Syftet med detta examensarbete är att undersöka vad forskning kommit fram till gällande elever i grundskolans kommunikativa kunskapsutveckling utifrån bildanalys och bildsamtal i bildundervisningen. Den metod som valts för att genomföra detta examensarbete är en systematisk litteraturstudie för att undersöka litteratur inom det valda forskningsfältet. Utifrån analysmetoden innehållsanalys har urval av forskningslitteraturen genomförts med fokus på svenska publikationer. Frågeställningarna är formulerade för att undersöka hur eleverna utvecklar kommunikativa förmågor genom bildanalys och bildsamtal, varför dessa moment är viktiga för elevernas lärande samt vad bildundervisning i svensk grundskola innehåller. Analys och dess resultat visar att elevernas kommunikativa förmågor utvecklas i positiv riktning genom bildanalys och bildsamtal. Genom bildanalys utvecklas elevernas bildspråkliga kompetens vilken är viktig för att eleverna ska kunna tolka, förstå samt kritiskt granska bilder. Bildsamtal är, ur ett sociokulturellt perspektiv, viktigt för elevernas lärande, elever interagerar och utvecklar bildspråklig kunskap tillsammans. Kommunikation i meningsskapande och lärande sammanhang bidrar till elevernas fördjupade förståelse för sig själva samt sin omvärld. Slutligen visar även analys och dess resultat att bildkommunikativa inslag inte förekommer i tillräckligt hög utsträckning i bildundervisningen. Detta beror, enligt forskningen, delvis på att bildlärarna och eleverna inte uppfattar bildämnet på samma sätt. Bildlärarna har, enligt forskarna, inte nått fram med det kommunikativa perspektivet på bildämnet som Lgr11 framhåller. / <p>Bild</p>

Syftet med detta arbete är att undersöka vilka uppfattningar lärare har av kommunikationsförmågans innebörd och betydelse i matematik på lågstadienivå i relation till hur undervisningen utformas. Tidigare forskning kring lärares uppfattningar av elevernas kommunikationsförmåga tycks saknas. Utifrån en kvalitativ metod med en fenomenografisk ansats har fem intervjuer genomförts med matematiklärare som undervisar i årskurs 3. Resultatet av analysen är tre beskrivningskategorier om lärarnas uppfattningar av elevers kommunikationsförmåga. Kategorierna är följande: Kommunikation är att diskutera tillsammans, kommunikation är att förklara sin tankegång och kommunikation är att resonera fram en lösning. Analysen synliggör att det finns en samstämmighet mellan respondenterna om vad elevers kommunikationsförmåga innebär, men varje respondent har själv olika uppfattningar av fenomenet. Även om respondenterna använder sig av olika arbetsformer, så utformar de en undervisning som ger förutsättningar för eleverna att träna alla kategorierna både muntligt och skriftligt.

Syftet med denna studie är att undersöka hur elever ges möjlighet att utveckla sin kommunikationsförmåga i matematikklassrummet. Bakgrunden till detta är att kommunikationsförmågan har blivit en viktig del i den nya läroplanen, Lgr11. I studien har vi observerat hur två lärare som undervisar i årskurs nio hjälper eleverna att utveckla sin muntliga kommunikationsförmåga i matematiken. För att se hur eleverna ges möjlighet att utveckla sin skriftliga kommunikationsförmåga har läromedel från respektive klass analyserats. Resultatet av observationerna visade att lärarna använde sig mest av frågetyperna Ledande frågor och Följdfrågor. Resultatet från textanalysen av läromedlen visade att i Matte Direkt 9 (2011) är uppgiftstyperna som utvecklar elevernas kommunikationsförmåga mer fördelat mellan alla kursdelar än i Matte direkt år 9 (2003). Sammanfattningsvis varieras användandet av frågetyper mer om läraren använder både helklassarbete och enskilt arbete för att utveckla elevernas muntliga kommunikationsförmåga. För att utveckla elevernas skriftliga kommunikationsförmåga bör man använda ett aktuellt läromedel.

Syftet med föreliggande studie är att fördjupa kunskaper om vilka möjligheter och utmaningar åtta F-3 lärare upplever när de undervisar för att utveckla elevers förmåga att muntligt utbyta matematiska idéer och tankeprocesser. För att fördjupa dessa kunskaper har en kvalitativ ansats använts med semistrukturerade intervjuer som metod. Studiens resultat visar att lärare använder genomgångar, problemlösning och kooperativt lärande i undervisningen för att utveckla elevers kommunikationsförmåga. Samtidigt undervisar lärare så att ett gott klassrumsklimat främjas. Möjligheter med kommunikativ matematikundervisning är att elever får lära av och med varandra. Utmaningar med kommunikativ matematikundervisning är lärares krav att följa läromedel. Läromedel är omfattande och saknar kommunikativa uppgifter. Stor spridning i kunskapsnivå och sociala förmågor gör det svårt för lärare att para ihop eller gruppera elever med varandra. Studiens slutsatser är att lärares kompetens har betydelse för kommunikativ undervisning. Genom kommunikativ undervisning utvecklas elevers matematiska tänkande och förståelse. Lärares givna förutsättningar utmanar den kommunikativa undervisningen.

