Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare i förskolan med hjälp av TAKK utvecklar barns kommunikationsförmåga. Data samlades in genom fyra semistrukturerade intervjuer. Förskollärarna arbetade i fyra olika förskolor belägna på olika orter i södra Sverige. Det utfördes både en målstyrd och ett snöbollsurval för att få fram relevanta intervjupersoner med lång yrkeserfarenhet av arbetet med TAKK i förskolan. Empirin som framkom i intervjuerna kategoriserades systematiskt utifrån studiens olika frågeställningar. Resultatet analyserades därefter utifrån, dels professionslitteratur, dels vetenskpaliga studier, som är av relevans för studiens syfte och forskningsfrågor samt ett sociokulturellt perspektiv för att hitta mönster, likheter och skillnader i förskollärarnas svar. I resultatet framkom det att förskollärarna anser att TAKK utvecklar kommunikationsförmågan hos barn, däremot approprieras metoden på varierande sätt. Vidare framkom att tillämpningen av bildstöd i samband med TAKK tydliggjorde kommunikationen ytterligare. Däremot visar resultaten att det är situationsbundet i vilken utsträckning förskollärarna approprierar TAKK