Jag intresserar mig i stort för berättande av olika slag och vems berättande som får ta plats. En del berättelser omvärderar vår förståelse av världen, medan andra förstärker den förståelse och ordning som redan finns. Mediers bilder spelar en roll då de kan ses som förebilder som vi förhåller oss till när vi skapar våra åsikter och värderingar. I mitt examensarbete har jag undersökt serien Klass 9A som har visats på SVT under våren. Syftet med undersökningen är att få en fördjupad förståelse för vilka bilder av lärare som visas i media. Jag undersöker hur lärare berättas och medieras i Klass 9A och hur mediet formulerar bilden av lärare. Genom bilder och berättelser skapas normer om hur lärare kan vara men också hur de inte kan vara. För att undersöka detta analyserade jag två avsnitt ur serien med hjälp av teorier om berättande, dramaturgi, diskurs och dikotomier. Med hjälp av teorierna tolkade jag min analys för att kunna besvara min frågeställning. Analysen gjorde mig uppmärksam på hur det talas om personerna i serien och att det görs en uppdelning mellan lärare och pedagoger. Denna uppdelning visar hur man som lärare ska göra, vad som är rätt och fel. Min undersökning visade också att serien Klass 9A är en berättelse, vinklad för att bli spännande tv och inte så mycket en dokumentation av verkliga lärare. Serien visar snarare karaktärer än individer. I undersökningen arbetar jag med det så kallade dubbla perspektivet. Då utbildningen är tvärvetenskaplig undersöker jag genom ett gestaltande arbete som har pågått parallellt och i samspel med uppsatsskrivandet. I mitt gestaltande arbete undersökte jag samma frågeställning som i uppsatsen. Med olika metoder närmade jag mig serien. Det resulterade i en film där man ser mig imitera och efterlikna lärarna och pedagogerna i Klass 9A samtidigt som man hör ljudet ifrån serien. Det var ett undersökande av gester, miner och tal där jag använde mig av mig själv i bearbetningen. Gestaltningen interagerar med uppsatsen på det sättet att de tankar och idéer som gestaltningen väckte har berikat den skriftliga uppsatsdelen och tvärtom. / <p>För att se gestaltningen i sin originalversion kontakta Frida Johansson.</p>

