Bakgrund: Personalgruppen och dess sammansättning kan ha en inverkan på såvälomfattningen som upplevelsen av att genomföra en tvångsåtgärd. Sjuksköterskan förväntaskunna identifiera och bedöma behovet av akuta insatser. Tidigare forskning visar attsjuksköterskan kan känna sig splittrade i sin yrkesroll samt uppleva ett bristande stöd frånresterande teammedlemmar. Ett välfungerande teamarbete har betydelse i både preventivtsyfte samt vid genomförandet av en tvångsåtgärd.Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av teamarbete vid tvångsåtgärder inom denpsykiatriska heldygnsvårdenMetod: En kvalitativ studie baserad på semistrukturerade intervjuer. Sex sjuksköterskordeltog i studien, alla verksamma inom den psykiatriska heldygnsvården och med erfarenhet avtvångsåtgärder. Författarna utgick från en intervjuguide med fyra öppna frågor. Materialetanalyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys.Huvudresultat: Resultatet presenteras utifrån tio underkategorier som sorterades iföljande tre huvudkategorier: teamets egenskaper, sjuksköterskans roll i teamet ochorganisatoriska faktorer. Resultatet visar att teamarbetet på avdelningen är av betydelse vidplanering och genomförande av tvångsåtgärder. För ett fungerande teamarbete krävs blandannat en tydlig ledare, en god kommunikation samt en gemensam uppfattning om syfte ochmål med tvångsåtgärder.Slutsats: När en patient är i behov av en tvångsåtgärd är det viktigt att teamarbetetfungerar för att undvika att patienten utsätts för ett onödigt lidande. Med regelbundenreflektion i en öppen miljö får teamet möjlighet att diskutera eventuella fel och brister sominträffat och på så vis dra lärdom och vidare utvecklas som team.

<p>Den psykosociala arbetsmiljön har inverkan på vår psykiska och fysiska hälsa. Fysiska hälsobesvär kan vara i form värk från nacke och rygg. Psykiska hälsobesvär kan bland annat handla om trötthet, sömnproblem eller oro. Syftet med föreliggande studie var främst att bedöma hur omvårdnadspersonal inom psykiatrisk vård upplevde sin psykosociala arbetsmiljö och hälsa, men även att beskriva eventuella samband mellan dessa. Studien är av tvärsnittskaraktär och bygger på enkätsvar från 395 personer (sjuksköterskor n= 166, skötare n= 229) från en nationell studie. Resultatet visade att sjuksköterskorna i högre grad uppgav stöd från kollegor, inflytande över arbetstider och hur arbetet skulle utföras jämfört med skötarna. Skötarna skattade lägre angående psykisk trötthet, lärande samt arbetstid vid datorn än sjuksköterskorna. Värk från nacke förekom oftare hos sjuksköterskorna. Signifikanta samband fanns mellan att ha värk i nacken och att känna sig psykiskt trött. Inga samband sågs mellan besvär från nacken och krav på att arbeta fort eller arbetstid vid datorn. Konklusioner som kan dras av resultatet är att sjuksköterskorna uppgav mer kontroll, lärande, stöd och inflytande på arbetet än skötarna samt upplevde de oftare psykisk trötthet och värk från nacken. Skötarna rapporterade värk i lägre utsträckning trots att de skattat lägre på inflytande, krav och stöd.</p>

Den psykosociala arbetsmiljön har inverkan på vår psykiska och fysiska hälsa. Fysiska hälsobesvär kan vara i form värk från nacke och rygg. Psykiska hälsobesvär kan bland annat handla om trötthet, sömnproblem eller oro. Syftet med föreliggande studie var främst att bedöma hur omvårdnadspersonal inom psykiatrisk vård upplevde sin psykosociala arbetsmiljö och hälsa, men även att beskriva eventuella samband mellan dessa. Studien är av tvärsnittskaraktär och bygger på enkätsvar från 395 personer (sjuksköterskor n= 166, skötare n= 229) från en nationell studie. Resultatet visade att sjuksköterskorna i högre grad uppgav stöd från kollegor, inflytande över arbetstider och hur arbetet skulle utföras jämfört med skötarna. Skötarna skattade lägre angående psykisk trötthet, lärande samt arbetstid vid datorn än sjuksköterskorna. Värk från nacke förekom oftare hos sjuksköterskorna. Signifikanta samband fanns mellan att ha värk i nacken och att känna sig psykiskt trött. Inga samband sågs mellan besvär från nacken och krav på att arbeta fort eller arbetstid vid datorn. Konklusioner som kan dras av resultatet är att sjuksköterskorna uppgav mer kontroll, lärande, stöd och inflytande på arbetet än skötarna samt upplevde de oftare psykisk trötthet och värk från nacken. Skötarna rapporterade värk i lägre utsträckning trots att de skattat lägre på inflytande, krav och stöd.

