<p>Denna uppsats undersöker självmordets utveckling i Karlstad, Eda, Mjölby och Linköping under perioden 1801 till 1920, utifrån Norbert Elias civiliseringsteori och Arne Jarricks självmordsteori. Därutöver undersöks även lite närmare vilka självmördarna var samt hur och när de dog. Uppsatsen är vidare av kvantitativ art där uppgifterna ur död- och begravningsböckerna från respektive kyrkoarkiv har sammanställts statistiskt i tabeller och figurer.</p><p>Genom studien ser man att antalet självmord, både i absoluta och relativa tal, generellt sett ökar över undersökningsperioden. Linköping skiljer sig dock i detta hänseende något från de övriga samhällena eftersom de högsta självmordstalen, uträknat per 100 000 invånare, där redovisas redan 1821/1840.</p><p>Vidare framgår det att de manliga självmördarna totalt i de fyra samhällena både var fler till antalet och dessutom generellt sett något äldre än de kvinnliga. Merparten av männen tog nämligen livet av sig då de var mellan 45 och 54 år gamla, medan en relativ majoritet av kvinnorna gjorde detsamma innan de hade fyllt 25. Vad gäller männen var de i regel gifta och tillhörde arbetarklassen, medan de flesta av kvinnorna var ogifta och stod utanför arbetsmarknaden.</p><p>Studien har dessutom visat att merparten av de manliga självmördarna i de ovan nämnda orterna hängde sig, medan den mest frekvent förekommande metoden för kvinnorna var dränkning.</p><p>Det har ävenledes framkommit att merparten av individerna i studien begick självmord under våren och sommaren. Även här skymtar dock vissa lokala skillnader. Bland annat har det visat sig att de flesta de kvinnliga självmördarna i Linköping under de 120 år som undersöks tog livet av sig mellan oktober och december.</p> / <p>During the years 1801 to 1920 the Swedish society underwent major political and social changes that in different ways paved the way to a more democratic and civilized manner. According to Norbert Elias’ theory of civilization these changes ought to have led to that the suicide ratio increased. The main purpose of this essay is therefor to study whether or not this was the case in the cities of Karlstad, Eda, Mjölby and Linköping.</p><p>This examination has shown that both the absolute and relative suicide numbers are higher during the second half of the study. Although the situation in Linköping differed somewhat from the other three societies because the highest suicide number (the numbers of suicide registred per 100 000 citizens) there reached it’s highest level already during the years 1821/1840.</p><p>Furthermore this study has shown that men were not only more likely to commit suicide, they were also generally older than the women. Seven out of ten suicides were committed by men and they were usually between 45 and 54 years old by the time of their deaths. A relative majority of the women in this study died before the age of 25. Most of the men were married and belonged to the working class, whilst most of the women were unmarried and didn’t have a paying occupation.</p><p>It has also become evident that the men generally preferred to hang themselves, but the method most commonly used by women was drowning. I’ve also found some local differences when it comes to the time of death. A majority of both the men and the women in the four cities during the examined period committed suicide during the spring or the summer. However a vast majority of the women in Linköping took their lives between October and December.</p>

Denna uppsats undersöker självmordets utveckling i Karlstad, Eda, Mjölby och Linköping under perioden 1801 till 1920, utifrån Norbert Elias civiliseringsteori och Arne Jarricks självmordsteori. Därutöver undersöks även lite närmare vilka självmördarna var samt hur och när de dog. Uppsatsen är vidare av kvantitativ art där uppgifterna ur död- och begravningsböckerna från respektive kyrkoarkiv har sammanställts statistiskt i tabeller och figurer. Genom studien ser man att antalet självmord, både i absoluta och relativa tal, generellt sett ökar över undersökningsperioden. Linköping skiljer sig dock i detta hänseende något från de övriga samhällena eftersom de högsta självmordstalen, uträknat per 100 000 invånare, där redovisas redan 1821/1840. Vidare framgår det att de manliga självmördarna totalt i de fyra samhällena både var fler till antalet och dessutom generellt sett något äldre än de kvinnliga. Merparten av männen tog nämligen livet av sig då de var mellan 45 och 54 år gamla, medan en relativ majoritet av kvinnorna gjorde detsamma innan de hade fyllt 25. Vad gäller männen var de i regel gifta och tillhörde arbetarklassen, medan de flesta av kvinnorna var ogifta och stod utanför arbetsmarknaden. Studien har dessutom visat att merparten av de manliga självmördarna i de ovan nämnda orterna hängde sig, medan den mest frekvent förekommande metoden för kvinnorna var dränkning. Det har ävenledes framkommit att merparten av individerna i studien begick självmord under våren och sommaren. Även här skymtar dock vissa lokala skillnader. Bland annat har det visat sig att de flesta de kvinnliga självmördarna i Linköping under de 120 år som undersöks tog livet av sig mellan oktober och december. / During the years 1801 to 1920 the Swedish society underwent major political and social changes that in different ways paved the way to a more democratic and civilized manner. According to Norbert Elias’ theory of civilization these changes ought to have led to that the suicide ratio increased. The main purpose of this essay is therefor to study whether or not this was the case in the cities of Karlstad, Eda, Mjölby and Linköping. This examination has shown that both the absolute and relative suicide numbers are higher during the second half of the study. Although the situation in Linköping differed somewhat from the other three societies because the highest suicide number (the numbers of suicide registred per 100 000 citizens) there reached it’s highest level already during the years 1821/1840. Furthermore this study has shown that men were not only more likely to commit suicide, they were also generally older than the women. Seven out of ten suicides were committed by men and they were usually between 45 and 54 years old by the time of their deaths. A relative majority of the women in this study died before the age of 25. Most of the men were married and belonged to the working class, whilst most of the women were unmarried and didn’t have a paying occupation. It has also become evident that the men generally preferred to hang themselves, but the method most commonly used by women was drowning. I’ve also found some local differences when it comes to the time of death. A majority of both the men and the women in the four cities during the examined period committed suicide during the spring or the summer. However a vast majority of the women in Linköping took their lives between October and December.

