Som kliniker värderar vi energin i det terapeutiska samtalet. Studien syftar till att undersöka vad som möjliggör för patienter att sätta ord på livets mångfald, tillkortakommanden och existentiella dilemman i ett psykoterapeutiskt sammanhang. Kvalitativ metod tillämpades. En initierad kollega intervjuade en av författarna i hens roll som terapeut tillsammans med tre patienter och deras anhöriga vid olika tillfällen. Patienterna hade diagnoserna psykos, GAD (=generaliserad ångest) och depression och är knutna till öppenpsykiatrin. Intervjun genomfördes enligt samforskningsmetoden och filmades. Författarna har tittat spontant på de filmade intervjuerna och skrivit ned direkta reflektioner. Därefter särskådades materialet metodiskt för att identifiera samband och upprepningar. Analys av inspelningarna bekräftar vikten av terapeutens personliga egenskaper: Att kunna inge trygghet, och inspiration, att ha förmåga till inkännande, samt tilltro till patientens kapacitet under och utanför samtalen. Våra slutsatser stämmer väl med tidigare publicerade forskningsresultat.

Sammanfattning Studiens syfte var att undersöka om det fanns ett samband mellan terapeuters förmåga till medveten närvaro och patienters skattningar av upplevd allians. Undersökningsgruppen bestod av 6 terapeuter med minst grundläggande psykoterapeututbildning. Alla terapeuterna jobbade på samma mottagning för unga vuxna. Patientgruppen bestod sammanlagt av 282 patienter, 16-22 år som alla var kopplade i olika antal till de sex medverkande terapeuterna. Patientskattningarna var utförda under hela 2015 på samtal 1, 2 och 3 vid den berörda mottagningen. Självskattningsinstrumentet KIMS (Kentycky Inventory of Mindfulness Skills) administrerades vid samma tidpunkt för samtliga terapeuter.   Ingen signifikant samvariation kunde uppmätas mellan terapeuternas helskalemått på KIMS och SRS (Session Rating Scale) hos patienterna för samtal 1, 2 och 3. Endast vid indelning i delskalemått kunde en signifikant korrelation påvisas (.160 på 0.01 nivå) mellan KIMS delskala “Agera med Medvetenhet” och samtal 2. Takeffekt kunde uppmärksammas på SRS skattningarna och terapeuterna fick höga poäng på KIMS. Resultatet på KIMS visar på att terapeuterna hade en hög grad av medveten närvaro och patienternas skattningar av upplevd allians visar på höga värden. Diskussion om möjliga confounders lyfts fram för att problematisera resultaten.

Syftet med föreliggande studie var att i utbildningsterapi undersöka klientskattad självbild vid terapistart och dess samband med allians och behandlingsutfall, där behandlingsutfall definierades som förändring i utfallsvariablerna mellan terapistart och terapislut. Nittioåtta klienter som genomgick terapi på Psykologmottagningen vid Umeå Universitet deltog i studien. Självbild mättes med Structural Analysis of Social Behavior (SASB), allians med Working Alliance Inventory (WAI) och behandlingsutfall med Symptoms Checklist (SCL-90) och Outcome Questionnaire (OQ-45). En korrelationsanalys visade att högre nivåer av självkritik och av negativ självbild hade ett samband med lägre allians vid terapistart. Det fanns vidare ett samband mellan högre nivåer av självskyddande och av positiv självbild hos klienterna, och mindre förändring i allians mellan terapistart och terapislut. Slutligen hade högre nivåer av negativ självbild ett samband med bättre behandlingsutfall, och högre nivåer av positiv självbild var kopplad till sämre behandlingsutfall. Resultaten indikerar att klienters självbild kan vara relevant för terapeuter att undersöka, och att klienters självbild vid terapistart har mer koppling till behandlingsutfall än till allians. Mer forskning behövs på området.

