Syftet med denna studie är att undersöka hur elever ges möjlighet att utveckla sin kommunikationsförmåga i matematikklassrummet. Bakgrunden till detta är att kommunikationsförmågan har blivit en viktig del i den nya läroplanen, Lgr11. I studien har vi observerat hur två lärare som undervisar i årskurs nio hjälper eleverna att utveckla sin muntliga kommunikationsförmåga i matematiken. För att se hur eleverna ges möjlighet att utveckla sin skriftliga kommunikationsförmåga har läromedel från respektive klass analyserats. Resultatet av observationerna visade att lärarna använde sig mest av frågetyperna Ledande frågor och Följdfrågor. Resultatet från textanalysen av läromedlen visade att i Matte Direkt 9 (2011) är uppgiftstyperna som utvecklar elevernas kommunikationsförmåga mer fördelat mellan alla kursdelar än i Matte direkt år 9 (2003). Sammanfattningsvis varieras användandet av frågetyper mer om läraren använder både helklassarbete och enskilt arbete för att utveckla elevernas muntliga kommunikationsförmåga. För att utveckla elevernas skriftliga kommunikationsförmåga bör man använda ett aktuellt läromedel.

Det här examensarbetet avser att belysa hur pedagoger kan främja kommunikation i matematikklassrummet och hur pedagoger kan utveckla elevers kommunikationsförmåga i matematikklassrummet i grundskolans tidigare år och det görs utifrån lärares perspektiv. Arbetet tar sin utgångspunkt i aktivitetsteorin som grundar sig i det sociokulturella perspektivet eftersom aktivitetsteorin bygger på att det finns ett samspel mellan människa, miljö och den aktivitet som människan deltar i. För att undersöka våra frågeställningar har vi utfört kvalitativa intervjuer med fem verksamma pedagoger och resultat av intervjuerna visar att pedagogerna använder sig av flera olika arbetssätt för att främja kommunikation och utveckla elevers kommunikationsförmåga i matematikklassrummet. Däremot visade resultaten och den tidigare forskningen att pedagogernas val av uppgifter har en stor betydelse för vilken kommunikation som kan ske i matematikklassrummet. I valet av uppgifter lyfte både pedagogerna och den tidigare forskningen fram öppna frågor och uppgifter som en viktig del för att främja elevers kommunikation. Emellertid lade vi märke till att både de intervjuade pedagogerna och den tidigare forskningen fokuserade mest på den verbala kommunikationen vilket ledde till att andra kommunikativa delar såsom skriftlig och illustrativ kommunikation hamnade i skymundan. Utifrån vår studie och den tidigare forskningen anser vi således att det behöver bedrivas mer forskning om hur pedagoger arbetar för att främja och utveckla kommunikation och vilka arbetssätt som finns för att främja och utveckla kommunikation som inte innefattas av den verbala kommunikationen.