SammanfattningAtt söka någon form av samtalsbehandling kan vara ett sätt för människor att få hjälp med problem som man upplever att man har fastnat i. Något som inom forskningen alltmer har uppmärksammats är behandlingsrelationens betydelse i samtalsbehandlingen, där det har visat sig att en god relation mellan samtalsledaren och klienten har en stor betydelse för behandlingsutfallet. Alliansbegreppet är något som i detta sammanhang alltmer har lyfts fram och fokuserar på samförstånd och samarbete mellan klient och samtalsledare. Denna uppsats är en kvalitativ studie som undersöker hur man som samtalsledare skapar en god allians till klienten samt hur man upprätthåller den i svåra samtal. I studien har fyra semistrukturerade intervjuer med kuratorer/psykologer/psykoterapeuter genomförts. Resultatet visade att en god allians är viktig för behandlingsresultatet  och handlar om en ömsesisdig relation där man i samförstånd arbetar mot ett gemensamt mål. Det framkom också att klientfaktorer , terapeutfaktorer samt faktorer som yttre ramar har betydelse vad gäller förutsättningar för att en god allians ska kunna skapas men det är den professionelles förmåga att navigera i samspelet med klienten som har störst betydelse. Vidare visade resultatet att för att kunna upprätthålla en god allians även när man möter prolem i samtalet är det viktigt att den professionelle synligör problemen samt på ett adekvat sätt hanterar sina känslomässiga reaktioner.

Bakgrund: Anknytningsmönstrens betydelse har lyfts inom smärtforskning. Studier om hur fysioterapeuter använder sig av denna kunskap saknas i nuläge. Syfte: Syftet med studien var att beskriva fysioterapeuters upplevelse av hur ett anknytningsperspektiv kan komma till uttryck med fokus på behandling av patienter med smärta. Metod: Studien hade en kvalitativ design. Semistrukturerade intervjuer utfördes med sju kliniskt verksamma fysioterapeuter, som alla arbetar utifrån ett anknytningsperspektiv. Intervjuerna transkriberades och analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen utmynnade i fem huvudkategorier med inbördes rangordning: Medvetenhet i behandlingsrelationen, Fysioterapeutens förståelse för patienters olika reaktioner, beteenden och behov utifrån anknytningsteori, Tydlighet i behandlingsrelationen, Aktivt arbete med behandlingsrelationen och Behandlingsfokus på patienters svårigheter utifrån uppfattat anknytningsmönster. Det övergripande temat var Behandlingsrelationen som central fokus. Konklusion: Anknytningsperspektivet inom fysioterapi kommer till uttryck via en ökad medvetenhet om och förståelse för relationella aspekter i behandlingssituationen utifrån ett utvecklingspsykologiskt perspektiv. Fysioterapeuterna beskriver att de arbetar aktivt och med tydlighet för att skapa en god arbetsallians där patienten blir nyfiken och reflekterande över sin kropp och dess symptom som exempelvis smärta, i syfte att bli delaktig i att hitta lösningar och övervinna problem i nära och tillitsfullt samarbete med sin behandlare. Affektiv intoning och affektmedvetenhet i behandlingsrelationen tillmäts stor betydelse.

Det övergripande temat för denna studie var socialsekreterares professionella engagemang för sina klienter och att detta engagemang i vissa fall blir särskilt uttalat. Studien utgick från följande frågeställningar: har socialsekreterare ömmat mer för någon/några av sina klienter, har socialsekreterare kämpat mer för någon/några av sina klienter, hur har i sådana fall de klientrelationerna varit? För att få en djupare förståelse för detta fenomen baserades studien på kvalitativa intervjuer. Intervjudeltagarna bestod av fyra socialsekreterare som arbetade som vuxenutredare inom socialtjänstens individ och familjeomsorg i två större städer i norra Sverige. En kvalitativ innehållsanalys av materialet gjordes vilket resulterade i följande slutsatser: - Att relationen mellan socialsekreterare och klient är central i arbetet. - Att relationen med klienten är någonting som går upp och ner. - Att socialsekreterare ömmar och kämpar för flertalet av sina klienter. - Att socialsekreterare har ömmat och kämpat extra mycket för vissa klienter.

