Uppsatsen syftar till att undersöka hur personal på socialterapeutiska LSS-elevhem förhållersig till rådande diskurser för genus och sexualitet. Materialet består av tre djupintervjuer medpersonal från socialterapeutiska LSS-elevhem. Informanterna har i intervjuerna utgått från trescenarier på temana sex, sexualitet och genus. Undersökningen har gjorts med endiskursanalytisk ingång och genom ett crip- och queerteoretiskt perspektiv. Resultatet avundersökningen visar på att det finns en utbredd heteronormativ syn i elevhemmen samt enokunskap om samkönat sex, identitetsuttryck och genuskonstruktioner.

Syftet med denna uppsats är att undersöka om graden av inkludering i idrott och hälsa har ökat över tid. För att avgränsa området gäller undersökningen textanalyser av två kursplaner och två läromedel i ämnet. Kursplanerna som jämförs med varandra är LGR-69 och LGR-11 medan ett läromedel för varje kursplans aktualitetstid jämförs med varandra: Skapande rörelse II - Gymnastisk för mellanstadiets pojkar och flickor samt Tummen upp! Idrott och hälsa – kartläggning åk 6. Intresset för att göra denna undersökning kommer från den rörelseglädje som jag alltid funnit genom idrott och hälsa, men som jag vet många inte delar med mig. En bakgrund till undersökningen är den undervisningshistoria som visat sig vara exkluderande för elever beroende på könstillhörighet och varierande funktionsförmåga. Uppsatsens frågeställningar är sammankopplade med studiens syfte och riktar sig mot hur graden av inkludering i kursplan och läromedel har förändrats över tid, hur denna förändring har sett ut samt hur sambanden ser ut mellan kursplan och läromedel. För att ge svar på dessa frågor har jag använt mig av tidigare forskning och teorier. Med hjälp av dessa har jag definierat relevanta begrepp för att sedan låta dem fungera som analysverktyg i resultat- och diskussionsavsnitten. Begreppen som används är kön, genus, jämställdhet, intersektionalitet, social rättvisa, funktionsnedsättning, funktionshinder och normkritisk pedagogik. Resultatet, diskussionen och slutsatsen av undersökningen visar att graden av inkludering till viss del har ökat över tid i både kursplan och läromedel samt att sambanden mellan kursplan och läromedel viarierar.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka behandlingseffekten av studentledd psykoterapi på klienters livskvalitet och funktionsförmåga samt att utvärdera arbetsalliansens betydelse för behandlingsutfallet. Deltagarna (n = 61) hade genomgått en eller två terminer med kognitiv beteendeterapi (KBT), alternativt psykodynamisk terapi (PDT). Studien baserades på enkätdata som samlats in från dessa klienter på psykologmottagningen vid Umeå universitet före och efter avslutad behandling. Enkäterna innehåller instrument som mäter upplevd livskvalitet (Brunnsviken Brief Quality of Life Inventory; BBQ), funktionsförmåga (Working and Social Adjustment Scale; WSAS) samt arbetsallians (Work Alliance Inventory Short-version; WAI-S). För att utvärdera behandlingseffekten för livskvalitet och funktionsförmåga genomfördes två beroende envägs-ANOVOR och en multipel regressionsanalys för att undersöka om arbetsallians kan predicera behandlingsutfallet. Resultatet visade att studentledd terapi ledde till en signifikant ökning av klienternas livskvalitet och funktionsförmåga, med en effektstorlek som var medel respektive stor. Vidare visade resultatet att delskalan WAI-task var en signifikant prediktor av funktionsförmåga och att totalpoängen på WAI-S var en signifikant prediktor av livskvalitet. Sammantaget bekräftar resultatet för denna studie studentledd terapi som en effektiv behandling vid mildare former av psykisk ohälsa samt bidrar med unika fynd kring dess positiva effekt på livskvalitet och funktionsförmåga. Vidare belyser resultaten alliansens betydelse för behandlingsutfallet. / The aim of this study was to examine the treatment effects of psychotherapy provided by trainee therapists on client’s quality of life and functional ability as well as to evaluate the importance of working alliance on therapy outcome. The participants (n=61) had received one or two semesters of cognitive behavioural therapy (CBT) or psychodynamic therapy (PDT). The current study is based on questionnaire data, collected pre-and posttreatment from clients at the Psychotherapy Clinic of the Department of Psychology at Umeå University. The questionnaires consist of instruments that measure e.g., quality of life (Brunnsviken Brief Quality of Life Inventory; BBQ), functional ability (Working and Social Adjustment Scale; WSAS) and working alliance (Work Alliance Inventory Short-version; WAI-S). To evaluate the treatment effects on client’s quality of life and functional ability respectively, two repeated measures ANOVAs were conducted. In addition, a multiple linear regression analysis was performed to investigate the relationships of working alliance and treatment outcome. The results illustrated that therapy provided by trainees led to a significant increase in clients quality of life and functional ability, with a large, and moderate effect size, respectively. Furthermore, the results showed that the total score on WAI-S was a significant predictor of quality of life and that the subscale WAI-task was a significant predictor of change in functional ability. In conclusion, the results confirm that psychotherapy provided by trainees is efficient for clients with mild to moderate forms of psychopathology and contribute with unique findings regarding the positive effect it has on client’s quality of life and functional ability. Moreover, the results highlight the importance of working alliance on therapy outcome.

