<p><strong>Introduktion: </strong>Suicidala patienter är en patientgrupp som väckte känslomässigt engagemang hos vårdpersonalen.  För att kedjan av vårdinsatser mellan den somatiska och psykiatriska vården skulle fungera optimalt behövdes ett väl utvecklat samarbete. <strong>Syfte:</strong> Syftet med studien är att belysa vårdpersonalens upplevelse av att vårda en patient som utfört en suicidal handling samt samarbetet mellan psykiatrisk och intensivvårdsavdelning vid vård av dessa patienter.<strong> Metod: </strong>Studien gjordes med en kvalitativ metod med intervjuer i fem fokusgrupper där resultatet tolkades med hjälp av en manifest innehållsanalys<strong>. Resultat: </strong>Studien visade att vårdpersonalen upplevde den suicidala patienten som en komplext och resurskrävande patientgrupp. Resultatet visade även att man önskade ett mer utarbetat samarbete runt dessa patienter mellan intensivvården och psykiatrin.<strong> Diskussion:</strong> Resultatet tyder på att för att patienter som utfört en suicidal handling ska kunna få ett bra omhändertagande och om attityderna angående denna patient grupp skall kunna förändras inom vården så bör man se över samarbetet mellan de aktuella avdelningarna. <strong>Slutsats: </strong>Det krävs tydligare riktlinjer för hur samarbetet ska se ut mellan avdelningarna detta tillsammans med handledning och utbildning då kan vårdpersonalens osäkerhet minskas och vårdpersonalen kan se varandra som en resurs att använda när situationen kräver detta. <strong></strong></p> / <p><strong>Introduction:</strong> Patients who attempted suicide is a group of patients that arouse many feelings for the caregivers. To optimize the cooperation between the psyciatric and intensive care units needs a developing cooperation. <strong>Aim: </strong>The aim of this study is to highlight the caregivers experience of caring a patient who attempted suicide act and the cooperation  between  psyhiatric and intensive care units for theese patients. <strong>Method: </strong>The study was made as an empirical study with five focus groups where the result interpret with a manifesto contents analysis. <strong>Result:</strong> The result of this stydy shows that the caregivers feels that the suicide patient is a complex and demanding group of patient's. The result even shows that the nursing staff wish a more prepare cooperation between psyciatric and intensive care unit's. <strong>Discussion: </strong>The author's of this study concider that for the patients who had made a suicid attempt should have a good tempory costady and the negative attitudes for this type of patient group demands a increase bethween the current units. <strong>Conclusion: </strong>It requires a straighter  guidelines for the cooperation between the units togheteher with education and supervision for the caregivers can the insecure behavior reduse and cooperation growe when the situation needs that.</p>

Introduktion: Suicidala patienter är en patientgrupp som väckte känslomässigt engagemang hos vårdpersonalen.  För att kedjan av vårdinsatser mellan den somatiska och psykiatriska vården skulle fungera optimalt behövdes ett väl utvecklat samarbete. Syfte: Syftet med studien är att belysa vårdpersonalens upplevelse av att vårda en patient som utfört en suicidal handling samt samarbetet mellan psykiatrisk och intensivvårdsavdelning vid vård av dessa patienter. Metod: Studien gjordes med en kvalitativ metod med intervjuer i fem fokusgrupper där resultatet tolkades med hjälp av en manifest innehållsanalys. Resultat: Studien visade att vårdpersonalen upplevde den suicidala patienten som en komplext och resurskrävande patientgrupp. Resultatet visade även att man önskade ett mer utarbetat samarbete runt dessa patienter mellan intensivvården och psykiatrin. Diskussion: Resultatet tyder på att för att patienter som utfört en suicidal handling ska kunna få ett bra omhändertagande och om attityderna angående denna patient grupp skall kunna förändras inom vården så bör man se över samarbetet mellan de aktuella avdelningarna. Slutsats: Det krävs tydligare riktlinjer för hur samarbetet ska se ut mellan avdelningarna detta tillsammans med handledning och utbildning då kan vårdpersonalens osäkerhet minskas och vårdpersonalen kan se varandra som en resurs att använda när situationen kräver detta. / Introduction: Patients who attempted suicide is a group of patients that arouse many feelings for the caregivers. To optimize the cooperation between the psyciatric and intensive care units needs a developing cooperation. Aim: The aim of this study is to highlight the caregivers experience of caring a patient who attempted suicide act and the cooperation  between  psyhiatric and intensive care units for theese patients. Method: The study was made as an empirical study with five focus groups where the result interpret with a manifesto contents analysis. Result: The result of this stydy shows that the caregivers feels that the suicide patient is a complex and demanding group of patient's. The result even shows that the nursing staff wish a more prepare cooperation between psyciatric and intensive care unit's. Discussion: The author's of this study concider that for the patients who had made a suicid attempt should have a good tempory costady and the negative attitudes for this type of patient group demands a increase bethween the current units. Conclusion: It requires a straighter  guidelines for the cooperation between the units togheteher with education and supervision for the caregivers can the insecure behavior reduse and cooperation growe when the situation needs that.

