Bakgrund: Suicid är ett folkhälsoproblem över hela världen. Enligt World Health Organizations (WHO) dör 800 000 människor årligen av suicid, det motsvarar ungefär 11 suicid per 100 000 invånare. I Sverige sker det ca 1500 suicid per år, vilket motsvarar ca fyra suicid per dag. Efter ett suicidförsök är det vanligt att personer kommer in akut och behöver bli inlagda på en somatisk avdelning för fortsatt vård, det leder till att sjuksköterskor som inte har någon erfarenhet av psykiatrisk vård ofta vårdar suicidnära patienter. Patienter som genomfört ett suicidförsök har både positiva och negativa upplevelser av den vård som bedrivits. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda suicidnära patienter inom somatisk vård. Metod: En litteraturöversikt baserad på tretton vetenskapliga artiklar inhämtade från databaserna CINHAL Complete och PsycINFO. Metoden som användes är i enlighet med Friberg (2017). Analysen utfördes genom färgkodning för att kunna identifiera skillnader och likheter i studiernas resultat. Analysen framställdes utifrån ett huvudtema och fem subteman. Resultat: Sjuksköterskor upplevde att de inte hade tillräckligt med färdigheter, utbildning och kunskap för att kunna vårda suicidnära patienter. I resultatet framkom även att tidsbrist och hög arbetsbelastning påverkade mötet med suicidnära patienter negativt. I mötet med den suicidnära patienten upplevde sjuksköterskan känslor som lidande, rädsla, ilska och medlidande. Det framkom också att vården som bedrivits var främst inriktad på patientens fysiska behov. Diskussion: Sjuksköterskan påvisade olika upplevelser kring bemötandet av den suicidnära patienten. Bemötandet påverkades negativt av diverse faktorer såsom trosuppfattning, brister i vårdsverksamheten och brist på kunskap. I mötet med den suicidnära patienten var det viktigt att sjuksköterskan reglerade sina upplevda känslor för att inte påverka vårdandet av patienten. Resultatet har diskuterats utifrån Phil Barkers tidsvattenmodell, som lyfter vikten av sjuksköterskans förståelse av patientens livshistoria och hjälpa patienten att uppnå en förbättring genom att se patienten ur ett helhetsperspektiv. / Background: Suicide is a public health problem worldwide. According to the World Health Organizations (WHO) 800 000 people die annually from suicide, which corresponds to about 11 suicides per 100 000 inhabitants. There is roughly 1500 suicides in Sweden every year, which corresponds to about four suicides per day. After a suicide attempt, it is common for the person to get admitted as an emergency matter and need to be treated in a somatic ward for a continued care, which leads to nurses who have no experience in psychiatric care often care for suicidal patients. Patients who have performed a suicide attempt have both positive and negative experiences of the provided care. Aim: The aim was to describe nurses' experiences of caring for suicidal patients in somatic care. Method: A literature review based on thirteen scientific articles obtained from the databases CINHAL Complete and PsycINFO was used. The method used is in accordance with Friberg (2017). The analysis was performed by color coding to identify differences and similarities in the results of the studies. The analysis was prepared on the basis of one main theme and five subthemes. Results: Nurses felt that they did not have enough skills, education and knowledge to care for suicidal patients. The results also showed that lack of time and high workload had a negative impact on the meeting with suicidal patients. During the meeting with the suicidal patients, the nurse experienced feelings such as suffering, fear, anger and compassion. It also emerged that the care being performed was mainly focused on the physical needs of the patient. Discussion: Nurses demonstrated different experiences regarding the treatment of the suicidal patient. The response was adversely affected by various factors such as belief, lack of care and lack of knowledge. In the meeting with the suicidal patient, it was important that the nurse regulated her perceived feelings so as not to affect the care. The results have been discussed based on Phil Barker's time-water model which highlights the importance of the nurse's understanding of the patient's life story and help the patient achieve an improvement by seeing the patient from a holistic perspective.

