Syftet med den befintliga studien var att undersöka mindfulness och dess koppling till idrottsprestation genom att undersöka sambanden mellan dispositionell mindfulness, påverkansmekanismer (klarsynthet, ältande och negativ emotionsreglering), psykologiska färdigheter (motivation, coping, emotionell kontroll och motoriska färdigheter) och prestation med utgångspunkt från Birrer, Morgan och Röthlin’s (2012) modell. Som underlag för studienanvändes en enkät som sammanlagt 242 idrottare besvarade. Medelåldern var 18,42 år (SD=0,26) varav 69 kvinnor och 172 män. Korrelationsanalyser och regressionsanalyser visade att det fanns signifikanta samband mellan dispositionell mindfulness,  påverkansmekanismer och psykologiska färdigheter. Den befintliga studien fann inget direkt samband mellan dispositionell mindfulness och prestation. Däremot så fanns samband mellan dispositionell mindfulness och ältande, ältande och coping och coping och prestation. De psykologiska färdigheter som hade signifikanta samband med samtliga åverkansmekanismer var coping och emotionell kontroll. Utifrån de huvudresultaten så kan slutsatsen dras att de psykologiska färdigheterna coping och emotionell kontroll är centrala i Birrer et al.´s (2012) modell, inte minst coping då det även finns ett signifikant samband med tävlingsprestation. Den befintliga studiens hypotes, att Birrer et al.´s föreslagna modell (2012) stämmer, kunde efter genomförd studie till stor del bekräftas vilket motiverar vidare studerande av modellen. / The aim of this study was to examine mindfulness and it´s connection with performance in sports. By examining the correlations between dispositional mindfulness, three mechanisms of action (Clarity, rumination and negative emotion regulation), four psychological skills (Motivation, coping, emotion control skills and motor control skills) and performance  according to Birrer, Morgan and Röthlin´s (2012) model. As a foundation for the study a survey was used which were answered by 242 athletes, average age was 18,42 years (SD=0,26) it was 69 women and 172 men. Correlation analysis and regression analysis were done and showed what correlations and predications that were given in the study. This study  didn´t find any direct correlations between dispositional mindfulness and performance. On the other hand correlations were found between dispositional mindfulness and rumination, rumination and coping and coping and performance. The psychological skills that had significant correlations with all of the mechanisms of action were coping and emotional control. From the main results can the conclusion be made that the psychological skills coping and emotional control are essential in the model from Birrer et al (2012). The hypothesis of this study, that Birrer et al.´s (2012) model is accurate, could after completion of the study be in many ways confirmed. This motivates further studies on this model.

Forskning om sexuell hälsa utgår ofta från ett patologiskt perspektiv och sällan belyses att sex kan vara hälsofrämjande. Sexuell nöjdhet är en hälsofrämjande aspekt och kan beskrivas som en individs kognitiva och emotionella attityd gentemot den egna sexuella aktiviteten. Erfarenheter av nära relationer och förmågan att vara närvarande i stunden kan ha betydelse för dessa attityder. Syftet med föreliggande studie var att undersöka sambandet mellan vuxenanknytning, dispositionell mindfulness (dvs tendens att vara medvetet närvarande i vardagen) och sexuell nöjdhet hos svenska universitets- och högskolestudenter. Ett sekundärt syfte var att utvärdera psykometriska egenskaper hos den svenska översättningen av självskattningsformuläret Sexual Satisfaction Questionnaire (SSQ). Totalt 158 respondenter inkluderades i studien efter att via en digital enkät besvarat självskattningsformulären Erfarenheter av Nära Relationer (ENR), Five Facet Mindfulness Questionnaire (FFMQ_SWE) och SSQ. Resultatet visade att samband förekommer mellan fenomenen samt indikerar att relationen mellan vuxenanknytning och sexuell nöjdhet medieras av dispositionell mindfulness. Resultatet tydde på att SSQ är ett reliabelt mätinstrument. Slutsatsen är att trygg anknytning och högre nivå av dispositionell mindfulness är associerat med