Bakgrund: Sverige har idag en nollvision mot suicid, däremot redovisas att minskningen av suicid har avstannat under 2000-talet. Varje år dör 700 000 människor världen över till följd av suicid, vilket beskrivs som ett folkhälsoproblem. Studier visar att omkring 80 procent av de som fullbordat suicid har varit i kontakt med primärvården under det föregående året. Förebyggandet av suicid är en del av sjuksköterskans arbete, vilket innefattar att identifiera patienter med suicidrisk.Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att identifiera patienter med suicidrisk inom primärvården.Metod: En litteraturstudie med systematisk sökning. För analys av datamaterialet tillämpades integrerad innehållsanalys.Resultatet: Sjuksköterskorna beskrev bristande utbildning för att identifiera patienter med suicidrisk inom primärvård. Osäkerhet i mötet med en suicidnära patient påverkade sjuksköterskorna till en avhållsamhet i det suicidpreventiva arbetet. Trots det förekom en positiv inställning bland sjuksköterskorna angående deras möjligheter att bedöma suicidrisk. Välfungerande teamarbete beskrevs av sjuksköterskorna som underlättande för det suicidpreventiva arbetet.Slutsats: Genom att erbjuda sjuksköterskor utökad utbildning och tydligare riktlinjer för suicidprevention kan svårigheter för att identifiera patienter med suicidrisk minska. Normer kring psykisk ohälsa kan påverka patientens redogörelse och utgöra hinder för sjuksköterskan att kunna identifiera suicidnära patienter.

Bakgrund: På en psykiatrisk akutmottagning behöver sjuksköterskan under begränsad tid, bedöma patienters risk för en suicidal handling. Tidigare forskning visar att sjuksköterskor upplever suicidriskbedömningar som svåra och belastande. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att göra suicidriskbedömningar inom ramen för triagering på psykiatrisk akutmottagning. Metod: Intervjuer genomfördes med tolv sjuksköterskor som arbetar inom triageringsverksamhet på två psykiatriska akutmottagningar inom Region Skåne. Resultat: Det övergripande temat: Sjuksköterskans suicidriskbedömning i triage får avgörande konsekvenser kom från de fyra kategorierna: En del av det dagliga arbetet, Svårigheter med suicidriskbedömningar, Omständigheter som underlättar suicidriskbedömningar, Behov av stöd. Resultatet visade att trots ett betungande ansvar i att utföra suicidriskbedömningar upplevde sjuksköterskorna en tillfredsställelse i sitt arbete. Flera omständigheter som underlättade och försvårade suicidriskbedömningar identifierades och omvårdnadsalliansens betydelse visade sig vara stor. Även stödet av kollegor och ledning kändes nödvändigt. Konklusion: Suicidriskbedömningar inom triage är komplext. Det finns ett behov av trygghet i arbetsmetoder och kontinuitet i personalgruppen. Resultatet visar dessutom ett ökat behov av stöd och förståelse från ledning och organisation gällande kravbild och hantering vid patienters suicidförsök. / Background: At a psychiatric emergency room the nurse needs, for a limited time, to assess the patient's risk of suicidal disorders. Previous research shows that nurses perceive suicide risk assessments as difficult and stressful. Purpose: The purpose was to describe nurses' experiences of making suicide risk assessments within the framework of performing triage at psychiatric emergency clinics. Method: Interviews were conducted with twelve nurses performing triage at two psychiatric emergency clinics under the auspices of Region Skåne. Results: The overall theme: The nurse's suicide risk assessment at triage can have decisive consequences was based on the four categories: Part of daily work, Suicide risk assessment difficulties, Circumstances that facilitate suicide risk assessments, Need for support. The result showed that despite of a heavy responsibility in conducting suicide risk assessments, the nurses´ experienced satisfaction in their work. Several circumstances that facilitated and made suicide risk assessments difficult were identified and the importance of the nursing alliance proved to be significant. The support of colleagues and management were also experienced as necessary. Conclusion: Suicide risk assessments when performing triage are complex. There is a need for security in working methods and continuity of the staff group. The result highlights an increased need for support and understanding from management and organization regarding requirements and management in patients' suicide attempts.

