Denna uppsats undersöker självmordets utveckling i Karlstad, Eda, Mjölby och Linköping under perioden 1801 till 1920, utifrån Norbert Elias civiliseringsteori och Arne Jarricks självmordsteori. Därutöver undersöks även lite närmare vilka självmördarna var samt hur och när de dog. Uppsatsen är vidare av kvantitativ art där uppgifterna ur död- och begravningsböckerna från respektive kyrkoarkiv har sammanställts statistiskt i tabeller och figurer. Genom studien ser man att antalet självmord, både i absoluta och relativa tal, generellt sett ökar över undersökningsperioden. Linköping skiljer sig dock i detta hänseende något från de övriga samhällena eftersom de högsta självmordstalen, uträknat per 100 000 invånare, där redovisas redan 1821/1840. Vidare framgår det att de manliga självmördarna totalt i de fyra samhällena både var fler till antalet och dessutom generellt sett något äldre än de kvinnliga. Merparten av männen tog nämligen livet av sig då de var mellan 45 och 54 år gamla, medan en relativ majoritet av kvinnorna gjorde detsamma innan de hade fyllt 25. Vad gäller männen var de i regel gifta och tillhörde arbetarklassen, medan de flesta av kvinnorna var ogifta och stod utanför arbetsmarknaden. Studien har dessutom visat att merparten av de manliga självmördarna i de ovan nämnda orterna hängde sig, medan den mest frekvent förekommande metoden för kvinnorna var dränkning. Det har ävenledes framkommit att merparten av individerna i studien begick självmord under våren och sommaren. Även här skymtar dock vissa lokala skillnader. Bland annat har det visat sig att de flesta de kvinnliga självmördarna i Linköping under de 120 år som undersöks tog livet av sig mellan oktober och december. / During the years 1801 to 1920 the Swedish society underwent major political and social changes that in different ways paved the way to a more democratic and civilized manner. According to Norbert Elias’ theory of civilization these changes ought to have led to that the suicide ratio increased. The main purpose of this essay is therefor to study whether or not this was the case in the cities of Karlstad, Eda, Mjölby and Linköping. This examination has shown that both the absolute and relative suicide numbers are higher during the second half of the study. Although the situation in Linköping differed somewhat from the other three societies because the highest suicide number (the numbers of suicide registred per 100 000 citizens) there reached it’s highest level already during the years 1821/1840. Furthermore this study has shown that men were not only more likely to commit suicide, they were also generally older than the women. Seven out of ten suicides were committed by men and they were usually between 45 and 54 years old by the time of their deaths. A relative majority of the women in this study died before the age of 25. Most of the men were married and belonged to the working class, whilst most of the women were unmarried and didn’t have a paying occupation. It has also become evident that the men generally preferred to hang themselves, but the method most commonly used by women was drowning. I’ve also found some local differences when it comes to the time of death. A majority of both the men and the women in the four cities during the examined period committed suicide during the spring or the summer. However a vast majority of the women in Linköping took their lives between October and December.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kau-667 |
| Date | January 2007 |
| Creators | Gustavsson, Jonas |
| Publisher | Karlstads universitet, Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0071 seconds