Inledning: Ämnet matematik har en framträdande roll i dagens läroplan och ämnet genererar stora diskussioner på både nationell och internationell nivå då svenska elevers resultat varit på nedgång under senare år enligt till exempel PISA (Programme for International Student Assessment) (Skolverket, 2013) och TIMSS (Trends in International Mathematics and Science Study) (Skolverket, 2011b). Arbete med problemlösning är något som också inom ramen för dessa diskussioner fått stort utrymme då det enligt studier är en bra arbetsmetod för att få elever att resonera, diskutera och lyfta fram olika strategier på ett synligt sätt, för både dem själva och för läraren. Resonemang, diskussioner och strategier ingår i olika matematiska förmågor som är centrala att utveckla enligt den svenska läroplanens syftemål. Syfte: Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur lärare som genomgått kompetensutveckling i matematik arbetar för att utveckla elevers förmågor i matematik med utgångspunkt i problemlösning. Metod: Vi har använt oss av kvalitativa metoder i form av observationer av lärare och elever i undervisning och därtill efterföljande intervjuer av de observerade lärarna. Detta för att kunna få en bild av hur verkligheten ser ut mot bakgrund av vårt forskningssyfte. Vi genomförde observationerna utifrån ett observationsschema som vi sammanställde för att säkerställa att vi observerade samma fenomen, då vi genomförde observationerna var för sig med varsin lärare. Resultat: Vårt resultat visar att de observerade lärarna arbetar med problemlösning på ett sådant sätt att alla våra observerade förmågor fick färdighetstränas av eleverna. Dock skiljde sig lärarnas fokus på förmågorna i viss utsträckning. Det framkom även att Matematiklyftet gett lärarna mer självförtroende i undervisning genom problemlösning. Resultatet visar också att eleverna och deras lärare har en positiv attityd till problemlösning.

Denna studie handlar om kommunikation i matematikundervisningen i årskurserna 1-3. Syftet med studien är att undersöka om lärare som undervisar i matematik i årskurs 1-3 anser att kommunikation och kommunikationsförmåga är viktigt för elevernas matematiska utveckling och förståelse.  Fokus ligger på att undersöka hur kommunikationsförmågan definieras, hur lärare arbetar med att utveckla kommunikationsförmågan, vilka fördelar/nackdelar och eventuella svårigheter som finns i ett sådant arbete samt hur det kan komma att påverka elevernas matematiska utveckling och förståelse. En aspekt som också undersöks är om lärare upplever att Lgr11 betonar vikten av att kommunicera matematik. Undersökningen grundar sig på kvalitativa intervjuer med 6 lärare som undervisar i matematik i någon av årskurserna 1-3.   Resultatet visar att lärarna anser att kommunikation och kommunikationsförmåga är mycket viktiga för elevernas matematiska utveckling och förståelse, och att Lgr11 av denna anledning och på grund av en förändrad syn på matematikämnet samt neråtgående resultat betonar vikten av att kommunicera matematik. Grupparbeten och problemlösning är vanliga arbetssätt för att utveckla elevernas kommunikationsförmåga och lärarna anser att fördelarna med att bedriva ett sådant arbete överväger eventuella nackdelar. Resultatet visar också, att de svårigheter som lärarna kopplar till arbetet handlar om planering av undervisningen samt lärarens egen roll i kommunikationen.

I kunskapskraven för årskurs 3 finns det krav på att eleverna ska kunna samtala och resonera kring matematik. Samtidigt finns det ofta en bild av att en matematiklektion går ut på att eleverna ska arbeta tyst i sina matematikböcker. Men hur kan då en matematiklektion där eleverna får öva på sin resonemangs- och kommunikationsförmåga se ut? Vilka faktorer i lärarens undervisning är viktiga för att eleverna ska få utöka sin muntliga resonemangs- och kommunikationsförmåga i matematik? Denna studie syftar att ta reda på det. Resultatet tas fram genom en kvalitativ metod där fyra lärare i årskurs 3 genomför varsin lektion som ska syfta till att eleverna ska få träna på sin muntliga resonemangs- och kommunikationsförmåga i matematik. Efter observationerna intervjuas studiens deltagande lärare. Resultatet visar att lärarnas lektioner bygger på olika sorters problemlösning för att skapa diskussioner i klassrummet. De faktorer som påverkar elevernas möjligheter till att utveckla sin muntliga resonemangs- och kommunikationsförmåga är elevers placering och gruppering i klassrummet, lärarens förväntningar, lärarens roll i samtalet samt val av uppgift.