No description available.

Studiens syfte är att beskriva psykiatrisjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter som står under rättspsykiatrisk vård för sexualbrott mot minderåriga. För att beskriva detta har en intervjustudie med  sex psykiatrisjuksköterskor som alla vårdat patienter vilka förgripit sig sexuellt på minderåriga gjorts. Intervjuerna gjordes individuellt. Arbetsgången har gjorts utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att specialistsjuksköterskorna utgår från att se människan bakom brottet men att det är en komplicerat  förhållningssätt. De kategorier som visat sig är Omsorgens paradox, När störningen blir synlig och När människan blir synlig. Övergripande resultat för studien kan sammanfattas som Att vilja men inte alltid kunna se människan. Som teoretisk referensram har Kari Martinsens omsorgsteori valts. Där är människan beskriven som beroende av andra människor för att uppleva omsorg, vilken är nödvändig för dess liv och överlevnad. Resultatdiskussionen beskriver den paradox omsorgen av patientgruppen visar upp.

Hot och våld är vanligt förekommande inom psykiatrisk vård och ger upphov till ett stort antal sjukskrivningar varje år. Samtidigt saknas det idag en vedertagen definition av begreppen hot och våld. Hot och/eller våld är en utmaning i dagens psykiatri som kräver att specialistsjuksköterskan har tillräckliga kunskaper. Studiens syfte är att undersöka psykiatrisjuksköterskors uppfattningar av att möta hotfulla och våldsamma patienter inom psykiatrisk vård. Nio stycken intervjuer genomfördes med specialistsjuksköterskor vid två psykiatriska enheter i västra Sverige. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Tre kategorier togs fram ur resultatet från intervjuerna. Att riskera att möta hot och våld med underkategorierna att vara förberedd, hot och våld är svårdefinierbart, arbetsgruppen påverkar samt att ligga steget före. Resurser med underkategorierna att arbeta tillsammans och inte bara samtidigt, att vara kompetent, att känna sig trygg samt regler som ett stöd. Hinder med underkategorierna resursbrist, rätt person på rätt plats, handling före tanke, att vara rädd samt att vara olika. I resultatet framkommer att samarbetet och det gemensamma förhållningssättet i arbetsgruppen visar sig ha en tydlig koppling till förekomsten av hot och våld. Det framkommer att personal erbjuds träning i fysiska tekniker, dock efterfrågas utbildning i bemötande och verbala tekniker. Sjuksköterskorna upplever att det finns för lite kunskap kring bemötande och hantering av hot och våld måste lyftas i verksamheten. Det finns arbetsmodeller att tillgå, ett exempel på en sådan är Bergenmodellen. Specialistsjuksköterskan behöver verktyg att arbeta med hot och våld, detta är en kvalificerad uppgift som kräver en vårdvetenskaplig insikt i hur sjuksköterskan skapar ett positivt möte i en hotfull och/eller våldsam situation.

