Syfte: Studien syftade till att undersöka hur par som fullföljt parterapin Emotionally Focused Couple Therapy (EFT) hos certifierade EFT-terapeuter i Sverige, upplevt parterapin. Två frågeställningar belystes; vilken upplevelse paren har av förändring i relationen samt vad paren upplevde som verksamt i EFT-behandlingen. Metod: Åtta individuella telefon intervjuer genomfördes och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen utmynnade i två teman Den egna förändringen samt Terapin och terapeutens agerande, med tre subteman vardera. Konklusion: Det visade sig att deltagarnas upplevelser av förändring och vad som upplevdes som verksamt stämmer överens med vad som framkommit i tidigare internationell forskning. Alliansens betydelse diskuteras, samt arbete med parsexualitet inom ramen för EFT. Sammantaget tyder studien på att EFT även är tillämpbar på svenska förhållanden.

Sammanfattning Syfte: Det övergripande syftet med föreliggande studie är att undersöka familjerådgivarens arbetssätt i parterapi ur ett maktperspektiv. I studien är fokus på huruvida familjerådgivaren har en viss makt och i så fall hur och i vilken utsträckning de använder den samt om den påverkar parterapin.   Metod: Jag har använt mig av en kvalitativ metod. Intervjuerna utfördes med fem familjerådgivare på en familjerådgivningsenhet i södra Sverige. Intervjuerna analyserades i ljuset av tidigare forskning och teorier. Teoritermerna är: maktperspektiv och samhällets modernitet och struktur utifrån ett sociologiskt perspektiv samt idéer om terapi och familjebygget utifrån ett behandlingsperspektiv. Dessa termer ansåg jag var potentiellt relevanta och kunde associeras med informanternas redogörelser för sina arbeten som familjerådgivare i samtalsterapier i parrelationer ur ett maktperspektiv.   Resultat: Studiens slutsats visar att de studerade familjerådgivarna har makt i parterapin då de fullgör sitt yrkesansvar i den omfattning som krävs enligt de regler och lagar som gäller i en parterapi. Utifrån denna form av makt blir de studerade familjerådgivarna fångade av samhälleliga strukturer och därmed blir den form av terapi som utövas genom att paret endast ska lära sig kommunicera med varandra, något som befäster könsstrukturerna.