Sjuksköterskor inom somatiken möter patienter med psykisk ohälsa i sitt dagliga omvårdnadsarbete. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans upplevelser av omvårdnad av en patient som utfört suicidal handling och vårdas på somatisk akutavdelning/akutmottagning. Författarna använde sig av en kvalitativ metod med intervjuer som datainsamlingsmetod. Tio sjuksköterskor intervjuades som arbetade inom akutsjukvård och hade minst ett års erfarenhet. Resultatet bestod av fyra teman; svårigheter i omvårdnaden, känslor i mötet med patienten, resurser och samarbete med psykiatrin. Resultat visade att allmänsjuksköterskan önskade mer psykologisk grundkunskap för att utveckla sin omvårdnad av den suicidala patienten, med exempelvis samtalsteknik, eftersom de ansåg att kommunikationen med patienten var utmanande. Även ett bättre tillvägagångssätt för att närma sig, bemöta och knyta an i en vårdrelation med patienterna. Samarbetet mellan psykiatrin och den somatiska vården var inte tillfredställande vilket gjorde sjuksköterskans omvårdnadsarbete svårare. Det behövdes en tydlighet i utförandet av omvårdnad och arbetsrutiner för patienter som vårdades inom både somatik och psykiatri. / Nurses’ within the somatic care are encountered with patients with mental illness in their daily work. The aims of the study were to enlighten nurses’ experience of caring for a patient that has committed a suicidal act and are cared for in a somatic acute ward. The authors used a qualitative method with interviews for collecting data. Ten nurses’ were interviewed that worked with acute care and had at least one year experience. The result contains four themes; difficulties with caring, feelings in meeting with the patient, resources and cooperation with psychiatry. Result showed that general nurses’ described a wish for more psychological knowledge to improve their care for the suicidal patient, for example dialogue technique, because they thought that the communication with the patient was challenging. Also a better way to get close, meet and connect in a relationship with the patient. The cooperation between psychiatry care and somatic care were not satisfying which made caring more difficult for the nurse. There were needs to clarify the caring and working routines for patients that are cared for in both the somatic and psychiatry care.