Co-terapi innebär att två terapeuter arbetar tillsammans i terapi med en eller flera patienter och uppstod inom ramen för familjeterapi. Syftet med denna uppsats var att belysa om det finns forskningsstöd för att co-terapi fungerar, såväl för familjer och par i behandling, som för nya terapeuter som ska skolas in i yrket, samt vilken inverkan co-terapiskapet kan ha på terapeuternas utveckling. Vår frågeställning var om det är möjligt att utfärda rekommendationer om när co-terapi är att föredra i behandlingen utifrån den forskning som finns om co-terapi. Metoden i denna litteraturstudie blev en systematisk litteraturgenomgång av vetenskapliga artiklar som avhandlade dessa ämnen. Tio relevanta artiklar valdes och analyserades och presenteras utifrån olika teman. Resultaten var mångfasetterade och gav inga entydiga svar angående om och när co-terapi bör användas. Det betonades att ett gott behandlingsresultat vid co-terapi förutsatte en hög grad av samarbete mellan terapeuterna. Det fanns fördelar med co-terapi: det var värdefullt vid byte av terapeut då utgående och ingående terapeut kunde samverka; en stark allians mellan terapeuterna kunde utgöra en förebild av en relation med fungerande kommunikation; i en utbildningssituation fann oerfarna terapeuter det utvecklande med co-terapi med erfaren terapeut. Slutsatsen är att av de artiklar som analyserades går det inte att rekommendera co-terapi inom några specifika sammanhang men heller inte att avfärda i något sammanhang. Co-terapi är vad co-terapeuterna gör det till och för att göra bra co-terapi krävs kännedom om varandra, en allians och en vilja och tro på att arbeta co-terapeutiskt.