högre nivå av sexuell nöjdhet. Lägre nivå av sexuell nöjdhet hos personer med mer anknytningsängslighet och/eller anknytningsundvikande tycks helt eller delvis kunna förklaras av att dessa individer också tenderar att vara mindre medvetet närvarande i vardagen. Resultatet bör utvärderas genom replikering och vidare studier bör undersöka andra aspekter som kan ha betydelse för sexuell nöjdhet. Huruvida mindfulness-baserade insatser skulle kunna ge positiva effekter på sexuell nöjdhet, särskilt för individer med otrygg anknytning, är en fråga för framtida forskning. / Research on sexual health is often based on a pathological perspective and rarely emphasize sex as health-promoting. Sexual satisfaction is one health-promoting aspect that can be described as an individuals’ cognitive and emotional attitudes towards their own sexual activity. Experiences of close relationships and the tendency to be mindful could be of significance to these attitudes.  This study aims to examine the relationship between adult attachment, dispositional mindfulness (i.e., tendency to be mindful in everyday life) and sexual satisfaction. A secondary aim was to evaluate the psychometric properties of the Sexual Satisfaction Questionnaire (SSQ) in Swedish. A total of 158 respondents were included in this study after participating in an online survey containing the self-assessment questionnaires Erfarenheter av Nära Relationer (ENR), Five Facet Mindfulness Questionnaire (FFMQ_SWE) and SSQ. The results showed correlations between the variables and that the relationship between adult attachment and sexual satisfaction appears to be mediated by dispositional mindfulness. The results indicate that SSQ is a reliable scale. In conclusion secure attachment and higher levels of dispositional mindfulness are associated with higher levels of sexual satisfaction. Lower sexual satisfaction among individuals with more attachment anxiety and/or avoidance could be explained by their tendency to be less mindful in everyday life. The results should be evaluated through replication and further studies ought to investigate other aspects that may be of significance for sexual satisfaction. Whether mindfulness-based interventions could have positive effects on sexual satisfaction, especially for individuals with insecure attachment, is an issue for future research.

Syftet med den föreliggande studien var att undersöka rollen av prestationsångest och ältande mellan dispositionell mindfulness och självskattad prestation. Det var totalt 53 idrottare (22 kvinnor, 31 män; Målder = 29.32, SD = 12.28 år) från 18 olika idrotter som deltog i studien. Studien var av kvantitativ longitudinell design (tre tillfällen under en fyra veckors period) där den oberoende variabeln, den beroende variabeln och två möjliga mediatorer undersöktes med hjälp av Athletic Mindfulness Questionnaire, Sport Performance Questionnaire, Sport Anxiety Scale-2, och Rumination Reflection Questionnaire. Resultaten visade ingen signifikant indirekt effekt av dispositionell mindfulness på självskattad prestation genom varken ältande eller prestationsångest. Resultaten indikerar att ältande och prestationsångest inte medierar förhållandet mellan dispositionell mindfulness och självskattad prestation i det undersökta urvalet. Det diskuteras att mindfulness ändrar förhållandet idrottaren har med ångesten istället för att sänka den upplevda nivån av ångest. Forskning om ältande som en mediator mellan mindfulness och prestation diskuteras som sällsynt, vilket kan göra kunskapen om förhållandet otillräckligt för att göra några bestämda uttalanden. Resultaten bör tolkas med försiktighet med tanke på att undersökningen gjordes på en heterogen grupp av idrottare med en subjektiv mått av prestation. Vidare forskning bör fokusera på en bestämd grupp och använda mer objektiva mått på prestation, samt använda ett idrottsspecifik instrument för att mäta ältande. Nyckelord: prestationsångest, dispositionell mindfulness, idrottsprestation, idrottare / The purpose of this study was to examine the role of sport-trait anxiety and rumination in the relationship between dispositional mindfulness and self-assessed performance. A total of 53 athletes (22 women, 31 men; Mage = 29.32, SD = 12.28 years) from 18 different sports participated. A quantitative longitudinal design (three-time measures within a four-week period) was conducted wherein the independent and dependent variables, as well as the two potential mediators were measured using Athletic Mindfulness Questionnaire, Sport Performance Questionnaire, Sport Anxiety Scale-2, and Rumination Reflection Questionnaire. The results showed no significant indirect effect of dispositional mindfulness on self-assessed performance through neither sporttrait anxiety nor rumination. These findings indicate that sport-trait anxiety and rumination do not mediate the relationship between dispositional mindfulness and self-assessed performance in the examined sample. Mindfulness is discussed as altering the athlete’s relationship with anxiety rather than lowering the perceived levels of anxiety. Since research on rumination as a mediator between mindfulness and performance is very scarce, the knowledge about the relationship might be insufficient to make any decisive statements. Findings are to be taken with caution given the heterogeneous sample of athletes considered and the use of a subjective measure of performance. Further research should focus on a more targeted group and use a more objective performance measure, as well as a sport-specific rumination scale. Keywords: sport-specific anxiety, dispositional mindfulness, athletic performance, athlete

The purpose of this study was to examine the role of emotion regulation and rumination in the relationship between dispositional mindfulness and self-assessed performance. A total of 89 soccer players (72 male, 17 women; Mage = 28.75, SD =3.283 years) participated. A quantitative longitudinal design (three-time measures within a four-week period) was conducted where the independent and dependent variables, as well as the two potential mediators were measured using Rumination Reflection Questionnaire, Difficulties in Emotion Regulation Scale, Athlete Mindfulness Questionnaire and Sport Performance Questionnaire. The results showed a significant indirect effect of dispositional mindfulness on self-assessed performance through both emotion regulation and rumination. These findings indicate that emotion regulation and rumination mediate the relationship between dispositional mindfulness and self-assessed performance in the examined sample. Findings are to be taken with caution given the homogeneous sample of athletes considered and the use of a subjective measure of performance. Further research should focus on a more targeted group and use a more objective performance measure, as well as a sport specific rumination scale. / Syftet med den föreliggande studien var att undersöka rollen av emotionsreglering och ältande mellan dispositionell mindfulness and självskattad idrottsprestation. Totalt 89 fotbollsspelare (72 män, 17 kvinnor; Målder = 28.75, SD = 12.28 år) deltog i studien. Studien var av kvantitativ longitudinell design (tre mättillfällen under en fyra veckors period) där den oberoende variabeln, den beroende variabeln och två potentiella mediatorer undersöktes med hjälp av Rumination Reflection Questionnaire, Difficulties in Emotion Regulation Scale, Athlete Mindfulness Questionnaire och Sport Performance Questionnaire. Resultaten visade signifikant indirekt effekt av dispositionell mindfulness på självskattad idrottsprestation genom både ältande och emotionsreglering. Resultaten indikerar att ältande och emotionsreglering medierar förhållandet mellan dispositionell mindfulness och självskattad idrottsprestation i det undersökta urvalet. Det diskuteras att atleter med karaktärsdrag att vara medvetna dagligen är mer benägna att effektivt reglera deras negativa emotioner. Det diskuteras dessutom att atleter med en högre grad av ältande tankar har mer negativ idrottsprestation än atleter med lägre grad av ältande tankar. Resultaten bör tolkas med försiktighet med tanke på att undersökningen gjordes på en homogen grupp av fotbollsspelare med ett subjektivt mått av prestation. Framtida forskning bör fokusera på en mer bestämd grupp för att öka reliabiliteten och använda mer objektiva mått på prestation, samt använda ett idrottsspecifikt instrument för att mäta ältande.

