Självmord sker oftast under inflytande av psykiska störningar eller stressreaktioner. Studien undersöker suicidalitet enligt metoden grundad teori, men med en inlärningspsykologisk förförståelse. I resultatet framkommer att suicidnära personer ofta känner otillräcklighet inför livets krav, men kan uppleva ökad kontroll i samband med planen på självmord. En drivkraft är en önskan att avsluta lidandet. Självmordsnära har ofta en stark men ambivalent kärlek till sina närstående. Försök att förklara övergår vanligtvis till en utredning av skuld där självanklagelser växlas med anklagelser, ofta mot de närstående. En grundad teori presenteras som visar hur ältande, i form av skuldutredning och praktiska förberedelser, kan utvecklas och eventuellt leda till självmord. Teorin motsägs inte av övrig forskning på området.

Hur vi människor förhåller oss till dåtid, framtid och nutid avspeglar vår personlighet och kan länkas samman till vårt psykiska mående. Denna studie syftade till att studera sambanden mellan tidsperspektiv, depression och ångest samt oro och ältande. Vidare ämnade studien att undersöka om en bristande inhiberingsförmåga kan förklara oro och ältande. I studien deltog 65 personer från en icke-klinisk grupp; 44 kvinnor och 21 män i åldrarna 19 till 40 år. De instrument som användes var självskattningsformulären Swedish Zimbardo Time Perspective Inventory, Beck Depression Inventory-II, Beck Anxiety Inventory, Response Style Questionnaire, Pennstate Worry Questionnaire samt Strooptestet Serialt färgordtest. Resultaten visade att oro men även ältande bäst predicerar en negativ framtidsorientering medan ångest och negativ framtidsorientering bäst förklarade oro. Ältande förklarades bäst av negativ framtidsorientering. Gällande inhiberingsförmåga var resultaten motstridiga, vilket tolkades som att fler undersökningar kring exekutiva funktioner, oro och ältande behövs i framtida forskning. Författarna argumenterar för att ännu tydligare samband för ångest och depression skulle kunna hittas i kliniska grupper. Att öka kunskapen om de underliggande mekanismerna kring depression och ångest argumenteras vara av stor betydelse för effektivare klinisk behandling. / The way we humans relate to the past, present and future reflect our personality and can be linked with our mental health. The aim of this study was to examine the relations between time perspective, depression, anxiety, worry and rumination. The aim was also to study if a deficient capacity of inhibition could be explained by worry and rumination. The study consisted of 65 participants from a non-clinical sample; 44 women and 21 men in the age of 19 to 40 years. The self report inventories included in the study was Swedish Zimbardo Time Perspective Inventory, Beck Depression Inventory-II, Beck Anxiety Inventory, Response Style Questionnaire and Pennstate Worry Questionnaire, a Colour-Word test measured the Stroop effect. The result indicated that worry but also rumination was the best predictors to a negative future orientation while anxiety and negative future orientation best predicted worry. Rumination was mainly explained by a negative future orientation. The results of the inhibition processes was contradictory. Further research of executive funcions, worry and rumination are needed. The authors are arguing for a stronger relationship between anxiety and depression could be found in a clinical sample. More knowledge about the underlying mechanisms of depression and anxiety is of importance for a more effective clinical treatment. / Time Perspective Project

Syftet med föreliggande studie var att genom medieringsanalyser pröva delar av Birrer, Morgan och Röthlin’s (2012) modell, detta genom att vid tre mättillfällen undersöka samband mellan dispositionell mindfulness, emotionsreglering, ältande samt coping. Som underlag för studien användes en enkät som sammanlagt 168 deltagare, varav 107 män och 61 kvinnor besvarade. Medelåldern på deltagarna var 17,73 år (SD=2,16). Resultatet av medieringsanalyserna visade att dispositionell mindfulness hade en signifikant indirekt effekt på coping genom emotionsreglering. Däremot visade resultatet ingen signifikant indirekt effekt mellan dispositionell mindfulness och coping genom mindre ältande. Utifrån föreliggande studiens resultat kan det föreslås att Birrer et al.’s (2012) modell inte är fullständigt funktionell. Föreliggande studie föreslår att emotionsreglering är en medierande variabel i sambandet mellan dispositionell mindfulness och coping bland idrottare. Idrottare med en hög nivå av dispositionell mindfulness kan genom emotionsreglering ha en bättre copingförmåga. Dispositionell mindfulness skapar därmed goda förutsättningar för idrottaren att kunna hantera stress i en idrottskontext. / The purpose of this study was to test parts of the model by Birrer, Morgan and Röthlin (2012) at three separate occasions, and through mediation analyses examine the relationship between trait mindfulness, emotion regulation, rumination and coping. As the basis of the study a survey was used in which 168 participants, 107 men and 61 women, answered. The average age of the participants was 17,73 years (SD=2,16). The result of the mediation analyses showed that trait mindfulness had a significant indirect effect on coping via emotion regulation. However the result did not show a significant indirect effect between trait mindfulness and coping via less rumination. From the result of this study it is suggested that Birrer et al.‘s (2012) model is not entirely functional. This study suggests that emotion regulation is a mediating variable in the relationship between trait mindfulness and coping within athletes. Athletes that have a high level of trait mindfulness can through emotion regulation also have a better coping ability. Trait mindfulness therefore creates good opportunities for the athlete to be able to handle stress in a sport context.

