Syftet med denna studie är att få en djupare förståelse kring mellanstadielärares arbete med matematisk problemlösning. Studien fokuserar lärarnas beskrivningar av identifierade utmaningar med att utveckla elevers kommunikationsförmåga och lösningsprocesser i relation till matematisk problemlösning. I studien tillämpas en kvalitativ forskningsmetod i form av semistrukturerade intervjuer. Resultaten har kategoriserats utifrån Mölleheds (2001) ramverk och analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv på matematisk undervisningspraktik (Askew 2013; Sandberg, 2006; Säljö, 2020). Slutsatserna i min studie är att mellanstadielärarna arbetar med textförståelse, visuell förståelse, logik, matematiska begrepp, räknemetoder och noggrannhet i smågrupper för att eleverna ska kunna diskutera och hjälpa varandra. Dock upplever många mellanstadielärare utmaningar med textförståelse, visuell förståelse, logik, matematiska begrepp, räknemetoder och noggrannhet, främst på grund av att det tids- och resursbrist.

Från samhällets sida betraktas matematiken vara ett viktigt basämne, som ges stort utrymme och uppmärksamhet i undervisningen. Den uppfattningen delas av de flesta vuxna, föräldrar och lärare. Forskning rörande hur matematikämnet uppfattas och värderas har huvudsakligen gjorts bland vuxna, men sällan har detta efterfrågats ur elevperspektiv. Syftet med denna studie är därför att belysa elevernas egna uppfattningar om ämnet med fokus på vad de uppfattar som viktigt att lära sig. Totalt 25 elever har deltagit i studien. De går i årskurs 4 och 5 på samma skola med samma lärare. Studien visar att eleverna ser förmågan att kunna använda flera olika metoder för uträkning som det viktigaste att kunna. Däremot är kommunikationsförmågan - att kunna prata matematik - inget de uppfattar som viktigt. Deras värderingar av olika förmågor är jämförbar med vuxnas uppfattning i allmänhet, men däremot motsatt läroplanens, som betonar förmågan att kommunicera matematik som det viktigaste och mest grundläggande för fortsatt matematiskt lärande.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om på vilka sätt den multisemiotiska texten i vanligt förekommande läroböcker i matematik för årskurs fem erbjuder elever möjligheter att utveckla den matematiska kommunikationsförmågan. Detta studeras genom analys av läromedlets struktur, koppling till elevernas sociala kontext samt användande och organisation av semiotiska resurser. Detta undersöks genom en kvalitativ visuell textanalys med utgångspunkt i en socialsemiotisk teoribildning. En analysmodell utarbetades och utifrån denna har tre läroböcker analyserats för att besvara studiens syfte och forskningsfrågor. Metoden valdes för att få syn på egenskaper i texten som erbjuder elever möjligheter att utveckla förståelse samt förtrogenhet med på vilka sätt semiotiska resurser har betydelse vid matematisk kommunikation, vilket i enlighet med kommentarmaterialet i matematik utgör grunden för kommunikationsförmågan. Resultatet visar att det empiriska materialet genom struktur samt användande och organisation av semiotiska resurser erbjuder elever möjligheter att utveckla kommunikationsförmåga i matematik. Studiens omfattning är begränsad vilket leder till att undersökningens resultat inte kan generaliseras till matematikböcker eller läromedel i allmänhet dock kan resultatet vara av intresse även bortom de analyserade läromedlen.

Syftet med examensarbetet var att få en fördjupad kunskap om hur undervisningen i matematik kan skapa förutsättningar för elever att utveckla matematisk kommunikationsförmåga. Vidare studerades två skolformer utifrån vilka likheter och/eller skillnader i förutsättningar de olika matematikpraktikerna eventuellt kunde visa. Examensarbetet belyser ett antal faktorer på pedagog-, elev-, grupp och miljönivå som påverkar hur elever utvecklar matematisk kommunikationsförmåga. En kvalitativ ansats var utgångspunkten och kvalitativa intervjuer och observationer i informanternas arbetsmiljö gjordes. Sju pedagoger och en speciallärare har intervjuats och sju observationer har gjorts, tre observationer i grundskolan och fyra observationer i grundsärskolan. Informationen tolkades utifrån ett utvecklingsekologiskt perspektiv med visst inslag av sociokulturellt perspektiv. Resultatet pekade på att det fanns en relativt stor variation både inom, men också mellan skolformerna. Det var störst variation inom grundsärskolan. Den över lag största skillnaden fanns i den samstämmighet kring förutsättningar för att utveckla matematisk kommunikation som grundskolans lärare visade. Alla grundskoleinformanter deltar i Matematiklyftet och resultaten i studien kan tyda på att fortbildningen har påverkat undervisningen i grundskolan till ökad samstämmighet jämfört med i grundsärskolan.

