Självmord är idag en utav de vanligaste dödsorsakerna bland barn och unga i Sverige. Trots att det finns ett utarbetat nationellt program för suicidprevention vars syfte är att minska antalet självmord och självmordsförsök så förblir siffran över fullbordade självmord bland de yngre i Sverige hög. Genom intervjuer och tidigare forskning på området har jag fått ta del av kunskap om hur skolelever kan signalera självmordstankar. Mina intervjupersoner som alla arbetar med ungdomar har delat med sig av deras livserfarenheter om hur det är att arbeta med suicidprevention och hur man bemöter ett självmordsbenäget barn.

Bakgrund: Internationellt avlider omkring 703 000 personer varje år till följd av suicid vilket gör suicid till ett globalt folkhälsoproblem. Alla områden inom hälso- och sjukvården har en viktig roll inom det suicidpreventiva arbetet. Flertal suicidala patienter upplever dock bristande kunskap hos sjuksköterskor i utförandet av suicidpreventivt arbete, vilket kan äventyra patientsäkerheten när fler patienten väljer att begå suicid. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenhet av suicidpreventivt arbete för patienter med risk för suicid. Metod: Litteraturstudie med induktiv design, resultatet baseras på sju artiklar. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskor hade uttalade svårigheter med suicidpreventivt arbete på grund av bristande kunskap, brist på tid vid utförandet samt oklara riktlinjer på organisatorisk nivå. När sjuksköterskorna uppvisade ett stigmatiserat synsätt samt tog till personliga känslor och uppfattningar påverkades det suicidpreventiva arbetet negativt. Däremot framkom en avvikande bild där förbättring kring utförandet av suicidpreventivt arbete när sjuksköterskor fick tid och utbildning för att hantera suicidala patienter. Slutsats: Det finns brister inom det suicidpreventiva arbetet som påverkar sjuksköterskors erfarenhet vilket bidrar till negativa konsekvenser i utförandet. Resultatet visar samtidigt att när sjuksköterskor får mer tid och kunskap förbättras utförandet och påverkar det suicidpreventiva arbetet positivt.

<p>Studien avsåg att ge en bild av hur det är för kursdeltagare i ”Suicidprevention - teori och praktik”, och deras arbetskollegor att jobba med självmordsnära patienter samt hur en utbildning i suicidprevention påverkade detta arbete. Datainsamlingen skedde genom att åtta personer, fyra som gick utbildningen ”Suicidprevention teori och praktik”, och fyra som var arbetskollegor till dessa, intervjuades två gånger. Materialet analyserades genom induktiv tematisk analys. Slutsatserna är att det suicidpreventiva arbetet är en svår och emotionellt belastande arbetsuppgift oavsett om man går en utbildning eller inte. Utbildningen har upplevts positiv och medför att man känner sig säkrare och vågar mer i det suicidpreventiva arbetet. Det skedde ingen förankring av utbildningen på arbetsplatserna under utbildningstiden, men ett visst utbyte fanns mellan somliga kursdeltagare och deras arbetskollegor.</p>

Studien avsåg att ge en bild av hur det är för kursdeltagare i ”Suicidprevention - teori och praktik”, och deras arbetskollegor att jobba med självmordsnära patienter samt hur en utbildning i suicidprevention påverkade detta arbete. Datainsamlingen skedde genom att åtta personer, fyra som gick utbildningen ”Suicidprevention teori och praktik”, och fyra som var arbetskollegor till dessa, intervjuades två gånger. Materialet analyserades genom induktiv tematisk analys. Slutsatserna är att det suicidpreventiva arbetet är en svår och emotionellt belastande arbetsuppgift oavsett om man går en utbildning eller inte. Utbildningen har upplevts positiv och medför att man känner sig säkrare och vågar mer i det suicidpreventiva arbetet. Det skedde ingen förankring av utbildningen på arbetsplatserna under utbildningstiden, men ett visst utbyte fanns mellan somliga kursdeltagare och deras arbetskollegor.

