Syfte: Att undersöka på vilket sätt postpartum depression identifieras hos nyblivna föräldrar och på vilket sätt screening med EPDS och påföljande stödjande samtal tillämpas av distriktssköterskor tjänstgörande på BVC i Uppsala län. Metod: Samtliga 98 distriktssköterskor som arbetar med BVC i Uppsala län inkluderades i enkätstudien. Svarsfrekvens utgjorde 60%. Enkäten bestod av 35 frågor. Resultat: Studien fann att EPDS-användning bland BVC-sjuksköterskor var hög, 51 av 59 använde EPDS och visade, bland de som hade besvarat enkäten, att det fanns en signifikant skillnad mellan EPDS-användning och vilken kommun distriktssköterskor arbetade i, och att det fanns ett signifikant samband mellan EPDS-användning och erhållen utbildning. Det fanns inget signifikant samband mellan EPDS-användning och tillgång till handledning. Riktlinjer för screening fanns på de flesta arbetsplatser, dock enbart för svensktalande mödrar. Screening av icke svensktalande mödrar var bristfällig och något strukturerat sätt att identifiera pappornas sinnesstämnings fanns inte. De flesta distriktssköterskor erbjöd mödrar stödjande samtal vid utfall efter screeningen. Avsatt tid och tidpunkten för EPDS-screeningen och avsatt tid för och antal av stödjande samtal varierade något. De flesta distriktssköterskor hade valt att utföra screeningen och stödjande samtalen på mottagningen. Dokumentationen av screeningen och de följande åtgärderna varierade. Slutsats: EPDS och påföljande stödjande samtal tillämpades rutinmässigt av de flesta BVC-sjuksköterskor i Uppsala län. Rutin för screeningen av icke svensktalande mödrar och fäder saknades på merparten av BVC.

Syftet med föreliggande enkätstudie var att undersöka om distriktssköterskorna upplever att de har tillräckligt med kunskap och stöd för att genomföra stödsamtal med deprimerade mammor, samt att se hur handläggningen ser ut då mammor visar tecken på postnatal depression. Urvalet bestod i distriktssköterskor som genomgått utbildning i Postnatal depression och svarsfrekvensen i enkätstudien var 66 %. Samtliga respondenter upplever att utbildningen i Postnatal depression är användbar i deras arbete. Mest nytta har de av att veta hur en bra screening ska gå till. Majoriteten av respondenterna har tillgång till handledning med psykolog 1 gång/mån eller 2-3 gånger/halvår. Något mindre än hälften upplever att handledningen de får inte är tillräcklig. Samtliga respondenter använder The Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) i sitt arbete och remitterar alla mammor med mer än 16 poäng till psykolog. Mer än hälften genomför i genomsnitt 1-3 stödsamtal med varje deprimerad mamma. Knappt hälften av respondenterna upplever att de träffar för få deprimerade mammor för att känna sig trygga och säkra i situationen med stödsamtal. Slutsats Postnatal depressions utbildningen är användbar i arbetet som distriktssköterska. Tillgången till handledning är för de flesta god men otillräcklig. Många upplever att de träffar för få deprimerade mammor för att känna sig trygga och säkra med att genomföra stödsamtal. / The aim of this study was to investigate if the child health care nurses feel they have enough knowledge and support to operate counselling with mothers that feel depressed postpartum, further the aim also was to see how the child health care nurses handle mothers with signs of depression. The sample consists of child health care nurses who had taken the training-course in Postnatal depression, 66 % answered the questionnaire. All respondents experience that the training in Postnatal depression is useful in their work. Most useful to know is how a god screening is attended. The majority of respondents have access to supervision with psychologist once a month or 2-3 times over six months. Barely half feel they don’t get enough supervision. All respondents use The Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) in their work and also refer mothers with EPDS score 16 or more to psychologist. More than half of the respondents operate 1-3 counselling with each depressed mother. Almost half feel that they meet too few depressed mothers to feel secure with counselling. Conclusion: The training-course in Postnatal depression is useful in the work of child health care nurses. Supervision with psychologist is for the most child health care nurses adequate, but not enough. Many of the respondents experience that they meet too few depressed mothers to feel secure and to find a routine in counselling.