<p>Sjuksköterskor inom somatiken möter patienter med psykisk ohälsa i sitt dagliga omvårdnadsarbete. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans upplevelser av omvårdnad av en patient som utfört suicidal handling och vårdas på somatisk akutavdelning/akutmottagning. Författarna använde sig av en kvalitativ metod med intervjuer som datainsamlingsmetod. Tio sjuksköterskor intervjuades som arbetade inom akutsjukvård och hade minst ett års erfarenhet. Resultatet bestod av fyra teman; svårigheter i omvårdnaden, känslor i mötet med patienten, resurser och samarbete med psykiatrin. Resultat visade att allmänsjuksköterskan önskade mer psykologisk grundkunskap för att utveckla sin omvårdnad av den suicidala patienten, med exempelvis samtalsteknik, eftersom de ansåg att kommunikationen med patienten var utmanande. Även ett bättre tillvägagångssätt för att närma sig, bemöta och knyta an i en vårdrelation med patienterna. Samarbetet mellan psykiatrin och den somatiska vården var inte tillfredställande vilket gjorde sjuksköterskans omvårdnadsarbete svårare. Det behövdes en tydlighet i utförandet av omvårdnad och arbetsrutiner för patienter som vårdades inom både somatik och psykiatri.</p> / <p>Nurses’ within the somatic care are encountered with patients with mental illness in their daily work. The aims of the study were to enlighten nurses’ experience of caring for a patient that has committed a suicidal act and are cared for in a somatic acute ward. The authors used a qualitative method with interviews for collecting data. Ten nurses’ were interviewed that worked with acute care and had at least one year experience. The result contains four themes; difficulties with caring, feelings in meeting with the patient, resources and cooperation with psychiatry. Result showed that general nurses’ described a wish for more psychological knowledge to improve their care for the suicidal patient, for example dialogue technique, because they thought that the communication with the patient was challenging. Also a better way to get close, meet and connect in a relationship with the patient. The cooperation between psychiatry care and somatic care were not satisfying which made caring more difficult for the nurse. There were needs to clarify the caring and working routines for patients that are cared for in both the somatic and psychiatry care.</p>

Bakgrund: Suicid är ett folkhälsoproblem över hela världen. Enligt World Health Organizations (WHO) dör 800 000 människor årligen av suicid, det motsvarar ungefär 11 suicid per 100 000 invånare. I Sverige sker det ca 1500 suicid per år, vilket motsvarar ca fyra suicid per dag. Efter ett suicidförsök är det vanligt att personer kommer in akut och behöver bli inlagda på en somatisk avdelning för fortsatt vård, det leder till att sjuksköterskor som inte har någon erfarenhet av psykiatrisk vård ofta vårdar suicidnära patienter. Patienter som genomfört ett suicidförsök har både positiva och negativa upplevelser av den vård som bedrivits. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda suicidnära patienter inom somatisk vård. Metod: En litteraturöversikt baserad på tretton vetenskapliga artiklar inhämtade från databaserna CINHAL Complete och PsycINFO. Metoden som användes är i enlighet med Friberg (2017). Analysen utfördes genom färgkodning för att kunna identifiera skillnader och likheter i studiernas resultat. Analysen framställdes utifrån ett huvudtema och fem subteman. Resultat: Sjuksköterskor upplevde att de inte hade tillräckligt med färdigheter, utbildning och kunskap för att kunna vårda suicidnära patienter. I resultatet framkom även att tidsbrist och hög arbetsbelastning påverkade mötet med suicidnära patienter negativt. I mötet med den suicidnära patienten upplevde sjuksköterskan känslor som lidande, rädsla, ilska och medlidande. Det framkom också att vården som bedrivits var främst inriktad på patientens fysiska behov. Diskussion: Sjuksköterskan påvisade olika upplevelser kring bemötandet av den suicidnära patienten. Bemötandet påverkades negativt av diverse faktorer såsom trosuppfattning, brister i vårdsverksamheten och brist på kunskap. I mötet med den suicidnära patienten var det viktigt att sjuksköterskan reglerade sina upplevda känslor för att inte påverka vårdandet av patienten. Resultatet har diskuterats utifrån Phil Barkers tidsvattenmodell, som lyfter vikten av sjuksköterskans förståelse av patientens livshistoria och hjälpa patienten att uppnå en förbättring genom att se patienten ur ett helhetsperspektiv. / Background: Suicide is a public health problem worldwide. According to the World Health Organizations (WHO) 800 000 people die annually from suicide, which corresponds to about 11 suicides per 100 000 inhabitants. There is roughly 1500 suicides in Sweden every year, which corresponds to about four suicides per day. After a suicide attempt, it is common for the person to get admitted as an emergency matter and need to be treated in a somatic ward for a continued care, which leads to nurses who have no experience in psychiatric care often care for suicidal patients. Patients who have performed a suicide attempt have both positive and negative experiences of the provided care. Aim: The aim was to describe nurses' experiences of caring for suicidal patients in somatic care. Method: A literature review based on thirteen scientific articles obtained from the databases CINHAL Complete and PsycINFO was used. The method used is in accordance with Friberg (2017). The analysis was performed by color coding to identify differences and similarities in the results of the studies. The analysis was prepared on the basis of one main theme and five subthemes. Results: Nurses felt that they did not have enough skills, education and knowledge to care for suicidal patients. The results also showed that lack of time and high workload had a negative impact on the meeting with suicidal patients. During the meeting with the suicidal patients, the nurse experienced feelings such as suffering, fear, anger and compassion. It also emerged that the care being performed was mainly focused on the physical needs of the patient. Discussion: Nurses demonstrated different experiences regarding the treatment of the suicidal patient. The response was adversely affected by various factors such as belief, lack of care and lack of knowledge. In the meeting with the suicidal patient, it was important that the nurse regulated her perceived feelings so as not to affect the care. The results have been discussed based on Phil Barker's time-water model which highlights the importance of the nurse's understanding of the patient's life story and help the patient achieve an improvement by seeing the patient from a holistic perspective.

