<p>Många kvinnor lider av nedstämdhet och depression under graviditeten. Det uppmärksammas inte alltid av personalen på mödravårdscentralen. Prenatal depression påverkar sannolikt både den gravida kvinnan och barnet negativt. Screening med självskattningsformuläret EPDS på mödravårdscentralen och erbjudande om stödjande samtal är ett sätt att fånga upp och hjälpa blivande mödrar. Syftet med studien var att beskriva några kvinnors upplevelser av sin livssituation, moderskapet och de stödjande samtal de blivit erbjudna under graviditeten. Syftet var också att ta reda på om och hur samtalen hade påverkat kvinnornas upplevda hälsa. Studien var kvalitativ och byggde på sex intervjuer. Resultatet visade att flera kvinnor saknade stöd i parförhållandet både innan och efter samtalen, men att de flesta var nöjda med samtalen och kände sig hjälpta och stärkta. Preventivt arbete med deprimerade gravida minskar sannolikt lidande både kortsiktigt och långsiktigt. Vikten av att screena mammor och stödja dem bör således uppmärksammas mer inom primärvården.</p>

Många kvinnor lider av nedstämdhet och depression under graviditeten. Det uppmärksammas inte alltid av personalen på mödravårdscentralen. Prenatal depression påverkar sannolikt både den gravida kvinnan och barnet negativt. Screening med självskattningsformuläret EPDS på mödravårdscentralen och erbjudande om stödjande samtal är ett sätt att fånga upp och hjälpa blivande mödrar. Syftet med studien var att beskriva några kvinnors upplevelser av sin livssituation, moderskapet och de stödjande samtal de blivit erbjudna under graviditeten. Syftet var också att ta reda på om och hur samtalen hade påverkat kvinnornas upplevda hälsa. Studien var kvalitativ och byggde på sex intervjuer. Resultatet visade att flera kvinnor saknade stöd i parförhållandet både innan och efter samtalen, men att de flesta var nöjda med samtalen och kände sig hjälpta och stärkta. Preventivt arbete med deprimerade gravida minskar sannolikt lidande både kortsiktigt och långsiktigt. Vikten av att screena mammor och stödja dem bör således uppmärksammas mer inom primärvården.

Bakgrund: Skolsköterskan är den profession på en skola som träffar samtliga elever och har därmed en unik möjlighet att upptäcka psykisk ohälsa. Samtidigt visar studier att skolsköterskor upplever sig sakna kompetens inom ämnet trots att den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar ökar i kombination med att vårdköerna till specialistsjukvården är långa. Vidare nämns stödjande samtal vara en insats som kan ingå i elevhälsans åtgärdande arbete. Motiv: Författarna anser att det kan vara av stor vikt att skolsköterskor behärskar en eller flera samtalsmetoder för att kunna hjälpa och stötta elever med psykisk ohälsa, främst i väntan på hjälp från övrig hälso-och sjukvård. Förhoppningen är att denna studies resultat kan utgöra värdefull information inför framtida forskning och utvärdering avseende hur skolsköterskan ska arbeta med psykisk ohälsa. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa skolsköterskors uppfattningar och erfarenheter kring stödjande samtal vid psykisk ohälsa hos ungdomar. Metod: En kvalitativ enkätstudie. Totalt deltog 23 deltagare varav samtliga uppfyllde studiens inklusionskriterier. Datainsamling skedde via en elektronisk enkät som sedan analyserades med hjälp av en innehållsanalys. Resultat: Totalt identifierades tre kategorier följt av sju subkategorier. Första kategorin: Skolsköterskans perspektiv på stödjande samtal följs av subkategorierna Skolsköterskans definition av stödjande samtal och Skolsköterskans uppfattning av stödjande samtal som hälsofrämjande, förebyggande eller enklare sjukvårdsinsats. Andra kategorin: Faktorer som påverkar skolsköterskans arbete med stödjande samtal vid psykisk ohälsa följs av subkategorierna Samarbete och ansvarsfördelning mellan professioner och instanser, Skolsköterskans tillgänglighet samt Skolsköterskans känsla av att behöva ta ansvar. Tredje kategorin: Konsekvenser av stödjande samtal följs av subkategorierna Förbättrat mående hos eleven och ökad trygghet i professionen och En krävande uppgift för skolsköterskans med risk för att eleven inte får rätt hjälp. Konklusion: Nästintill samtliga deltagare ställde sig positivt till att arbeta med stödjande samtal vid psykisk ohälsa. Idag tycks dock oenigheter råda kring hur detta arbete ska ske.

Syftet med studien var att belysa alliansen i det professionella samtalet inom missbruksvården utifrån behandlarens perspektiv. Studiens frågeställningar var vilken betydelse alliansen har för en konstruktiv förändringsprocess i det professionella samtalet mellan klient och behandlare. Och vilka hinder och förutsättningar som kan framgå i skapandet av en allians mellan behandlare och klient, i det stödjande samtalet. Med hjälp av en kvalitativ studie har fem respondenter inom missbruksvården intervjuas utifrån en semistrukturerad intervjuform. Studiens resultat har analyserats utifrån teoretiska perspektiv och tidigare forskning. De teoretiska perspektiven är följande:  Kommunikationsteorin, allians och professions makt. De centrala aspekter som framkom under uppsatsens resultat var att alliansens betydelse är en viktig del för en konstruktiv förändringsprocess. Slutligtivis visar studien på att det kan framgå en rad olika hinder och förutsättningar i skapandet av en allians i det stödjande samtalet.