Bakgrund: I Sverige drabbas 10-15 % av nyblivna mammor av depression efter förlossningen. Det är viktigt att identifiera mammorna. En postpartumdepression kan störa samspelet och anknytningen mellan mamma och barn. I Barnavårdscentralens (BVC) basprogram finns ett riktat besök med fokus på mammornas psykiska hälsa när barnen är 6- 8 veckor där mammorna erbjuds fylla i ett screening-formulär.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva BVC-sjuksköterskors erfarenheter av att identifiera mammor med tecken på depression.  Metod: En kvalitativ induktiv design valdes. Elva BVC-sjuksköterskor intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Materialet analyserades sedan med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: BVC-sjuksköterskornas erfarenheter av att identifiera mammor med tecken på depression beskrevs genom fem kategorier. Erfarenheten var att de behövde vara engagerade och kompetenta, vara strukturerade, ha ett lyhört förhållningssätt, med observans på samspel och förståelse för sociokulturella omständigheter.  Slutsats: BVC-sjuksköterskorna var mycket angelägna om att identifiera och nå mammorna. De försökte på flera olika sätt få dem att berätta vad som var problematiskt. De anpassade arbetssättet efter mammorna och var genuint intresserade av dem. Genom erfarenhet utvecklade BVC-sjuksköterskorna sin intuition och de var observanta på minsta tecken. BVC- sjuksköterskorna bedömde att screening-formuläret var ett bra verktyg, likaså var det en bra grund att samtala utifrån. BVC-sjuksköterskorna erfor att det är problematiskt att identifiera mammor med utländsk härkomst på grund av språksvårigheter.

Bakgrund: Edinburgh Postnatal Depression Scale är en screeningmetod som fungerar för att fånga upp mammors symtom på förlossningsdepression, men även pappor kan drabbas av depression i samband med att de blir föräldrar. En Screeningmetod som fångar upp depressiva symtom hos pappor saknas i dagsläget. Syfte: Syftet var att; a) undersöka förekomst av depressiva symtom bland  pappor med barn under sex månader, b) jämföra utfallen mellan förstagångs och icke förstagångspappor, c) samt testa reliabiliteten av instrumentet Edinburgh Postnatal Depression Scale hos pappor. Metod: En pilotstudie med tvärsnittsdesign genomfördes. En kvantitativ ansats valdes och datainsamlingen genomfördes med hjälp av en enkät. Ett reliabilitetstest av instrumentet Edinburgh Postnatal Depression Scale genomfördes. Resultat: Två av 31 pappor visar tecken till depression, flergångspappor visar fler tecken än förstagångspappor och skillnaden var signifikant. Edinburgh Postnatal Depression Scale har god reliabilitet med en Chronbach's alfa på 0,83.

Postpartumdepression är ett tillstånd som drabbar ungefär var åttonde kvinna. Forskning visar att postpartumdepression kan medföra risker för både mamma och barn, vilket påverkar hela familjen. Specialistsjuksköterskan på barnavårdscentralen (BVC) har en viktig roll avseende att upptäcka tecken på postpartumdepression hos nyblivna mammor. Screening med Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) används för att identifiera tecken på depressiva besvär hos mamman. Med EPDS som grund har BVC-sjuksköterskan ett stödjande samtal med mamman. Syftet med denna studie var att undersöka BVC-sjuksköterskors upplevelser av att använda EPDS för att stödja nyblivna mammor. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex BVC-sjuksköterskor vid två olika familjecentraler. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Ur intervjuerna framkom kategorierna; stödjer ett bra vårdsamtal, ger förutsättningar för att stödja med EPDS och BVC-sjuksköterskorna upplever utmaningar i det stödjande arbetet. BVC-sjuksköterskorna upplever en trygghet i att använda EPDS, då det fångar upp mammor som mår dåligt och underlättar det stödjande samtalet, vilket möjliggör att en förtroendefull relation kan utvecklas. Ett behov av fortbildning framkommer, då BVC-sjuksköterskorna kan känna otillräcklighet avseende sin kompetens inom EPDS och det stödjande samtalet. Tidsbrist ses som en utmaning för BVC-sjuksköterskorna, då det är viktigt att kunna vara närvarande och ostressad i mötet med mammorna. BVC-sjuksköterskorna möter mammor från olika kulturer, vilket ger kunskap som ökar förståelsen för dessa mammors situation. BVC-sjuksköterskorna ger även uttryck för en avsaknad av tydliga riktlinjer gällande EPDS-screening för pappor, då de uppmärksammat att depressiva besvär även drabbar dem.

<p>Barnmorskor på mödravården har möjlighet att upptäcka depressiva symptom under graviditeten. Studiens syfte är att undersöka barnmorskors inställning till och möjlighet att identifiera och stödja gravida kvinnor med depressiva symptom, samt undersöka barnmorskors syn på Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) som metod. Senare forskning pekar på att depressiva symptom under graviditeten är lika vanligt som postnatal depression. Forskning har även funnit att depression under graviditeten har negativa konsekvenser för barnets utveckling. Tio personer, varav åtta mödravårdsbarnmorskor, samtliga verksamma inom Stockholms läns landsting, har intervjuats med utgångspunkt från reflexiv metod. Fyra av de intervjuade barnmorskorna använder EPDS som metod för att upptäcka och erbjuda stöd till gravida kvinnor med depressiva symptom. Resultaten visar att de barnmorskor som arbetar på mottagningar belägna i områden med hög problembelastning rapporterar i större utsträckning bristande personalstöd och remitteringssvårigheter. De har även mindre möjligheter att erbjuda tidiga insatser både gällande upptäckt och behandling.</p>