Suicid är ett betydande folkhälsoproblem. De flesta som utför ett suicidförsök lider av en psykisk sjukdom och har oftast haft kontakt med hälso- och sjukvården innan händelsen. Antalet utalarmeringar till personer som mår psykiskt dåligt har ökat, därmed utgör suicidnära patienter en betydande patientgrupp prehospitalt. Trots det råder det en osäkerhet i omhändertagandet då ambulanssjuksköterskorna känner sig oförberedda och okunniga i vårdmötet. Syftet med studien var att belysa ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda suicidnära patienter prehospitalt för att öka kunskapen och eventuellt åskådliggöra förbättringsområden som i förlängningen kan stödja den prehospitala vården av suicidnära patienter. Studien har genomförts som en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Resultatet mynnade ut i en huvudkategori; Inre och yttre faktorer påverkar det vårdande mötet samt tre kategorier; emotionell påverkan, ambulanssjuksköterskans yrkesroll samt organisationens betydelse. Med hjälp av nio subkategorier har struktur skapats. I resultatet framkom att vården av den suicidnära patienten berörde ambulanssjuksköterskorna på flera emotionella plan, bland annat uppdagades känslosamma skildringar, tragedi och medlidande i vårdmötet. En upplevelse av dränage av emotionell energi framkom också. Bristande kompetens i vårdmötet med den suicidnära patienten erfors emellanåt och det vårdande samtalet ansågs utgöra en viktig aspekt för att uppnå god vård.  Ambulanssjuksköterskan ville finnas till för patienten och såg det som sin plikt. Slutligen upplevde ambulanssjuksköterskorna att prekära omständigheter kunde försvåra vården och göra den otillräcklig samt att psykiatrin stundom misslyckades med att ge adekvat vård. I slutet av examensarbetet diskuterades suicid i relation till hållbar utveckling och en hållbar ambulanssjukvård, både ur en ekonomisk- och social kontext. / Suicide is a major public health concern. Most individuals who attempt suicide suffer from a mental disorder and have usually been in contact with healthcare professionals prior to the event. The number of mental health callouts have increased, making suicidal patients a considerable patient group in prehospital care. Despite this, some ambulance nurses express feelings of unpreparedness and ignorance in meeting and caring for suicidal patients. The aim of this study was to investigate ambulance nurses’ experiences of providing prehospital care to suicidal patients, to increase the knowledge and potentially identify areas of improvement in the care of suicidal patients. The study was conducted as a qualitative interview study with an inductive approach. The result was composed of one main category:  Internal and external determinants influence the caring encounter and three categories: emotional stress, the role of the ambulance nurse and the importance of the organisation. Nine subcategories were created for the purpose of structure. The results suggested that caring for suicidal patients influenced the ambulance nurses emotionally, for example through emotional stories, tragedies and compassion for the patient. The work was further described as emotionally draining. The nurses occasionally experienced a lack of competence in caring encounter for suicidal patients and the communication with the patient was considered important to deliver high-quality care. A desire and duty to offer support to the patient was further expressed. Lastly, ambulance nurses described that difficult conditions could complicate the care, rendering it insufficient, and that the psychiatric care occasionally failed to provide adequate care. The thesis finally discussed suicide in relation to sustainable development and sustainable ambulance care, from an economical as well as a social perspective.

