier om turtagning och aktivt lyssnande. Det empiriska materialet från respektive grupp jämfördes med varandra i två huvudsakliga steg. Det första steget belyser elevernas övergripande förmågor i muntlig interaktion utifrån bedömningskriterierna i sfi–kurs D. Det andra steget visar på färdigheter i aktivt lyssnande genom att undersöka aspekter som berör samtalskonstruerande samtalsturer och uppbackning genom att undersöka talsymboler som "ja", "uh–huh", "mm" och "hm" för att signalera att de är engagerade och bekräfta det som har sagts samt återkopplingssignaler såsom att ställa specifika frågor, dela liknande erfarenheter för att visa solidaritet med talaren och uttrycka åsikter (Yngve, 1970; Pomerantz, 1984a, enligt Ishida, 2011). Utifrån Sacks, Schegloff och Jefferson (1974) generella regler för talarbyte a) talaren utser nästa talare, b) samtalsturer är självvalda, eller c) att talaren väljer att fortsätta om ingen annan väljer att ta turen. Regeln är att om varken talaren utser nästa talare a) eller om ingen självmant tar ordet b) fortsätter den nuvarande talaren c) och en ny “runda” av turerna a–c fortsätter tills att talarbyte sker. Dessa situationer förutsätter aktivt lyssnande. Resultatet från vår studie visar att yfi–gruppen visar en tendens att organisera turtagningen mer i linje med målspråket. Denna tendens manifesteras genom spontan turtagning och undvikande av tystnad i samtalen. Dessutom uppvisar yfi–gruppen aktivt lyssnande genom samkonstruerade turer, uppbackningar och överlappningar, vilket signalerar ömsesidig förståelse och engagemang. Vad gäller sfi–gruppen noterades en förändring i samtalsklimatet över diskussionens gång. Inledningsvis visade de längre turer och tydliga övergångar mellan samtalsturerna, vilka sedan blev kortare över tid. Vi drog slutsatsen att skillnaderna i programmens input och output sannolikt kan förklara variationen i samtalsturerna mellan grupperna.