Syftet var att utforska vad som är viktigt i ett krisstöd till barn efter ett barnförhör. Metodensom användes var semistrukturerade intervjuer med fyra krisstödjare ur kristeamet i en svenskkommun. Resultatet analyserades utifrån systemteori och salutogenes. Resultatet visade attden juridiska processen, som ska tillvarata barnens rättigheter, även bidrar till krisen, samt attdet är föräldrarna som behöver byggas upp för att kunna stötta sitt barn. Ett tredje resultat varatt krisstödjarna upplever att de gör stor nytta i den akuta krisen, men att den dörr som dåöppnas in till familjen ofta hinner stängas innan det sätts in fortsatta resurser som kan leda tillverklig förändring. Utifrån grundantagandet att barnen ska hamna i en bättre situation efteråtän de gjorde innan, diskuterades sedan om krisstödjarna kunde fullgöra denna uppgift medmetoden de använder. / The aim of this study was to explore what is considered important in a crisis supportintervention after child interrogation at a child advocacy center. The method used was semistructuredinterviews with four social workers in the crisis support team. The analysis wasbased on systems theory and salutogenesis. The result showed that the legal process,constructed to protect children’s rights, also contributes to the crisis. It showed that the parentsneed to be strengthened in order to support the child. The social workers feel that they help thefamilies in the first crisis, but a lack of resources prevent them from continuing the support,missing the chance to real change. We discusses how well the social workers could helpputting children in a better position than before, with the crisis support method.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Akutsjukvården har genomgått stora förändringar de senaste decennierna vilket inneburit att kraven på sjuksköterskan höjts. Den kliniskt verksamma sjusköterskan inom akutsjukvård utsätts dagligen i sitt arbete för påfrestande händelser och stress. Vissa av dessa händelser kan upplevas som särskilt påfrestande och kan föranleda krisstöd i olika former. För att motverka stressrelaterade resttillstånd kan olika former av krisstöd nyttjas. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga vad sjuksköterskor inom akutsjukvård upplever som en särskilt påfrestande händelse, hur ofta det förekommer och vilken typ av krisstöd som erbjöds. Studien undersökte även om omvårdandsarbetet påverkades samt arbetsledningens inställning till krisstöd och om sjuksköterskorna ansåg att det kunde förbättras. Metod: En kvantitativ enkät med kvalitativa inslag valdes som datainsamlingsmetod.         198 enkäter skickades ut till sjuksköterskor vid ambulansen och två akutmottagningar i ett län i Mellansverige.100 enkäter kom in, svarsfrekvensen blev 51 %. En enklare form av innehållsanalys med deskriptivt anslag användes som analysmetod. Resultat: 55 % av sjuksköterskorna inom akutsjukvård har upplevt behov av krisstöd p.g.a. händelser relaterade till arbetet. Resultatet visar att ett flertal situationer upplevs som särskilt påfrestande händelser. De i särklass två mest angivna händelserna inkluderar situationer med barn och unga människor. Resultatet visar att behovet av krisstöd har starkt samband med antal yrkesverksamma år genom att behovet ökar beroende på hur länge personerna arbetet. Socialt stöd från kollegor s.k. kamratstöd var den stödform som respondenterna föredrog mest efter en påfrestande händelse. Slutsats: Särskilt påfrestande händelser hos sjuksköterskor inom akutsjukvård är vanligt förekommande, behovet av krisstöd är starkt sammankopplat med antal yrkesverksamma år. Ingen större skillnad mellan män och kvinnor förekom. Detta till trots förekom det sällan svårigheter att utföra omvårdnadsarbete efter en påfrestande händelse. Kollegialt stöd ansågs vara det bästa stödet. Nyckelord: Akutsjukvård, krisstöd, sjuksköterskor, särskilt påfrestande händelser, upplevelser. / ABSTRACT Background: Emergency medical care has undergone major changes in recent decades which have led to increased demands on nurses. The clinically active registered nurses in emergency care are daily exposed to stressful events and stress in their work. Some of these events can be experienced as particularly stressful and can lead to need for crisis support in various forms. To counteract stress related sequelae, various forms of emergency support is used. Objective: The aim of the study was to identify what nurses in emergency care experience as a particularly stressful event, how often it occurs and what type of crisis support that was offered. The study also examined whether the nursing practical was affected and the employer approach to crisis support and the nurses thought that it could be improved. Method: A quantitative survey with qualitative elements was chosen as a data collection method. 198 questionnaires were sent to nurses in the ambulance and two emergency departments in a county in Sweden.100 questionnaires were received, the response rate was 51%. A simpler form of content analysis with descriptive appropriation was used for data analysis. Results: 55% of nurses in emergency care have been in need of crisis support due to events related to the work. The result showed that several situations experienced as particularly stressful events. By far the two most mentioned events include situations with children and young people. The result shows that the need for crisis support was strongly associated with number of years worked, the need was greater the longer they worked. Social support from colleagues was the assistance that respondents preferred after a stressful event. Conclusion: Particularly stressful events for nurses in emergency care are common, the need for crisis support is strongly linked with number of years in the profession. No significant difference between men and women were present. It was rarely difficult to perform nursing work after a stressful event. Social support from colleagues was considered to be the best support. Keywords: Crisis support ,emergency care, nurses, experiences, stressfull events.