No description available.

Tusentals människor avlider varje år genom suicid, i Sverige och globalt. Flera av dem har en tid innan sin död haft kontakt med hälso- och sjukvården. Dygnet runt, årets alla dagar går det att nå sjuksköterska på telefonrådgivning för att få råd och stöd. Psykiatrisjuksköterskan arbetar för att vården av suicidnära patienter ska ge utrymme för att kunna uttrycka sina suicidtankar på ett tryggt sätt. Genom vårdrelationen kan patienten finna viljan att fortsätta leva. Suicidriskbedömning på telefon är vanligt förekommande och är en komplex uppgift att göra på psykiatrisk akutmottagning. Det är viktigt att fånga upp psykiatrisjuksköterskans upplevelser för att skapa förståelse för de utmaningar som telefonbedömning medför. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att göra suicidriskbedömning på telefon på psykiatrisk akutmottagning. Totalt åtta informanter, varav fyra specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk omvårdnad och fyra grundutbildade sjuksköterskor som arbetar på psykiatrisk akutmottagning intervjuades. Intervjuerna gjordes genom semistrukturerade intervjufrågor och med kvalitativ innehållsanalys. Av analysen bildades tre huvudkategorier: utmaningar och svårigheter, möjligheter och trygghet. Sju underkategorier: att bedöma utan att se, forcerad av tiden, anhörigas delaktighet, livräddande samtal, möjlighet till ökad kunskap, kunna få hjälp och stöd och vinster i det vårdande samtalet. Huvudfynd som lyfts i diskussionen är rädslan för att göra fel i bedömningen, vilka förutsättningar som finns till hjälp och anhörigas betydelse samt hur de kan spela en betydande roll i bedömningen.

Syfte: Syftet med studien är att undersöka sjuksköterskans självskattade förmåga att utföra suicidriskbedömningar inom den psykiatriska vården och om utbildningsnivå, yrkeserfarenhet och arbetsmiljöfaktorer påverkar denna förmåga. Metod: En kvantitativ design där webbenkäter användes för datainsamling. Mann Whitney U-test användes för att analysera skillnader i variabler mellan oberoende grupper. Spearmans rangkorrelationskoefficient användes för att undersöka om det fanns samband mellan variabler.  Resultat: Det fanns ett samband mellan högre ålder, högre utbildningsnivå, längre arbetserfarenhet och att känna sig mer säker på att utföra suicidriskbedömningar. Det framkom att de som arbetat mer än 10 år som sjuksköterskor, arbetat mer än 10 år inom psykiatrisk vård samt de som hade specialistsjuksköterskeutbildning inom psykiatrisk vård kände sig mer säkra på att utföra suicidriskbedömningar. Det fanns även indikationer på att de som upplevde sig mer skickliga på sitt arbete även kände sig mer säkra på att utföra suicidriskbedömningar. Detta gällde även för de som upplevde sig ha bra stöd från sina kollegor. Inga samband eller signifikanta skillnader mellan grupper kunde ses avseende arbetsbelastning och hur säkra sjuksköterskorna kände sig på att utföra suicidriskbedömningar. Det framkom även att behov fanns för mer utbildning inom ämnet samt mer möjlighet till reflektion med kollegor.  Slutsats: Generellt sett anser sjuksköterskorna inom den psykiatriska vården att de känner sig säkra på att utföra suicidriskbedömningar. Trots detta framkommer ett tydligt behov av förbättring inom utbildning, arbetsbelastning och stöd från kollegor. Det krävs kontinuerliga satsningar från arbetsgivare på kompetensutveckling och på att skapa en god arbetsmiljö.