The purpose of this study was to investigate whether dispositional mindfulness moderates the relationship between autonomous motivation and training frequency. The study conducted was a cross sectional study in the form of a digital questionnaire survey, in which the participants filled in three different self assessment questionnaires that measured dispositional mindfulness (FFMQ), Autonomous motivation (BREQ-4) and average training frequency during a 7-day period (GODIN). The selection of participants consisted of 134 individuals (73.9% women and 26.1% men) between the ages of 18-58 (M = 39.61; SD = 11.6). The result of the study was non-significant, which indicates that dispositional mindfulness does not moderate the relationship between autonomous motivation and training frequency. The relationship between these three variables is in previous studies relatively underrepresented, therefore more studies (e.g. experimental and longitudinal studies) should be conducted to be able to draw a definitive conclusion about the effect mindfulness has on the relationship between motivation and training frequency. Since this study diminishes the statement of training frequency being positively affected by mindfulness, future studies could suggestively shift focus and conduct deeper investigations about whether mindfulness affects other aspects of training (e.g. performance or regulation of emotions). This study does not indicate any practical implications, but in the long term, the result of this study could be used as a building block to conclude how mindfulness could be a useful and low-cost tool for sustainable practice of physical activity in the long term, which WHO (2020) demands. / Syftet med denna studie var att undersöka huruvida dispositionell mindfulness kan moderera självbestämmande motivation gentemot motionsmängd. Undersökningen som genomfördes var en digital enkätundersökning i tvärsnittsdesign, där samtliga deltagare under ett tillfälle fyllde i tre olika formulär som representerade respektive variabel, det vill säga dispositionell mindfulness (FFMQ), självbestämmande motivation (BREQ-4) och genomsnittlig motionsmängd på en sju dagars-period (GODIN). Urvalet bestod av 134 individer (73,9% kvinnor och 26.1% män) mellan åldrarna 18-58 (M = 39.61; SD = 11.6). Resultatet blev icke-signifikant, vilket indikerar att dispositionell mindfulness inte modererar relationen mellan självbestämmande motion och motionsmängd. Denna relation mellan dessa tre specifika variabler är relativt outforskad, därav behövs fler framtida studier i form av exempelvis experimentella och longitudinella studier för att kunna dra en definitiv slutats kring mindfulness effekt på relationen mellan motivation och motionsmängd. Eftersom denna studie försvagar påståendet att just motionsmängd blir positivt påverkat av mindfulness, kan framtida studier förslagsvis skifta fokus och djupare undersöka huruvida mindfulness påverkar andra aspekter av motion, exempelvis prestation eller emotionsreglering. Denna studie ger inga direkta praktiska implikationer, men långsiktigt kan detta resultat agera som en byggsten kring huruvida mindfulness eventuellt kan användas som ett hjälpmedel till vad WHO (2020) efterfrågar, nämligen ett priseffektivt verktyg till främjandet av långsiktigt och hållbart utövande av fysisk aktivitet.

The aim of the present study was to investigate whether dispositional mindfulness moderates the relationship between self-determined motivation and exercise amount. The current study consisted of a Swedish population with a total of 134 participants (73.9% women) between 18-58 years of age (M = 39.61; SD = 11.6) who practiced a varied amount of physical activity. There were no specific requirements for participation as a general population was sought. The study was of a cross-sectional design and the data was gathered through a digital survey and was published on several different Facebook groups, a variety of Facebook groups was sought and thereby the groups consisted of everything from training specific to culture specific. The dependent variable was measured by the Godin Leisure-Time Exercise Questionnaire (GLTEQ), the independent variable was measured by the Behavioural Regulation in Exercise Questionnaire (BREQ-4) and the moderating variable was measured by the Five Facet Mindfulness Questionnaire (FFMQ). All forms consisted of the Swedish translated version. The result of the moderation analysis was non-significant, which indicates that mindfulness does not moderate the relationship between self-determination and exercise frequency and was analysed through the SPSS add-on Process v.4.1. This specific relationship within the research field is undeveloped and it is therefore recommended that the results of the current study are used cautiously, until more studies contribute to a justified conclusion. / Syftet med föreliggande studie var att undersöka om dispositionell mindfulness modererar relationen mellan självbestämmande motivation och motionsmängd. Föreliggande studie bestod av en svensk population på totalt 134 deltagare (73,9% kvinnor) mellan 18-58 år (M = 39.61; SD = 11.6) som utövade en varierad grad av fysisk aktivitet. Det krävdes inga specifika krav för att delta eftersom en generell population eftersträvades. Studien var av tvärsnittsdesign och datainsamlingen skedde genom en digital enkät och publicerades på flera olika facebook-grupper, där variation eftersträvades och berörda grupper bestod av allt från träning- till kulturspecifika. Beroendevariabeln mättes genom Godin Leisure-Time Exercise Questionnaire (GLTEQ), den oberoende variabeln mättes genom Behavioral Regulation in Exercise Questionnaire (BREQ-4) och den modererande variabeln mättes genom Five Facet Mindfulness Questionnaire (FFMQ). Samtliga formulär bestod av den svensköversatta versionen. Modereringsanalysen utfördes genom SPSS tillägget Process v.4.1 och resultatet framkom som icke-signifikant, vilket innebär att mindfulness inte modererar relationen mellan självbestämmande motivation och motionsmängd. Denna specifika relation är inom forskningsområdet outforskat och det rekommenderas därför att resultatet beaktas med varsamhet, tills mer belägg kontribuerar till en befogad slutsats.