Police officers today run the risk of being exposed to events that others will never experience during their lifetime. Many of these experiences may lead to traumatic memories that, in worst case, could make them never wanting to work as a police officer again. How can the police get better at taking care of their employees? This study aims to shed light over how the crisis-supporters perceive their learning within the activity of debriefing. The research questions asked are:” what moments in debriefing do the crisis-supporters identify as a learning activity?” and ”in what ways do the crisis-supporters think they can develop professionally during their practice of debriefing?”. This study investigates the phenomenon of crisis support from a sociocultural theory. The result show that the crisis-supporters feel that they get more knowledge when they debrief police officers compared to when participating in formal education. The results also show that verbal communication is very important in the practice of debriefing. Finally the results show that the interaction between crisis-supporters and police officers plays an important role in both crisis-supporters as well as police officers learning. / Poliser löper varje dag risk att erfara händelser som någon annan aldrig någonsin kommer att få uppleva under sin livstid. Många av dessa händelser kan leda till traumatiska minnen som i värsta fall gör att de inte kan fortsätta arbeta som polis. Hur kan polisen bli bättre på att ta hand om sina medarbetare? Denna studie syftar till att ge lyse åt hur krisstödjarna uppfattar sitt lärande inom krissamtal. Vi ställde frågor om ”vilka moment i krisstödet ser krisstödjarna ett lärande?” och ”på vilka sätt kan krisstödjarna utvecklas inom sitt krisstödjande?”. Studien undersöker detta genom att med hjälp av det sociokulturella perspektivet belysa lärandet hos krisstödjarna i krissamtal. Fem krisstödjare inom polisen har intervjuats med semistrukturerade intervjuer. Datamaterialet analyserades deduktivt med hjälp av tematisk analys och med sociokulturell teori som utgångspunkt. Resultatet visar bland annat att krisstödjarna får mer kunskap av att hålla krissamtal än att delta i formella utbildningar. Det visar även att språket är fundamentalt för hur krisstödjarna kommunicerar med varandra och de drabbade samt att samspelet mellan krisstödjare och drabbade spelar en viktig roll i lärandet.

The aim of this study is to investigate how a specific crisis support in a Swedish municipality is functioning. The study also aims to investigate social workers’ perceptions of this crisis support as well as its success factors and development areas. Four social workers who have experience of the specific crisis support participated in individual interviews. The resultsshow the general perception being that the crisis support is effective. Areas for development are also presented, including skills development and continuity in work with violenceexposed children and their families. The material was analyzed using attachment theory and systems theory as a base. The results show the receptibility of people in crisis and that it is necessary for people to receive professional support in difficult situations, matching findings from previous studies. The results confirm the importance of early support in a crisis process where child maltreatment is reported. / Studiens syfte är att undersöka hur arbetet med ett specifikt krisstöd i en kommun utövas samt vilka upplevelser av framgångsfaktorer och utvecklingsområden de yrkesverksamma har av arbetssättet. Fyra intervjuer genomfördes med familjebehandlare och socialsekreterare som i sitt nuvarande arbete antingen arbetar eller har arbetat med ett specifikt krisstöd. Resultatet visade genomgående teman där, det framkom att krisstödet upplevs fungera väl av såväl familjebehandlare som socialsekreterare. Utvecklingsområden, i form av kompetensutveckling och kontinuitet i arbetet med våldsutsatta barn och deras familjer lyfts också i resultatet. Materialet har analyserats med hjälp av anknytningsteori och systemteori. Resultatet visar att människor är mottagliga i kris och att de har ett behov av professionellt stöd att hantera den svåra situationen, vilket stämmer överens med tidigare forskning. Resultatet, i likhet med tidigare forskning, bekräftar vikten av att stödåtgärder aktualiseras tidigt i en krisprocess där en orosanmälan om våld mot barn inkommer till socialtjänsten.