Arbetsalliansen mellan terapeut och klient har visat sig vara en viktig faktor för att predicera utfallet i psykoterapi. Utifrån interpersonell teori bör terapeuten med sina personliga egenskaper ha en inverkan på terapirelationen och klienten. Hur terapeutens relationella mönster inverkar på arbetsalliansen är dock bristfälligt beforskat. Syftet med den här pilotstudien var att undersöka sambandet mellan studentterapeuters personliga egenskaper och deras klienters upplevelse av arbetsalliansen i kognitiv beteendeterapi (KBT) respektive psykodynamisk terapi (PDT). Två självskattningsformulär, Inventory of Interpersonal Problems (IIP) och Self-Compassion Scale (SCS), distribuerades efter avslutad terapi till studentterapeuter med PDT-inriktning (N=17) och KBT-inriktning (N=24). Dessa självskattningar korrelerades med klienternas skattningar av arbetsalliansen på Working Alliance Inventory (WAI). Studentterapeuters interpersonella problem på delskalan Undfallande korrelerade negativt med klientskattad arbetsallians för PDT-gruppen. Inga signifikanta korrelationer gällande interpersonella problem fanns för KBT-gruppen. Inga signifikanta korrelationer mellan studentterapeuternas självskattade självmedkänsla och klientskattad arbetsallians fanns för någon av grupperna. Resultaten indikerar att undfallande interpersonella problem – exempelvis osäkerhet, svårighet att ta initiativ och svårighet att uttrycka avvikande åsikter – kan missgynna arbetsalliansen i PDT. Detta diskuteras i relation till tidigare studier och interpersonell teori.  Användbarheten av självmedkänsla som terapeutegenskap diskuteras, liksom skillnader mellan terapiinriktningarna och begränsningar i studien. / The working alliance between therapist and client has proved to be an important factor in predicting the therapeutic outcome. According to interpersonal theory, the therapist’s personal characteristics ought to have an influence on the therapy relationship as well as on the client. However, the ways in which the therapist’s relational patterns influence the working alliance is scarcely investigated. The aim of the present pilot study was to explore the relationship between student therapists’ personal characteristics and their clients’ experience of the working alliance in Cognitive Behavioral Therapy (CBT) and Psychodynamic Therapy (PDT). Two self-report instruments, Inventory of Interpersonal Problems (IIP) and Self-Compassion Scale (SCS), were administered post-therapy to student therapists within the therapeutic modalities PDT (N=17) and CBT (N=24). These self-reports were correlated with client ratings of working alliance using the Working Alliance Inventory (WAI). Student therapists’ interpersonal problems in the Nonassertive subscale was negatively correlated with client-rated working alliance within the PDT modality. No significant correlations concerning student therapists’ interpersonal problems were found within the CBT modality. No significant correlations were found between student therapists’ self-reported self-compassion and client-rated working alliance for either group. Results indicate that nonassertive interpersonal problems – such as uncertainty, difficulties with taking initiative and difficulties with expressing divergent opinions – could have a negative influence on the working alliance in PDT. This is discussed in relation to previous studies and interpersonal theory. The usefulness of self-compassion as a therapist characteristic is discussed, as well as differences between the therapeutic modalities and limitations within the study.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka behandlingseffekten av studentledd psykoterapi på klienters livskvalitet och funktionsförmåga samt att utvärdera arbetsalliansens betydelse för behandlingsutfallet. Deltagarna (n = 61) hade genomgått en eller två terminer med kognitiv beteendeterapi (KBT), alternativt psykodynamisk terapi (PDT). Studien baserades på enkätdata som samlats in från dessa klienter på psykologmottagningen vid Umeå universitet före och efter avslutad behandling. Enkäterna innehåller instrument som mäter upplevd livskvalitet (Brunnsviken Brief Quality of Life Inventory; BBQ), funktionsförmåga (Working and Social Adjustment Scale; WSAS) samt arbetsallians (Work Alliance Inventory Short-version; WAI-S). För att utvärdera behandlingseffekten för livskvalitet och funktionsförmåga genomfördes två beroende envägs-ANOVOR och en multipel regressionsanalys för att undersöka om arbetsallians kan predicera behandlingsutfallet. Resultatet visade att studentledd terapi ledde till en signifikant ökning av klienternas livskvalitet och funktionsförmåga, med en effektstorlek som var medel respektive stor. Vidare visade resultatet att delskalan WAI-task var en signifikant prediktor av funktionsförmåga och att totalpoängen på WAI-S var en signifikant prediktor av livskvalitet. Sammantaget bekräftar resultatet för denna studie studentledd terapi som en effektiv behandling vid mildare former av psykisk ohälsa samt bidrar med unika fynd kring dess positiva effekt på livskvalitet och funktionsförmåga. Vidare belyser resultaten alliansens betydelse för behandlingsutfallet. / The aim of this study was to examine the treatment effects of psychotherapy provided by trainee therapists on client’s quality of life and functional ability as well as to evaluate the importance of working alliance on therapy outcome. The participants (n=61) had received one or two semesters of cognitive behavioural therapy (CBT) or psychodynamic therapy (PDT). The current study is based on questionnaire data, collected pre-and posttreatment from clients at the Psychotherapy Clinic of the Department of Psychology at Umeå University. The questionnaires consist of instruments that measure e.g., quality of life (Brunnsviken Brief Quality of Life Inventory; BBQ), functional ability (Working and Social Adjustment Scale; WSAS) and working alliance (Work Alliance Inventory Short-version; WAI-S). To evaluate the treatment effects on client’s quality of life and functional ability respectively, two repeated measures ANOVAs were conducted. In addition, a multiple linear regression analysis was performed to investigate the relationships of working alliance and treatment outcome. The results illustrated that therapy provided by trainees led to a significant increase in clients quality of life and functional ability, with a large, and moderate effect size, respectively. Furthermore, the results showed that the total score on WAI-S was a significant predictor of quality of life and that the subscale WAI-task was a significant predictor of change in functional ability. In conclusion, the results confirm that psychotherapy provided by trainees is efficient for clients with mild to moderate forms of psychopathology and contribute with unique findings regarding the positive effect it has on client’s quality of life and functional ability. Moreover, the results highlight the importance of working alliance on therapy outcome.

Syftet med studien var att undersöka behandlares erfarenheter av ungdomars delaktighet i utredning och behandling. Studiens metodelogiska utgångspunkt var hermenetutisk med en kvalitativ ansats och baserades på intervjuer med behandlare som arbetar vid SiS ungdomshem. I Studien användes Vygotskijs sociokulturella teori för att analysera resultatet. Studiens resultat visar att delaktighet främjas av en tillitsfull relation mellan behandlare och den unge. Det framgår också att för att delaktighet ska vara möjlig behöver minst en av de fyra faktorerna, tydlighet, förståelse, förtroende , se individen, vara synlig i relationen. En av slutsatserna visar vidare att behandlaren behöver besitta kunskap i hur en relation kan utvecklas och där blir behandlarens utbildning och kunskap  viktiga faktorer.

