Bakgrund: I tidigare forskning framkommer det att vårdkultur, teamarbete, personcentrerad vård och patientsäker vård har betydelse för att ge god psykiatrisk omvårdnad. Även god omvårdnad ur patienters perspektiv belyses. Detta område är högst relevant i vårdarbetet och under ständig utveckling därför behöver detta utforskas ytterligare. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av vad som har betydelse för god psykiatrisk omvårdnad för vuxna patienter inom slutenvården och på psykiatriskt boende. Metod: Data är insamlad från semistrukturerade intervjuer med 10 sjuksköterskor inom psykiatrisk slutenvård samt psykiatrisk boende i Västmanland. Detta har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Redovisas i fyra kategorier: Att ha patienten i fokus, att känna sig värdefull, att ha praktiska förutsättningar för att bedriva god omvårdnad och att samspela med kollegor. Dessa kategorier har 14 tillhörande subkategorier. Slutsats: För att ge god psykiatrisk omvårdnad behöver sjuksköterskans kompetens tas tillvara och vårdvetenskapen behöver få tid och utrymme. Sjuksköterskans mående behöver uppmärksammas och värdesättas genom spegling och reflektion. Psykiatriska verksamheter behöver kunskap och fortlöpande utveckling för undvika att arbeta efter invanda mönster. Det krävs ett gott samarbete, öppenhet och goda attityder i teamet. För att bedriva god omvårdnad behöver sjuksköterskan ha helhetssyn och se personen bakom diagnosen. / Background: In previous research, it appears that the culture of care, teamwork, person- centered care and that the patient is receiving safe care are important for good psychiatric care. The previous research also highlights the patients’ experiences of good nursing. This subject is highly relevant in psychiatric care and in constant development therefore this needs further exploration. Purpose: To describe nurses’ experiences of what is important for good psychiatric care for adult patients in inpatient care and in psychiatric residential care. Method: Data were collected by semi-structured interviews with 10 nurses in psychiatric inpatient care and residential care in Sweden. Data has been analyzed with a qualitative content analysis with an inductive approach. Results: Reported in four categories: To have the patient in focus, to feel valuable, to have practical conditions for conducting good nursing and to interact with colleagues. These categories have a total of 14 associated subcategories. Conclusion: In order to provide good psychiatric care, the nurses competence need to be utilized and caring science needs more time and space. The nurses’ feelings need more attention and to be valued through reflection. The psychiatric care needs knowledge and continuous development to avoid habitualpatterns. Good teamwork, openness and good attitudes are required in the team. In order to perform good nursing, the nurse needs to have a holistic view and see the person behind the diagnosis.

Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar snabbt i världen. Stödjande samtal är en viktig arbetsuppgift för sjuksköterskan inom psykiatrisk vård. Sjuksköterskans förhållningssätt och vårdrelationen är viktiga komponenter för att möta patienternas behov och främja återhämtningsprocessen. Sjuksköterskan spelar en central roll i psykiatrisk vård. Syfte: Syftet var att sammanställa kunskap om stödjande samtal som omvårdnadsåtgärd i psykiatrisk vård. Design: Integrativ litteraturöversikt Metod: En systematisk sökning genomfördes i databaserna CINAHL, PubMed och PsycInfo. Detta för att hitta relevanta studier avseende sjuksköterskors och patienters erfarenheter av samtal samt vilka faktorer som påverkar och vad samtal får för betydelse för patienterna. Analysen av studierna genomfördes med hjälp av Whittemore & Knafl:s (2005) analysmetod. Resultat: Tio artiklar inkluderades i studien varav sex kvalitativa, två kvantitativa och två av mixad metod. Analysen resulterade i sex faktorer och sju teman. Resultatet visade att både sjuksköterskor och patienter har övervägande positiva erfarenheter av stödjande samtal. Sjuksköterskor behöver vara genuina och intresserade för att patienterna ska känna sig trygga vilket främjar vårdrelationen och därmed det stödjande samtalet. Det finns både främjande och försvårande faktorer för samtal. Stödjande samtal kan bidra till bättre psykiskt välmående, förebygga återinsjuknanden och ge stöd under akuta perioder. Stödjande samtal som omvårdnadsåtgärd kan främja patienters återhämtning. Slutsats: Stödjande samtal kan ha positiva effekter på patienternas psykiska hälsa och återhämtning. Stödjande samtal kan vara en meningsfull och holistisk omvårdnadsåtgärd för patienter i psykiatrisk vård. Resultatet från litteraturöversikten visar både på främjande och försvårande faktorer för stödjande samtal. Samtal som omvårdnadsåtgärd har en potential, som till fullo inte nyttjas.

