ABSTRACT Background: Suicide is one of the leading causes of death worldwide and a serious public health issue. A prior suicide attempt is therefor a significant risk factor for future suicide, which could be preventable with evidence-based interventions. Stigmatization surrounding mental health and suicide has led to many people that are thinking of suicide, or those who have attempted it, to not seek help. This increases the risk for future suicide attempts, and therefore the amount of deaths.    Aim: The aim of this study was to describe patients experiences of support and care after a suicide attempt.    Method: A qualitative literature study where 14 articles were included from the databases PubMed and PsycInfo. The articles were quality reviewed using the SBU’s quality assessment template and were analyzed using the meta-synthesis method.    Result: Experiences of inadequate care were mostly based on insufficient knowledge, deficiencies in how patients were treated, stigmatization and fear, and bad quality of care. Experiences of good care were mostly based on patient centered care, a strong patient-personal relationship, good care meeting, and patient involvement. The patients emphasized the need to be heard and support from others in the same situation.    Conclusion:  Three main categories were identified that described how patients experienced support and care after a suicide attempt: experiences of inadequate care, experiences of good care, and favorable factors for good care. The results highlighted the need for more knowledge among nurses to ensure the best possible care for people who have gone through a suicide attempt.   Keywords: Nursing Care, Patient Experience, Suicide Attempt, Suicide Prevention. / SAMMANFATTNING Bakgrund: Suicid är en av de ledande dödsorsakerna i världen, och ett allvarligt folkhälsoproblem. Ett tidigare suicidförsök är en stor riskfaktor för senare suicid, vilket anses kunna förebyggas med evidensbaserade insatser. Stigmatisering kring psykisk ohälsa och suicid har lett till att många människor som tidigare begått suicidförsök eller har tankar om det, väljer att inte söka vård vilket ökar risken för fler suicidförsök och därmed dödsfall.  Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelse av stöd och vård efter suicidförsök.   Metod:  En kvalitativ litteraturöversikt där 14 artiklar inkluderades från databaserna PubMed och PsycInfo. Artiklarna kvalitetsgranskades med SBU:s kvalitetsgranskningsmall, och innehållet analyserades med hjälp av metasyntesen.    Resultat: Upplevelser av bristande vård grundade sig främst i otillräcklig kunskap och kompetens, brister i bemötande, stigmatisering och rädsla, samt brister avseende vårdkvalitet. Upplevelser av god vård grundade sig mycket i personcentrerad vård, god relation mellan patient och vårdpersonal, vårdpersonalens goda bemötande, samt delaktighet. Patienterna framhävde även behovet av att bli hörd och få stöd av andra i samma situation.    Slutsats:  Tre kategorier identifierades som beskrev hur patienter upplevde stöd och vård efter suicidförsök; upplevelser av bristande vård, upplevelser av god vård, och gynnsamma faktorer för god vård. Resultatet visade på att det krävs mer kunskap och kompetens hos sjuksköterskor för att bemötandet av patienter som genomgått ett suicidförsök ska bli så bra som möjligt.    Nyckelord: Bemötande, Patienters upplevelse, Suicidförsök, Suicidprevention, Omvårdnad.