Förmågan att kommunicera är något som framhålls viktigt i de flesta ämnen i Läroplan för grundskola, förskoleklass och fritidshem 2011 (Skolverket 2011). Matematikämnet är inget undantag. Undervisningen ska sträva efter att eleverna ska utveckla fem matematiska förmågor. Kommunikationsförmågan är en av dessa, och innebär att kunna utbyta information om ett matematiskt innehåll. Enligt våra erfarenheter präglas matematikundervisningen av individuellt arbete, där kommunikationsförmågan hamnar i skymundan. Syftet med denna studie är att undersöka hur några lågstadielärare definierar kommunikationsförmågan samt hur de organiserar undervisningen för att ge eleverna möjlighet att utveckla denna förmåga. Vi vill även undersöka hur läroböckerna uppmuntrar eleverna att använda kommunikationsförmågan. För att få svar på detta utförs tre intervjuer med yrkesverksamma lärare. Likaså observeras en matematiklektion med respektive lärare. En läromedelsanalys genomförs också av de läroböcker som de verksamma lärarna använder. Resultatet visar att lärarnas definitioner av kommunikationsförmågan skiljer sig åt. De undervisningsmetoder som lärarna använder för att möjliggöra elevernas utveckling av förmågan är främst problemlösningsuppgifter, genomgångar samt att de uppmuntrar eleverna att redogöra för sina lösningsstrategier. Resultatet av läromedelsanalysen visar att uppgifterna i läroböckerna i mindre omfattning uppmuntras att använda kommunikationsförmågan. Utformningen av de uppgifter där kommunikationsförmågan uppmanas består främst av att beskriva tankesätt, med hjälp av olika uttrycksformer, men även spel och räknehändelser framkommer i resultatet.

Forskning visar att många elever har svårt för subtraktion. Denna studie undersökerhur läromedel behandlar subtraktion och kommunikationsförmågan inomsubtraktion. Vi har gjort en läromedelsanalys av räkneböcker för årskurs 1, Singma1B och Favorit matematik 1B. Fokus ligger på hur läromedlen behandlar subtraktionutifrån olika uttrycksformer, vilka typer av subtraktionsuppgifter som eleverna fårmöta och hur läromedlen ger dem möjlighet att utveckla kommunikationsförmåganinom subtraktion. Studien utgår ifrån semiotisk teori som grundar sig i läran om tecken. För att besvaraforskningsfrågorna har vi gjort en innehållsanalys utifrån olika kategorier avsubtraktionsuppgifter och semiotiska uttrycksformer. Med hjälp av olikaanalysscheman har innehållet, den visuella formen och arbetet med utveckling avkommunikationsförmågan inom subtraktion analyserats. Resultatet visar att bådaläromedlen i ungefär samma utsträckning använder sig av olikasubtraktionsuppgifter och använder olika semiotiska resurser som bidrar till entydlig struktur vilket gynnar elevers förståelse och lärande. Båda läromedlen germånga möjligheter till utveckling av den skriftliga och visuellakommunikationsförmågan inom subtraktion. Resultatet visar att Singma har ett stortfokus på den muntliga kommunikationsförmågan, medan Favorit matematik vidarbete med enbart räkneboken ger få muntliga utvecklingsmöjligheter.

Syftet med arbetet är att få en uppfattning om hur lärare upplever distansundervisning i matematik samt hur den påverkar gymnasieelevers möjligheter att utveckla den matematiska kommunikationsförmågan. Bakgrunden till detta är att kommunikationsförmågan är en förmåga som elever ska få chans att utveckla under sin skolgång. År 2020 genomfördes gymnasieundervisningen till största del på distans. Genom kvalitativa intervjuer har det undersökts hur denna undervisning har upplevts och om det finns möjligheter för eleverna att utveckla den matematiska kommunikationsförmågan. Ett eget ramverk har skapats, utifrån Niss (2006), Niss och Højgaard (2011) och NCTM (2000), som kategoriserar den matematiska förmågan kommunikation. Resultatet stämmer överens med tidigare forskning och visar att distansundervisning är genomförbart men inte uppskattat. Kommunikationsförmågan är något som påverkas av distansundervisning, speciellt den muntliga kommunikationen. Till exempel deltar elever inte lika aktivt muntligt i det digitala klassrummet.