Bakgrund: ACT- modellen växte fram under 70 och 80-talet i samband med att många psykiatriska kliniker stängdes i USA. Den ursprungliga ACT- modellen kan ses som en fullservicemodell men har sedan modifierats och anpassats efter samhällets och sjukvårdens rådande förhållanden. Som det ser ut idag så har flera modeller utvecklats med utgångspunkt från ACT-modellen men kan särskiljas av vilka komponenter som ingår. Modellen har visat positiva resultat avseende patienters delaktighet och återhämtning. Sjuksköterskan har en bred yrkesbakgrund och anses ha en viktig roll i teamet. Med sin kompetens har de grundläggande kunskaper för att utföra medicinsk och psykiatrisk omvårdnad men flera studier har visat att det finns ett behov av specialistutbildade sjuksköterskor då många av patienterna är svårt sjuka. Syfte: Syftet var att beskriva psykiatriska specialistsjuksköterskors erfarenheter av sin kompetens och roll i team som arbetar enligt ACT-modellen Metod: En kvalitativ design har valts. Datainsamling skedde med semi-strukturerade intervjuer. En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes för att bearbeta materialet. Resultat: Innehållsanalysen resulterade i två huvudkategorier, Kompetensen med in i teamet samt Den mångsidiga sjuksköterskan, med tillhörande sex underkategorier. Diskussion: Resultatet diskuterades utifrån de två huvudkategorierna Kompetensen med in i teamet och Den mångsidiga sjuksköterskan. Som stöd i diskussionen användes till ämnet relevanta artiklar och litteratur samt Phil Barkers tio förpliktelser som utgångspunkt. / Background: The ACT model developed in the 70's and 80's when many psychiatric clinics were closed in the United States. The original ACT model can be seen as a full service model but has since been modified and adapted to the current conditions of society and health care. As it appears today, several models have been developed based on the ACT model but can be distinguished by which components are included. The model has shown positive results regarding patient participation and recovery. The nurse has a wide professional background and is considered to be an important part of the team. With their skills, they have the basic knowledge to perform medical and psychiatric care, but several studies have shown that there is a need for specialist educated nurses, as many of the patients are severely ill. Aim: The aim of this study was to describe the psychiatric specialist nurse's experience of their competence and role in teams working under the ACT model. Method: A qualitative design has been selected. Data collection was done with semi-structured interviews. A qualitative content analysis with inductive approach was used to process the material. Results: The content analysis resulted in two main categories, skills in the team and the versatile nurse, with six associated subcategories. Discussions: The result was discussed based on the two main categories, skills in the team and the versatile nurse. In support of the discussion, relevant topics and literature were used as well as Phil Barker's ten obligations as a starting point.

Studiens utgångspunkt har varit att undersöka hur socialarbetare och vårdande professioner ser på riskfaktorer kopplade till suicid hos äldre och hur de arbetar för att upptäcka samt eventuellt förebygga suicid bland föreliggande befolkningsgrupp. För att möjliggöra detta har sammanlagt åtta semistrukturerade intervjuer genomförts med biståndshandläggare, psykiatrisjuksköterskor och anhörigkonsulenter i fyra kommuner i Sverige. Studiens frågeställningar har delats in i två huvudområden: riskfaktorer och handlingsstrategier. Det empiriska materialet har analyserats via en tematisk analys där två centrala teman kopplat till riskfaktorer har framkommit vilka är: psykisk ohälsa och ensamhet med behov av fler sociala insatser som undertema. De tre centrala teman som framkom kopplat till handlingsstrategier består av riskbedömning, utbildningar och samverkan. Resultatet diskuteras sedan utifrån tidigare forskning kring suicid bland äldre och nätverksteorin samt den interpersonella teorin om suicid. Studiens centrala slutsatser kan sammanfattas genom att de centrala riskfaktorerna till suicid hos äldre är ensamhet och psykisk ohälsa där dessa bör motverkas genom att skapa fler sociala insatser. Vad som mer har framkommit är att socialarbetare och vårdprofessioner genom att ha strikta handlingsplaner och att vara observanta, har möjligheten att både förebygga, identifiera samt motverka suicid bland äldre klienter. Det visade sig därtill under studiens gång att interna- samt vidareutbildningar inom olika samhällsinstanser kan vara till stor hjälp för att förebygga och motverka suicidalitet. Samverkan och samarbete mellan olika institutioner och i detta fall mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst också har etablerats som en central del i arbetet med och mot suicid. / The starting point of the study has been to investigate how social workers and caring professions view risk factors related to suicide in the elderly and how they work to detect and possibly prevent suicide among this population group. To enable this, a total of eight semi-structured interviews were conducted with social service officers, psychiatric nurses and relative consultants in four municipalities in Sweden. The study's questions have been divided into two main areas: risk factors and action strategies. The empirical material has been analyzed through a thematic analysis where two central themes linked to risk factors have emerged which are: mental illness and loneliness with the need for more social interventions as a sub-theme. The central themes that emerge linked to action strategies are risk assessment, educations and cooperation. The results are then discussed on the basis of previous research on suicide among the elderly and on the basis of network theory and interpersonal theory. The study's central conclusions can be summarized in that the central risk factors for suicide in the elderly are loneliness and mental illness, where these should be counteracted by creating more social platforms and initiatives. What more the study has concluded is that social workers and caring professions, by having strict action plans and being observant, have the opportunity to both prevent, identify and counteract suicide among older people. It also turned out during the course of the study that in-house and further education in various social institutions can be of great help in preventing and counteracting suicidality. Collaboration and cooperation between different institutions and in this case between health care and social services has also been established as a central part of the work with and against suicide.