Syftet med den föreliggande studien var att undersöka rollen av prestationsångest och ältande mellan dispositionell mindfulness och självskattad prestation. Det var totalt 53 idrottare (22 kvinnor, 31 män; Målder = 29.32, SD = 12.28 år) från 18 olika idrotter som deltog i studien. Studien var av kvantitativ longitudinell design (tre tillfällen under en fyra veckors period) där den oberoende variabeln, den beroende variabeln och två möjliga mediatorer undersöktes med hjälp av Athletic Mindfulness Questionnaire, Sport Performance Questionnaire, Sport Anxiety Scale-2, och Rumination Reflection Questionnaire. Resultaten visade ingen signifikant indirekt effekt av dispositionell mindfulness på självskattad prestation genom varken ältande eller prestationsångest. Resultaten indikerar att ältande och prestationsångest inte medierar förhållandet mellan dispositionell mindfulness och självskattad prestation i det undersökta urvalet. Det diskuteras att mindfulness ändrar förhållandet idrottaren har med ångesten istället för att sänka den upplevda nivån av ångest. Forskning om ältande som en mediator mellan mindfulness och prestation diskuteras som sällsynt, vilket kan göra kunskapen om förhållandet otillräckligt för att göra några bestämda uttalanden. Resultaten bör tolkas med försiktighet med tanke på att undersökningen gjordes på en heterogen grupp av idrottare med en subjektiv mått av prestation. Vidare forskning bör fokusera på en bestämd grupp och använda mer objektiva mått på prestation, samt använda ett idrottsspecifik instrument för att mäta ältande. Nyckelord: prestationsångest, dispositionell mindfulness, idrottsprestation, idrottare / The purpose of this study was to examine the role of sport-trait anxiety and rumination in the relationship between dispositional mindfulness and self-assessed performance. A total of 53 athletes (22 women, 31 men; Mage = 29.32, SD = 12.28 years) from 18 different sports participated. A quantitative longitudinal design (three-time measures within a four-week period) was conducted wherein the independent and dependent variables, as well as the two potential mediators were measured using Athletic Mindfulness Questionnaire, Sport Performance Questionnaire, Sport Anxiety Scale-2, and Rumination Reflection Questionnaire. The results showed no significant indirect effect of dispositional mindfulness on self-assessed performance through neither sporttrait anxiety nor rumination. These findings indicate that sport-trait anxiety and rumination do not mediate the relationship between dispositional mindfulness and self-assessed performance in the examined sample. Mindfulness is discussed as altering the athlete’s relationship with anxiety rather than lowering the perceived levels of anxiety. Since research on rumination as a mediator between mindfulness and performance is very scarce, the knowledge about the relationship might be insufficient to make any decisive statements. Findings are to be taken with caution given the heterogeneous sample of athletes considered and the use of a subjective measure of performance. Further research should focus on a more targeted group and use a more objective performance measure, as well as a sport-specific rumination scale. Keywords: sport-specific anxiety, dispositional mindfulness, athletic performance, athlete