No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

<p>Syftet med uppsatsen var att undersöka hälso-, psykologiska och sociala förändringar i samband med bankrån och om det fanns kvarstående stressymtom efter rånet. Vidare undersöktes vilket krisstöd som erbjöds samt vad som hade betydelse för återhämtningen efter rånet. Fyra kvinnor intervjuades och materialet analyserades med tematisk analys. Resultatet visade att sju temaområden kunde urskiljas i den akuta stressfasen, där fem av dessa temaområden helt kunde kategoriseras som psykologiska förändringar. I ett tema kunde svaga hälsoförändringar skönjas och vissa sociala effekter framkom i ett tema. Under kvarstående besvär kunde fyra teman urskiljas och alla dessa kunde kategoriseras in under psykologiska förändringar. Här framkom inga kvarstående hälsoförändringar eller sociala effekter. Två teman kunde urskiljas i krisstöd och återhämtning. Ett tema beskrev omhändertagandet vid rånet och ett tema beskrev samtalets och stödets betydelse för återhämtning.</p>

Syftet med uppsatsen var att undersöka hälso-, psykologiska och sociala förändringar i samband med bankrån och om det fanns kvarstående stressymtom efter rånet. Vidare undersöktes vilket krisstöd som erbjöds samt vad som hade betydelse för återhämtningen efter rånet. Fyra kvinnor intervjuades och materialet analyserades med tematisk analys. Resultatet visade att sju temaområden kunde urskiljas i den akuta stressfasen, där fem av dessa temaområden helt kunde kategoriseras som psykologiska förändringar. I ett tema kunde svaga hälsoförändringar skönjas och vissa sociala effekter framkom i ett tema. Under kvarstående besvär kunde fyra teman urskiljas och alla dessa kunde kategoriseras in under psykologiska förändringar. Här framkom inga kvarstående hälsoförändringar eller sociala effekter. Två teman kunde urskiljas i krisstöd och återhämtning. Ett tema beskrev omhändertagandet vid rånet och ett tema beskrev samtalets och stödets betydelse för återhämtning.