Bakgrund: Många av dagens ungdomar i Sverige lider av psykisk ohälsa, som kan bidra till ökad risk för suicid. Suicid är den vanligaste dödsorsaken i åldersgruppen 15-24 år. Skolsköterskan har en viktig uppgift att främja elevers psykiska hälsa samt att uppmärksamma elever med psykisk ohälsa för att kunna ge dem rätt stöd. Hälsosamtalet är ett tillfälle då skolsköterskan får möjlighet att samtala med eleverna om deras hälsa och kan upptäcka riskbeteenden och tecken till suicidalitet. Syfte: Att beskriva skolsköterskors erfarenheter av det suicidpreventiva arbetet bland ungdomar inom högstadiet och gymnasiet. Metod: Studien bygger på en kvalitativ innebördsanalys med livsvärldsintervjuer. Resultatet analyserades med en beskrivande innebördsanalys. Resultat: Sex innebördsteman framkom: tidiga insatser för att förhindra suicid, skapa en tillitsfull och trygg relation, att möta eleverna i hälsosamtal, samarbeta med olika professioner inom skolan, samarbeta med externa aktörer samt känslan av trygghet i den egna yrkesprofessionen. Slutsats: Suicidpreventivt arbete inom högstadiet och gymnasiet är idag begränsat, däremot finns ett aktivt förebyggande arbete mot psykisk ohälsa, som anses som suicidpreventivt på sikt. Ett framgångsrikt suicidpreventivt arbete bygger på goda relationer med eleverna, som uppnås genom hälsosamtal och tillgänglighet. Samarbete med andra aktörer underlättar arbetet men behöver synliggöras och utvecklas. För att känna trygghet i det suicidpreventiva arbetet krävs utbildning och yrkeserfarenhet samt tydliga riktlinjer och handlingsplaner inom skola / Background: Many of today's adolescences in Sweden suffer from mental illness, which can contribute to an increased risk of suicide. Suicide is the most common cause of death in the age group 15-24 years. The school nurse has an important task to promote students' mental health and to draw attention to students with mental illness in order to give them the right support. The health discussion is an occasion when the school nurse has the opportunity to talk to the students about their health and can discover risk behaviors and signs of suicidality. Purpose: To describe school nurses' experiences of suicide prevention work among adolencences within high school and upper secondary school. Method: The study is based on a qualitative meaning analysis with life world interviews. The results were analyzed with a descriptive meaning analysis. Results: Six meaning themes emerged in the results, early interventions to prevent suicide, create a trusting and safe relationship, to meet the students in health discussions, collaborate with different professions within the school, collaborate with external actors and the feeling of security in one’s own professional role. Conclusions: Suicide prevention work in high school and upper secondary school is currently limited, however, there is active preventive work against mental illnes, which is considered suicide preventive in the long run. Successful suicide prevention work is based on good relationships with students, which are achieved through health discussions and accessibility. Cooperation with other actors facilitates the work but needs to be made visible and developed. In order to feel secure in the suicide prevention work, education and professional experience are required, as well as clear guidelines and action plans within the school.

Bakgrund: Sjuksköterskor inom psykiatrisk vård kommer dagligen i kontakt med suicidnära patienter och är delaktiga i det suicidpreventiva arbetet. Studier beskriver att sjuksköterskor kan använda sig av sin kunskap, erfarenhet och intuition för att upptäcka att en patient är suicidal. Suicidavsikt kan kommuniceras icke verbalt genom subtila tecken, som kan uppfattas av sjuksköterskan. Syfte: Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av den icke verbala kommunikationen inför ett suicid, för att öka medvetenheten om och förståelsen av detta fenomen vid suicidprevention. Metod: Kvalitativ metod med fenomenologisk hermeneutisk ansats har använts. Sju sjuksköterskor verksamma inom psykiatrisk vård intervjuades om sina erfarenheter av det studerade fenomenet, där intervjumetoden var narrativ och ostrukturerad till sin form. Resultat: Sjuksköterskornas erfarenheter av fenomenet presenteras i sex teman: Att se en förändring hos patienten, Att uppleva patienten som svårtolkad, Att känna patientens existentiella ångest, Att förstå patienten utifrån en helhetssyn, Att se patienten få insikt samt Att uppfatta att patienten gör ett avslut. I den tolkade helhetsförståelsen ger teorier om suicid en djupare förståelse för fenomenet som beskrivs i temana. Konklusion: Sjuksköterskor inom psykiatrisk vård kan uppfatta och tolka icke verbala budskap från patienter som är suicidnära och de kan använda denna kunskap som ett komplement till en suicidbedömning.

