Bakgrund: Våldsutsatta barn är ett globalt samhällsproblem. Våld kan uttrycka sig i olika former och synen på våld kan skilja sig åt både ur barnens perspektiv och sjuksköterskans perspektiv. Sjuksköterskan har en betydande roll i att kunna identifiera våldsutsatta barn och ge rätt omvårdnad för både barn och familjer. Sjuksköterskor upplever dock att det finns svårigheter att hantera situationen adekvat med våldsutsatta barn och det tyder på att många sjuksköterskor inte agerar utifrån barnens bästa. Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta våldsutsatta barn i nära relationer. Metod: En systematisk litteraturstudie där samtliga 11 artiklar har kvalitativ ansats, utifrån resultatet framställdes sju olika första nivåns tema som kondenserade till tre olika andra nivåns tema. Resultat: Under första nivåns tema framkom följande tema: Känslan av bristande rutiner och Påverkande faktorer på arbetsplatsen, dessa bildar andra nivåns tema Behov av stöd från organisationen. Första nivåns tema Det finns olika sätt att identifiera det våldsutsatta barnet, Känslor vid mötet med det våldsutsatta barnet och föräldrarna samtSjuksköterskans upplevelse av sin roll bildar i sin tur andra nivåns tema Behovet av att inta ett professionellt förhållningssätt. Det framkom även Att känna till barns rättigheter och lagar samt Kulturella skillnader, som bildar andra nivåns tema Det finns olika uppfattningar om barnets ställning i samhället. De sammanställda och kondenserade andra nivåns teman bildar den tredje nivån Att bemöta våldsutsatta barn är en svårighet. Konklusion: Sjuksköterskor upplevde en stor svårighet att hantera situationen med våldsutsatta barn och familjer. Det fanns olika faktorer som bidrog till denna upplevelse, allt från brist på rutiner och riktlinjer, en stark emotionell påverkan men även olika normer och kulturella faktorer. Frågan om våldsutsatta barn behöver belysas för att skapa en större medvetenhet hos sjuksköterskor men även kunskap och utbildning för att kunna agera rätt.

Denna systematiska litteraturstudie undersöker hur barn som utsatts för våld i nära relationer kan identifieras, hur de får hjälp i form av bl.a. behandling av symptom samt presenterar riktlinjer för hur dessa behandlingsmetoder kan utvecklas. Denna uppsats identifierar även riskfaktorer för att barn ska utsättas för våld i nära relationer. Möjliga konsekvenser, i form av t.ex. depression, beskrivs som resultat av barnens utsatthet. Slutligen beskrivs även att en ökad risk att utsätta andra för våld i vuxen ålder existerar för de barn som utsätts för våld i sin barndom.

Syftet med den här studien är att undersöka hur behandlare och handläggare i Skellefteå kommun arbetar med barn i våldsutsatta familjer med fokus på vilka effekter de upplever, och på det sättet bidra till en diskussion om framgångsfaktorer i arbetet med våldsutsatta barn. Kvalitativa intervjuer gjordes med tre behandlare som håller barnsamtal samt tre handläggare som utreder våldsutsatta barn på socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Intervjuerna analyserades utifrån en kritisk realistisk metod som utvecklats av Björn Blom och Stefan Morén, KAIMeR-teorin. <img src="file:///page2image11992" /> I resultatet framkommer att det finns vissa faktorer som är viktiga för att behandlingen ska bli <img src="file:///page2image13200" /> lyckad, dessa är bland annat tillit, rollöverskridande, gensvar och medvetenhet. Studien avslutas med tre förslag angående behandling för våldsutsatta barn: 1) Behandlare bör lägga större fokus på hur den våldsutsatta föräldern mår för att denne ska kunna bemöta barnet i dess förändringsprocess. 2) Behandlingen bör gå ut på att hjälpa barnen få en trygg anknytning till en vuxen, i bästa fall en förälder eller liknande. 3) Våld i hemmet bör förebyggas och möjligheten för behandling underlättas genom utbildning i skolor och förskolor.

Syftet med denna studie är att beskriva och analysera en grupp socialsekreterares egna erfarenheter av att arbeta med barn som blivit utsatta för våld. Syftet undersöks med hjälp av frågeställningar som både behandlar socialsekreterares påverkan samt hantering av sina känslor och mående i arbetet med våldsutsatta barn. Studien är en kvalitativ intervjustudie där fyra socialsekreterare runt om i landet ligger till grund för studiens insamlade material. Resultatet visar på hur socialsekreterare upplever en dubbelhet med myndighetsrollen. Socialsekreterarna upplevde att likväl som myndighetsrollen var tacksam och bekväm var den trång och frustrerande. Resultatet visade även att de utformade egna tillvägagångssätt för att avlasta och återhämta sig själva i arbetet och socialsekreterarna upplevde även många anledningar att stanna på yrket. Slutsatsen med studien blir således att hur man påverkas av myndighetsrollens dubbelhet och hur man hanterar sig själv i sitt arbete med våldsutsatta barn är individuellt men att påverkan alltid finns och att man då själv utformar tillvägagångssätt för att kunna hantera påverkningen.