Projektet och examinationen är uppdelad i två delar. En reflekterande del och en produktion. Den reflekterande delen handlar om att vi ska få svar på de frågor vi ställde oss innan projektets start. Dessa frågor (se projektplanen) ska vi nu ha ett svar på samt att vi nu ska kritiskt granska vår process samt arbete. Vi måste också kunna svara på frågan om vi uppnådde de mål som vi satte upp i starten av projektet. Var målet, processen, syfte och metod överensstämmande med vår arbete? Detta hoppas vi kunna svara på i denna reflekterande del Vi har gjort en dokumentärfilm riktad mot ungdomar i samarbete med SVT i Växjö. Målet har varit att göra ett så bra arbete att vår film sänds på TV. Vi strävade efter att göra positiv TV som alla kan ta till sig. Vår inriktning under de två sista åren på Medieteknik har varit video, ljud och musikproduktion. Alltså var valet ganska lätt, vi ville göra en film och när vi pratade med SVT i Växjö var de också intresserade att påbörja ett samarbete med oss på Medieteknik. Vi har alltså SVT i Växjö som extern uppdragsgivare, detta faktum har naturligtvis påverkat oss då vi gör en film som kommer att visas på SVT i januari 2004. Denna yttre faktor har gjort oss mer noggranna och mer resultatinriktade. Samarbete med SVT har varit mycket givande och intimt, vi har fått mycket hjälp av Rune Johnsson som är fotograf hos SVT i Växjö. Utan Runes engagemang och framåtanda hade vi inte uppnått detta resultat som vi är väldigt nöjda med. Vår interna handledare, Paul Carlsson, har också varit till stor hjälp, han har stöttat oss och kommit med goda råd när vi kört fast. Det är Paul som kommer att examinera oss Att göra en dokumentär som är tänkt att visas på TV har varit en stor utmaning för oss men vi såg inga hinder som skulle göra att vi misslyckades. Vi har jobbat målmedvetet för att lyckas prestera det bästa, med ett acceptabelt sevärt resultat. Med detta arbete har vi fått offra mycket av vår fritid. Inspelningen har skett mestadels på kvällar och helger. Samtidigt har tre av våra medverkande bott i Växjöområdet så det har även inneburit många resor fram och tillbaks till Växjö. Vi är alla överens om att det har varit värt allt slit. Nu vet vi vilka misstag som vi kommer att göra i framtiden samt hur vi undviker dem. / The documentary that we have made is about four youngsters who, for one reason or another, have chosen not to prioritize school. We were already from the start of this examination job, agreeing on making a documentary film in a positive spirit. What we mean is that we wanted to make a film that is focused on a common phenomena that occurs in our society, from a objective angle. That we wanted to tell people that there are other ways to go, than the conventional life at school. At the same time we want to wash away the brand that people who has no higher education are losers, useless and with no future. We managed to find four colourful youngsters who where very different from each other. These girls and boys have all chosen not to prioritize school. Maybe not forever, but they have made a decision to quit, not caring about, or never starting school. So the film is about why they made their decisions and what they are doing instead. We also want to show their social life, their parents and their friend’s reactions. Will they be isolated from the society when they have chosen another lifestyle? Do they have any goals? What are they doing with their new won freedom? We want the viewer to react on one or more of the people in this film, maybe recognize that he or she knows someone that is in the same situation. Another thing that we want the audience to think about is what will happen to these young people in the future. Will they survive or will they become victims of the society? This film is made in co-operation with SVT (Swedish National Television) and will be broadcasted in January 2004. The reason for making a film is that we want to work with film production and everything it involves. Now when the movie is done and we have made all the mistakes that can be done, we have got the experience that is needed to start a new career.

Tjejer å Tjejer är en dokumentär med ungdomar i åldern 14-17 år som målgrupp. Produktionen har gjorts i samarbete med SVT, Sveriges Television, Växjö. Med filmen vill vi visa unga homosexuella tjejer, eller som de medverkande benämner det flator. Vi vill visa dessa i sina sociala sammanhang. Att vara lesbisk och ung betyder inte att man måste leva annorlunda. För att finna våra karaktärer sökte vi i hela södra Sverige. Vi tog hjälp av diverse organisationer, som RFSL och EKHO. Genom vår casting kom vi i kontakt med många intressanta människor.

Warcraft är ett strategidataspel som massor av människor världen över ägnar sig åt. Sebastian Pesic (alias 4K FuRy) är en av världens bästa spelare och dataspelandet har blivit hans jobb. Dokumentärfilmen handlar om Sebastian Pesic och hans verklighet i Warcraftlaget 4Kings. Sebastian kommer att berätta om sina upplevelser och vi kommer att få se honom i action. Filmen kommer att ge en inblick i dataspelsvärlden som många inte ens vet om existerar. Ännu mindre att man kan tjäna stora pengar på att spela. Utomlands är uppmärksamheten för Warcraft större. Sebastian är mycket känd och han har fans runt om i hela världen. 4K FuRy is an alias and the man behind the name is Sebastian Pesic. He is a 19 year old young man who’s playing a strategy computer game called Warcraft. He is one of the best Warcraftplayers in the world and the computer playing has become his job. The documentary is about him and his reality in the Warcraft team 4 Kings. You will be able to follow Sebastian in his preparation for the biggest tournament of the year and you will be informed about the computergameworld that many don’t even know exists. Nor less that you can make a lot of money playing. Warcraft is well know and played of a lot of people worldwide and Sebastian has a lot of fans all around the globe. / Detta är en reflektionsdel till en digital medieproduktion.