Introduktion: Suicid är bland de 10 vanligaste dödsorsakerna i världen. Varje år avlider närmare en miljon människor efter att de tagit sina liv. Att förebygga suicid har kommit att bli en viktig folkhälsofråga i många länder då det förekommer i alla åldrar, i alla sociala grupper samt inom båda könen. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva metoder för att förebygga suicidförsök och suicid, samt att beskriva effekten av suicidpreventiva metoder. Metod: Metoden som användes var litteraturstudie. De databaser som användes vid datainsamlingen var PubMed, Cinahl och SweMed+. Både systematisk och manuell sökning utfördes. Vid databassökningen framkom 12 vetenskapliga artiklar som kom att ingå i resultatet. Resultat: De tre teman som framkom var utbildning, information samt miljöanpassning. Temat utbildning byggde på tvåvägskommunikation. Temat information tillämpade envägskommunikation. Temat miljöanpassning utgick från att anpassa samhället genom säkerhetsåtgärder. Implikation: Förslag ges till att interventionerna bör starta i tidig ålder i kombination med utbildning i föräldrastöd för familjer. Förslag till användningsområden för litteraturstudien är kommuner och privata företag. Den riktar sig främst till de som vill veta vilka aktuella suicidförebyggande metoder som finns att tillgå och vad effekten av dessa visat.

Bakgrund: Sverige har idag en nollvision mot suicid, däremot redovisas att minskningen av suicid har avstannat under 2000-talet. Varje år dör 700 000 människor världen över till följd av suicid, vilket beskrivs som ett folkhälsoproblem. Studier visar att omkring 80 procent av de som fullbordat suicid har varit i kontakt med primärvården under det föregående året. Förebyggandet av suicid är en del av sjuksköterskans arbete, vilket innefattar att identifiera patienter med suicidrisk.Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att identifiera patienter med suicidrisk inom primärvården.Metod: En litteraturstudie med systematisk sökning. För analys av datamaterialet tillämpades integrerad innehållsanalys.Resultatet: Sjuksköterskorna beskrev bristande utbildning för att identifiera patienter med suicidrisk inom primärvård. Osäkerhet i mötet med en suicidnära patient påverkade sjuksköterskorna till en avhållsamhet i det suicidpreventiva arbetet. Trots det förekom en positiv inställning bland sjuksköterskorna angående deras möjligheter att bedöma suicidrisk. Välfungerande teamarbete beskrevs av sjuksköterskorna som underlättande för det suicidpreventiva arbetet.Slutsats: Genom att erbjuda sjuksköterskor utökad utbildning och tydligare riktlinjer för suicidprevention kan svårigheter för att identifiera patienter med suicidrisk minska. Normer kring psykisk ohälsa kan påverka patientens redogörelse och utgöra hinder för sjuksköterskan att kunna identifiera suicidnära patienter.

