No description available.

Syftet med föreliggande litteraturstudie var att beskriva telefonsjuksköterskors upplevelser av kommunikationen och de faktorer som påverkar kommunikationen med uppringare. Artikelsökningen utfördes via Cinahl och PubMed samt med hjälp av valda källors referenslista. Tretton artiklar som överensstämde med syftet granskades. Resultatet visade att telefonsjuksköterskorna upplevde stress på grund av tidsbrist och sjukvårdens bristande resurser. Samtal med en tredje person upplevdes som problematiskt eftersom informationen kunde missuppfattas och telefonsjuksköterskan saknade visualisering av patienten vilket försvårade bedömningen av vårdbehovet. Telefonsjuksköterskorna upplevde att datoriserade beslutstödssystem sparade tid och kompletterade deras erfarenheter och kunskaper. När telefonsjuksköterskorna använde sig av dessa beslutstödssystem så tyckte de ibland att det var svårt att söka i systemet och att systemet inte alltid var tillräckligt utvecklat för deras bedömning av patienten.  För att få en så god kommunikation med patienten som möjligt så var det avgörande hur ett samtal inleddes och det var viktigt att telefonsjuksköterskan inte avbröt patientens beskrivning av sitt problem. Resultatet visade faktorer som försvårade kommunikationen och bedömningen av vårdbehovet hos uppringare. Telefonsjuksköterskan bör kunna läsa mellan raderna, ha känsliga öron och vara lyhörd i kommunikationen med uppringaren. Författarnas slutsats av föreliggande studie är att det är mycket stressigt att arbeta som telefonsjuksköterska. Telefonsjuksköterskorna upplever ett flertal problem med sitt arbete inom telefonrådgivning och de tycker att det är en stor utmaning att kunna läsa mellan raderna och ha känsliga öron när de inte ser den personen de talar med.

No description available.

Sammanfattning Syftet med studien var att beskriva BVC-sköterskors upplevelse av telefonrådgivning. Studien genomfördes som en semistrukturerad intervjustudie och hade deskriptiv design. Tio BVC-sköterskor inom primärvården intervjuades. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att telefonrådgivning inom BVC krävde vissa egenskaper av BVC-sköterskan för att kunna ge god omvårdnad och exempel på detta var god kommunikationsförmåga, ett öppet sinne och lång erfarenhet. Vidare beskrev BVC-sköterskorna att de via telefonen försökte ge råd och information till föräldrarna för att skapa möjligheter för föräldrarna att själva ta ansvar och fatta beslut. BVC-sköterskan fanns som en resurs när det uppkom frågor och problem. Genom att god relation och god kännedom fanns mellan föräldrarna och BVC-sköterskan, upplevde respondenterna att bedömningen via telefonen underlättades. Problem med telefonrådgivningen beskrevs av deltagarna och det kunde röra bristande kommunikationsförmåga och svårigheter hos föräldrar att konkretisera problemet via telefonen. BVC-sköterskorna beskrev att de styrde sitt eget arbete och de beskrev att de hade möjlighet att boka in besök på mottagningen när problem uppkom vilket ökade tryggheten hos BVC-sköterskan.     Slutsatsen är att BVC-sköterskorna upplevde sitt arbete med telefonrådgivning som en extra funktion och ett hjälpmedel i arbetet på BVC. Att använda telefonen i arbetet ökade BVC-sköterskans möjlighet att stötta föräldrar.       Nyckelord: Barnhälsovård, Distriktssköterska, Telefonrådgivning.

No description available.

Bakgrund: Sjuksköterskor som arbetar med telefonrådgivning är ofta utbildade distriktssköterskor. Vid telefonrådgivning ska sjuksköterskan kunna bedöma patientens tillstånd och vilken vårdnivå som är lämplig. Vid tillstånd där det är lämpligt föreslås egenvårdsråd. Som stöd för besluten används ofta rådgivningsstöd. Syfte: Beskriva distriktssköterskors upplevelser av att ge egenvårdsråd via telefon. Metod: Kvalitativ metod användes. Datainsamling har gjorts genom semistrukturerade intervjuer med tolv distriktssköterskor. Intervjuerna analyserades med manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier; ’Faktorer som försvårar att ge goda egenvårdsråd’, ’Faktorer som underlättar att ge goda egenvårdsråd’ och ’Faktorer som påverkar i sökandet efter egenvårdsråd’. Dessa kategorier utmynnade i sammanlagt tio underkategorier; ‘Att inte se patienten’, ‘Kommunikativa och kulturella problem’, ‘Att ge goda råd kan vara en stressande och betungande uppgift’, ‘Betydelsen av kunskap och erfarenhet’, ‘Rådgivningsstöd underlättar vid osäkerhet’, ‘Att skapa förtroende’, ‘Vikten av en grundlig anamnes’, ‘Betydelsen av motivation och uppföljning’, ‘Kön och åldersfaktorer’ och ‘Patienters kunskap och informationssökande’. Slutsats: Att ge egenvårdsrådgivning i telefon är många gånger en utmaning men även utvecklande för distriktssköterskor. Distriktssköterskans möjlighet att skapa förtroende under telefonsamtalet kan underlätta möjligheten att ge goda egenvårdsråd. Vid egenvårdsrådgivning i telefon är det viktigt att medvetandegöra och utveckla förmågan att lyssna eftersom distriktssköterskan inte ser patienten. Rådgivningsstöd anses vara bra men det kan inte ersätta distriktssköterskors individuella kunskaper.