The purpose of this master thesis has been to attain a greater understanding on how an individual experiences being part of couple’s therapy. The empirical research is based on a phenomenological approach and interviewing of five people who have been in couple therapy. I interviewed one person from each couple. These interviews have contributed to highlight what matters the most for couples in therapy, and also what helped them to improve everyday life together. Through an interpretative phenomenological approach I developed three main categories, with associated sub categories. The categories are: 1. "Relations" which includes the following sub categories i) The experience of being seen, ii) To feel chemistry with the therapist and iii) The importance of an objective third person. 2. "Motivation" with the sub categories i) It’s easier if both want to seek therapy and ii) The will to invest in the relationship. 3. "Communication", which has the sub categories i) To create understanding and awareness, ii) To remove the associated taboo iii) The expectation of getting direct advice. The categories represent the most prominent aspects of the informants' experience being part of couple’s therapy and what they considered to be the most important factors. This gave the basis for the discussion. The categories are discussed based on relevant theory regarding "person-in-relation", motivation and communication. Other relevant theory will be included where appropriate. According to this study one of the most prominent tendencies is the importance of being "seen" by both the therapist and the partner. It also shows the necessity of including an objective third part, which can provide care and recognition to both parts. By doing so the clients feel treated with respect and the foundation for growth and development has been made. This also affects the motivation to continue developing the relationship. The therapist is most likely to succeed if both clients want to be helped or if the therapist can convince a doubting person of their methods at an early stage. This leads to an inner motivation, which again is a good foundation for further work and investment in the relationship. The informants value an improved communication during therapy and talks about how a greater awareness of patterns and tendencies leads to a better understanding towards each other. They also talk about the importance of how the therapist makes the situation less daunting, which makes the couple feel less like "failures". Following the therapy the couples also promoted couples therapy as something positive. The expectation of receiving exact advices has also been examined and how this helps promoting and/or inhibiting growth. In conclusion considerations are made regarding the limits of the study as well as implicating further research. / Formålet med denne masterppgaven er å få økt innsikt i hvordan det oppleves for enkeltindividet å være i parterapi. Det empiriske forskningsmaterialet ble til gjennom en fenomenologisk tilnærming og intervju med fem personer som tidligere har vært i parterapi. Jeg intervjuet én representant fra hvert par. Intervjuene  har bidratt til å løfte frem hva som oppleves som viktig i møtet med terapeuten, og hva som hjalp paret til en bedre hverdag sammen. Gjennom fortolkende fenomenologisk analyse ble det utarbeidet tre hovedkategorier, med tilhørende underkategorier. Disse kategoriene er: 1. «Relasjoner»,  med underkategoriene «Opplevelse av å bli sett», «Kjemi med terapeut» og «Betydningen av en objektiv tredjepart», 2. «Motivasjon», med underkategoriene  «Lettere når begge vil i terapi» og «Vilje til å investere i forholdet», og 3. «Kommunikasjon», med underkategoriene «Å skape forståelse og bevisstgjøring», «Fjerne tabu» og «Forventninger om praktiske råd». Kategoriene representerer det mest fremtredende ved informantenes opplevelse av hvordan det var å være i  parterapi, og hva som opplevdes som viktig for dem. Dette dannet utgangspunktet for drøftingen. Kategoriene er drøftet ut fra relevant teori om person i relasjon,  motivasjon og kommunikasjon. Annen relevant teori blir trukket inn der hvor det er hensiktsmessig. I følge denne studien ser en sentral tendens ut til å være betydningen av å bli sett av terapeuten og partneren sin. Det er også avgjørende å få inn en objektiv tredjepart, som i tillegg gir anerkjennelse og omsorg til begge parter i parforholdet. På den måten føler klientene seg møtt med respekt, og grunnlaget for vekst og utvikling er lagt. Dette påvirker også motivasjonen for å arbeide videre med forholdet. Terapien har best grunnlag for suksess hvis begge parter ønsker å gå til terapi, eller at den tvilende part blir overbevist etter kort tid. Dette fører til indre motivasjon, som er et godt grunnlag for videre arbeid og investering i forholdet.  Informantene legger stor vekt på forbedret kommunikasjon under terapien, og forteller om hvordan hjelp til å bli bevisst mønster og tendenser er med på å skape en større forståelse av hverandre. De drar også frem viktigheten av at terapeuten normaliserer det å gå i terapi, slik at de ikke føler seg så «mislykket». I etterkant av terapien er de også opptatt av å selv fremme parterapi som noe positivt. Forventningene om direkte råd er også belyst, og hvordan dette er med på å fremme og/eller hemme vekst. Avslutningsvis gjøres det betraktninger i forhold til undersøkelsens begrensninger, samt implikasjoner for videre forskning.

Co-terapi innebär att två terapeuter arbetar tillsammans i terapi med en eller flera patienter och uppstod inom ramen för familjeterapi. Syftet med denna uppsats var att belysa om det finns forskningsstöd för att co-terapi fungerar, såväl för familjer och par i behandling, som för nya terapeuter som ska skolas in i yrket, samt vilken inverkan co-terapiskapet kan ha på terapeuternas utveckling. Vår frågeställning var om det är möjligt att utfärda rekommendationer om när co-terapi är att föredra i behandlingen utifrån den forskning som finns om co-terapi. Metoden i denna litteraturstudie blev en systematisk litteraturgenomgång av vetenskapliga artiklar som avhandlade dessa ämnen. Tio relevanta artiklar valdes och analyserades och presenteras utifrån olika teman. Resultaten var mångfasetterade och gav inga entydiga svar angående om och när co-terapi bör användas. Det betonades att ett gott behandlingsresultat vid co-terapi förutsatte en hög grad av samarbete mellan terapeuterna. Det fanns fördelar med co-terapi: det var värdefullt vid byte av terapeut då utgående och ingående terapeut kunde samverka; en stark allians mellan terapeuterna kunde utgöra en förebild av en relation med fungerande kommunikation; i en utbildningssituation fann oerfarna terapeuter det utvecklande med co-terapi med erfaren terapeut. Slutsatsen är att av de artiklar som analyserades går det inte att rekommendera co-terapi inom några specifika sammanhang men heller inte att avfärda i något sammanhang. Co-terapi är vad co-terapeuterna gör det till och för att göra bra co-terapi krävs kännedom om varandra, en allians och en vilja och tro på att arbeta co-terapeutiskt.