Bakgrund: Suicid är idag den vanligaste yttre dödsorsaken i Sverige. Den enskilt största risken att avlida i suicid är tidigare suicidförsök. Det är en frekvent förekommande anledning till akut vård, vilket innebär att sjuksköterskor utanför den psykiatriska vården möter dessa patienter. Patienter som utfört suicidförsök beskriver både positiva och negativa erfarenheter av vården. I sjuksköterskans ansvar ingår att utföra bedömningar och att tillsammans med patienten komma överens om omvårdnadsåtgärder. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att vårda suicidnära patienter inom somatisk vård. Metod: En litteraturöversikt har genomförts där tio kvalitativa artiklar inhämtades från databaserna CINAHL Complete och PubMed. Färgkodning användes för att identifiera likheter och skillnader i artiklarnas resultat. Dessa tematiserades sedan under tre rubriker. Resultat: I resultatet framkom det att sjuksköterskor upplevde att de inte hade den utbildning och kunskap eller de erfarenheter och färdigheter som behövdes för att vårda dessa patienter. Det framkom även att hög arbetsbelastning och tidsbrist påverkade mötet negativt. Vidare beskrevs att vården som gavs främst var inriktad på de fysiska behoven. I mötet väcktes känslor som medlidande, ilska, rädsla och lidande.    Diskussion: Resultatet har diskuterats utifrån Joyce Travelbees teori om den mellanmänskliga relationen. Författarna har kommit fram till att etableringen av den mellanmänskliga relationen kan hindras på grund av osäkerhet, tidsbrist, hög arbetsbelastning, kommunikationssvårigheter eller om fokus läggs på observation av symtom och tecken snarare än att lära känna personen bakom dessa. Den kan även hindras om sjuksköterskan och patienten ser varandra på ett stereotypt sätt. Vidare diskuteras om sjuksköterskornas beskrivna sympati är gynnsam eller hämmande i vården av suicidnära patienter. / Background: Suicide is today the most common external cause of death in Sweden. The single greatest risk to die in suicide is a previously performed suicide attempt. This is a frequently occurring reason for acute care which means that nurses outside psychiatric care is meeting these patients. Patients that has attempted suicide describes both positive and negative experiences of the care provided. In the nurses’ responsibilities includes performing assessments and to reach agreement in which nursing measures to apply. Aim: The aim was to describe the nurses’ experiences of encountering suicidal patients in somatic care. Method: A litterature review has been performed. Ten qualitative articles were retrieved from CINAHL Complete and PubMed. Color coding was used to identify similarities and differences in the results of the articles. These were then themed under three headlines. Results: The results showed that the nurses experienced that they did not have the education, knowledge, experiences or skills needed to care for these patients. It also emerged that high workload and lack of time affected the encounter negatively. Furthermore, it was described that the care provided was mainly focused on the physical needs. Feelings that were evoked in the encounter were primarily compassion, anger and fear. Discussion: The result has been discussed based on Joyce Travelbee’s theory of the interpersonal relationship. The authors has come to the conclusion that the establishment of the interpersonal relationship can be hindered because of uncertainty, communication difficulties, or if focus is placed on observing symptoms and signs, rather than getting to know the person behind them. It can also be hindered if the nurse and the patient see each other in a stereotypical way. Furthermore, it is discussed whether the described sympathy is beneficial of inhibitory in the care of suicidal patients.