Cirka 800 000 människor världen över avslutade sina liv genom suicid 2014. En psykiatrisk diagnos är en vanligt förekommande bakomliggande orsak. De vanligaste diagnoserna är depression, bipolär sjukdom, post traumatiskt stressyndrom samt substansmissbruk. Tidigare suicidförsök är den enskilt största riskfaktorn för ett fullbordat suicid. Det är komplext att arbeta med suicidnära patienter i öppenvården och det ställs höga krav på specialistkompetens inom psykiatrisk omvårdnad och goda kunskaper kring det suicidpreventiva arbetet. Syftet med studien var att beskriva psykiatrisjuksköterskans erfarenhet av att bedöma suicidrisk på patienter på en vuxenpsykiatriskmottagning. En kvalitativ metod användes med induktiv ansats där fyra intervjuer med  psykiatrisjuksköterskor genomfördes. I resultatet framkom att psykiatrisjuksköterskan dagligen möter och behandlar suicidnära patienter på en öppenvårdsmottagning. Resultatet visade att psykiatrisjuksköterskan trots år av erfarenhet upplevde arbetet med suicidnära patienter som komplext och ansvarsfullt. Det framkom att psykiatrisjuksköterskan arbetade självständigt och stod ofta ensam med att bedöma suicidrisken och vidta åtgärder. Psykiatrisjuksköterskan har en viktig del i det suicidpreventiva arbetet och behöver känna sig trygga och säkra i omvårdnaden kring suicidnära patienter och i att bedöma suicidrisken. Vidare forskning skulle kunna ge fördjupad kunskap om psykiatrisjuksköterskan roll och behov för att ge omvårdnad till suicidnära patienter.

Bakgrund: Suicid är ett folkhälsoproblem som har nått epidemiska mått globalt. Suicidala tankar kan kopplas till känslor av hopplöshet och ambivalens, ensamhet, brist på självvärde och otillräcklig förmåga att hantera sitt liv. Specialistsjuksköterskan utför suicidriskbedömningar för att förebygga och förhindra suicid i den psykiatriska öppenvården. Utförandet av suicidriskbedömningar är en komplex uppgift för specialistsjuksköterskan och det är viktigt att det finns möjlighet att kunna reglera känslor och balansera engagemang. Syfte: Syftet med studien var att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av att genomföra suicidriskbedömningar i psykiatrisk öppenvård. Metod: Induktiv ansats användes och materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Specialistsjuksköterskor inom vuxenpsykiatrisk öppenvård i Region Skåne intervjuades. Tio semistrukturerade intervjuer genomfördes. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier: betydelsen av tillit till egen intuition, vikten av tilltro till organisationens stödjande struktur och värdet av förtroende i kommunikationen med patienten. Slutsats: Genom att ha insikt om vad arbetets utmaningar innebär för specialistsjuksköterskan, genom lyhördhet, god kommunikation, fungerande rutiner och kollegial samverkan optimeras förutsättningarna för att utföra en trygg suicidriskbedömning.Resultatet kan användas i utbildningssyfte och som diskussionsunderlag i klinisk verksamhet för att öka kunskap, kompetens och självmedvetenhet vid suicidriskbedömningar. Vidare forskning om suicidpreventivt arbeteutifrån patientens perspektiv skulle vara till nytta. / Background: Suicide is a public health problem that has reached epidemic proportions globally. Suicidal thoughts can be linked to feelings of hopelessness and ambivalence, loneliness, lack of self-worth, and insufficient ability to manage one's life. The specialist nurse performs suicide risk assessments to prevent suicide in psychiatric outpatient care.Carrying out suicide risk assessments is a complex task for the specialist nurse, and it is important that there is an opportunity to regulate emotions and balance commitment. Aim: The aim of the study was to describe specialist nurses' experiences of carrying out suicide risk assessments in psychiatric outpatient care. Method: An inductive approach was used, and the material was analyzed with qualitative content analysis. Specialist nurses in adult psychiatric outpatient care in Region Skåne were interviewed. Ten semi-structured interviews were conducted. Results: The results revealed three categories: The importance of trust in one's own intuition, The importance of trust in the supportive structure of the organization and the Value of trust in communication with the patient.Conclusion: By having insight into what the challenges of the work mean for the specialist nurse, through responsiveness and good communication, functioning routines and collegial collaboration, the conditions for performing a suicide risk assessment safely are optimized. The result can be used for educational purposes and as a basis for discussion in clinical practice to increase knowledge, competence and self-awareness in suicide risk assessments. Further research on suicide risk prevention from the patient´s perspective would be beneficial.