Telehälsa är ett område som varit aktuellt i drygt 60 år. I och med Covid-19 ställdes nya krav på terapeuter att arbeta på distans.  EFT som parterapi är en upplevelse- och anknytningsbaserad metod. En kvalitativ intervjustudie genomfördes och materialet bearbetades med induktiv fenomenologisk ansats. Syftet var att undersöka sex certifierad EFT terapeuters erfarenhet och upplevelse av att bedriva EFT via skärm.  Studien visar att terapeuterna upplever att interventionerna i EFT fungerar lika bra via skärm.  Det terapeutiska rummet behöver teknik-anpassas och terapeuten modifiera sitt förhållningssätt något då det tredje rummet, som utgörs av skärmen, är ett annat rum än det fysiska rummet. Slutsatsen blev att terapeuten kan facilitera nya emotionella erfarenheter för paret via skärm om terapeuten känner sig trygg med sitt nya tredje rum- skärmen.

<p>Projektiv identifikation är enligt den psykoanalytiska teorin grundläggande vid mellanmänskliga relationer. Samtidigt som begreppets betydelse och användningsområde är omdiskuterade finns förvånansvärt få empiriska forskningsresultat. Denna teoretiska, explorativa och kvalitativa studie utgår ifrån Ingmar Bergmans manus Scener ur ett äktenskap för att utforska begreppets användbarhet på en parrelation. Texten analyseras med tematisk analys och diskuteras utifrån hur projektiv identifikation kan förstås genom karaktärerna Johans och Mariannes relation. I texten illustreras en process som mynnar ut i ett återtagande av projektioner via tre olika tillstånd av inre relaterande: rigitt, rollbytande och rörligt. Dessa faser liknar ett kluvet, pre-ambivalent och ambivalent relaterande. Parenheten bildar ett projektivt system som kan utgöra ett grundläggande fokus i en parterapi. Mer empirisk forskning kring ämnet vore önskvärt för att denna teoretiska förståelse skulle kunna tillämpas i större utsträckning.</p>

Projektiv identifikation är enligt den psykoanalytiska teorin grundläggande vid mellanmänskliga relationer. Samtidigt som begreppets betydelse och användningsområde är omdiskuterade finns förvånansvärt få empiriska forskningsresultat. Denna teoretiska, explorativa och kvalitativa studie utgår ifrån Ingmar Bergmans manus Scener ur ett äktenskap för att utforska begreppets användbarhet på en parrelation. Texten analyseras med tematisk analys och diskuteras utifrån hur projektiv identifikation kan förstås genom karaktärerna Johans och Mariannes relation. I texten illustreras en process som mynnar ut i ett återtagande av projektioner via tre olika tillstånd av inre relaterande: rigitt, rollbytande och rörligt. Dessa faser liknar ett kluvet, pre-ambivalent och ambivalent relaterande. Parenheten bildar ett projektivt system som kan utgöra ett grundläggande fokus i en parterapi. Mer empirisk forskning kring ämnet vore önskvärt för att denna teoretiska förståelse skulle kunna tillämpas i större utsträckning.

