Arbetsalliansen mellan terapeut och klient har visat sig vara en viktig faktor för att predicera utfallet i psykoterapi. Utifrån interpersonell teori bör terapeuten med sina personliga egenskaper ha en inverkan på terapirelationen och klienten. Hur terapeutens relationella mönster inverkar på arbetsalliansen är dock bristfälligt beforskat. Syftet med den här pilotstudien var att undersöka sambandet mellan studentterapeuters personliga egenskaper och deras klienters upplevelse av arbetsalliansen i kognitiv beteendeterapi (KBT) respektive psykodynamisk terapi (PDT). Två självskattningsformulär, Inventory of Interpersonal Problems (IIP) och Self-Compassion Scale (SCS), distribuerades efter avslutad terapi till studentterapeuter med PDT-inriktning (N=17) och KBT-inriktning (N=24). Dessa självskattningar korrelerades med klienternas skattningar av arbetsalliansen på Working Alliance Inventory (WAI). Studentterapeuters interpersonella problem på delskalan Undfallande korrelerade negativt med klientskattad arbetsallians för PDT-gruppen. Inga signifikanta korrelationer gällande interpersonella problem fanns för KBT-gruppen. Inga signifikanta korrelationer mellan studentterapeuternas självskattade självmedkänsla och klientskattad arbetsallians fanns för någon av grupperna. Resultaten indikerar att undfallande interpersonella problem – exempelvis osäkerhet, svårighet att ta initiativ och svårighet att uttrycka avvikande åsikter – kan missgynna arbetsalliansen i PDT. Detta diskuteras i relation till tidigare studier och interpersonell teori.  Användbarheten av självmedkänsla som terapeutegenskap diskuteras, liksom skillnader mellan terapiinriktningarna och begränsningar i studien. / The working alliance between therapist and client has proved to be an important factor in predicting the therapeutic outcome. According to interpersonal theory, the therapist’s personal characteristics ought to have an influence on the therapy relationship as well as on the client. However, the ways in which the therapist’s relational patterns influence the working alliance is scarcely investigated. The aim of the present pilot study was to explore the relationship between student therapists’ personal characteristics and their clients’ experience of the working alliance in Cognitive Behavioral Therapy (CBT) and Psychodynamic Therapy (PDT). Two self-report instruments, Inventory of Interpersonal Problems (IIP) and Self-Compassion Scale (SCS), were administered post-therapy to student therapists within the therapeutic modalities PDT (N=17) and CBT (N=24). These self-reports were correlated with client ratings of working alliance using the Working Alliance Inventory (WAI). Student therapists’ interpersonal problems in the Nonassertive subscale was negatively correlated with client-rated working alliance within the PDT modality. No significant correlations concerning student therapists’ interpersonal problems were found within the CBT modality. No significant correlations were found between student therapists’ self-reported self-compassion and client-rated working alliance for either group. Results indicate that nonassertive interpersonal problems – such as uncertainty, difficulties with taking initiative and difficulties with expressing divergent opinions – could have a negative influence on the working alliance in PDT. This is discussed in relation to previous studies and interpersonal theory. The usefulness of self-compassion as a therapist characteristic is discussed, as well as differences between the therapeutic modalities and limitations within the study.

Denna essä har som syfte att undersöka hur diagnosen klimatångest hos unga har dimensioner som kan vara svåra att möta i en klassisk vårdmiljö. Det finns frågor av etisk och existentiell natur som behöver bemötas och besvaras. Det är inte bara hos klienten som dessa uppstår utan även hos den behandlande terapeuten. Denna essä är ett försök att rikta ljuset mot några av de aspekter som en behandlande terapeut eller annan personal kan behöva ta hänsyn till i sitt praktiska handlande till vardags.   Den belyser frågor som neutralitet, objektivitet, autenticitet och medkänsla. Den andra delen av essän behandlar frågan om professionellt och personligt ansvar och resonerar kring frågor om skuld, kollektiv ansvar, utvidgat ansvar och om terapirummets offentlighet och avskildhet. / The purpose of this essay is to examine how the diagnosis of climate anxiety in young people has dimensions that can be difficult to meet in the classic healthcare environment. There are questions of an ethical and existential nature that need to be addressed and answered. This essay is an attempt to shed light on some of the aspects that a clinical therapist or other clinical professions may need to take into account in their everyday practical actions. It highlights issues such as neutrality, objectivity, authenticity and compassion. The second part of the essay deals with the question of professional and personal responsibility and reasons around issues of guilt, collective responsibility, extended responsibility and about the publicness and privacy of the therapy room.