Bakgrund: När ett suicid intträffar efterlämnar ofta den personen en närstående. Forskning visar att de närstående som mist en anhörig i suicid riskerar att själva hamna i ohälsa med en ökad suicidrisk som följd. Ohälsan hos de närstående kan variera men många gånger har den inslag av psykosomatiska besvär. Efter anhörigs suicid upplever flertalet av de närstående känslor av skuld och skam. Forskning visar att dessa känslor fördröjer sorgeprocessen för de närstående. Samtal om sina upplevelser ger en möjlighet till läkning enligt forskning. En läkning av det som de upplevt kan möggliggöra en försoning hos de närstående för att sedan underlätta för att hoitta en ny meningsfullhet i livet. Tidiga insatser där hjälp och stöd kan vara en hjälp. Det förebyggande arbetet med stöd till närstående har ingen tydlighet, gällande vem eller vilka som bär ansvaret för att uppföljning sker. Tydlighet saknas även hur arbetet sker, där det sker någon form av uppföljning. Syfte: Syftet med sudien var att beskriva mötet med närstående som mist en anhörig i suicid utifrån sjuksköterskans perspektiv. Metod: En empirisk kvalitativ studie med induktiv ansats. Där åtta sjuksköterskor intervjuades och där det insamlade datamaterialet sedan analyserades och bildade kategorier och underkategorier. Resultat: Efter dataanalysen bildades tre kategorier och åtta underkategorier, med första kategorin "Lyhördhet och stöd i en kaosartad situation" med underkatergorierna "Den överrumplande första kontakten", "När det värsta har hänt", "Skulden och skammen som behöver komma upp till ytan" och "Att lyssna och stimulera till läkning". Den andra kategorien "Känslomässigt krävande" med underkategorierna "Att själv bli påverkad" och "Någon att reflektera med". Tredje och sista kategorin "Behov av stöd" med underkategorierna "Önskar en bättre vård och uppföljning" och "Önskar bättre förutsättningar och tillgänglighet". Slutsats: I arbetet med att minska risken för suicidrisk hos de närstående är stöd i form av samtalsstöd en god hjälp för de närstående. Sjuksköterskorna som möter närstående efter anhörigs suicid berörs med olika känsloreaktioner och som kan medföra att risk för ökad stressnivå föreligger. en formell stuktur i organisationen där team med olika personalgrupper kan vara ett stöd i arbetet med närstående som mist anhörig i suicid, och som kan vara ännu ett led i arbetet med suicidpreventionen nationellt- och i förlängningen på en internationell nivå. / Background: When a suicide occurs that person often leaves one or more close ones behind. Research shows that the close ones who lost somone in suicide, risk illness temselves and have an increased risk for suicide as a consequence. After relatives suicide, feelings of shame and guilt are common and research shows that these feelings delay the grieving process. Talking about the experiences opens up a possibility for healing according to research. A healing of the previous experiences may lead to reconciliation among the close ones, that a relatives suicide often meaningsfulness in life. Nurses who meet close ones after a relatives suicide often experiences their own greif during and after the meeting with the close ones and may experience an increased level of stress. Nurses, like the close ones to a relativessuicide, also experiences feelings of shame and guilt accordning to research. Early intervention in the work with close ones to relatives suicide has shown to be a good support and help for the close ones. Research shows that nurses also are asking for support in their work with close ones who lost a relative in suicide. Purpose: The purpose of the study was to describe the interaction with closly related who lost a relative in suicide from nurse´s experiences. Method: An empirical qualitative study with an inductive approach. Eight nurses were interviewed where the collected data was analysed and formed categories and subcategories. Result: After the analyse of data three categories emerged and eight subcategories, with the first category "Sensitivy and support in a chaotic situation" with the subcategories "The startle first contact", When the worst has happened", "The quilt and shame need to come up to the surface" and "To listend and stimulate healing". The second category "Emotional demand" with subcategories "To be affected yourself" and "Somone to reflect with". The third and last category "Need for support" with subcategories "Wanting better care and foll-up" and "Wanting better conditiond and availability". Conclusion: In the work of reducing the risk for suicide among close one, supporting in form of healing conversation is a good help for the close ones. Nurses who meet close ones after a relatives suicide are affected with different emotional reactions that may resultat in risk for high level of stress. A formal structure in the organization where teams with different personal groups may be a support in the work with close ones who lost a relative in suicide. This may be a another lead in the work with suicide prevention, national and in the long run on an international level.

Mellan 1300-1500 personer avlider varje år i Sverige till följd av självmord. Det innebär att betydelsefulla medmänniskor och viktiga samhällsresurser försvinner. Denna studie undersöker det självmordsförebyggande arbetet på nationell och lokal nivå i Sverige. Den kvalitativa undersökningen har skett genom textanalys av en nationell rapport med nio suicidpreventiva strategier. Rapporten har tagits fram på regeringens begäran. Semistrukturerade samtalsintervjuer har vidare ägt rum med åtta personer inom Västerås kommun och landstinget i Västmanland. Detta för att ta reda på hur implementeringsnivån av suicidprevention ser ut i empirin. Gemensamt för intervjupersonerna är att samtliga besitter någon form av yrkeserfarenhet i relation till suicidfrågor. Resultatet i analysen har framställts med hjälp av en intersektionell teoribildning. Ett intersektionellt perspektiv medvetandegör kön, klass, etnicitet och ålder samt skärningspunkterna dem emellan. Abstrakta förhållningssätt och en individualiserad neutralitet i regeringsrapporten har ställts i kontrast till de informella normer som framträtt under samtalsintervjuerna. Studien visar att suicidprevention på nationell nivå och implementeringsnivå skiljer sig åt. Slutsatsen är att resursfördelningar inom kommun och landsting påverkas av rådande köns-, klass-, etnicitets- och åldersnormer i samhället. Denna synvinkel hade inte varit möjlig att utforska genom att enbart granska den nationella nivåns förhållningssätt till suicidprevention.