Barnmorskor på mödravården har möjlighet att upptäcka depressiva symptom under graviditeten. Studiens syfte är att undersöka barnmorskors inställning till och möjlighet att identifiera och stödja gravida kvinnor med depressiva symptom, samt undersöka barnmorskors syn på Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) som metod. Senare forskning pekar på att depressiva symptom under graviditeten är lika vanligt som postnatal depression. Forskning har även funnit att depression under graviditeten har negativa konsekvenser för barnets utveckling. Tio personer, varav åtta mödravårdsbarnmorskor, samtliga verksamma inom Stockholms läns landsting, har intervjuats med utgångspunkt från reflexiv metod. Fyra av de intervjuade barnmorskorna använder EPDS som metod för att upptäcka och erbjuda stöd till gravida kvinnor med depressiva symptom. Resultaten visar att de barnmorskor som arbetar på mottagningar belägna i områden med hög problembelastning rapporterar i större utsträckning bristande personalstöd och remitteringssvårigheter. De har även mindre möjligheter att erbjuda tidiga insatser både gällande upptäckt och behandling.

<p>Förälderns inre representationer av sig och sitt barn har visat sig påverka förälderns förmåga att erbjuda sig som anknytningsperson till sitt specifika barn. Förälderns representation av omvårdnad har också visat samband med barnets förmåga att skapa en trygg anknytningsrelation. I denna pilotstudie undersöks det kvalitativa sambandet mellan förälderns inre representation av sig och sitt barn, prematuritet och självskattade depressiva symptom. Den svenska översättningen av den semistrukturerade intervjumetoden Working Model of the Child Interview – WMCI, har använts för bedömning av de inre representationsmönstren. Screeningsverktyget Edinburgh Postnatal Depression Scale – EPDS, har använts för skattning av depressions symptom. 12 mödrar, 7 med barn som fötts för tidigt och 5 med barn som fötts fullgångna har medverkat. Resultatet visar att mammans representationsmönster varierar. Prematuritet och depressiva symptom är hos de intervjuade mammorna relaterade till representationsmönster. Det avfärdande mönstret återfanns bland mödrar till för tidigt födda barn men inte bland mödrar till fullgångna barn. Depressionssymptomen som alla var lågt skattade var negativt kopplade till mödrarnas inre representationer.</p>

<p>Många kvinnor lider av nedstämdhet och depression under graviditeten. Det uppmärksammas inte alltid av personalen på mödravårdscentralen. Prenatal depression påverkar sannolikt både den gravida kvinnan och barnet negativt. Screening med självskattningsformuläret EPDS på mödravårdscentralen och erbjudande om stödjande samtal är ett sätt att fånga upp och hjälpa blivande mödrar. Syftet med studien var att beskriva några kvinnors upplevelser av sin livssituation, moderskapet och de stödjande samtal de blivit erbjudna under graviditeten. Syftet var också att ta reda på om och hur samtalen hade påverkat kvinnornas upplevda hälsa. Studien var kvalitativ och byggde på sex intervjuer. Resultatet visade att flera kvinnor saknade stöd i parförhållandet både innan och efter samtalen, men att de flesta var nöjda med samtalen och kände sig hjälpta och stärkta. Preventivt arbete med deprimerade gravida minskar sannolikt lidande både kortsiktigt och långsiktigt. Vikten av att screena mammor och stödja dem bör således uppmärksammas mer inom primärvården.</p>

Många kvinnor lider av nedstämdhet och depression under graviditeten. Det uppmärksammas inte alltid av personalen på mödravårdscentralen. Prenatal depression påverkar sannolikt både den gravida kvinnan och barnet negativt. Screening med självskattningsformuläret EPDS på mödravårdscentralen och erbjudande om stödjande samtal är ett sätt att fånga upp och hjälpa blivande mödrar. Syftet med studien var att beskriva några kvinnors upplevelser av sin livssituation, moderskapet och de stödjande samtal de blivit erbjudna under graviditeten. Syftet var också att ta reda på om och hur samtalen hade påverkat kvinnornas upplevda hälsa. Studien var kvalitativ och byggde på sex intervjuer. Resultatet visade att flera kvinnor saknade stöd i parförhållandet både innan och efter samtalen, men att de flesta var nöjda med samtalen och kände sig hjälpta och stärkta. Preventivt arbete med deprimerade gravida minskar sannolikt lidande både kortsiktigt och långsiktigt. Vikten av att screena mammor och stödja dem bör således uppmärksammas mer inom primärvården.