<p>I Sverige begår ca 1500 personer suicid per år, och 90 % av dessa har visat tecken på psykisk sjukdom. Av de som har gjort suicidförsök kommer ungefär hälften i kontakt med vården. Psykiatrisk omvårdnad syftar till att främja hälsa och lindra lidande och det behövs många olika färdigheter i arbetet med den suicidnära patienten, för att genom den terapeutiska relationen kunna ge en empatisk, säker och professionell omvårdnad. Syftet med litteraturstudien var att beskriva vilka faktorer som var viktiga i omvårdnadsarbetet med suicidnära patienter, ur ett patientperspektiv. Metoden som användes var en litteraturstudie. Den bestod av 13 vetenskapliga artiklar, 12 kvalitativa och en både kvalitativ och kvantitativ, publicerade mellan 1999-2008, som granskats, analyserats och bearbetats enligt Polit och Becks arbetsmodell. Resultatet visade på tre huvudkategorier och åtta subkategorier. Huvudkategorin <em>Relation </em>bestod i subkategorierna <em>bemötande, bekräftelse </em>och<em> kommunikation</em>. Huvudkategorin <em>Aktivitet </em>bestod i subkategorierna <em>avledande sysselsättning </em>och <em>sömn/vila</em>. Huvudkategorin <em>Säkerhet</em> bestod i subkategorierna <em>personligt övervak, fysisk miljö </em>och <em>visitation</em>. Dessa kategorier visade vilka faktorer som suicidnära patienter upplevde som värdefulla för att minska deras suicidala tankar/handlingar och hur de önskade bli omhändertagna av omvårdnadspersonal.</p>

I Sverige begår ca 1500 personer suicid per år, och 90 % av dessa har visat tecken på psykisk sjukdom. Av de som har gjort suicidförsök kommer ungefär hälften i kontakt med vården. Psykiatrisk omvårdnad syftar till att främja hälsa och lindra lidande och det behövs många olika färdigheter i arbetet med den suicidnära patienten, för att genom den terapeutiska relationen kunna ge en empatisk, säker och professionell omvårdnad. Syftet med litteraturstudien var att beskriva vilka faktorer som var viktiga i omvårdnadsarbetet med suicidnära patienter, ur ett patientperspektiv. Metoden som användes var en litteraturstudie. Den bestod av 13 vetenskapliga artiklar, 12 kvalitativa och en både kvalitativ och kvantitativ, publicerade mellan 1999-2008, som granskats, analyserats och bearbetats enligt Polit och Becks arbetsmodell. Resultatet visade på tre huvudkategorier och åtta subkategorier. Huvudkategorin Relation bestod i subkategorierna bemötande, bekräftelse och kommunikation. Huvudkategorin Aktivitet bestod i subkategorierna avledande sysselsättning och sömn/vila. Huvudkategorin Säkerhet bestod i subkategorierna personligt övervak, fysisk miljö och visitation. Dessa kategorier visade vilka faktorer som suicidnära patienter upplevde som värdefulla för att minska deras suicidala tankar/handlingar och hur de önskade bli omhändertagna av omvårdnadspersonal.

Nästan 1300 personer tog 2018 sitt liv i Sverige, av de hade ca en tredjedel en aktiv vårdkontakt. Suicidnära patienter förekommer i alla vårdkontexter, sjuksköterskan ansvarar för att planera och organisera vården för dessa patienter. Suicidtankar utgör ett lidande för patienten vilket är viktigt att det synliggörs vid en suicidriskbedömning. Problemet blir när sjukvården brister i sitt omhändertagande av patienten. Vi har därför valt att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter som uttryckt ohälsa i form av suicidalitet. Metoden som användes var en litteraturöversikt och 12 vetenskapliga artiklar analyserades. Resultatet strukturerades upp i tre huvudteman och visade att många sjuksköterskor upplevde sig ha en sämre attityd mot patienten på grund av brist på erfarenhet och kunskap. Det visade också på att sjuksköterskorna upplevde reflektion i arbetet positivt men att många också påverkades negativt av samhällets syn på suicid. Vår diskussion berör våra erfarenheter av reflektionens positiva betydelse i det kliniska arbetet och dess funktioner för att bättre kunna hantera patienter som uttryckt ohälsa i form av suicidtankar. Det behövs kunskap och ett öppnare samhällsklimat där det finns utrymme att tala om psykisk ohälsa för att vi på en bredare front ska kunna arbeta suicidpreventivt. Det behövs också mer forskning på sambandet mellan sjuksköterskans attityd mot patienten samt upplevelsen av vårdandet och vilken kunskap eller erfarenhet sjuksköterskan har av att vårda patienter med suicidtankar. / In 2018 almost 1300 people committed suicide in Sweden, about a third of them had an active care contact. Suicidal patients are present in all kind of care, the nurse is responsible for planning and organizing the care for these patients. Suicidal thoughts constitutes a suffering for the patient which is important to make visible in a suicide risk assessment. The problem appears when the healthcare system fails in its care for the patient. We have therefore chosen to describe the nurses experience of caring for patients who have expresses ill health in the form of suicidality. The method used was a literature review and twelve scientific articles were analyzed. The result was structured into three main themes and showed that many nurses experienced a poorer attitude towards the patient due to lack of experience and knowledge. It also showed that the nurses experienced reflection in the work positively but that many were also negatively affected by society's view of suicide. Our discussion relates to our experiences of the positive effect of reflection in clinical work and its functions to better care for patients who have expressed ill health in the form of suicidal thoughts. There is a need for knowledge and a more open societal climate where there is room to talk about mental illness in order for us to work with suicide prevention on a wider front. There is also a need for more research on the relationship between the nurse’s attitude towards the patient together with the experience of the caring and the knowledge or experience the nurse has to care for patients with suicidal thoughts.