Bakgrund: Ländryggssmärta är vanligt förekommande i samhället och mellan 60–80 % av befolkningen drabbas någon gång under sin livstid och i de flesta fall klassificeras smärtan som ospecifik ländryggssmärta. Både motorisk kontrollträning (MKT) och generell träning (GT) används ofta inom fysioterapin som behandling för ospecifik ländryggssmärta. I dagens forskning går dock åsikterna isär gällande vilken fysioterapeutisk åtgärd som är mest effektiv vid rehabilitering av ospecifik ländryggssmärta. Viss forskning visar på att MKT har bättre effekt än GT vid kronisk och återkommande ospecifik ländryggssmärta, medan annan forskning hävdar att GT är lika effektivt som MKT för att minska smärtintensiteten och förbättra funktionsförmågan. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att sammanställa, värdera och jämföra forskningsresultat av motorisk kontrollträning och generell träning för patienter med ospecifik ländryggssmärta. Metod: En litteratursökning har utförts på databaserna AMED, CINAHL och PubMed. Totalt inkluderades 20 RCT-studier. Resultat: Tretton av studierna påvisade att både MKT och GT gav en positiv effekt gällande minskad smärtintensitet och tolv studier visade att både MKT och GT förbättrade funktionsförmågan. Konklusion: Forskningen inom området pekade på att både MKT och GT hade goda effekter för smärtintensitet och funktionsförmåga vid ospecifik ländryggssmärta. Majoriteten av de inkluderade studierna visade att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan interventionerna.

Bakgrund: Ospecifik ländryggssmärta (NSLBP) är vanligt förekommande i befolkningen och många söker fyisoterapeut i primärvården för sina besvär. Två av de vanligaste interventionerna som används av fysioterapeuter är manuella terapier (MT) och träning. MT har smärtreducerande effekt på kort sikt men det råder ingen konsensus om vilken behandlingsmetod som är att föredra i tidigare forskning. Samtidigt fastslår europeiska riktlinjer att det inte finns någon specifik intervention bäst lämpad för NSLBP. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att sammanställa, granska och jämföra forskningsresultat av MT och träningsinterventioner för patienter med NSLBP. Metod: En litteratursökning gjordes i databaserna PubMed, CINAHL samt Web of Science för att hitta RCT-studier som undersökte MT och träning vid NSLBP. Sökningen genererade 1420 träffar varav tio studier inkluderades och kvalitetsgranskades med PEDro-skalan. Resultat: De signifikanta förbättringar som sågs korrelerade med studiernas PEDro-poäng. Efter avslutade interventioner sågs signifikanta förbättringar på smärta och funktion för alla grupper i hälften av studierna. Vid uppföljningar på kort och lång sikt fann 3 studier signifikanta förbättringar för någon av interventionerna. Stabiliseringsträning var signifikant bättre än MT i en studie samtidigt som MT var signifikant bättre än ryggskola i en annan studie. Den tredje studien fann att stabiliseringsträning och MT var signifikanta bättre än ryggskola vid NSLBP. Konklusion: MT och träning var effektiva för att förbättra smärta och funktion efter avslutad behandling. Vid uppföljningar kunde inga tydliga trender ses och MT vid NSLBP visade sig inte vara signifikant bättre eller sämre än träning för utfallsmåtten smärta och funktion på kort och lång sikt.