Enligt många psykoterapiforskare förklarar arbetsalliansen en stor del av variansen i behandlingsutfallet. Tidigare kvantitativ forskning anger att variationer av terapeutens egenskaper, personliga drag och interventionsteknik stärker eller hindrar arbetsalliansen. Denna undersöknings syfte var att explorativt undersöka terapipatienters egna uppfattningar av alliansförknippade faktorer. Nio patienter i pågående psykoterapi intervjuades med Critical Incidents Technique. Tematisk analys resulterade i tre huvudkategorier av allianskopplade faktorer: Inom Stärkande faktorer betonades terapeutens strukturansvar, villkorslösa värme och respekt, auktoritet, förmåga till känslohantering och medvetandegörande. Hindrande faktorer innefattade bl.a. otydlighet, bristande uppmärksamhet och skuldbeläggande. Villkorsförknippade faktorer inbegrep terapeutens grundlighet, självutlämnande och införandet av nya metoder vilket verkade antingen hindrande eller stärkande för allansen. De stärkande och hindrande faktorerna går i linje med tidigare forskningsfynd. De villkorsförknippade faktorerna fanns inte omnämnda i tillgänglig litteratur. Resultatets tillförlitlighet, metodens styrkor och svagheter, författarnas bias och kliniska implikationer diskuteras. Trots urvalets begränsande inverkan på resultatens generaliserbarhet föreslås vidare forskning om villkorsförknippade faktorer.

The interest of mindfulness has grown steadily during the last two decades. Mindfulness presence in the area of social work is mostly as an intervention offered to clients. However, the purpose of this study is to examine what implications the social worker’s mindfulness may have for the relationship with the clients. There is a lack of scientific studies focusing on mindfulness and the relationship between the client and the social worker. To fill this void we turned to psychology and psychotherapy research. The method used was a narrative review. The results were analyzed using a theoretical framework consisting of a theory viewing social work as reflexive-therapeutic and theories about the working alliance. The research about mindfulness effects on the relationships is still very new and contains a wide variety of definitions, operationalizations and study designs. The results show that mindfulness may enhance the social worker’s ability to create and establish a strong and constructive relationship with the clients. For example it seems like mindfulness cultivates the social worker’s ability to be less judging as well as more accepting, present, attentive and empathetic.

Syftet med studien var att undersöka kontaktpersonskap med fokus på kontaktpersoners erfarenheter av relationsprocessen med ungdomar. Uppsatsen bygger på en kvalitativ metod där empirin insamlades genom semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att kontaktpersonerna fick olika roller i insatsen. Ömsesidighet, tillit, trygghet, öppenhet, äkthet, anpassning och tillgänglighet framkom som centralt i att bygga och upprätthålla relationer. Parternas kännedom om varandra, aktiviteter och kontaktpersonens förmåga att känna in ungdomen visade sig också vara centralt. Anledningar till avslut var olika och kontaktpersonerna kunde uppleva både lättnad, glädje och tomhet. Relationerna kunde fortsätta även efter avslut. Resultaten av denna studie visade sig i hög grad överensstämma med tidigare forskning. Tidigare forskning på den svenska kontaktpersonsinsatsen visade sig dock vara högst begränsad. Utifrån detta är det av stor vikt att vidare undersöka kontaktpersoninsatsen och relationsskapande med ungdomen för att kunna definiera utvecklingsområden med avsikt att effektivisera insatsen. / The aim of the study was to examine the contact person intervention focusing on contact persons' experiences of the relationship process with adolescents. Based on a qualitative method, the empirical data was collected through semi-structured interviews. The result show that the contact persons had different roles in the intervention. Mutuality, trust, security, openness, authenticity, adaptation, and accessibility emerged as central to building and maintaining relationships. Knowledge of one another, activities, and the contact person's ability to empathize with the adolescent also proved central. The reasons for termination differed and the contact persons could experience relief, joy, and emptiness. Relationships could continue even after termination. The results proved highly consistent with previous research.However, previous research on the Swedish intervention proved to be very limited. It is of great importance to further investigate the intervention and relationship building with the adolescent to define developmental areas to make the intervention more effective.