<p>Syftet med studien var att beskriva omvårdnadsdokumentationens kvalitet vid telefonrådgivning. Studien genomfördes på en hälsocentral i Gästrikland. Totalt granskades 100 datajournaler med hjälp av en utvecklad granskningsmall. De områden som granskades var: kontaktorsak, mål, omvårdnadsåtgärder och uppföljning. Resultatet visade att sjuksköterskornas omvårdnadsdokumentation vid telefonrådgivning har vissa brister och den inte till fullo följer gällande författningar. Resultatet visade att i samtliga journaler var kontaktorsaken för telefonrådgivningen dokumenterad. Dokumenterade mål för omvårdnaden däremot, var endast dokumenterat i en av de hundra journalerna. Omvårdnadsåtgärder utifrån kontaktorsak var dokumenterade i de alla flesta fall och i hälften av journalerna var omvårdnadsåtgärderna också tydligt beskrivna. Däremot var uppföljningen av omvårdnadsåtgärderna endast dokumenterat i en av hundra journaler. Texten var lättläst och lättförståelig i de flesta av journalerna och de flesta av anteckningarna var signerade. Resultatet visar vidare att VIPS sökord för problem och åtgärder inte användes i omvårdnadsdokumentationen i någon större utsträckning. Sammantaget visar resultatet att vissa delar av sjuksköterskornas omvårdnadsdokumentation vid telefonrådgivning behöver förbättras för att säkerställa kvaliteten i omvårdnadsarbetet.</p> / <p>The purpose of the study was to describe the quality of nursing documentation at telephone counselling. The study was carried out at a health care centre in Gästrikland, Sweden. With help of a viewing instrument the authors reviewed 100 patient records. The fields which were reviewed was: the reason for contact, nursing goal, nursing intervention and nursing outcome. The result indicated that nurses´ nursing documentation at telephone counselling had some lacks and that it doesn't comply with the current legislation. The result indicated that the cause of contact was documented in all 100 of the patient records. Nursing goal was only documented in one of the 100 patient records. The reason for contact was documented in most of the records and nursing intervention was clearly described in half of the records. However the follow-up of the nursing intervention was only documented in one of the 100 patient records. In most of the records the text was easy to read and easy to grasp and most of the notes were signed. Further the result shows that VIPS-keywords for problems and intervention were not used in any major extent in the nursing documentation. In conclusion result shows that parts of the nurses´ documentation at telephone counselling are in need of enhancement to secure the quality of nursing care.</p>

Syftet med studien var att beskriva omvårdnadsdokumentationens kvalitet vid telefonrådgivning. Studien genomfördes på en hälsocentral i Gästrikland. Totalt granskades 100 datajournaler med hjälp av en utvecklad granskningsmall. De områden som granskades var: kontaktorsak, mål, omvårdnadsåtgärder och uppföljning. Resultatet visade att sjuksköterskornas omvårdnadsdokumentation vid telefonrådgivning har vissa brister och den inte till fullo följer gällande författningar. Resultatet visade att i samtliga journaler var kontaktorsaken för telefonrådgivningen dokumenterad. Dokumenterade mål för omvårdnaden däremot, var endast dokumenterat i en av de hundra journalerna. Omvårdnadsåtgärder utifrån kontaktorsak var dokumenterade i de alla flesta fall och i hälften av journalerna var omvårdnadsåtgärderna också tydligt beskrivna. Däremot var uppföljningen av omvårdnadsåtgärderna endast dokumenterat i en av hundra journaler. Texten var lättläst och lättförståelig i de flesta av journalerna och de flesta av anteckningarna var signerade. Resultatet visar vidare att VIPS sökord för problem och åtgärder inte användes i omvårdnadsdokumentationen i någon större utsträckning. Sammantaget visar resultatet att vissa delar av sjuksköterskornas omvårdnadsdokumentation vid telefonrådgivning behöver förbättras för att säkerställa kvaliteten i omvårdnadsarbetet. / The purpose of the study was to describe the quality of nursing documentation at telephone counselling. The study was carried out at a health care centre in Gästrikland, Sweden. With help of a viewing instrument the authors reviewed 100 patient records. The fields which were reviewed was: the reason for contact, nursing goal, nursing intervention and nursing outcome. The result indicated that nurses´ nursing documentation at telephone counselling had some lacks and that it doesn't comply with the current legislation. The result indicated that the cause of contact was documented in all 100 of the patient records. Nursing goal was only documented in one of the 100 patient records. The reason for contact was documented in most of the records and nursing intervention was clearly described in half of the records. However the follow-up of the nursing intervention was only documented in one of the 100 patient records. In most of the records the text was easy to read and easy to grasp and most of the notes were signed. Further the result shows that VIPS-keywords for problems and intervention were not used in any major extent in the nursing documentation. In conclusion result shows that parts of the nurses´ documentation at telephone counselling are in need of enhancement to secure the quality of nursing care.