Syftet med studien har varit att, inom idéburna organisationers suicidpreventiva arbete, identifiera förklaringar till mäns bristande hjälpsökande vid psykisk ohälsa och strategier för att arbeta suicidpreventivt med män. Detta eftersom män är överrepresenterade i suicidstatistiken och ideella aktörers arbetssätt i sociala frågor lyfts fram, både av beslutsfattare och av forskare, som viktigt för att finna lösningar på sociala samhällsproblem. Studiens syfte har även varit att analysera de olika föreställningar av män och mäns ageranden som skapas och/eller reproduceras i de identifierade förklaringarna och strategierna. Detta i syfte att skapa förståelse för hur de olika förklaringar och strategier som identifierats, skulle kunna få konsekvenser för män i riskzonen för suicid. Metod har varit kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Teori har varit Connells teori om hegemonisk maskulinitet. I studiens material har fem huvudgrupper av förklaringar till att män inte söker hjälp vid psykisk ohälsa har identifierats. Nio huvudgrupper av strategier för att nå och hjälpa män i det suicidpreventiva arbetet har även identifierats. Samtliga informanter förklarar att män inte söker hjälp vid psykisk ohälsa med att mäns känslouttryck kan upplevas som problematiska av omgivningen och/eller av männen själva. Strategierna för att arbeta suicidpreventivt med män innefattar exempelvis förslag på vilka forum som särskilt skulle kunna tilltala män. Strategierna innefattar även förslag på vilka bemötanden och samtalsteman som kan passa män. Genom analys av empirin har skillnader identifieras ifråga om huruvida informanternas strategier kan sägas syfta till att arbeta med normförändring, beteendeförändring eller till medvetandegörande av maskulinitet som en socialt konstruerad företeelse. Det finns även skillnader ifråga om vilka aktörer som beskrivs som aktiva subjekt i det förändringsarbete som strategierna syftar till att åstadkomma.

Statistik visar att ungefär en äldre individ begår suicid varje dag. Sjuksköterskans möjligheter för att arbeta preventivt med äldre suicidala individer är goda så länge sjuksköterskan har kunskap om riskfaktorer, får gedigen utbildning och nyttjar bedömningsinstrument. Syftet med arbetet var att beskriva suicidprevention för äldre individer utifrån riskfaktorer för suicid bland äldre, sjuksköterskans kunskaper i det preventiva arbetet och hinder i sjuksköterskans preventiva arbete. Arbetet utfördes som en litteraturstudie där 15 vetenskapliga artiklar valdes ut, granskades, analyserades samt kodades för att finna bakomliggande faktorer. De teman som uppkom vid granskning var riskfaktorer för suicid, sjuksköterskans hinder vid suicidprevention och utbildning för suicidprevention. Den i särklass största riskfaktorn för suicid bland äldre var depression. Utbildning om suicid och depression hos sjuksköterskor visade sig vara bristfällig, sjuksköterskorna var i behov av utbildning. Sjuksköterskor upplevde underbemanning och tidsbrist som ett hinder för suicidprevention. Vidare behövs mer utbildning om suicid och depression i sjuksköterskeutbildningen och i sjukvården. Forskningen bör fokusera på kvalitativa artiklar för att kunna utvärdera individers och sjuksköterskors känslor, tankar och upplevelser om suicid. / Statistics shows that nearly one elderly individual commits suicide every day. The nurse has great possibilities in the preventive work with elderly suicidal individuals, as long as the nurse has knowledge about risk factors, a solid education and the use of instruments for suicide assessment. The aim of the study was to describe the suicideprevention for eldery individuals by risk factors for suicide among the elderly, nurse’s knowledge in the preventive work and obstacles in nurse’s preventive work. The work was carried out as a literature study where 15 scientific articles were selected, examined, analyzed and coded in order to find underlying factors. The themes that occurred by the examined articles was suicidal risk factors, obstacles in nurse’s sucideprevention and education for suicideprevention. By far the most significant risk factor was depression for elderly suicidal individuals. Education in suicide and depression for nurses was shown to be deficient, the nurses needed education. Nurse’s experienced that understaffing and time constraint as an obstacle for suicideprevention. Furthermore there is a need for education about suicide and depression in nursing schools as well in nursing care. Researchers should focus more on qualitative articles to obtain individuals and nurse’s emotions, thoughts and experiences about suicide.