Bakgrund: Under 2022 avled 1 254 personer av säkert fastställda suicid i Sverige. Bland patienter som vårdas inom rättspsykiatrisk vård finns hög risk för suicid då psykiatriska diagnoser samt tidigare försök är stora riskfaktorer. Att möta människor som har tankar på att ta sitt liv är en viktig och svår uppgift. Samtal om suicid med patienten ökar inte risken för suicid. Suicidförebyggande arbete handlar om att genom olika insatser minska risken för att människor gör suicidförsök eller fullbordade suicid. Syfte: Att undersöka personalens upplevelse av att arbeta med suicidnära patienter inom rättspsykiatrisk vård. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod med ett induktivt förhållningssätt där 14 intervjuer genomfördes med personal på en rättspsykiatrisk klinik i södra Sverige. Den insamlade datan analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras utifrån tre teman och under dessa redovisas sedan kategorier. Det första temat Kunskap och kompetens är viktiga faktorer som beskriver att personalen upplever att utbildning gör skillnad, erfarenhet ger trygghet, bristande kompetens och att se tidiga tecken. Det andra temat Att arbeta preventivt ger bättre förutsättningar synliggör vikten av rutiner, våga fråga och prata om det och använda sig av tidiga tecken. Det tredje temat Tiden läker inte alla sår visar tiden efteråt, känslor som uppstår och stödets utformning.  Slutsats: För att kunna arbeta preventivt och förebygga att patienterna ska få ett försämrat mående och därmed öka risken för suicidförsök eller suicid är det viktigt att personalen har en god vårdrelation till patienten. Att ha rätt kompetens och utbildning visade sig vara av stor vikt för att kunna upptäcka tidiga tecken, men även erfarenheten man får allt eftersom är ovärderlig. Arbetet med suicidnära patienter inom rättspsykiatrisk vård är påfrestande. Både för risken för suicid men även rädslan för att göra fel i sitt arbete. Det finns ett behov av att utöka kunskapen och därmed kompetensen inom suicid för att personalgruppen ska kunna känna sig trygga i både det dagliga arbetet men även i suicidpreventionsarbetet. Stödet personalen får från kollegor är viktigt och är en stor del av det som gör att de kan fortsätta på arbetsplatsen. Personalen upplever att de inte fått något ordentligt stöd från chef och ledning när de varit med om ett fullbordat suicid.

Bakgrund: Suicid är idag den vanligaste yttre dödsorsaken i Sverige. Den enskilt största risken att avlida i suicid är tidigare suicidförsök. Det är en frekvent förekommande anledning till akut vård, vilket innebär att sjuksköterskor utanför den psykiatriska vården möter dessa patienter. Patienter som utfört suicidförsök beskriver både positiva och negativa erfarenheter av vården. I sjuksköterskans ansvar ingår att utföra bedömningar och att tillsammans med patienten komma överens om omvårdnadsåtgärder. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att vårda suicidnära patienter inom somatisk vård. Metod: En litteraturöversikt har genomförts där tio kvalitativa artiklar inhämtades från databaserna CINAHL Complete och PubMed. Färgkodning användes för att identifiera likheter och skillnader i artiklarnas resultat. Dessa tematiserades sedan under tre rubriker. Resultat: I resultatet framkom det att sjuksköterskor upplevde att de inte hade den utbildning och kunskap eller de erfarenheter och färdigheter som behövdes för att vårda dessa patienter. Det framkom även att hög arbetsbelastning och tidsbrist påverkade mötet negativt. Vidare beskrevs att vården som gavs främst var inriktad på de fysiska behoven. I mötet väcktes känslor som medlidande, ilska, rädsla och lidande.    Diskussion: Resultatet har diskuterats utifrån Joyce Travelbees teori om den mellanmänskliga relationen. Författarna har kommit fram till att etableringen av den mellanmänskliga relationen kan hindras på grund av osäkerhet, tidsbrist, hög arbetsbelastning, kommunikationssvårigheter eller om fokus läggs på observation av symtom och tecken snarare än att lära känna personen bakom dessa. Den kan även hindras om sjuksköterskan och patienten ser varandra på ett stereotypt sätt. Vidare diskuteras om sjuksköterskornas beskrivna sympati är gynnsam eller hämmande i vården av suicidnära patienter. / Background: Suicide is today the most common external cause of death in Sweden. The single greatest risk to die in suicide is a previously performed suicide attempt. This is a frequently occurring reason for acute care which means that nurses outside psychiatric care is meeting these patients. Patients that has attempted suicide describes both positive and negative experiences of the care provided. In the nurses’ responsibilities includes