Syftet var att utforska vad som är viktigt i ett krisstöd till barn efter ett barnförhör. Metodensom användes var semistrukturerade intervjuer med fyra krisstödjare ur kristeamet i en svenskkommun. Resultatet analyserades utifrån systemteori och salutogenes. Resultatet visade attden juridiska processen, som ska tillvarata barnens rättigheter, även bidrar till krisen, samt attdet är föräldrarna som behöver byggas upp för att kunna stötta sitt barn. Ett tredje resultat varatt krisstödjarna upplever att de gör stor nytta i den akuta krisen, men att den dörr som dåöppnas in till familjen ofta hinner stängas innan det sätts in fortsatta resurser som kan leda tillverklig förändring. Utifrån grundantagandet att barnen ska hamna i en bättre situation efteråtän de gjorde innan, diskuterades sedan om krisstödjarna kunde fullgöra denna uppgift medmetoden de använder. / The aim of this study was to explore what is considered important in a crisis supportintervention after child interrogation at a child advocacy center. The method used was semistructuredinterviews with four social workers in the crisis support team. The analysis wasbased on systems theory and salutogenesis. The result showed that the legal process,constructed to protect children’s rights, also contributes to the crisis. It showed that the parentsneed to be strengthened in order to support the child. The social workers feel that they help thefamilies in the first crisis, but a lack of resources prevent them from continuing the support,missing the chance to real change. We discusses how well the social workers could helpputting children in a better position than before, with the crisis support method.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Akutsjukvården har genomgått stora förändringar de senaste decennierna vilket inneburit att kraven på sjuksköterskan höjts. Den kliniskt verksamma sjusköterskan inom akutsjukvård utsätts dagligen i sitt arbete för påfrestande händelser och stress. Vissa av dessa händelser kan upplevas som särskilt påfrestande och kan föranleda krisstöd i olika former. För att motverka stressrelaterade resttillstånd kan olika former av krisstöd nyttjas. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga vad sjuksköterskor inom akutsjukvård upplever som en särskilt påfrestande händelse, hur ofta det förekommer och vilken typ av krisstöd som erbjöds. Studien undersökte även om omvårdandsarbetet påverkades samt arbetsledningens inställning till krisstöd och om sjuksköterskorna ansåg att det kunde förbättras. Metod: En kvantitativ enkät med kvalitativa inslag valdes som datainsamlingsmetod.         198 enkäter skickades ut till sjuksköterskor vid ambulansen och två akutmottagningar i ett län i Mellansverige.100 enkäter kom in, svarsfrekvensen blev 51 %. En enklare form av innehållsanalys med deskriptivt anslag användes som analysmetod. Resultat: 55 % av sjuksköterskorna inom akutsjukvård har upplevt behov av krisstöd p.g.a. händelser relaterade till arbetet. Resultatet visar att ett flertal situationer upplevs som särskilt påfrestande händelser. De i särklass två mest angivna händelserna inkluderar situationer med barn och unga människor. Resultatet visar att behovet av krisstöd har starkt samband med antal yrkesverksamma år genom att behovet ökar beroende på hur länge personerna arbetet. Socialt stöd från kollegor s.k. kamratstöd var den stödform som respondenterna föredrog mest efter en påfrestande händelse. Slutsats: Särskilt påfrestande händelser hos sjuksköterskor inom akutsjukvård är vanligt förekommande, behovet av krisstöd är starkt sammankopplat med antal yrkesverksamma år. Ingen större skillnad mellan män och kvinnor förekom. Detta till trots förekom det sällan svårigheter att utföra omvårdnadsarbete efter en påfrestande händelse. Kollegialt stöd ansågs vara det bästa stödet. Nyckelord: Akutsjukvård, krisstöd, sjuksköterskor, särskilt påfrestande händelser, upplevelser. / ABSTRACT Background: Emergency medical care has undergone major changes in recent decades which have led to increased demands on nurses. The clinically active registered nurses in emergency care are daily exposed to stressful events and stress in their work. Some of these events can be experienced as particularly stressful and can lead to need for crisis support in various forms. To counteract stress related sequelae, various forms of emergency support is used. Objective: The aim of the study was to identify what nurses in emergency care experience as a particularly stressful event, how often it occurs and what type of crisis support that was offered. The study also examined whether the nursing practical was affected and the employer approach to crisis support and the nurses thought that it could be improved. Method: A quantitative survey with qualitative elements was chosen as a data collection method. 198 questionnaires were sent to nurses in the ambulance and two emergency departments in a county in Sweden.100 questionnaires were received, the response rate was 51%. A simpler form of content analysis with descriptive appropriation was used for data analysis. Results: 55% of nurses in emergency care have been in need of crisis support due to events related to the work. The result showed that several situations experienced as particularly stressful events. By far the two most mentioned events include situations with children and young people. The result shows that the need for crisis support was strongly associated with number of years worked, the need was greater the longer they worked. Social support from colleagues was the assistance that respondents preferred after a stressful event. Conclusion: Particularly stressful events for nurses in emergency care are common, the need for crisis support is strongly linked with number of years in the profession. No significant difference between men and women were present. It was rarely difficult to perform nursing work after a stressful event. Social support from colleagues was considered to be the best support. Keywords: Crisis support ,emergency care, nurses, experiences, stressfull events.

Syftet med denna studie är att undersöka vilken kunskap krisgrupper baserar sitt arbete på, samt att jämföra vad kristeorier och krisgrupper säger att en människa i kris behöver. Vi utgår från forskningsproblemet att undersöka ett idealtillstånd, det vill säga kristeorier, med det faktiska tillståndet, i form av krisgruppernas praktiska arbete. Detta undersöks gentemot teorier om risksamhället. För att uppnå syftet används en kvalitativ metod i form av en litteraturöversikt av kristeorier samt intervjuer med resurspersoner i krisgrupper. De resurspersoner som intervjuats har varit representanter för det sociala arbetet i form av socialsekreterare och fältsekreterare, skolkuratorer samt diakoner från tre olika kommuner. Vårt huvudsakliga resultat visar att krisgruppernas kunskap till stor del baseras på den psykodynamiska kristeorin, i form av författaren Johan Cullberg. Dock kan vi se en influens av det existentiella perspektivet hos samtliga diakoner. Ett annat tydligt resultat är att kunskapen hos resurspersonerna även baseras på erfarenhet.