Syftet med denna kandidatuppsats var att identifiera de utmaningar socialtjänsten står inför när det gäller arbetet med våldsutsatta barn och genom att kartlägga utmaningarna, även belysa de strategier som socialtjänsten använder sig av i arbetet. Vidare var syftet med uppsatsen att skapa en förståelse för socialtjänstens arbetsmetoder och tillvägagångssätt, där förebyggande aspekter inkluderades. Studiens metodologiska utgångspunkt har varit hermeneutisk och kvalitativ. I studien har det genomförts sex semistrukturerade intervjuer med professionella som arbetar med våldsutsatta barn. Studiens resultat har analyserats utifrån Bronfenbrenners ekologiska systemteori. Resultatet visar att socialtjänstens arbete med våldsutsatta barn är komplext där professionella ställs inför många överväganden och beslut. Trots lagar och riktlinjer måste socialtjänsten göra en individuell bedömning utifrån varje barn och deras behov eftersom alla barn är olika. Vidare understryker studiens resultat vikten av tålamod från yrkesverksamma där barnet ges den nödvändiga tid den behöver för att förtroende och en god relation ska kunna skapas. Det är viktigt att de våldsutsatta barnen upptäcks i tid för att socialtjänsten och andra professionella inom socialt arbete ska kunna agera i tid.

Forskning visar att barn som utsätts för våld i hemmet löper en ökad risk för att själv börja använda sig av våld senare i livet. Därför är rätt stöd och hjälp till våldsutsatta barn viktigt för att barnet ska kunna bearbeta sina upplevelser av våldet för att kunna få en gynnsam utveckling. Kravet på stödinsatserna för våldsutsatta barn regleras på olika sätt i riktlinjer, lagar och styrdokument. Syftet med studien är att undersöka vilka erfarenheter behandlare inom socialtjänsten har av stödinsatsarbetet med våldsutsatta barn, samt hur behandlarnas upplevelser och förutsättningar av att kunna tillgodose krav som finns i riktlinjer, lagar och styrdokument kring arbetet med våldsutsatta barn ser ut. Vi har använt oss av en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer där fyra behandlare inom socialtjänsten samt en kurator i två olika kommuner har deltagit. Vi har analyserat studiens empiriska material utifrån kvalitativ innehållsanalys och har presenterat resultatet i tre olika teman: “I mötet med våldsutsatta barn”, “Tillgångar i arbetet” och “Förhållningssätt till riktlinjer och styrdokument”. Resultatet visar att det upplevs en avsaknad av beprövade metoder i stödinsatsarbetet, men att det också finns andra faktorer som anses vara betydelsefulla i arbetet med att kunna tillgodose kraven.

Forskning visar att barn som utsätts för våld i hemmet löper en ökad risk för att själv börja använda sig av våld senare i livet. Därför är rätt stöd och hjälp till våldsutsatta barn viktigt för att barnet ska kunna bearbeta sina upplevelser av våldet för att kunna få en gynnsam utveckling. Kravet på stödinsatserna för våldsutsatta barn regleras på olika sätt i riktlinjer, lagar och styrdokument. Syftet med studien är att undersöka vilka erfarenheter behandlare inom socialtjänsten har av stödinsatsarbetet med våldsutsatta barn, samt hur behandlarnas upplevelser och förutsättningar av att kunna tillgodose krav som finns i riktlinjer, lagar och styrdokument kring arbetet med våldsutsatta barn ser ut. Vi har använt oss av en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer där fyra behandlare inom socialtjänsten samt en kurator i två olika kommuner har deltagit. Vi har analyserat studiens empiriska material utifrån kvalitativ innehållsanalys och har presenterat resultatet i tre olika teman: “I mötet med våldsutsatta barn”, “Tillgångar i arbetet” och “Förhållningssätt till riktlinjer och styrdokument”. Resultatet visar att det upplevs en avsaknad av beprövade metoder i stödinsatsarbetet, men att det också finns andra faktorer som anses vara betydelsefulla i arbetet med att kunna tillgodose kraven.