Denna systematiska litteraturstudie behandlar helklasskommunikationens betydelse för elevers lärande i matematik, med inriktning på det svenska lågstadiet. Studien berör även hinder och möjligheter kring helklasskommunikation och hur det påverkar elevers lärande. Kommunikation har fått en betydande roll i undervisningen, dels eftersom forskare anser att det ökar elevers matematiska förståelse samt att läroplanen, Lgr11, uttrycker kommunikation som en förmåga elever ska utveckla i matematiken. Till studien har 15 vetenskapliga texter analyserats för att sammanfatta tidigare forskning kring helklasskommunikation i matematik. Forskningarna valdes ut genom databassökningar samt en manuell sökning, därefter gjordes en innehållsanalys för att ta fram studiens resultat. Forskningarna har olika teoretiska utgångspunkter, vilket gett varierande perspektiv på helklasskommunikation och speglas i resultatet. Resultatet tyder på att helklasskommunikation har betydelse för elevers lärande i lågstadiet eftersom det kan utveckla deras matematiska tänkande. Elevers interaktion i samspel med andra synliggör även att kvaliteten på undervisningen höjs. Utifrån tidigare forskning har även ett flertal hinder och möjligheter kring helklasskommunikation upptäckts, vilka är; lärares kunskaper, handlingar och beteende, elevers deltagande, elevers förkunskaper, språklig förmåga, läromedel och undervisningsmiljön. Dessa kan på olika sätt påverka helklasskommunikationen och elevers lärande i matematik.

Bakgrund: Den palliativa vården grundar sig på att lindra fysiskt, emotionellt och existentiellt lidande där all vård sker med hänsyn till att bibehålla patientens livskvalité. Vården är uppdelad i fyra hörnstenar: symtomlindring, teamarbete, närståendestöd samt kommunikation och relation i vilka patientens välbefinnande står i fokus för all omvårdnad. Därför är det viktigt att belysa hur sjuksköterskor kan ge stöd och tröst till patienten i ett palliativt skede. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans stödjande roll till patienter inom palliativ vård. Metod: Litteraturöversikt med kvalitativ ansats baserad på elva vetenskapliga artiklar. Artiklarnas resultat analyserades med hjälp av en kvalitativ manifest innehållsanalys enligt Forsberg och Wengström (2016). Resultat: Det framkom att sjuksköterskan behövde ha en god kommunikationsförmåga för att kunna skapa relationer med patienten och de närstående. Goda relaioner skapades främst genom att sjuksköterskan aktivt lyssnade, bemötte patienten med respekt och vågade tala om det som var svårt, vilken var en essentiell del av den palliativa vården. När goda relationer skapades och kommunikationen fungerade kunde patientens sista tid i livet bli lugn och värdig.  Slutsats: Sjuksköterskans stöd till patienter som får palliativ vård grundar sig både på närhet och distans, ärlighet, att skapa goda relationer med patienten och de närstående, att vara en god lyssnare samt att ha en god samtalsförmåga för att kunna ge patienten hjälp, tröst och stöd.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare i förskolan med hjälp av TAKK utvecklar barns kommunikationsförmåga. Data samlades in genom fyra semistrukturerade intervjuer. Förskollärarna arbetade i fyra olika förskolor belägna på olika orter i södra Sverige. Det utfördes både en målstyrd och ett snöbollsurval för att få fram relevanta intervjupersoner med lång yrkeserfarenhet av arbetet med TAKK i förskolan. Empirin som framkom i intervjuerna kategoriserades systematiskt utifrån studiens olika frågeställningar. Resultatet analyserades därefter utifrån, dels professionslitteratur, dels vetenskpaliga studier, som är av relevans för studiens syfte och forskningsfrågor samt ett sociokulturellt perspektiv för att hitta mönster, likheter och skillnader i förskollärarnas svar. I resultatet framkom det att förskollärarna anser att TAKK utvecklar kommunikationsförmågan hos barn, däremot approprieras metoden på varierande sätt. Vidare framkom att tillämpningen av bildstöd i samband med TAKK tydliggjorde kommunikationen ytterligare. Däremot visar resultaten att det är situationsbundet i vilken utsträckning förskollärarna approprierar TAKK

No description available.

Muntlig kommunikation mellan elever genomsyrar skolans styrdokument och syns i allt från skolans värdegrund och uppgifter till matematikens ämnes- och kursplan. Vår undersökning behandlar hur matematiklärare resonerar kring muntlig kommunikation mellan elever och hur lärare verkställer dessa resonemang i sin praktik. Undersökningen utfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer med verksamma lärare. Materialet analyserades sedan utifrån grundad teori och tre diskurser genererades. Den första diskursen är att den muntliga kommunikationsförmågan är lågt prioriterad. Den andra är att syftet med muntlig diskussion mellan elever är att de ska fördjupa sin matematiska förståelse. Den tredje är att lärare använder olika aktiviteter för att uppnå syftet med den muntliga diskussionen.

Matematikundervisningen på gymnasieskolan ska ge eleven förutsättningar att utveckla sju matematiska förmågor. En av dessa är kommunikationsförmågan. Syftet med detta arbete är att kartlägga utbudet av uppgifter som tränar kommunikationsförmågan i en lärobok och jämföra resultatet med hur denna förmåga prövas i nationella prov. Detta görs genom en textanalys av övningsuppgifterna i en av de vanligaste matematikläroböckerna på gymnasiet. Resultatet är att 5,8% av lärobokens övningsuppgifter tränar kommunikationsförmågan medan 34,6% av uppgifterna i ett nationellt prov testar denna förmåga. Skillnaden är avsevärt stor och slutsatsen är att övningsuppgifterna i läroboken inte ger tillräckligt med träning på kommunikationsförmågan.