Den specialistutbildade sjuksköterskan inom psykiatri innehar en specialistkompetens som skapar förutsättningar och möjligheter att kunna stödja och vårda personer med psykisk ohälsa. Syftet med studien är att ta reda på psykiatrisjuksköterskans upplevelse av hur specialistkompetensen tas tillvara på arbetsplatsen. Kvalitativ metod valdes då psykiatrisjuksköterskans upplevelser skulle undersökas. Åtta stycken psykiatrisjuksköterskor har intervjuats. Datainsamlingen har sedan analyserats utifrån en induktiv kvalitativ innehållsanalys. Ur analysen kunde tre kategorier urskiljas: chefens roll i tillvaratagandet av psykiatrisjuksköterskans kompetens, psykiatrisjuksköterskans status och psykiatrisjuksköterskans yrkesroll samt sex tillhörande subkategorier. Resultatet visar att det finns en skillnad mellan hur psykiatrisjuksköterskan upplever att specialistkompetensen tas tillvara på sluten- kontra öppenvården. Psykiatrisjuksköterskan på slutenvården upplevde i högre grad att gränserna mellan yrkesrollerna var mer flytande och det fanns ett ointresse från chefen att ta tillvara på specialistkompetensen. Psykiatrisjuksköterskan på öppenvården upplevde att deras chefer oftare innehade kunskap kring specialistkompetensen samt att det fanns en önskan och en möjlighet att ta tillvara på den. Vidare upplevde psykiatrisjuksköterskan att specialistkompetensen anses ha lägre status än andra specialistutbildningar. Psykiatrisjuksköterskans specialistkompetens kan bidra till en hållbar utveckling genom att påverka den psykiska ohälsan i samhället. Detta kan leda till en minskad stigmatisering av personer som lider av psykiska sjukdomar och förbättrade långsiktiga ekonomiska och sociala förutsättningar i samhället. I resultatdiskussionen belyser författarna samtliga tre kategorier som framkommit i resultatet samt vikten av en förbättring av samhällets syn på psykisk ohälsa. Denna syn kan i dagsläget stigmatisera de som drabbas samt ha en negativ påverkan på de som väljer att arbeta inom psykiatrin.

Psykiatriambulansen tillkallas när en person har psykiskt illabefinnande eller vid hot om suicid. Sjuksköterskorna som arbetar i psykiatriambulansen är alltid två stycken, en psykiatrisköterska och en ambulanssjuksköterska alternativt en grundutbildad sjuksköterska. Innan resursen inrättades fick ambulansverksamheten eller polisen ta hand om dessa larm. Vid psykisk ohälsa behövs kunskaper och erfarenhet om akut omhändertagande av personer med psykisk ohälsa. Mötet med patienterna skall utmynna i ett vårdande och ge patienterna en bättre hälsa. Sjuksköterskorna behöver förstå patientens situation och inse innebörden av ett livsvärldsperspektiv.  Tidigare forskning om ambulanssjukvård visar att bemötandet vid akut sjukdom är betydande för patienterna. Det har även visat sig att många av de patienter som träffade psykiatriambulansen kunde få hjälp på plats och inte behövde åka vidare till sjukhus vilket bidragit till en hållbar utveckling inom hälso- och sjukvård. Syftet med studien var att undersöka specialistsjuksköterskors och sjuksköterskor upplevelser av att vara först på plats – vid akutlarm i psykiatriambulansen.  Kvalitativ metod med induktiv ansats har använts då sjuksköterskors upplevelser efterfrågades. Sju sjuksköterskor inom psykiatriambulansen intervjuades. Resultatet presenteras i fyra huvudkategorier och tolv underkategorier Huvudkategorierna är sjuksköterskans yrkesroll, sjuksköterskans förberedelse, det akuta mötet och anhörigstöd. Resultatet visade att sjuksköterskorna i psykiatriambulansen upplevde egna känslor i det akuta mötet men som de lade åt sidan för stunden för att behålla sitt lugn. Vidare visade det sig att sjuksköterskorna i psykiatriambulansen alltid fokuserade på patientens behov och försökte bibehålla sin professionalitet oavsett vad som hände runtomkring. Resultatet visade också att de alltid hade ett säkerhetsmedvetande med sig i mötet med patienter, samt att de ansåg att möta barn och ungdomar med psykisk ohälsa var svårt. Sjuksköterskorna upplevde att de fick fysiologiska reaktioner när de åkte på vissa typer av larm och att de ibland kunde uppleva känslor av maktlöshet i mötet med anhöriga.