performing assessments and to reach agreement in which nursing measures to apply. Aim: The aim was to describe the nurses’ experiences of encountering suicidal patients in somatic care. Method: A litterature review has been performed. Ten qualitative articles were retrieved from CINAHL Complete and PubMed. Color coding was used to identify similarities and differences in the results of the articles. These were then themed under three headlines. Results: The results showed that the nurses experienced that they did not have the education, knowledge, experiences or skills needed to care for these patients. It also emerged that high workload and lack of time affected the encounter negatively. Furthermore, it was described that the care provided was mainly focused on the physical needs. Feelings that were evoked in the encounter were primarily compassion, anger and fear. Discussion: The result has been discussed based on Joyce Travelbee’s theory of the interpersonal relationship. The authors has come to the conclusion that the establishment of the interpersonal relationship can be hindered because of uncertainty, communication difficulties, or if focus is placed on observing symptoms and signs, rather than getting to know the person behind them. It can also be hindered if the nurse and the patient see each other in a stereotypical way. Furthermore, it is discussed whether the described sympathy is beneficial of inhibitory in the care of suicidal patients.

Som vårdens frontlinje har sjuksköterskor ett ansvar att möta suicidnära patienter, sjuksköterskors bemötande har visat sig vara betydande för patientens tillfrisknande. Det är dock inte helt klarlagt hur sjuksköterskor upplever mötet och vilka utmaningar som kan ingå i denna arbetssituation. Det är av vikt att uppmärksamma sjuksköterskors utsatthet i komplexa arbetssituationer för att säkerställa en bra vårdkvalitet. Syftet med studien var därför att beskriva sjuksköterskors utmaningar i mötet med den suicidnära patienten. Studien gjordes som en litteraturöversikt och datainsamlingen gick ut på att inhämta tidigare forskning för att besvara studiens syfte. Datainsamlingen resulterade i 11 vetenskapliga artiklar som analyserades. Utfallet av dataanalysen blev ett resultat innehållande ett huvudtema med sex subteman som användes för att presentera studiens resultat. Resultatet visade att sjuksköterskor som hade egna erfarenheter gällande suicid hade varierande känslor och uppfattningar av mötet med den suicidnära patienten. Det var viktigt för sjuksköterskorna att i mötet upprätthålla en distans till patienten för att kunna reglera egna känslor som uppstod. Den egna förförståelsen och attityder kring suicid kunde ha betydelse för hur sjuksköterskorna kände gentemot den suicidnära patienten. Sjuksköterskorna beskrev även att de kände ett personligt och professionellt ansvar som ibland kunde bli för tungt att bära. Dessutom fanns det en osäkerhet i att närma sig mötet och en rädsla för att göra mer skada än nytta. Studiens resultat kan motivera till och användas i kommande forskning då det anses vara ett relativt outforskat område. Resultatdiskussionen problematiserar fyra områden; arbetsmiljö, stigmatisering, undvikande och hållbar utveckling. Avslutningsvis delger författarna sina förslag till kliniska implikationer och studiens slutsatser. / Nurses' significant position in healthcare services reinforces their responsibility in conversing with suicidal patients, which is vital for the patient’s recovery. Despite this, there is a lack of knowledge about how nurses' emotions are affected and how they experience this complex situation in their profession. Therefore, the aim with the study was to describe barriers that nurses’ experience when meeting the suicidal patient. The study was executed as a literature review based on collected research about the aimsubject. The data collection resulted in 11 studies, which were then analyzed and categorized into one main theme along with six subthemes. The findings presented that nurses felt mixed emotions related to professional as well as personal responsibilities towards the patients. Furthermore, nurses felt different towards patients based on prejudices, personal experiences and knowledge. Nurses also felt insecure when meeting the suicidal patient, as they had a fear of doing more harm than good. Hopefully, the result of the study has potential to induce further research that can establish strategies to help nurses handle different emotions. The highlights are further discussed regarding work-environment, stigma, avoidance and sustainable development. Finally, the authors share their proposals for clinical implications and conclusions of the study.