Bengtsson, M. En hoppfull strävan. En fallstudie om ideellt engagemang inom suicidpreventivt arbete i Sverige. Masteruppsats i Socialt Arbete, 30 högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2023.  Denna studie tar avstamp i det nationella suicidpreventiva arbetet i Sverige och vänder sedan blicken mot de ideella organisationernas roll i frågan. Syftet är mer specifikt att analysera den ideella organisationen Minds arbete som aktör i det nationella suicidpreventiva arbetet. Genom att se till suicidprevention i landet och ta del av organisationen Minds arbete utgör denna uppsats en fallstudie av kvalitativ sort till sin karaktär, något som möjliggör att fokusera på en enda organisation. Det teoretiska ramverket för denna studie utgörs av interaktiv samhällsstyrning och altruism, det är med hjälp av dessa begrepp som studiens textanalys genomförts och sammanställts. Studien har visat på att det finns ett omfattande ideellt engagemang inom det suicidpreventiva arbetet i Sverige, där Minds arbete spelar en avgörande roll. Resultatet visar även att det finns utmaningar för samverkan samt den enskilda ideella organisationen när interaktiv samhällsstyrning blir en del av socialt arbete. I den behovsanalys som utgår från nuvarande nationella strategi för suicidprevention, som ligger till grund för den förnyade handlingsplan som förväntas komma under senare halvan av 2023 betonas samverkan mellan olika aktörer. Det går att se att det finns en ökad medvetenhet kring de ideella organisationernas gärning inom svårlösta sociala frågor såsom suicid, och att det pågår ett arbete för att på ett bättre sätt integrera detta i den nationella strategi för suicidprevention som ska presenteras för riksdagen i år. / Bengtsson, M. A hopeful endeavor. A casestudy about non-profit involvement in suicide prevention in Sweden. Degree project in social work, 30 credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of social work, 2023.  This study is based on the national suicide prevention programe in Sweden and turns its gaze to the role of non-profit organizations. The purpose is to analyze the non-profit organization Mind and their work within national suicide prevention. This essay constitutes a qualitative case study, something that allows us to focus on a single organization. The theoretical framework for this study consists of governance and altruism, it is with the help of these theories that the analysis is carried out and compiled. The study shows that there is an extensive non-profit involvement in suicide precention in Sweden, where Mind plays an important role. Results also show that there are challenges in collaboration and within the individual non-profit organization itself when governance becomes a bigger part of social work. In the making of a new national suicide prevention program an analysis of the needs in the current national strategy has been presented. In this analysis cooperation between different actors within the field is emphasized. There seems to be an increased awareness of the work of non-profit organizations in social work and complex issues such as suicideprevention in the new national strategy which is set to be presented in the latter half of 2023.

