Syfte: Syftet med den här studien var att undersöka om 4 veckors övervakad slyngträning påverkar smärta och funktionsförmåga hos enskilda individer med långvarig ländryggssmärta. Metod: Studiens design är en Single-System Experimental Design med AB-design. Tre deltagare med långvarig ländryggssmärta inkluderades i studien genom ett ändamålsenligt urval. Interventionen bestod av övervakad slyngträning tre gånger i veckan under fyra veckor. Smärta mättes med Visual Analogue Scale (VAS 0–100 mm) och funktionsförmåga mättesmed Oswestry Disability Index (ODI). Mätningar utfördes tre gånger i veckan under baslinjefasen och tre gånger i veckan under interventionsfasen. Resultat: Hos två av deltagarna sågs effekt på smärta efter introduktion av interventionen medan ingen effekt kunde säkerställas för en. Hos två av deltagarna sågs effekt på funktionsförmåga efter introduktion av interventionen medan ingen signifikant effekt kunde indikeras för en. Följsamheten till interventionen var god och deltagarnas upplevelser visade att de kände sig starkare och upplevde minskad rörelserädsla. Slutsats: Interventionen uppvisade potential att förbättra smärta och funktionsförmåga hos enskilda individer med ländryggssmärta. Resultaten kan inte generaliseras till andra patienter och miljöer utan replikering. / Objective: The purpose of the current study was to assess the influence of 4 weeks supervised sling exercise on pain and dysfunction in subjects with chronic low back pain. Methods: A Single-System Experimental Design with AB-design was applied. Three participants with chronic lower back pain were recruited by purposive sample. The intervention consisted of 4 weeks of supervised sling exercises thrice a week. Pain was rated with Visual Analogue Scale (VAS 0-100 mm) and disability was rated with Oswestry disability Index (ODI). Measurements was performed trice a week during baseline phase and trice a week during the intervention phase. Results: The results showed a decrease in pain for two participants after introduction of the intervention while it showed no effect for one participant. Improvement in dysfunction was shown for two participants after introduction of the intervention while no effect was shown for one participant. Compliance was good and the participants experienced feeling stronger and reduced fear of movement. Conclusions: A 4 weeks supervised sling exercise programme indicates potential in improving pain and dysfunction in individuals with lower back pain. The results cannot be generalized to other patients or contexts without replication.

Samhället formas genom vårt språk och därför kan mänsklig kommunikation aldrig betraktas som neutral. Trots det missar den samhällsvetenskapliga forskningen ofta att belysa språkets betydelse för hur komplexa sociala fenomen framställs och förstås. Hur och i vilka sammanhang samhälleliga fenomen nämns och diskuteras i media påverkar hur människor uppfattar och förhåller sig till fenomenet i verkligheten. Det är i relationen mellan språk, kommunikation och samhälle den här studien har sitt fokus. Studien syftar till att undersöka hur diagnosen ADHD framställs i svenska dagstidningar. Studien har för avsikt att undersöka hur dagstidningstexter framställer ADHD i perspektiv som fokuserar på diagnos och funktionsförmåga. Vidare syftar studien till att belysa hur individuella erfarenheter och upplevelser skildras i dagstidningstexter. Tre svenska dagstidningar har valts ut och utifrån dessa har artiklar som berör ADHD analyserats. För att kunna uppfatta och förstå mönster och strukturer i texter som framställer ADHD är studiens utgångspunkt diskursteori. Diskurser fungerar som ett raster för vad som kan sägas, tänkas och skrivas om ett visst fenomen. Mänskliga handlingar och skeenden får genom diskurser en objektiv status vilket får effekten att de blir förgivettagna. Materialet i studien har analyserats med utgångspunkt i Norman Faircloughs kritiska diskursanalys som syftar till att belysa hur diskurser producerar och reproducerar ojämlika maktförhållanden i samhället. Resultatet tyder på att ADHD skildras ur ett antal återkommande diskurser, där främst en medicinsk diskurs dominerar. Personer som kommer till tals eller skildras i texterna upplevs ha ett motsägelsefullt förhållande till diagnosen. Det finns ett behov av att befinna sig inom diskursen för att ha rätt till samhällets stöd. Samtidigt motsätter sig personerna diagnosens stigmatiserande effekter. Studiens resultat visar att ADHD inte låter sig förklaras genom enstaka diskurser. Det krävs, precis som Fairclough hävdar, ett kritiskt ifrågasättande av intertextuella sammanhang för att förstå komplexiteten i ett fenomen som ADHD. / Society is shaped by our language and therefore human communication can never be considered neutral. Nevertheless, social science research often misses the importance of language for how complex social phenomena are produced and understood. How and in which contexts social phenomena are mentioned and discussed in the media affect how people perceive and relate to the phenomenon of reality. It is in the relationship between language, communication and society this study has its focus. The study aims at investigating how the diagnosis ADHD is presented in Swedish daily newspapers. The study intends to investigate how daily newspapers present ADHD in perspective that focuses on diagnosis and functional ability. Furthermore, the study aims at illustrating how individual experiences and events are depicted in newspaper articles. Three Swedish daily newspapers have been selected and from these, articles concerning ADHD have been analyzed. To detect and understand patterns and structures in texts that concern ADHD, the study takes origin in the discourse theory. Discourses act as a filter for what can be said, thought and written about a certain phenomenon. Human acts and occurrences are given an objective status through the discourse, which causes them to be taken for granted. The material in the study has been analyzed based on Norman Fairclough's critical discourse analysis aimed at illustrating how discourses produce and reproduce an uneven balance of power in society. The result suggests that ADHD is described by many recurring discourses, primarily dominated by a medical discourse. Persons who are spoken or portrayed in the texts are found to have a contradictory relationship to the diagnosis. There is a need to be in the discourse to be entitled to community support. At the same time, the individuals oppose to the stigmatizing effects of the diagnosis. The results of the study show that ADHD cannot be explained by single discourses. It is necessary, as Fairclough claims, to have a critical questioning of intertextual contexts to understand the complexity of a phenomenon such as ADHD.