Abstrakt Bakgrund: Telefonrådgivning har blivit en alltmer vanlig arbetsuppgift för sjuksköterskor som arbetar på hälsocentral inom primärvården. Det är ett sätt för uppringeren att komma i kontakt med hälso- och sjukvården. Telefonrådgivning innebär att telefonsjuksköterskan gör en snabb bedömning av uppringarens tillstånd  och hänvisar uppringaren till lämplig vårdnivå men även ger råd, stöd och undervisning. Kommunikationen har central betydelse där telefonsjuksköterskan måste kunna tolka även icke-verbal kommunikation. Telefonsjuksköterskan måste anpassa sitt arbete och sina beslut efter vetenskapliga, organisatoriska , ekonomiska och tekniska aspekter. Syfte: Att belysa telefonsjuksköterskans erfarenhet av att arbeta med telefonrådgivning. Metod: En litteraturöversikt baserad på åtta  artiklar som inkluderades efter kvalitetsgranskning. Resultatet sammanställdes utifrån en integrerad analys. Resultat: I analysen identifierades fyra huvudkategorier; möte med uppringaren, att göra bedömningar och ta beslut , ökande kravbild, samt känslor för arbetet, vilka  utmynnade i 7 underkategorier.  Faktorer som identifierades var att inte se uppringaren när man kommunicerar och tolkar både de verbala och icke visuella signalerna och att samtidigt vara både dörrvakt  och vårda uppringarna. Att rätt frågor ställs för att göra rätt bedömning betonas. Arbetet upplevs stimulerande men även stressande för telefonsjuksköterskor. Slutsats: Telefonrådgivning är en utmanande och stimulerande men svår arbetsuppgift. Att kunna sortera och förstå problemen utan att se uppringaren och samtidigt ställas inför de etiska svårigheter som genus och etnicitet gör att det ställs stora krav på telefonsjuksköterskan.

Bakgrund: Livslängden ökar i hela världen vilket gör att antalet multisjuka stiger och belastningen på hälso – och sjukvården och på kommunsjuksköterskorna ökar. Kommunsjuksköterskorna har idag en komplex roll och är alltmer rådgivande konsulter under sitt arbete. Telefonrådgivning med omvårdnadspersonalen blir vanligare och kan medföra svårigheter för kommunsjuksköterskorna att göra bedömningar och utföra patientsäker vård. Syfte: Syftet med föreliggande studien var att beskriva sjuksköterskornas reflektioner om arbetet som konsultsköterska med fokus på telefonrådgivning med andra vårdgivare. Metod: En intervjustudie med kvalitativ ansats med beskrivande design valdes för att beskriva kommunsjuksköterskornas upplevelser. Resultat: Kommunsjuksköterskorna ansvarade för ett stort antal patienter under sitt arbetspass. Alla bedömningar som skedde togs utifrån omvårdnadspersonalens beskrivningar per telefon. Tre kategorier framkom för att belysa deras upplevelser: Att arbeta med telefonrådgivning inom äldreboenden, Ett utmanande arbete samt Kommunikation med omvårdnadspersonalen. Slutsats: Kommunsjuksköterskorna har en komplex och växlande roll inom äldrevården, de arbetar som rådgivande konsulter dagligen. Praktiska förutsättningar som påverkar kommunsjuksköterskornas arbete försvårar deras bedömningsförmågor. Telefonrådgivning med omvårdnadspersonalen är utmanade och kräver erfarenheter och kunskaper hos kommunsjuksköterskorna. Studien kan leda till en ökad förståelse hos olika yrkeskategorier som kommer i kontakt med kommunsjuksköterskorna och ger en inblick i deras arbetssätt.