SammanfattningAtt söka någon form av samtalsbehandling kan vara ett sätt för människor att få hjälp med problem som man upplever att man har fastnat i. Något som inom forskningen alltmer har uppmärksammats är behandlingsrelationens betydelse i samtalsbehandlingen, där det har visat sig att en god relation mellan samtalsledaren och klienten har en stor betydelse för behandlingsutfallet. Alliansbegreppet är något som i detta sammanhang alltmer har lyfts fram och fokuserar på samförstånd och samarbete mellan klient och samtalsledare. Denna uppsats är en kvalitativ studie som undersöker hur man som samtalsledare skapar en god allians till klienten samt hur man upprätthåller den i svåra samtal. I studien har fyra semistrukturerade intervjuer med kuratorer/psykologer/psykoterapeuter genomförts. Resultatet visade att en god allians är viktig för behandlingsresultatet  och handlar om en ömsesisdig relation där man i samförstånd arbetar mot ett gemensamt mål. Det framkom också att klientfaktorer , terapeutfaktorer samt faktorer som yttre ramar har betydelse vad gäller förutsättningar för att en god allians ska kunna skapas men det är den professionelles förmåga att navigera i samspelet med klienten som har störst betydelse. Vidare visade resultatet att för att kunna upprätthålla en god allians även när man möter prolem i samtalet är det viktigt att den professionelle synligör problemen samt på ett adekvat sätt hanterar sina känslomässiga reaktioner.

Ätstörningar är komplexa sjukdomar som kräver att behandlarna sätter sig in i individerna och vårdar dem individuellt utifrån varje patients egna förutsättningar. Då ätstörningspatienter ofta kännetecknas av att vara ambivalenta till behandling, behövs en god relation mellan behandlare och patienter. Syftet med studien var att få en ökad förståelse för hur behandlare inom ätstörningsvården för barn och ungdomar bemöter och tolkar sina patienter. Fokus har hela tiden legat på behandlarens åsikt om behandling och hur behandlaren själv upplever att denne behandlar patienterna. En kvalitativ enkätstudie har använts för att samla in information och svaren har analyserats ur ett hermeneutiskt perspektiv. I resultatet framkom att patienternas ambivalens ofta bottnar i en rädsla för att bli frisk. Speglingar, lyhördhet och bekräftande används för att visa för patienterna att man som behandlare har förståelse för sjukdomen. Tillit, förståelse och bekräftande ses som avgörande faktorer för den terapeutiska alliansens utveckling. Mer individanpassad vård eftersöks för att förbättra behandlingen för patienter med ätstörningsproblematik.

Studiens syfte var att undersöka vilka metoder/interventioner som är verksamma för att reparera alliansbrott i psykoterapi. Tre frågeställningar formulerades. (1) vilka typer av forskning finns om alliansreparerande metoder/interventioner? (2) vilken typ av interventioner beskrivs i studierna? (3) har interventionerna effekt på ökad allians och behandlingsutfall? Systematisk litteraturstudie av vetenskapliga artiklar valdes som metod. Litteratursökning genomfördes i flera steg med hjälp av PsycINFO. Sökorden Therapeutic Alliance, Rupture och Repair resulterade slutligen i 64 träffar. Därefter gallrades artiklar som inte besvarade frågeställningarna bort viket ledde till att 11 artiklar analyserades noggrant i en datamatris. Resultaten visade att det fanns stor variation i designen för de utvalda studierna. Verkningsfulla interventioner återfanns inom ramen för BRT (brief relational therapy) och AFT (alliance focused training). Reparation av allians rupturer beskrevs som centralt i alla studierna. Slutsatsen var att det är viktigt att hitta en balans mellan psykoterapeutisk teknik och relationella/emotionella aspekter av det psykoterapeutiska arbetet.