Bakgrund: Inom psykiatrisk omvårdnad används stödjande samtal som en omvårdnadsåtgärd. Det har framkommit i forskning att patienter upplever god effekt av stödjande samtal. Däremot saknas det forskning kring vad ett stödjande samtal är, utifrån psykiatrisjuksköterskans perspektiv. Syfte: Syftet med studien var att belysa vad ett stödjande samtal är utifrån psykiatrisjuksköterskans perspektiv. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats har använts. Datamaterialet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Psykiatrisjuksköterskor inom vuxenpsykiatrisk öppenvård har intervjuats i två regioner i sydvästra Sverige. Tio stycken semistrukturerade intervjuer har genomförts. Resultat: I resultatet framkommer att psykiatrisjuksköterskor anser att det stödjande samtalet ska stärka och identifiera patientens egna resurser. Relationen mellan psykiatrisjuksköterskan och patienten är betydelsefull. Det stödjande samtalet beskrivs som otydligt, saknar struktur och syfte samt tenderar att ha en låg status då det ibland används i väntan på annan behandling. Samtidigt framkommer att det finns en stor frihet med det stödjande samtalet då det inte behöver anpassas till ramar som i en terapi. Konklusion: Det stödjande samtalet är en betydelsefull uppgift där psykiatrisjuksköterskan är bäst lämpad att utföra samtalet. Detta på grund av det omvårdnadsperspektiv psykiatrisjuksköterskan besitter. Det stödjande samtalet är en insats som bör prioriteras inom den vuxenpsykiatriska öppenvården. / Background: In psychiatric nursing, supportive conversations are used as a nursing measure. Research has shown that patients experience a good effect of supportive conversations. On the other hand, there is a lack of research on what a supportive conversation is from the psychiatric nurse's perspective. Aim: The aim of this study was to shed light on what a supportive conversation is from the psychiatric nurse's perspective. Method: Qualitative method with inductive approach has been used. The data material has been analyzed with qualitative content analysis. Psychiatric nurses in adult psychiatric outpatient care have been interviewed in two regions in southwest of Sweden. Ten semi-structured interviews were conducted. Result: The results show that psychiatric nurses believe that the supportive conversation should strengthen and identify the patient's own resources. The relationship between the psychiatric nurse and the patient is of great importance. The supportive conversation is described as unclear, lacks structure and purpose and tends to have a low status as it is sometimes used while the patient is waiting for other treatment. At the same time, it becomes clear that supportive conversation offers a great deal of freedom as it does not need to be adapted to the framework as in a therapy. Conclusion: The supportive conversation is an important task where the psychiatric nurse is best suited to carry out the conversation. This is due to the nursing perspective of the psychiatric nurse. The supportive conversation is an initiative that should be prioritized in adult psychiatric outpatient care.

Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar snabbt i världen. Stödjande samtal är en viktig arbetsuppgift för sjuksköterskan inom psykiatrisk vård. Sjuksköterskans förhållningssätt och vårdrelationen är viktiga komponenter för att möta patienternas behov och främja återhämtningsprocessen. Sjuksköterskan spelar en central roll i psykiatrisk vård. Syfte: Syftet var att sammanställa kunskap om stödjande samtal som omvårdnadsåtgärd i psykiatrisk vård. Design: Integrativ litteraturöversikt Metod: En systematisk sökning genomfördes i databaserna CINAHL, PubMed och PsycInfo. Detta för att hitta relevanta studier avseende sjuksköterskors och patienters erfarenheter av samtal samt vilka faktorer som påverkar och vad samtal får för betydelse för patienterna. Analysen av studierna genomfördes med hjälp av Whittemore &amp; Knafl:s (2005) analysmetod. Resultat: Tio artiklar inkluderades i studien varav sex kvalitativa, två kvantitativa och två av mixad metod. Analysen resulterade i sex faktorer och sju teman. Resultatet visade att både sjuksköterskor och patienter har övervägande positiva erfarenheter av stödjande samtal. Sjuksköterskor behöver vara genuina och intresserade för att patienterna ska känna sig trygga vilket främjar vårdrelationen och därmed det stödjande samtalet. Det finns både främjande och försvårande faktorer för samtal. Stödjande samtal kan bidra till bättre psykiskt välmående, förebygga återinsjuknanden och ge stöd under akuta perioder. Stödjande samtal som omvårdnadsåtgärd kan främja patienters återhämtning. Slutsats: Stödjande samtal kan ha positiva effekter på patienternas psykiska hälsa och återhämtning. Stödjande samtal kan vara en meningsfull och holistisk omvårdnadsåtgärd för patienter i psykiatrisk vård. Resultatet från litteraturöversikten visar både på främjande och försvårande faktorer för stödjande samtal. Samtal som omvårdnadsåtgärd har en potential, som till fullo inte nyttjas.