Bakgrund: Psykisk ohälsa präglas ofta av samsjuklighet och/eller komplexa behov som försvårar bedömningar. Suicid är ett globalt folkhälsoproblem och hälso- och sjukvården skall arbeta med suicidprevention för att undvika vårdskador av såväl given som utebliven vård och omvårdnad. Tusentals personer utför självmordsförsök varje år och det är vanligare att dö i fullbordat suicid än i trafikolycka i Sverige. Sjuksköterskor träffar prehospitalt frekvent suicidnära patienter. Suicidriskbedömning är komplext och dess kvalité beror på kompetens och erfarenhet. Bristfällig suicidriskbedömning kan leda till undvikbara vårdskador för patienter. Syfte: Att undersöka och beskriva upplevelser och erfarenheter av suicidriskbedömning prehospitalt. Metod: Mixad metod av kvantitativ och kvalitativ design bestående av enkät och semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor i ambulanssjukvården. Resultat: Sjuksköterskor upplevde stress, oro och fysiska symtom som ont i magen och tungt i bröstet på väg fram till suicidnära patienter liksom känsla av osäkerhet och otillräcklighet gällande bedömning och bemötande. Sjuksköterskor upplevde skyldighet att förebygga suicid och de flesta hade både identifierat suicidnära patienter liksom utfört suicidriskbedömning prehospitalt utan att ha fått utbildning i det. Diskussion: Resultatet överensstämde med tidigare forskning gällande negativa upplevelser av att möta suicidnära patienter. Slutsats: Sjuksköterskor mötte frekvent suicidnära patienter och utförde suicidriskbedömningar samtidigt som de hade negativa känslor inför mötet med suicidnära patienter och upplevde sig ha varierande såväl reell som formell kompetens för suicidriskbedömning. / Background: Mental illness often characterizes by comorbidity and / or complex needs that complicate assessments. Suicide is a global public health problem and health services must work with suicide prevention to avoid injuries from poor assessment. Thousands of people commit suicide attempts every year and it is more common to die in suicide than in a traffic accident in Sweden. Nurses frequently see suicidal patients outside of hospital. Suicide risk assessment is complex, and its quality depends on competence and experience. Poor suicide assessment could lead to avoidable injuries in patients. Aim: To investigate and describe experiences of suicide risk assessment in emergency setting outside of hospital. Method: Mixed method consisting of quantitative and qualitative design with questionnaire and semi structured interviews with nurses. Results: Nurses experience stress, anxiety, and physical symptoms such as pain in the stomach and heavy feeling in the chest on the way to suicidal patients as well as feelings of insecurity and inadequacy regarding assessment and treatment. Nurses feel an obligation to prevent suicide, and most have both identified suicidal patients as well as performed a suicide risk assessment prehospital without having received training in it. Discussion: The results was consisted with previous research about negative emotions when caring for and assessing the suicidal patient. Conclusion: Nurses frequently meet suicidal patients and perform suicide risk assessments. At the same time, they have negative feelings towards meeting suicidal patients and have a variety of both real and formal competence for the task of suicide risk assessment. / <p>Datum för godkännande: 2022-01-17</p>