Syftet med den föreliggande studien var att undersöka rollen av prestationsångest och ältande mellan dispositionell mindfulness och självskattad prestation. Det var totalt 53 idrottare (22 kvinnor, 31 män; Målder = 29.32, SD = 12.28 år) från 18 olika idrotter som deltog i studien. Studien var av kvantitativ longitudinell design (tre tillfällen under en fyra veckors period) där den oberoende variabeln, den beroende variabeln och två möjliga mediatorer undersöktes med hjälp av Athletic Mindfulness Questionnaire, Sport Performance Questionnaire, Sport Anxiety Scale-2, och Rumination Reflection Questionnaire. Resultaten visade ingen signifikant indirekt effekt av dispositionell mindfulness på självskattad prestation genom varken ältande eller prestationsångest. Resultaten indikerar att ältande och prestationsångest inte medierar förhållandet mellan dispositionell mindfulness och självskattad prestation i det undersökta urvalet. Det diskuteras att mindfulness ändrar förhållandet idrottaren har med ångesten istället för att sänka den upplevda nivån av ångest. Forskning om ältande som en mediator mellan mindfulness och prestation diskuteras som sällsynt, vilket kan göra kunskapen om förhållandet otillräckligt för att göra några bestämda uttalanden. Resultaten bör tolkas med försiktighet med tanke på att undersökningen gjordes på en heterogen grupp av idrottare med en subjektiv mått av prestation. Vidare forskning bör fokusera på en bestämd grupp och använda mer objektiva mått på prestation, samt använda ett idrottsspecifik instrument för att mäta ältande. Nyckelord: prestationsångest, dispositionell mindfulness, idrottsprestation, idrottare / The purpose of this study was to examine the role of sport-trait anxiety and rumination in the relationship between dispositional mindfulness and self-assessed performance. A total of 53 athletes (22 women, 31 men; Mage = 29.32, SD = 12.28 years) from 18 different sports participated. A quantitative longitudinal design (three-time measures within a four-week period) was conducted wherein the independent and dependent variables, as well as the two potential mediators were measured using Athletic Mindfulness Questionnaire, Sport Performance Questionnaire, Sport Anxiety Scale-2, and Rumination Reflection Questionnaire. The results showed no significant indirect effect of dispositional mindfulness on self-assessed performance through neither sporttrait anxiety nor rumination. These findings indicate that sport-trait anxiety and rumination do not mediate the relationship between dispositional mindfulness and self-assessed performance in the examined sample. Mindfulness is discussed as altering the athlete’s relationship with anxiety rather than lowering the perceived levels of anxiety. Since research on rumination as a mediator between mindfulness and performance is very scarce, the knowledge about the relationship might be insufficient to make any decisive statements. Findings are to be taken with caution given the heterogeneous sample of athletes considered and the use of a subjective measure of performance. Further research should focus on a more targeted group and use a more objective performance measure, as well as a sport-specific rumination scale. Keywords: sport-specific anxiety, dispositional mindfulness, athletic performance, athlete

The purpose of this study was to examine the role of emotion regulation and rumination in the relationship between dispositional mindfulness and self-assessed performance. A total of 89 soccer players (72 male, 17 women; Mage = 28.75, SD =3.283 years) participated. A quantitative longitudinal design (three-time measures within a four-week period) was conducted where the independent and dependent variables, as well as the two potential mediators were measured using Rumination Reflection Questionnaire, Difficulties in Emotion Regulation Scale, Athlete Mindfulness Questionnaire and Sport Performance Questionnaire. The results showed a significant indirect effect of dispositional mindfulness on self-assessed performance through both emotion regulation and rumination. These findings indicate that emotion regulation and rumination mediate the relationship between dispositional mindfulness and self-assessed performance in the examined sample. Findings are to be taken with caution given the homogeneous sample of athletes considered and the use of a subjective measure of performance. Further research should focus on a more targeted group and use a more objective performance measure, as well as a sport specific rumination scale. / Syftet med den föreliggande studien var att undersöka rollen av emotionsreglering och ältande mellan dispositionell mindfulness and självskattad idrottsprestation. Totalt 89 fotbollsspelare (72 män, 17 kvinnor; Målder = 28.75, SD = 12.28 år) deltog i studien. Studien var av kvantitativ longitudinell design (tre mättillfällen under en fyra veckors period) där den oberoende variabeln, den beroende variabeln och två potentiella mediatorer undersöktes med hjälp av Rumination Reflection Questionnaire, Difficulties in Emotion Regulation Scale, Athlete Mindfulness Questionnaire och Sport Performance Questionnaire. Resultaten visade signifikant indirekt effekt av dispositionell mindfulness på självskattad idrottsprestation genom både ältande och emotionsreglering. Resultaten indikerar att ältande och emotionsreglering medierar förhållandet mellan dispositionell mindfulness och självskattad idrottsprestation i det undersökta urvalet. Det diskuteras att atleter med karaktärsdrag att vara medvetna dagligen är mer benägna att effektivt reglera deras negativa emotioner. Det diskuteras dessutom att atleter med en högre grad av ältande tankar har mer negativ idrottsprestation än atleter med lägre grad av ältande tankar. Resultaten bör tolkas med försiktighet med tanke på att undersökningen gjordes på en homogen grupp av fotbollsspelare med ett subjektivt mått av prestation. Framtida forskning bör fokusera på en mer bestämd grupp för att öka reliabiliteten och använda mer objektiva mått på prestation, samt använda ett idrottsspecifikt instrument för att mäta ältande.