Våld mot barn är ett internationellt och nationellt problem. Antal barn som utsätts för våld i Sverige är svårt att uppskatta då mörkertalet anses vara stort. Att som barn bli utsatt för våld påverkar hälsan negativt på många sätt och kan leda till livslånga konsekvenser. Distriktssköterskan arbetar hälsofrämjande och förebyggande och inom barnhälsovården är det barnets hälsa, utveckling och livssituation som är centralt. Vid kännedom, oro eller misstanke om att ett barn är utsatt för våld har distriktssköterskan anmälningsskyldighet till socialtjänsten. Forskning visar dock att distriktssköterskorna inom barnhälsovården inte anmäler alla misstänkta fall av våld mot barn och underrapportering är ett problem i Sverige. Detta leder till att alla barn inte får sina grundläggande behov tillgodosedda. Syftet med examensarbetet var att belysa distriktssköterskors upplevelser av att möta barn inom barnhälsovården som misstänks- eller blivit utsatta för våld i hemmet. Kvalitativ metod med individuella intervjuer användes för att belysa fenomenet. Sex distriktssköterskor deltog i intervjuerna. Data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet resulterade i följande övergripande tema vilket summerade kategorierna och underkategorierna ”Att se till barnets bästa”. Fyra kategorier identifierades:1) Ett samhällsansvar, 2) Möten med våldsutsatta barn och deras föräldrar, 3) Vårdande möten samt 4) Organisatoriska förutsättningar och samverkan. Resultatet visar vilken roll personliga värderingar spelar i arbetet kring barn och våld. Det belyser också betydelsen av den vårdande relationen till familjen samt behovet av organisatoriska förutsättningar och kollegialt stöd. För att nå framgång i arbetet med våldsutsatta barn behöver också alla som arbetar inom hälso- och sjukvården ta ett gemensamt ansvar.

Trots att samhället har ett ansvar för att skydda barn från våld, är det flera barn som utsätts för våld utan att någon upptäcker det. Studier visar att barn som utsätts för våld hemma löper större risk att utveckla svårigheter såsom psykiska problem, samt att många barn inte berättar om våldet ifall frågan inte ställs. Syftet med studien är att undersöka hur socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) upptäcker barn som utsätts för våld, hur rutinerna ser ut i samtalen med barn, samt hur de yrkesverksamma upplever sitt arbete kring upptäckten av våldsutsatta barn. Frågeställningarna är hur de yrkesverksamma får vetskap om barn utsätts för våld hemma ifall det är okänt, hur de upplever det är att ha barnsamtal kring våld, vilka rutiner de följer i barnsamtal, samt hur de yrkesverksamma upplever sin egen kunskap gällande upptäckten av våldsutsatta barn. Tre stycken utredare på barn och unga från socialtjänsten och en behandlare från BUP har intervjuats enligt en kvalitativ metod via en semistrukturerad intervjuguide (se bilaga 1). Resultaten har analyserats med hjälp av en innehållsanalys och presenteras slutligen i fyra olika teman (se tabell 1). Resultat visar att frågan om våld till barn inte ställs rutinmässigt. De yrkesverksamma är eniga om att det är svårt att upptäcka våld, samt upplever de en varierande svårighetsgrad att prata med barn beroende på barnets ålder och typ av våld.

The aim of this study is to investigate how a specific crisis support in a Swedish municipality is functioning. The study also aims to investigate social workers’ perceptions of this crisis support as well as its success factors and development areas. Four social workers who have experience of the specific crisis support participated in individual interviews. The resultsshow the general perception being that the crisis support is effective. Areas for development are also presented, including skills development and continuity in work with violenceexposed children and their families. The material was analyzed using attachment theory and systems theory as a base. The results show the receptibility of people in crisis and that it is necessary for people to receive professional support in difficult situations, matching findings from previous studies. The results confirm the importance of early support in a crisis process where child maltreatment is reported. / Studiens syfte är att undersöka hur arbetet med ett specifikt krisstöd i en kommun utövas samt vilka upplevelser av framgångsfaktorer och utvecklingsområden de yrkesverksamma har av arbetssättet. Fyra intervjuer genomfördes med familjebehandlare och socialsekreterare som i sitt nuvarande arbete antingen arbetar eller har arbetat med ett specifikt krisstöd. Resultatet visade genomgående teman där, det framkom att krisstödet upplevs fungera väl av såväl familjebehandlare som socialsekreterare. Utvecklingsområden, i form av kompetensutveckling och kontinuitet i arbetet med våldsutsatta barn och deras familjer lyfts också i resultatet. Materialet har analyserats med hjälp av anknytningsteori och systemteori. Resultatet visar att människor är mottagliga i kris och att de har ett behov av professionellt stöd att hantera den svåra situationen, vilket stämmer överens med tidigare forskning. Resultatet, i likhet med tidigare forskning, bekräftar vikten av att stödåtgärder aktualiseras tidigt i en krisprocess där en orosanmälan om våld mot barn inkommer till socialtjänsten.