Bakgrund: Stödjande samtal är ett verktyg inom den psykiatriska heldygnsvården som används i behandlande och lindrande syfte med suicidnära patienter. Det konstateras att samtalet var specialistsjuksköterskans viktigaste verktyg inom psykiatrisk omvårdnad. Vid granskning inom ämnet kunde det fastställas att det fanns sparsamt med forskning gällande stödjande samtal med suicidnära patienter i psykiatrisk heldygnsvård i Sverige utifrån specialistsjuksköterskans perspektiv. Syfte: Studiens syfte var att belysa specialistsjuksköterskans erfarenheter av att genomföra stödjande samtal med suicidnära patienter som vårdas i psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien tillämpar en kvalitativ metod med induktiv ansats och baseras på åtta semistrukturerade intervjuer enligt Graneheims och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys. För att inkluderas i studien skulle specialistsjuksköterskan med inriktning psykiatrisk vård ha erfarenhet av stödjande samtal med suicidnära patienter inom psykiatrisk heldygnsvård. Verksamheter bestående av rättspsykiatri samt barn -och ungdomspsykiatri exkluderades ur studien. Resultat: Analysen av datainsamlingen presenterades med temat vikten av ett ömsesidigt möte i samtalet och kategorierna; att vara inkännande, att vara tillgänglig samt samspelets betydelse. Slutsats: För att uppnå möjlighet till ett ömsesidigt möte och ett vårdande stödjande samtal krävs att specialistsjuksköterskor har tid för att kunna bedriva en personcentrerad och patientsäker vård samt för att skapa allianser med patienter inom psykiatrisk heldygnsvård. Det stödjande samtalet styrs av specialistsjuksköterskors erfarenhet och intuition, vilket bidrar till att det stödjande samtalet blir olika för varje individ. Det stödjande samtalet inom psykiatrisk heldygnsvård drabbas om specialistsjuksköterskor inte har någon erfarenhet samt om personalbrist eller tidsbrist förekommer. / Background: Supportive conversations are a tool within the inpatient psychiatric care that is used for the treatment and relieving purpose of suicidal patients. It is established that dialogues were the specialist nurse's most important tool in psychiatric nursing. When examining the subject, it was determined that there was sparingly research regarding supportive conversations with suicidal patients in psychiatric inpatient care in Sweden from the specialist nurse's perspective.Aim: The aim of the study was to shed light on the psychiatric nurse's experiences of carrying out supportive conversations with suicidal patients who are cared for in psychiatric inpatient care. Method: The study applies a qualitative method with an inductive approach and is based on eight semi-structured interviews according to Graneheim and Lundman's (2004) qualitative content analysis. To be included in the study, the specialist nurse specializing in psychiatric care had to have experience of supportive conversations with suicidal patients in psychiatric inpatient care. Departments consisting of forensic psychiatry and child- and adolescent psychiatry were excluded from the study.Result: The analysis resulted in the theme of the importance of a mutual meeting in the conversation with the categories; to be empathetic, to be available and the importance of interaction.Conclusion: In order to achieve the opportunity for a mutual meeting and a caring supportive conversation, the psychiatry nurses must have time to be able to conduct person-centered and patient-safe care and to create alliances with patients in psychiatric inpatient care. The supportive conversation is guided by the psychiatry nurses experience and intuition, which contributes to the supportive conversation being individual. The supportive conversation within psychiatric inpatient care is affected if the psychiatry nurse has no experience and if there is a shortage of staff or a lack of time.

Bakgrund: I Sverige utsätts omkring 55 000 - 65 000 flickor mellan 0-17 år för incest. Anmälningar kring incest ökar årligen och det diskuteras om det relateras till ett mer medvetet och engagerat samhälle. Mörkertalet är fortfarande omfattande. För sjuksköterskor är det därför viktigt med kompetens och förståelse för barnens upplevelser. Genom stödjande samtal kan sexuellt utsatta barn upptäckas, vägledas och hjälpas vilket lindrar lidande Syfte: Syftet med studien var att belysa flickors upplevelse av att utsättas för incest av fadern. Metod: Studiens baserades på en kvalitativ metod med narrativ karaktär. Detta gjordes genom analys av sex självbiografier skrivna av kvinnor berättade ur barnens perspektiv. Resultat: Flickor upplever att de blir bekräftade av fadern men att inte vara förstående till hans handlingar. Incesten bidrar till att flickor känner sig ensamma och rädda i sin utsatthet. I resultatet framgår det även att flickor lär sig avskärma själen från kroppen i övergreppen. För att uppleva känslan av kontroll över sin egen kropp utvecklar flickorna ett destruktivt beteende. Skuld och skam är återkommande känslor hos flickor som utsätts för incest av fadern. Konklusion: Barn utsatta för incest behöver inte visa synliga symptom. För att upptäcka dessa flickor bör sjuksköterskor genom god omvårdnad se varje flicka i sin helhet och vara lyhörd inför deras livsvärld.