Debatten om den stigande arbetslösheten och det försvårande inträdet på arbetsmarknaden för utsatta grupper är högst aktuell. Med det som bakgrund riktade vi in oss på gruppen, individer med nedsatt funktionsförmåga och på gymnasiesärskolan. Vårt syfte med studien är att analysera hur studie- och yrkesvägledare på gymnasiesärskolor arbetar med vägledningsprocessen. Frågeställningen lyder; Hur arbetar man som studie- och yrkesvägledare för att hjälpa elever med funktionshinder att lära sig hjälp till självhjälp? Används kreativa verktyg i vägledningssamtal för att underlätta processen och i så fall, vilka? För att besvara våra frågor valde vi att göra en kvalitativ undersökning med 7 olika studie- och yrkesvägledare. Studiens resultat är att studie- och yrkesvägledarna arbetar olika med sina elever. En del av vägledarna arbetar både med kreativa verktyg och övningar för att öka elevens självinsikt medan resterande respondenter till största del endast träffade sina elever inför deras praktikperioder. I de fall studie- och yrkesvägledare arbetade aktivt med kreativa verktyg och hjälp till självhjälp kunde vi relatera deras kompetenser till Krumboltz teori gällande uppmuntran och coachning, vi kunde även dra paralleller till Parsons trestegsmodell med insikt, utsikt och framsikt som ett ständigt återkommande moment. Vi har även valt att analysera respondenternas svar med hjälp av Goffmans sociologiska teori och begrepp ”stigma ”och att vara stigmatiserad.

Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att undersöka sambanden mellan rörelserädsla och olika aspekter av fysisk funktionsförmåga hos en grupp personer med långvarig smärta som genomgått multimodal rehabilitering. Studien utgick från tre frågeställningar som gäller: 1. Sambandet mellan rörelserädsla och fysisk funktionsförmåga före rehabilitering. 2. Om rörelserädsla före predicerar fysisk funktionsförmåga efter rehabilitering. 3. Rörelserädslans och den fysiska funktionsförmågans gemensamma bidrag till uppnådda resultat efter rehabilitering. Metod: Studien genomfördes som en korrelationsstudie med pretest-posttest gruppdesign och kvantitativ ansats. 38 personer, 6 män och 32 kvinnor, som genomgått multimodalrehabilitering ingick i studien. Data samlades in före och efter rehabiliteringsperioden med hjälp av väl beprövade självskattningsformulär och objektiva test. Rörelserädsla skattades med hjälp av Tampa Scale of Kinesiophobia. För fysisk funktionsförmåga användes delar ur Test Instrument for Profile of Physical Ability (TIPPA); bedömning av den egna fysiska funktionsförmågan, gångsträcka och snabbgång. Dessutom användes Multidimensional Pain Inventory för att skatta smärtans inverkan på aktivitet och smärtintensitet. Utifrån datans skalegenskaper gjordes icke parametiska sambandsanalyser. Resultat: De viktigaste resultaten från studien var att rörelserädsla före rehabiliteringen, utöver påverkan av skattningen av den egna fysiska funktionsförmågan, hade ett starkt samband med bedömningen av den egna förmågan efter rehabiliteringens avslut. Höga värden för rörelserädsla gav en sju gånger högre risk för låg bedömning av den egna förmågan efter rehabilitering. Dessutom visade resultaten att de patienter som har en kombination av hög rörelserädsla och låg bedömning av den egna fysiska funktionsförmågan före rehabilitering i mycket mindre grad uppnådde en bra funktionsförmåga efter rehabilitering, jämfört med patienter som enbart hade hög rörelserädsla eller låg bedömning av den egna förmågan. Utöver dessa resultat hade alla fysiska funktionsmått hämtade ur TIPPA ett samband med varandra. Däremot sågs inget samband mellan vare sig rörelserädsla eller fysisk funktionsförmåga och påverkan på aktivitet eller smärtintensitet. Slutsats: Resultaten tyder på att det är viktigt att sammanväga rörelserädsla och bedömningen av den egna fysiska funktionsförmågan för att hitta rätt fokus i, och rimliga mål för, rehabiliteringen. Kort sagt understryker resultaten att det är viktigt att individuellt anpassa rehabiliteringsinsatser efter patientens unika svårigheter. / Aim: The aim of this study was to investigate the correlations between kinesiophobia and different aspects of physical ability in a group of persons with longstanding pain who participated in interdisciplinary rehabilitation. This study answered three questions dealing with: 1. The correlation between kinesiophobia and physical ability before the rehabilitation. 