Uppsatsen är en tillämpning av Linda Hutcheons adaptionsteoretiska analysmodell på dokumentärfilmen The Act of Killing - en film som beskrivits som både modig, banbrytande, skrämmande, avslöjande och viktig, men också opolitisk, provocerande, vilseledande, manipulativ och exploaterande. Uppsatsen undersöker med hjälp av Hutcheons genomgripande metodfrågor vad, vem, varför, hur, var och när, hur frågor om representation kan uppfattas så olika och hur kritiken kan vara så polariserad kring filmen. Filmens komplexa bakgrund, innehåll och form kräver en bred och djupgående analys för att få fatt på vad som döljer sig bakom dramatiserade drömmar, fantasier, minnen, rekonstruerade mord, intervjuer, metainslag och bakom-kameran-scener. Uppsatsen går igenom bakgrunden till de massmord som begicks på omkring en miljon människor i Indonesien 1965/66, medialiseringen kring dem, fylld av inhemsk propaganda och exotiserande västerländsk rapportering, och filmprocessen för filmen. Filmen visar några av mördarna och hur de än idag åtnjuter en straffrihet vilken gör det möjligt för dem att för Oppenheimers kamera skryta om hur de gick till väga. Uppsatsen fokuserar på representation av de i händelserna berörda parterna, av de verkliga händelserna i historien och av indoneser som etnisk grupp och följer kapitelvis samma uppställning som Hutcheon gör i sin bok A Theory of Adaptation med frågorna Vad, Vem och Varför, Hur och Var och När. / The essay is an application of Linda Hutcheon's adaptation theory analysis model on the documentary film The Act of Killing - a film that has been described as both brave, groundbreaking, frightening, revealing and important, but also unpolitical, provocative, misleading, manipulative and exploitative. The essay examines with the help of Hutcheon's pervasive questions what, who, why, how, where and when, how representation can be perceived so differently and how criticism can be so polarized around the film. The film's complex background, content and form require a broad and in-depth analysis to grasp what is hidden behind dramatized dreams, fantasies, memories, reconstructed murders, interviews, meta parts and behind-the-scenes scenes. The essay examines the background of the mass murders of about one million people in Indonesia in 1965/66, the medialization around them, filled with domestic propaganda and exoticizing Western reporting, and the film process for the film. The film shows some of the murderers and how they still enjoy an impunity today, which allows them to boast in front of Oppenheimer's camera about their actions. The essay focuses on the representation of the persons involved in the events, of the real events in history and of Indonesians as an ethnic group and follows the same set of chapters as Hutcheon does in her book A Theory of Adaptation with the questions What, Who and Why, How and Where and When.

Studien ”När den anklagade blir till offer” ämnar belysa och problematisera mediernas roll när det gäller representationen av sexualbrottsanklagelser. Medierna kan ha potentialen att påverka den allmänna opinionen om sexualbrott och det är därmed viktigt att uppmärksamma hur representationer förmedlas. Studien undersöker olika diskurser och myter i dokumentären Persona non grata som skildrar Soran Ismails mediala och personliga fall efter de våldtäktsanklagelser han mottog under 2017. Studiens teoretiska ramverk utgår ifrån representationsteorin, genus och könsmaktsordningen samt våldtäktsmyter. I vår analys har metoden multimodal kritisk diskursanalys använts tillsammans med analysverktygen lexikala val, attribut och scenmiljö, sociala aktörer samt kategoriseringar inom våldtäktsmyter. Analysen resulterade i att vi kunde utläsa tre diskursiva teman som bidrog till en ojämlik representation av sexualbrottsanklagelser i dokumentären, där offrens perspektiv uteslöts. Resultatet visade att den anklagade porträtteras som offer genom de sociala aktörernas roller, samt i de kommunikativa valen när han bemöter anklagelserna. Vi fann även flera våldtäktsmyter som bidrar till hur den anklagade representeras i dokumentären — 1) Förövare utgörs enbart av enstöringar, 2) Förövare utgörs endast av underklass, 3) Förövaren är motiverad av lust, 4) Våldtäkt är lika med sex, och 5) Kvinnor använder våldtäktsanklagelser för att få uppmärksamhet. / The study "When the accused turns into the victim" intends to shed light on and problematize the media's role in the representation of sexual crime allegations. Media may have the potential to influence public opinion on sexual crime and it is therefore important to pay attention to how representations are conveyed. This study examines various discourses and myths in the documentary Persona non grata which portrays Soran Ismail's medial and personal collapse after the rape allegations he received in 2017. The study's theoretical framework is based on representation theory, gender studies and gender power structures, and rape myths. In the analysis, the method multimodal critical discourse analysis has been used together with the analysis tools lexical choices, attributes and stage environment, social actors, and categories within rape myths. The analysis resulted in three discursive themes that contributed to an unequal representation of sexual crime allegations in the documentary, where the victims' perspectives were excluded. The results showed that the accused is portrayed as a victim through the roles of the social actors, as well as in the communicative choices when responding to the accusations. Several rape myths were found that contribute to how the accused is represented in the documentary - 1) The perpetrator consists only of solitary confinement, 2) The perpetrator consists only of the underclass, 3) The perpetrator is motivated by lust, 4) Rape is equal to sex, and 5) Women uses rape allegations to get attention.