Som vårdens frontlinje har sjuksköterskor ett ansvar att möta suicidnära patienter, sjuksköterskors bemötande har visat sig vara betydande för patientens tillfrisknande. Det är dock inte helt klarlagt hur sjuksköterskor upplever mötet och vilka utmaningar som kan ingå i denna arbetssituation. Det är av vikt att uppmärksamma sjuksköterskors utsatthet i komplexa arbetssituationer för att säkerställa en bra vårdkvalitet. Syftet med studien var därför att beskriva sjuksköterskors utmaningar i mötet med den suicidnära patienten. Studien gjordes som en litteraturöversikt och datainsamlingen gick ut på att inhämta tidigare forskning för att besvara studiens syfte. Datainsamlingen resulterade i 11 vetenskapliga artiklar som analyserades. Utfallet av dataanalysen blev ett resultat innehållande ett huvudtema med sex subteman som användes för att presentera studiens resultat. Resultatet visade att sjuksköterskor som hade egna erfarenheter gällande suicid hade varierande känslor och uppfattningar av mötet med den suicidnära patienten. Det var viktigt för sjuksköterskorna att i mötet upprätthålla en distans till patienten för att kunna reglera egna känslor som uppstod. Den egna förförståelsen och attityder kring suicid kunde ha betydelse för hur sjuksköterskorna kände gentemot den suicidnära patienten. Sjuksköterskorna beskrev även att de kände ett personligt och professionellt ansvar som ibland kunde bli för tungt att bära. Dessutom fanns det en osäkerhet i att närma sig mötet och en rädsla för att göra mer skada än nytta. Studiens resultat kan motivera till och användas i kommande forskning då det anses vara ett relativt outforskat område. Resultatdiskussionen problematiserar fyra områden; arbetsmiljö, stigmatisering, undvikande och hållbar utveckling. Avslutningsvis delger författarna sina förslag till kliniska implikationer och studiens slutsatser. / Nurses' significant position in healthcare services reinforces their responsibility in conversing with suicidal patients, which is vital for the patient’s recovery. Despite this, there is a lack of knowledge about how nurses' emotions are affected and how they experience this complex situation in their profession. Therefore, the aim with the study was to describe barriers that nurses’ experience when meeting the suicidal patient. The study was executed as a literature review based on collected research about the aimsubject. The data collection resulted in 11 studies, which were then analyzed and categorized into one main theme along with six subthemes. The findings presented that nurses felt mixed emotions related to professional as well as personal responsibilities towards the patients. Furthermore, nurses felt different towards patients based on prejudices, personal experiences and knowledge. Nurses also felt insecure when meeting the suicidal patient, as they had a fear of doing more harm than good. Hopefully, the result of the study has potential to induce further research that can establish strategies to help nurses handle different emotions. The highlights are further discussed regarding work-environment, stigma, avoidance and sustainable development. Finally, the authors share their proposals for clinical implications and conclusions of the study.

Självmord, eller suicid som det också kallas, är i vårt samhälle ett tabubelagt ämne där en känsla av utanförskap har belysts hos den suicidnära patienten som ibland upplever sin vård som otillräcklig. Syftet med följande studie är därför att belysa sjuksköterskans upplevelse av att vårda den suicidnära patienten och för att genomföra detta har en litteraturstudie genomförts på fyra kvalitativa- samt fem kvantitativa artiklar där resultatet visar att sjuksköterskans syn på patienten, på sig själv samt på sin kompetens i stor utsträckning påverkar patientens upplevelse av vårdandet. Vidare beskrivet är att sjuksköterskan tycks vara benägen att sätta etiketter på patienten där vissa grupper upplevs som svårare att vårda. Sjuksköterskan uppfattar vårdandet som tungt, då den vård som förmedlas inte upplevs ge önskad effekt. Eftersom relationen mellan sjuksköterskan och patienten är av stor vikt för att främja en framtida patienthälsa anses det att en bredare utbildning bör erhållas den grundutbildade sjuksköterskan för att underlätta förmågan att sätta sin förförståelse åt sidan och därmed öka förutsättningen för den psykiskt sjuka patienten. En minskad arbetsbelastning anses även vara av stor vikt då sjuksköterskan tycks uppleva en stress under sin arbetsdag där administrativa arbetsuppgifter tvingas ta utrymme framför patientkontakten. Psykisk sjukdom och ohälsa tros i framtiden utvecklas till den näst ledande folkhälsosjukdomen och ett preventivt arbete, där en vårdande relation sätts i fokus, anses i mötet med denna patientgrupp vara av ytterst vikt för att i framtiden minska antalet suicidförsök och fullbordad suicid vilket anses ge en hållbar utveckling av samhället. Abstract: Society tends to meet the suicidal patient with a lack of understanding. The general taboo nature of the subject, as well as feelings of alienation is factors that lead patients to perceive their healthcare as inadequate. The purpose of this study is therefor to survey the experiences of nurses in their meetings with suicidal patients and to this end the authors have carried out literary studies of four qualitative and five quantitative articles. The analysis of the studies led to the conclusion that the nurse&apos;s perception of the patient, herself and her own competence greatly affect the patients’ healthcare experience. Additionally, the studies show that nurses are inclined to perceive their work as difficult when treatment does not have the desired effect and thereby categorize the patients similarly. The relationship between nurse and patient is of great importance for successful healthcare and this study shows the need for a broader education to provide the nurse tools to manage her preconceived notions and thereby provide better conditions for the suicidal patient. Nurses, in their stressful work environment, are often forced to choose between administrative duties and patient contact which highlights the need for a decreased work load. Mental illness is believed to become the next largest public health threat and a preventative approach, with focus on the nurse-patient relationship is central to effectiveness of suicide prevention. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Bakgrund: Psykisk ohälsa präglas ofta av samsjuklighet och/eller komplexa behov som försvårar bedömningar. Suicid är ett globalt folkhälsoproblem och hälso- och sjukvården skall arbeta med suicidprevention för att undvika vårdskador av såväl given som utebliven vård och omvårdnad. Tusentals personer utför självmordsförsök varje år och det är vanligare att dö i fullbordat suicid än i trafikolycka i Sverige. Sjuksköterskor träffar prehospitalt frekvent suicidnära patienter. Suicidriskbedömning är komplext och dess kvalité beror på kompetens och erfarenhet. Bristfällig suicidriskbedömning kan leda till undvikbara vårdskador för patienter. Syfte: Att undersöka och beskriva upplevelser och erfarenheter av suicidriskbedömning prehospitalt. Metod: Mixad metod av kvantitativ och kvalitativ design bestående av enkät och semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor i ambulanssjukvården. Resultat: Sjuksköterskor upplevde stress, oro och fysiska symtom som ont i magen och tungt i bröstet på väg fram till suicidnära patienter liksom känsla av osäkerhet och otillräcklighet gällande bedömning och bemötande. Sjuksköterskor upplevde skyldighet att förebygga suicid och de flesta hade både identifierat suicidnära patienter liksom utfört suicidriskbedömning prehospitalt utan att ha fått utbildning i det. Diskussion: Resultatet överensstämde med tidigare forskning gällande negativa upplevelser av att möta suicidnära patienter. Slutsats: Sjuksköterskor mötte frekvent suicidnära patienter och utförde suicidriskbedömningar samtidigt som de hade negativa känslor inför mötet med suicidnära patienter och upplevde sig ha varierande såväl reell som formell kompetens för suicidriskbedömning. / Background: Mental illness often characterizes by comorbidity and / or complex needs that complicate assessments. Suicide is a global public health problem and health services must work with suicide prevention to avoid injuries from poor assessment. Thousands of people commit suicide attempts every year and it is more common to die in suicide than in a traffic accident in Sweden. Nurses frequently see suicidal patients outside of hospital. Suicide risk assessment is complex, and its quality depends on competence and experience. Poor suicide assessment could lead to avoidable injuries in patients. Aim: To investigate and describe experiences of suicide risk assessment in emergency setting outside of hospital. Method: Mixed method consisting of quantitative and qualitative design with questionnaire and semi structured interviews with nurses. Results: Nurses experience stress, anxiety, and physical symptoms such as pain in the stomach and heavy feeling in the chest on the way to suicidal patients as well as feelings of insecurity and inadequacy regarding assessment and treatment. Nurses feel an obligation to prevent suicide, and most have both identified suicidal patients as well as performed a suicide risk assessment prehospital without having received training in it. Discussion: The results was consisted with previous research about negative emotions when caring for and assessing the suicidal patient. Conclusion: Nurses frequently meet suicidal patients and perform suicide risk assessments. At the same time, they have negative feelings towards meeting suicidal patients and have a variety of both real and formal competence for the task of suicide risk assessment. / <p>Datum för godkännande: 2022-01-17</p>