2. If kinesiophobia before predicts physical ability after rehabilitation. 3. The joint contribution between kinesiophobia and physical ability to achieved results after rehabilitation. Method: This study was carried out as a correlational pretest-posttest group design with quantitative approach. 38 persons, 6 male and 32 female, who participated in interdisciplinary rehabilitation were part of this study. Data was collected before and after the rehabilitation period, with well tested self-rating instruments and objective tests. Kinesiophobia was rated with Tampa Scale of Kinesiophobia. For physical ability parts of Test Instrument for Profile of Physical Ability (TIPPA) were used; self-assessment of current physical ability, walking distance and speed walking. Also Multidimensional Pain Inventory was used to rate the pain impact on activity and pain intensity. Due to scale properties non-parametric correlational analysis were being used. Results: The most important results from this study were that kinesiophobia before rehabilitation, in addition to the influence of self-assessment of current physical ability, had a strong correlation to self-assessment of current physical ability after rehabilitation. High scores on kinesiophobia gave seven times higher risk to low self-assessment of current physical ability after rehabilitation. It was also found that those patients with a combination of high kinesiophobia and low self-assessment of current physical ability before rehabilitation in much lower extent reached a good ability after rehabilitation, compared to patients who either have high kinesiophobia or low self-assessment of current physical ability. In addition to these results all the physical ability measures from TIPPA were correlated to each other. But no correlations were being found between kinesiophobia or physical ability to impact on activity and pain intensity. Conclusions: These results indicate that it is important to put the measures of kinesiophobia and self-assessment of current physical ability together in consideration to find the right focus, and reasonable goals, in rehabilitation. In short the results underline the importance of individually customized actions in rehabilitation to the unique difficulties of each patient.

Studien behandlar hur illustrationer i matematikläromedel representerar normer som inkluderar eller exkluderar, med fokus på genus, etnicitet och funktionsförmåga. Temat är viktigt att undersöka då mångfald måste representeras i klassrummets läromedel, utifrån läroplanens värdegrund och uppdrag. Arbetet för jämställdhet ska genomsyra skolan samt bidra till diskussioner om könsmönster och hur dessa kan begränsa människors livsvillkor. Att matematik anses vara en manlig domän kan påverka vissa elevers fortsatta studier samt yrkesval. Det åligger alla professionella lärare att granska och välja lämpliga läromedel sedan den centrala läromedelsgranskningen lades ned. Problemställningen är vilka representationer av normer som representeras och hur representativa respondenter identifierar genus, om de sam­stämmer med utvalt förlagets manér utifrån en utvald illustration. Bildanalys samt Kahoot har använts som empiriska metoder. Repres­entationer i bild och text analyserades ur de tre första kapitlen samt omslagsbild från totalt tio läromedel från sex olika förlag, utifrån symboliska attribut som markörer för genus, etnicitet och funktionsförmåga. Undersökningen visar på en viss balans läromedlen sinsemellan i fråga om genus, etnicitet och funktionsförmåga. Undersökningen visar även på förbättringspotential i samtliga sociala kategorier, framför allt normbrytande funktionalitet.