In this essay court cases from Öland in the period of 1635-1649 which were later subjected to the scrutiny of Göta hovrätt are examined. The point being to investigate differences in how crimes and criminals were treated in the local häradsrätt versus the regional hovrätt. The study is limited to cases found in the collection På häradsting by Lennart Landin. Furthermore, the results are compared to the theoretical model of the civilization process in early modern Sweden, as laid out by Johan Söderberg and Arne Jarrick, based on the earlier theory of Norbert Elias.      The essay concludes that while the ingredients of the theoretical model can be seen in the material at hand, they are far too jumbled to be categorized simply as a matter of "the state" versus "the local." Instead, rather than the process of civilizing society stemming from above or below, the evidence seems to indicate that the above and below, at least within the boundaries of the legal system and legal practices in the given period, shared many of the civilizing traits with each other.      Additionally, the essay concludes that the material and results of the study have applicability in the context of teaching history in the Swedish upper secondary school system. The conclusion is based upon the personal stories made available by the material being useful for building empathy for historical people, its potential for intersubject teaching with respect to language history and the historical process of change highlighted by the analysis.

<p>Det övergripande syftet med uppsatsen är att få en bild av civiliseringsprocessen i Sjuhundra härad i Uppland under 1600-talet samtidigt som relationen, konfliktlösning kontra civilisering undersöks. För att uppnå syftet studeras domböckerna för 1601-1670 uppdelat på tre perioder, 1601-1614, 1638-1651 och 1660-1670. Brottsstrukturen för perioderna undersöks och jämförs genom att frekvensen för varje enskild kategori av ärenden per ting räknas fram. Våldet ägnas extra uppmärksamhet då det ger en bild av hur de mellanmänskliga relationerna ändrats över tiden. Även statens och kyrkans inflytande över den lokala rätten studeras då möjliga orsaker till ändringar i brottsstrukturen söks. Det dödliga och grova våldet minskade under perioderna vilket är förenligt med tidigare forskning, samtidigt som det milda våldet ökade. Statens inblandning i den lokala rättvisan tycks ha varit låg under alla perioder med en viss tendens till ökning under den tredje, medan kyrkans kontroll över utomäktenskaplig sexualitet ökade från mitten av 1600-talet. Den civiliseringsteori som Jarrick och Söderberg lanserat, där ökad empati är tecken på civilisering, tycks få visst stöd av denna undersökning, samtidigt som rätten tycks ha varit en konfliktlösande instans som ville upprätthålla lugnet i det lokala samhället.</p>

Det övergripande syftet med uppsatsen är att få en bild av civiliseringsprocessen i Sjuhundra härad i Uppland under 1600-talet samtidigt som relationen, konfliktlösning kontra civilisering undersöks. För att uppnå syftet studeras domböckerna för 1601-1670 uppdelat på tre perioder, 1601-1614, 1638-1651 och 1660-1670. Brottsstrukturen för perioderna undersöks och jämförs genom att frekvensen för varje enskild kategori av ärenden per ting räknas fram. Våldet ägnas extra uppmärksamhet då det ger en bild av hur de mellanmänskliga relationerna ändrats över tiden. Även statens och kyrkans inflytande över den lokala rätten studeras då möjliga orsaker till ändringar i brottsstrukturen söks. Det dödliga och grova våldet minskade under perioderna vilket är förenligt med tidigare forskning, samtidigt som det milda våldet ökade. Statens inblandning i den lokala rättvisan tycks ha varit låg under alla perioder med en viss tendens till ökning under den tredje, medan kyrkans kontroll över utomäktenskaplig sexualitet ökade från mitten av 1600-talet. Den civiliseringsteori som Jarrick och Söderberg lanserat, där ökad empati är tecken på civilisering, tycks få visst stöd av denna undersökning, samtidigt som rätten tycks ha varit en konfliktlösande instans som ville upprätthålla lugnet i det lokala samhället.