Inledning: Allt fler ungdomar i Sverige mår psykiskt dåligt. Depressioner och suicid ökar bland unga och det är viktigt att hitta effektiva terapimetoder. Vi har i denna uppsats valt att granska ABFT, Anknytningsbaserad familjeterapi, då den påvisat goda resultat. ABFT har sin grund bl.a. i interpersonella teorier som menar att depression hos unga kan motverkas av kvalitativa interpersonella relationer inom familjen. Denna pilotstudies syfte är att undersöka hur väl ABFT metoden genomförs i två kliniska terapiprocesser. Frågeställning: – Hur väl följer terapeuten manualens riktlinjer? – Hur väl uppnår terapeuten ABFT:s mål för varje deluppgift och hur påverkar det terapiprocessen? – Hur ser alliansen och den intersubjektiva kommunikationen ut mellan terapeut och familjemedlem och hur påverkar det terapiprocessen? Metod: Pilotstudien är en kvalitativ induktiv processtudie som vilar på en hermeneutisk grund. Grunden för studien är två ABFT behandlingar filmade från uppgifter 1-4, totalt 15 sessioner. Skattning av manualtrohet och deluppgifter har gjorts. Ett antal episoder har analyserat närmare utifrån teman som allians och intersubjektiv kommunikation. Resultat: Manualtrohet är låg till medel för ABFT terapeuter under utbildning. Manualtroheten blir lägre framförallt för att affektdjup inte skapas vilket visar sig i att både familjemedlemmar och terapeuter har svårt att stanna kvar i, dela och fördjupa de känslomässiga upplevelserna i terapin. Målen för ABFT:s deluppgifter uppnås delvis, terapiprocesserna blir något forcerade. Den intersubjektiva kommunikationens kvalité samt alliansen påverkar behandlingsprocessen och är av stor vikt för att få till en förändringsprocess och ett affektdjup. Diskussion: Vi har i studien belyst problematiken och svårigheten i att lära sig ABFT modellen och vidareutvecklat vad utbildare inom ABFT kan beakta för fortsatt implementering av ABFT modellen i Sverige.

Sammanfattning Studiens syfte var att undersöka terapeuters erfarenheter av hur ett samarbete kan skapas när utgångspunkten är att man inte känner sympati för patienten i en terapirelation. Det finns förhållandevis lite forskning som handlar om denna specifika aspekt av behandlingsrelationen. För att belysa frågan intervjuades sju legitimerade psykoterapeuter med en halvstrukturerad fokuserad intervju. Nyckelord och citat utmynnade i fem huvudteman med underteman. Huvudteman var: Utforskande/Nyfikenhet, Allians, Arbetsmetoder, Värderingar och Egen utveckling. Informanterna menade att det går att ha en samarbetsrelation med en patient trots att man som terapeut inte känner sympati men man upplever alliansen som svagare. De upplevde att det underlättar att ha en god terapeutisk allians över tid och att utfallet blir mer gynnsamt. Vi fann också att terapeutens personliga värderingar och etiska principer är det som avgör om man kan ha en behandlingsrelation överhuvudtaget. Hamnar terapeuten i alltför svåra personliga värdekonflikter upplevde samtliga att det inte gick att fortsätta. Resultatet visar att brist på sympati för patienter förekommer och intervjupersonerna hade metoder för att hantera dessa känslor. Lång yrkeserfarenhet, livserfarenhet, egenterapi, utbildning, handledning och tillgång till kolleger kan ha varit underlättande i hanteringen av de problem i terapirelation och behandling som en bristande sympati kan skapa.   Nyckelord: Allians, Sympati, Metod, Psykoterapi, Antipati

Suicidbedömning, Psykoterapi, Allians, Ensamarbete, Nätverksarbete

Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka hur handläggare inom socialtjänstens öppenvård för vuxna människor med missbruksproblematik upplever och beskriver brukarinflytande. I studien undersöktes de professionellas upplevelser av brukarinflytande i praktiken samt om de upplever att brukarinflytande fungerar eller ej. Studien utgick från den hermeneutiska forskningstraditionen och har en kvalitativ ansats. Sex semistrukturerade intervjuer gjordes med handläggare som arbetar inom socialtjänstens missbruksvård. Resultatet tolkades utifrån empowermentteorin så som den beskrivs av Ole Petter Askheim, Bengt Starrin och Robert Adams. Resultatet visade att de professionella som arbetar inom socialtjänsten upplever att brukarinflytande är en viktig del i arbetet med vuxna människor med missbruksproblematik och att det är en förutsättning för att nå ett bra resultat. De professionellas erfarenhet är att relationen mellan dem och klienterna är en viktig faktor för att inflytande ska kunna fungera på ett bra sätt. När det finns en god relation så upplever de professionella att inflytandet fungerar bra och fyller en viktig funktion i behandlingsarbetet.