Johnsson, Petra och Persson, Marie (2024).”Där är liksom inget facit, det är helt beroende på individerna i barngrupperna.” Specialpedagogers uppfattningar kring tillgängliga lärmiljöer i förskolan. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Syfte och frågeställningar Studiens syfte är att bidra med kunskap kring specialpedagogers uppfattningar om tillgängliga lärmiljöer i förskolan. Vidare syftar studien till att belysa hur specialpedagoger uppfattar hur arbetet med lärmiljöers tillgänglighet ser ut i praktiken, med hänsyn till barnens funktionsförmåga. Vad kännetecknar en tillgänglig lärmiljö enligt specialpedagoger? Vilken påverkan har specialpedagoger på förskolans lärmiljöer? På vilka sätt säkerställer specialpedagoger i förskolan att lärmiljöerna är tillgängliga i relation till barnens funktionsförmåga? Teori Studien grundar sig i Säljös (2014) sociokulturella teori som fokuserar på artefakter, mediering och appropriering. Dessutom inkluderas Ahlbergs (2015) kommunikativa relationsinriktade perspektiv (KoRP) när det gäller relationerna mellan olika aktörer i relation till lärmiljöerna. För att belysa specialpedagogens befogenheter tillämpas begreppen legitimitet och mandat enligt Bladinis (2004) resonemang, inom ramen för professionsteori. Som komplement till dessa centrala begrepp appliceras även Specialpedagogiska skolmyndighetens (SPSM) tillgänglighetsmodell, som ett analysverktyg. Metod För att erhålla insikter om specialpedagogers uppfattningar och för att fördjupa empirin, använder studien en kvalitativ ansats genom semistrukturerade intervjuer som metod. Studiens analytiska ramverk hämtar inspiration från en fenomenografisk analysmodell med utfallsrum, vilket möjliggör upptäckter av mönster och variationer inom det insamlade materialet. Resultat Det som synliggörs i resultatet är pedagogernas betydelse för lärmiljöns utformning. De strategier och metoder som specialpedagogerna använder för att möjliggöra för diskussioner och reflektioner i samspel med pedagogerna åskådliggörs. Specialpedagogerna använder även dessa metoder och strategier för att säkerställa att de olika lärmiljöerna bidrar till alla barns rätt till en likvärdig utbildning. De kännetecken som specialpedagogerna belyser kring tillgängliga lärmiljöer är exempelvis; bildstöd, tydlighet, en miljö avskalad från visuellt och auditivt buller, rum i rummen, relationer mellan pedagoger och barn, samsyn på hela förskolan samt att se sin egen del i helheten. Specialpedagogerna upplever att de har en stor påverkan på förskolans lärmiljöer men att det generellt är pedagogerna som utformar miljöerna, eftersom de har närmast relation med barnen. Att medverka i många olika forum, att ge och ta samt hitta jämvikt mellan att ställa krav och ge beröm ses som viktiga framgångsfaktorer. Likaså att som specialpedagog ha en god relation och ett relationellt förhållningssätt gentemot pedagogerna ses som värdefullt. Specialpedagogiska implikationer Studien belyser vilka möjligheter och befogenheter specialpedagogen har när hen är tillgänglig på förskolan. De informella samtalen och pedagogernas betydelse ses som viktiga och kan förhoppningsvis skapa tankar hos läsaren som möjliggör för reflektion och vidareutveckling av specialpedagogens roll. En viktig framgångsfaktor är vilket mandat specialpedagogen får gentemot pedagogerna och från sin rektor. Genom att diskutera mandatfrågan mer frekvent möjliggör det i bästa fall för ökade insikter och medvetenhet hos både specialpedagoger och rektorer.