Internationell forskning visar att samtliga etablerade psykoterapier är likvärdigt effektiva och att utfallet påverkas av såväl egenskaper hos terapeut samt klient som av relationen dem emellan. Syftet med studien var att identifiera innebörden i fenomenet allians i systemisk familjeterapi och studien har genomförts med fyra familjeterapeuter i en semistrukturerad fokusgrupp. Studien visade att allians i familjeterapi är ett samspelsfält inkluderande två relaterandenivåer såsom ram och interaktion. De två nivåerna omfattade aspekterna förtrogenhet, asymmetri, relatera till flera, samförstånd, närvaro och berördhet. I resultatet visades också att allians i systemisk familjeterapi handlar om flera allianser mellan terapeut och klienter i olika system. Frågan som har väckts i studien rör om det är relevant att använda begreppet allians i familjeterapi på klientsystem utöver en individ? Förslag till fortsatt forskning är att studera fenomenet allians i familjeterapi ur ett intersubjektivt perspektiv. / International research shows that all established psychotherapy is equally effective and that the outcome is influenced by capacities of the therapist and client as well as the relationship between them. The aim of this study was to identify meaning to the phenomenon of alliance in family therapy and the study was carried out with four family therapists in a semi-structured focus-group. The study showed that alliance in family therapy is an interplay field including two relation levels such as frame and interaction. The two levels comprised the aspects of familiarity, asymmetry, relation to several, consensus, presence and affectedness. The result also showed that alliance in family therapy is about several alliances between therapist and client in different systems. The question raised in the study deals with the relevance to use the concept alliance in family therapy on client systems beyond an individual? Suggestions for continued research are to study the phenomenon of alliance in family therapy from an intersubjective perspective.

Syfte: Att öka kunskap om klinisk hypnos inom ramen för familje-/parterapi. Frågeställningar: I vilken omfattning används hypnos? När? Av vilka anledningar, samt hur? Metod: Kvalitativ, explorativ. 10 intervjuer har genomförts. Resultat: Inblick ges i systemiskt hypnosarbete, vilket kan utgöra förstudie till fortsatt forskning. Omfattning: Hypnos används i 0 - 100 % av fallen, vanligast i 40 - 50 %. När: Vid depression, ångest, affektiv-, kommunikations-, sex &amp; samlevnadsproblem, med dissociativa klienter, trauma, ätstörningar, klienter med autistiska drag, vid kroppssymtom; smärta, mage/tarmproblem, högt blodtryck. Hypnos är särskilt givande vid problem som påverkar familjen. Anledningar: Hypnos är salutogent, ger verktyg för interaktion och bearbetning som når ickeverbala nivåer, kan ge kroppsreaktioner. Hypnos anses skonsamt, helande, effektiviserande. Hypnos upplevs ofta positivt, vilsamt för såväl klienter som terapeut. Terapeutens ensamarbete underlättas. Hur: Direkt och indirekt hypnos används, med och utan övrig familj närvarande, utifrån klientens behov. Namnet klinisk hypnos överväger, men ”visualisering, inre bild, imaginativ övning, dagdrömsteknik etc.” förekommer för att ej väcka fördomar, vilket existerar. Olika hypnostekniker exemplifieras. Diskussion: Metod och frågeställningar har god passform. Resultatet stöds av tidigare forskning och teoribildning samt pekar på nyheter; omfattningen, vikten av möjligheten att arbeta tyst, med medföljande personal, självhypnos, minska lugnande medicinering, vilsamt för terapeuten. Varför metoden ej är vidare spridd, beforskad diskuteras. Vetenskapliga studier om hypnos efterfrågas. / Purpose: To increase knowledge on clinical hypnosis within the context of family/couples therapy. Questions: To what extent is hypnosis utilized? When? For what reasons, and how? Method: Qualitative, explorative. 10 interviews were made. Results: Insight is given in systemic hypnotherapy, which could form a preliminary to further research. Scope: Hypnosis is used in 0 - 100% of cases, most common in 40 - 50 %. When: For depression, anxiety, affective-, communication-, sex &amp; relationshipproblems, with dissociative clients, trauma, eating disorders, clients with autistic traits or bodily symtoms; pain, gastrointestinal problems, high blood pressure. Hypnosis is especially rewarding when family is affected by the problem. Reasons: Hypnosis is salutogenic, adds tools for interaction and processing that reach nonverbal levels, can give body reactions. Hypnosis is regarded gentle, healing, increasing efficiency. Hypnosis often gives positive, restful experiences, for clients and therapist. Hypnosis facilitates working alone. How: Direct and indirect hypnosis is used, with or without family present, based on the clients needs . The term clinical hypnosis dominates, allthough "visualization, mental image, imaginative exercise, reverie technique etc." appears to not arouse prejudice. Hypnotic techniques are exemplified. Discussion: Method and issues are well fit. The result is supported by earlier research/theories, pointing to news; scope, the importance of the possibility to work in silence, with escorts, reduction of sedatives, selfhypnosis, restfulness for the therapist. Why the method is not further spread, researched is discussed. Scientific studies of hypnosis are requested.