Skolattacker är en av de värsta händelser som ett samhälle kan utsättas för och polisen kan anses ha en viktig roll för att arbeta mot att detta brott inte ska behöva inträffa. Den föreliggande studiens syfte var att få djupare kunskap för hur den svenska polismyndigheten arbetar förebyggande mot att en skolattack ska ske, samt hur polisens eget krisstödsarbete ser ut inom myndigheten. Studien genomförde fyra kvalitativa semistrukturerade intervjuer med representanter från polismyndigheten i region Bergslagen. Resultatet visade att polisen kategoriserar skolattacker som “pågående dödligt våld”, och har utformat riktlinjer enbart utifrån den brottskategorin. Resultatet visade även att vissa insatser som polisen använder inte anses effektiva baserat på evidensen. Fortsättningsvis påvisade resultatet på ett behov av utveckling inom det krisstöd som polisen kan använda efter en skolattack. Den föreliggande studiens slutsatser visar att polisens förebyggande- och krisstödsarbete generellt sett är tillfredsställande, men att vissa aspekter inom arbetet bör förbättras. / A school attack is perceived as one of the worst incidents that a society can be exposed to, and the police is considered to have an essential role in preventing that such a crime will occur. The present study’s aim was to deepen the knowledge regarding how the swedish police authority works to prevent school attacks, and how the crisis support within the authority, after such an event, works. The study was conducted through four qualitative semi-structured interviews with representatives from the region Bergslagen. The results revealed that the police categorize school attacks as “ongoing deadly violence”, and that the guidelines are based solely on that category of crime. The results also showed that some methods the police use are not considered effective based on previous research. Furthermore, the results indicated a need for development within the crisis support that the police can use after a schoolattack. The present study’s conclusions showed that the preventive work and crisis support generally is seen as satisfactory but that some aspects can be improved upon.

Suicid är ett folkhälsoproblem i Sverige som skapar ett stort lidande hos de anhöriga som blir kvar. De efterlevande drabbas ofta av psykisk ohälsa som genererar ett ökat behov av hjälp och stöd. Syftet med denna studie är att undersöka professionellas upplevelser av krisstöd till anhöriga vid suicid. Studien är kvalitativ och baseras på tio semistrukturerade intervjuer och en tematisk analys där fyra teman har identifierats. Resultatet visar att krisstöd genom stödsamtal är en viktig och central del i sorgebearbetningen, men också att ämnet suicid fortfarande är ett stigmatiserat ämne i samhället vilket kan förhindra att den efterlevande tar emot hjälp eller själv söker hjälp. En del av ansvaret för att få tillgång till krisstöd ligger hos den efterlevande själv vilket leder till ett mörkertal bland efterlevande som aldrig erhåller något krisstöd trots att behovet föreligger. Dessa fynd ligger i linje med tidigare forskning. Resultatet visar även på att det finns delar inom krisstöd som saknas samt att suicidprevention är en nyckelfaktor för att förebygga att de anhöriga någonsin ska behöva krisstöd. / Suicide is a public health problem in Sweden, which creates major suffering among the people close to the deceased. The bereaved often encounter mental illness which generates an increased need for support. The aim of this study is to examine the professionals’ experiences of existing crisis support after a suicide. This is a qualitative study based on ten semi-structured interviews and a thematic analysis where four themes have been identified. The result demonstrates that crisis support through conversations is an important and central part of the grief process, but that suicide as a topic still is stigmatized in society which can prevent the bereaved from accepting or seeking help. Some of the responsibility to get access to crisis support falls on the bereaved, leading to some of the grieving people never getting access to crisis support even though there is a need for it. These findings are in line with previous research. The result also show that parts are missing within crisis support and that suicide prevention is a key factor to prevent individuals from ever needing crisis support.

This work deals with the topic how to help the over-indebted clients. The theoretical part describes the term over-indebtedness, its forms and the ways of help provided to the people with such problems. The closer interest is put on how these people can be helped by social work, which methods are suitable and relevant to this type of work and how these methods are defined in specialized literature and corresponding legislation. The practical part of this work focuses on the form of help to these people within a specific organization that provides social services and works for the over-indebted clients. Using some case studies the work describes some particular cases and methods of work which were applied. Concerning the methods of work with these clients, the thesis describes the elements of Logotherapy and Existential Analysis which are used by social workers while working with their clients. Further on, the thesis describes the social workers' attitudes, their experiences with their clients and points out some existential questions they deal with, especially from the perspective of Logotherapy and Existential Analysis.

A sermon after a crisis or traumatic event requires great pastoral care. How do we put what happened into words? When things are so devastating that words are not enough? How do we speak about hope and despair in the midst of a crisis? This thesis aims to analyze sermons in the Church of Sweden after the attack on Drottninggatan, Stockholm, Sweden in 2017. Nine sermons held in the weeks following the attack have been analyzed. The theoretical background and theme of the analysis has been psychotraumatology and trauma-informed theology. The thesis’ process has been an inductive approach, as it begins in the material and then compares these against the selected aspects. The questions asked in the thesis are: “What qualities can be found in these sermons after the terrorist attack at Drottninggatan?“ As well as two sub-questions about the respective perspectives: “Which psychotraumatological perspectives were found in the sermons?” and “What perspectives of trauma-informed theology were found in the sermons?” The analysis of sermons and the answer to the first question resulted in five common themes: Responsibility and humanity, The terrorist attack and evil, The Bible and God, Despair and Hope. Based on this, both theoretical aspects have been used to analyze the results.