Bakgrund: Psykisk ohälsa präglas ofta av samsjuklighet och/eller komplexa behov som försvårar bedömningar. Suicid är ett globalt folkhälsoproblem och hälso- och sjukvården skall arbeta med suicidprevention för att undvika vårdskador av såväl given som utebliven vård och omvårdnad. Tusentals personer utför självmordsförsök varje år och det är vanligare att dö i fullbordat suicid än i trafikolycka i Sverige. Sjuksköterskor träffar prehospitalt frekvent suicidnära patienter. Suicidriskbedömning är komplext och dess kvalité beror på kompetens och erfarenhet. Bristfällig suicidriskbedömning kan leda till undvikbara vårdskador för patienter. Syfte: Att undersöka och beskriva upplevelser och erfarenheter av suicidriskbedömning prehospitalt. Metod: Mixad metod av kvantitativ och kvalitativ design bestående av enkät och semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor i ambulanssjukvården. Resultat: Sjuksköterskor upplevde stress, oro och fysiska symtom som ont i magen och tungt i bröstet på väg fram till suicidnära patienter liksom känsla av osäkerhet och otillräcklighet gällande bedömning och bemötande. Sjuksköterskor upplevde skyldighet att förebygga suicid och de flesta hade både identifierat suicidnära patienter liksom utfört suicidriskbedömning prehospitalt utan att ha fått utbildning i det. Diskussion: Resultatet överensstämde med tidigare forskning gällande negativa upplevelser av att möta suicidnära patienter. Slutsats: Sjuksköterskor mötte frekvent suicidnära patienter och utförde suicidriskbedömningar samtidigt som de hade negativa känslor inför mötet med suicidnära patienter och upplevde sig ha varierande såväl reell som formell kompetens för suicidriskbedömning. / Background: Mental illness often characterizes by comorbidity and / or complex needs that complicate assessments. Suicide is a global public health problem and health services must work with suicide prevention to avoid injuries from poor assessment. Thousands of people commit suicide attempts every year and it is more common to die in suicide than in a traffic accident in Sweden. Nurses frequently see suicidal patients outside of hospital. Suicide risk assessment is complex, and its quality depends on competence and experience. Poor suicide assessment could lead to avoidable injuries in patients. Aim: To investigate and describe experiences of suicide risk assessment in emergency setting outside of hospital. Method: Mixed method consisting of quantitative and qualitative design with questionnaire and semi structured interviews with nurses. Results: Nurses experience stress, anxiety, and physical symptoms such as pain in the stomach and heavy feeling in the chest on the way to suicidal patients as well as feelings of insecurity and inadequacy regarding assessment and treatment. Nurses feel an obligation to prevent suicide, and most have both identified suicidal patients as well as performed a suicide risk assessment prehospital without having received training in it. Discussion: The results was consisted with previous research about negative emotions when caring for and assessing the suicidal patient. Conclusion: Nurses frequently meet suicidal patients and perform suicide risk assessments. At the same time, they have negative feelings towards meeting suicidal patients and have a variety of both real and formal competence for the task of suicide risk assessment. / <p>Datum för godkännande: 2022-01-17</p>