Studiens övergripande syfte var att utveckla kunskap om kvinnors erfarenheter av att i vuxen ålder drabbas av och leva med kroniskt nedsatt fysisk funktionsförmåga. Utöver studiens beskrivande och kunskapsgenererande syfte och frågeställningar hade denna även en ambition att bidra till utvecklingen av forskningsområdet ”hälsa och livsstil”. Studien baserades på aktiva intervjuer med fem kvinnor som i vuxen ålder drabbats av nedsatt funktionsförmåga, på grund av kronisk sjukdom eller skada. Analysen skedde i flera steg som successivt gav en breddad och fördjupad förståelse av kvinnornas berättelser. I ett första steg genomfördes en tematisk analys av innehållet i kvinnornas berättelser. Den tematiska analysen sammanfattades av hur kvinnorna själva genom olika retoriska stilgrepp betonade särskilt viktiga delar av sina berättelser. Det andra steget av analysen belyste berättelserna utifrån tidigare forskning och den symboliska interaktionismens perspektiv. Att studiens resultat relaterades till tidigare forskning och ett teoretiskt sammanhang ökade dess överförbarhet ytterligare. Studiens resultat låg i linje med tidigare forskning, det bekräftade bl.a. tidens betydelse under omställningen till ett liv med nedsatt funktionsförmåga, där kontrollen över livet återskapades genom planering av tillvaron så att krafterna räckte till det som upplevdes som mest angeläget, eller genom att krympa tiden till ett här och nu, och ta en dag i sänder och avskärma sig från osäkerheten inför framtiden. Det fanns även fynd som gick utöver vad tidigare forskning rapporterat. De kvinnor som ingick i studien rekonstruerade ur tidigare erfarenheter en ny identitet, med en livsstil i balans mellan omgivningen och den faktiska funktionsförmågan. Förhållanden som bidrog till en hälsosam livsstil var organiseringen i stödjande nätverk, och engagemang i ideella organisationer i vilka kvinnorna kunde uppleva den medkänsla som de stundtals sade sig sakna i mötet med vårdgivare och myndigheter. De kvinnor som medverkade i studien framstod som mer aktiva och kreativa än som var vanligt bland kvinnor med nedsatt funktionsförmåga i tidigare studier. Kvinnorna i studien berättade hur de tog initiativ till, planerade och genomförde längre livsprojekt, som satsningar på studier och eget företagande, vilket inte rapporterats vara vanligt i tidigare studier. Några kvinnor visade sin självständighet genom att inte villkorslöst acceptera vårdapparatens och myndigheternas beslut, utan motsatte sig sådant som motverkade deras strävan att förverkliga personliga mål. Kvinnorna stärkte självkänslan och utvecklade alternativa livsstilar och identiteter genom att ta vara på tidigare erfarenheter och ur dem konstruera nya livsstilar, präglade av relativ hälsa och välmående. Det skedde t.ex. genom att utveckla ett idrottsintresse i gemenskap med andra inom handikappidrotten, eller genom att vårda ett fräscht och ungdomligt utseende och bekräftas genom att medverka som modell vid modevisningar. Studiens resultat har betydelse för att stärka unga kvinnor, som drabbats av nedsatt funktionsförmåga i vuxenålder, men även för yrkesverksamma som möter kvinnor i samma situation och deras anhöriga. / The overall objective of the study is to develop an understanding oft he women’s experiences of suffering from and living with chronically reduced physical ability in adulthood. In addition to the study’s descriptive and knowledge-building objective, it also aims at helping towards developing research in the field of “health and lifestyle”. The study is based on active interviews with five women who have suffered from reduced physical abilities in adulthood, due to chronic disease or injury. The analyses were conducted over two stages that gradually provided a more in-depth understanding of the women’s stories. The first stage was to thematically analyse the content of the women’s stories. The thematic analyses was summarised by how the women personally, through various methods, emphasised specifically important parts of their stories. The second stage of the analyses used previous research and symbolic interaction perspectives. The study’s compatibility increased via the results of previous research and theoretical context. The results of the study were compatible with previous research, confirming such things as the significance of time while adapting to a life of reduced physical ability, where control over one’s life was restored either through planning day-to-day life, giving the individual enough energy for the essentials in life, or by compressing time to the here and now, taking one day at a time and shying away from the uncertainties of the future. There were also findings that exceeded what previous research had reported on. The women who took part in the study mapped out their social rights, and reconstructed an identity from previous experiences, with a lifestyle in balance between the world around them and their own expectations of their reduced physical abilities. Circumstances that contributed to a healthy lifestyle were women’s organising in social network and engaging in non-profit organisations, were they could experience the compassion that they sometimes felt was lacking when interacting with caregivers or governmental authorities. The women that took part in the study appeared more active and creative than was usual among women with reduced physical abilities from other studies. The women in the study explained how they took the initiative, planned and carried out extensive life projects, like study initiatives and starting businesses, which was not as common in previous studies. Some women displayed their independence by not unconditionally accepting healthcare and government authorities’ decisions, but opposed such things that were counter intuitive to their desire to realise personal objectives. The women bolstered their selfesteem and developed alternative lifestyles and identities by using previous experience, from which they could form new lifestyles, characterised by relative good health and wellbeing. This happened either by developing an interest for team sports with other athletes with disabilities, or by maintaining a fresh and youthful appearance, confirmed by modelling for a fashion show. The results of the study are important for strengthening women with impaired functional ability in adulthood, but also for professionals who meet women in the same situation and their relatives.