I den rättspsykiatriska vården vårdas patienter som har begått ett allvarligt brott under inverkan av psykisk sjukdom. Psykiatrisjuksköterskorna som arbetar med dessa patienter skall både vårda dem men samtidigt ansvara för ett förvar av patienterna efter ett juridiskt domslut. Arbetet inom rättspsykiatrin kan medföra risker att medarbetarna blir utsatta för hot och våldssituationer vilket kan inverka på hur psykiatrisjuksköterskorna upplever arbetet inom rättspsykiatrin. Vad innebär då arbetet inom den rättspsykiatriska vården, för psykiatrisjuksköterskorna, hur är det att vårda patienter under dessa förhållanden och villkor? Syftet med denna studie var att undersöka psykiatrisjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter inom rättspsykiatrisk vård. Studien utgörs av kvalitativa intervjuer med öppna frågor, intervjuerna transkriberades och sedan gjordes en kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkommer att tiden är en betydande faktor i vårdandet inom rättspsykiatrisk vård. Psykiatrisjuksköterskor beskriver de långa vårdtiderna som bra då de inte behöver stressa patienterna till välmående samtidigt som alltför långa vårdtider kan resultera i att patienterna hospitaliseras och har svårt att komma ut i samhället. En annan del som psykiatrisjuksköterskorna reflekterade kring var att vårda patienter som är under tvångsvård. De beskriver en balansgång mellan vårdandet där fokus är på patientens bästa men även riskerna som finns för att gå över en gräns där personalens omtanke kan bli till en maktutövning. I diskussionen reflekterar författarna kring studiens utförande och urval av informanter. Tidiga åtgärder, redan i skolåldern, och utökade resurser är andra delar som författarna reflekterat kring i diskussionen.

<p>Syftet med studien var att undersöka psykiatrisjuksköterskans självrapporterade utförda arbetsuppgifter och självupplevda kompetens. Studien bygger på individuellt genomförda intervjuer med 19 psykiatrisjuksköterskor verksamma inom den psykiatriska slutenvården. Författarna har använd ett proportionellt stratifierat urval. Resultatet presenteras i fem kategorier; psykiatrisjuksköterskans kompetensområde, specifika arbetsuppgifter i kompetensområdet, arbetsuppgifter utanför kompetensområdet, arbetsuppgifter som psykiatrisjuksköterskan saknar samt rollkonflikter med tillhörande subkategorier. I psykiatrisjuksköterskans kompetensområde ingår arbetsuppgifter som arbetsledare och omvårdnadsansvarig att planera fördela arbetet på avdelningen, vårdplanera, dokumentera samt läkemedelsadministration. Det specifika i kompetensområdet visade sig vara bland annat vara stöd samtal, motiverande samtal och undervisning. Sjuksköterskorna skulle också ha en övergripande helhetssyn samt göra observationer. Arbetsuppgifter utanför kompetensområdet visade att de hjälper doktorerna med olika administrativa uppgifter samt en del kuratorsarbete. Arbetsuppgifter som sjuksköterskorna saknar främst; är mer aktiviteter för patienterna, mer patientkontakt, bättre samarbete med vårdgrannar och anhöriga samt en ökad etisk medvetenhet i omvårdnads och dokumentationsarbetet. Sjuksköterskorna upplevde även rollkonflikter i sitt arbete som mest berodde på olika otydligheter inom arbetsgruppen. Författarna anser att en tydligare arbetsbeskrivning, bättre ansvarsfördelning mellan de olika yrkesgrupperna samt en mer strukturerad vård av patienterna skulle minska otydligheten och osäkerheten för psykiatrisjuksköterskorna.</p><p> </p> / <p>The purpose of the study was to examine self-reported psychiatric nurse performed tasks and self-perceived competence. The study is based on individually conducted interviews with 19 psychiatric nurses working in psychiatric inpatient ward. The authors have used a proportional stratified sample. The results are presented in five categories; psychiatric nurse competence, specific tasks in the areas of competence, work outside the areas of competence, tasks psychiatric nurse lack and role conflicts and related subcategories. In psychiatry nurse competence includes duties as supervisor and nursing manager to plan the work in the department, care planning, documenting, and pharmaceutical administration. The specific competence in the field proved to be, inter alia, support calls, motivational talks and teaching. The nurses would also have a comprehensive approach and make observations. Tasks outside the competence demonstrated that they are helping the doctors with various administrative tasks, and some counselors work. Tasks that nurse do mainly lack; are more activities for patients, more patients, better cooperation with neighbors and family care, and increased ethical awareness in the nursing care and documentation work. The nurses also experienced role conflict in their work as most were due to various ambiguities in the working group. The authors conclude that a better working instruction, better division of responsibilities between the different professions and a more structured care of patients would reduce the lack of clarity and uncertainty of psychiatry nurses.</p><p> </p><p> </p>