Suicid är idag ett stort folkhälso- och samhällsproblem (Suicide Zero, u.å) och cirka 1 200 personer väljer varje år att avsluta sina egna liv (Folkhälsomyndigheten, 2022). Män är enligt statistiken avsevärt överrepresenterade och står för nästan 70% av dödsfallen (Socialstyrelsen, 2010). För att få ner statistiken för suicid införde regeringen år 2008 en nollvision med hopp om att minska fallen väsentligt (Vimefall et al., 2022). Det finns ett flertal exempel på forskning som belyser hur olika maskulinitetsnormer kan bidra till mäns utsatthet i samhället och på så sätt hämma jämställdhetsarbetet. Utredningen Män och jämställdhet (SOU 2014:6) visar att ett jämställdhetsarbete inte enbart förbättrar situationen för kvinnor utan även för män (SOU 2014:6, s. 53; 56). Sammantaget väcker detta frågor kring varför statistiken av dödsfall på grund av suicid inte har minskat sedan regeringen tog beslutet om målet för en nollvision 2008. Studien syftar till att beskriva och identifiera vilka kopplingar som görs till män och maskulinitet i regeringens policyutformning av suicidprevention samt hur implementeringen av policyn sett ut på nationell nivå.Frågeställningarna som kommer att undersökas är: (1) Var ligger policyns fokusområde? (2) Hur har följande aktörer, Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och regioner, implementerat policyn i sitt arbete? Det empiriska materialet består av regeringens proposition “En förnyad folkhälsopolitik” (Prop. 2007/08:110) tillsammans med dokument från Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och regioner. Studien utgår från en kvalitativ textanalys och för att tolka materialet har vi till analysen valt att utgå från Bacchis (2009) analysmetod “What’s the problem represented to be?”. Resultatet visade på att åtgärder har gjorts men att statistiken ändå är densamma för suicid. Slutsatsen är att suicidpreventionen missar vissa grundläggande faktorer som skapar en missvisande problembild vid implementering av policy och att det även ligger ett missriktat fokus hos övriga aktörer.

Suicid är ett folkhälsoproblem i Sverige som skapar ett stort lidande hos de anhöriga som blir kvar. De efterlevande drabbas ofta av psykisk ohälsa som genererar ett ökat behov av hjälp och stöd. Syftet med denna studie är att undersöka professionellas upplevelser av krisstöd till anhöriga vid suicid. Studien är kvalitativ och baseras på tio semistrukturerade intervjuer och en tematisk analys där fyra teman har identifierats. Resultatet visar att krisstöd genom stödsamtal är en viktig och central del i sorgebearbetningen, men också att ämnet suicid fortfarande är ett stigmatiserat ämne i samhället vilket kan förhindra att den efterlevande tar emot hjälp eller själv söker hjälp. En del av ansvaret för att få tillgång till krisstöd ligger hos den efterlevande själv vilket leder till ett mörkertal bland efterlevande som aldrig erhåller något krisstöd trots att behovet föreligger. Dessa fynd ligger i linje med tidigare forskning. Resultatet visar även på att det finns delar inom krisstöd som saknas samt att suicidprevention är en nyckelfaktor för att förebygga att de anhöriga någonsin ska behöva krisstöd. / Suicide is a public health problem in Sweden, which creates major suffering among the people close to the deceased. The bereaved often encounter mental illness which generates an increased need for support. The aim of this study is to examine the professionals’ experiences of existing crisis support after a suicide. This is a qualitative study based on ten semi-structured interviews and a thematic analysis where four themes have been identified. The result demonstrates that crisis support through conversations is an important and central part of the grief process, but that suicide as a topic still is stigmatized in society which can prevent the bereaved from accepting or seeking help. Some of the responsibility to get access to crisis support falls on the bereaved, leading to some of the grieving people never getting access to crisis support even though there is a need for it. These findings are in line with previous research. The result also show that parts are missing within crisis support and that suicide prevention is a key factor to prevent individuals from ever needing crisis support.

Suicide is an extensive worldwide public health problem. Every suicide leaves survivors, families and friends in grief and sorrow, a group of people who in turn are in need of support. The purpose of this essay is to increase the knowledge and understanding about these peoples’ need of support as a form of suicide prevention. Someone who suffered a loss of a relative to suicide are at greater risk of mental illness and are in turn at greater risk of committing suicide themselves.  In order to achieve the purpose of this essay, a qualitative study has been done in the form of six interviews with people who have suffered the loss of a relative to suicide. These people have contributed greatly to the essay with stories from their experiences. The conclusion confirms previous research of this subject, the lack of experience and routine about how to receive and support a survivor on a structural level. This essay shows that the survivors in this study are in need of support after a suicide. It also shows that the survivors want direct support and professional help after the suicide.