Inledning: Psykodynamisk parterapi handlar om interaktion mellan tre personer. Möten som syftar till förändring i samspel och att finna ny förståelse för varandras livsberättelse. Syftet med detta arbete var att undersöka psykodynamiska parterapeuters upplevelser och erfarenheter av förändring i parterapi. Frågeställningar: Vilka terapeutiska egenskaper är av betydelse för mötet i parterapin? Vilka terapeutiska egenskaper påverkar att parrelationens samspel förändras? Vilka möjligheter och svårigheter ställs en parterapeut inför? Metod: Fem terapeuter intervjuades utifrån en kvalitativ metod och en tematisk metod användes i analysen. Resultat: Det intersubjektiva mötet mellan terapeut och par var av betydelse för förändringsarbetet i psykodynamisk parterapi. Personlig hållning och receptiv förmåga att uppfatta kommunikativ allians skapade ett terapeutiskt rum där accepterande av olikheter och förmåga att stå ut med motsatser utvecklades. Diskussion: Den terapeutiska ramen, och informanternas simultanförmåga att upprätta och bevaka allians, var faktorer av särskild betydelse för parterapins tre parallellt pågående relationer. Informanternas samtidiga förmåga att uppfatta och undersöka kommunikativ allians var en faktor som påverkade den terapeutiska relationen positivt. Informanterna skapade sådana samspel att parets engagemang ökade. Genom att vara personliga och använda sig av primärt mjuka känslor engagerades paret till att vara personliga och nå djupare känslomässiga upplevelser. Dessa intersubjektiva möten ledde till en förändrad relation med tryggare emotionella band och en ökad psykisk närhet. / Introduction: Psychodynamic couple therapy is about the interaction in between three people. Meetings which aim to change the interaction and find new understanding of each other’s life experiences. The purpose of this study was to analyse psychotherapists’ understanding and experience of changes in couple therapy. Topics of discussion: Which therapeutic factors are relevant for couple therapy? Which therapeutic factors affect the interaction of the couple? What benefits or difficulties is a therapist posed to? Method: Five therapists were interviewed with respect to both qualitative and thematic methods. Conclusion: The intersubjective interaction between therapist and couples has relevance for implementing changes in psychodynamic couple therapy. Personal attitude and receptive ability to perceive communicative alliance created through a therapeutic environment in which acceptance of inequalities and difference of opinions was developed. Discussion: The therapeutic framework, and the informants’ simultaneous ability to establish and monitor the alliance, were factors of particular significance for the three parallel ongoing relationships of the couple therapy. The informants’ simultaneous ability to perceive and investigate communicative alliance was a factor that positively affected the therapeutic relationship. The therapists’ application of such interactions increased the couple's engagement in the therapy. By being personal and making use of primarily soft emotions, the couple became more open and were able to reach deeper emotional experiences. These intersubjective meetings led to a changed relationship with more secure emotional ties and an increased psychological presence.