Abstract The objective of this artistic research has been to reflect on the conditions forfilmmakers in Sweden and identify expectations, contradictions and subjectpositions available for myself within this discursive field. As a point of departure,I use three letters of rejection that I have received during my two years as astudent at the Stockholm University of the Arts. The first rejection centers what experiences can be imagined for me, as animmigrant filmmaker. It juxtaposes experiences made in Iran and Sweden asopposite and impossible to combine. The second rejection is in relation to contentand story-telling, which raises questions about translation as a dimension of filmproduction. In this section, I argue that while it is my intention to make experiencesof hyper-absurdity in Iran penetrable for an audience in Sweden, too muchconcern over the audience may deteriorate the artistic process. The third rejectionconstructs myself and my fellow director as immigrant others, scrutinizing ourability to make a film in Swedish, about Swedish subjects. In this section, Iexplore the meaning of diaspora and how it shapes the conditions of filmproduction. The artistic research is summarized in the final section where I suggest anumber of strategies forward in order to move away from the taken-for-grantedrole of immigrant filmmaker(s). Key concepts: documentary film, diaspora, translation

I denna uppsats har jag undersökt arbetsprocessen bakom filmklippning med Donald A. Schöns teorier om praktisk reflexiv analys som utgångspunkt. Analysen tog stöd i teorier kopplade till filmklippning och filmteori. Anteckningar som gjorts under arbetsprocessen utgör forskningsunderlaget i uppsatsen. Scenen som jag har arbetat med är öppningsscenen från min dokumentärfilm Samlardjävulen. Filmen i sin helhet var även min medieproduktion och presentationen av den finns bifogad efter uppsatsen. Arbetsprocessen undersöktes genom att utgå från Schöns begrepp och formuleringar vilket synliggjorde viktiga och komplexa delar av arbetet med att redigera film. Resultatet visade att Schöns teorier kan användas för att beskriva arbetsprocessen bakom filmklippning på ett ingående sätt, men teorierna har också visat sig ha svagheter gällande möjligheten att beskriva vissa typer av praktiska handlingar. Uppsatsen avslutas med en diskussion och förslag på vidare forskning. / In this essay, I have examined the process of film editing using Donald A. Schön's theories of practical reflective analysis. The analysis drew on theories related to film editing and film theory, and the research data consisted of notes taken during the editing process. The scene that I have been working on is the opening scene from my documentary film Samlardjävulen. This film was also the project that I completed during my final semester. The presentation of the film can be found in this file, after the essay. By applying Schön's theories on the work process, the study revealed important and complex aspects of editing film. The results showed that Schön's theories can be used to describe the process of film editing in detail, however, I concluded that the theories have certain weaknesses when it comes to describing some types of practical actions. The essay concludes with a discussion and possible options for further research.

This study examines four different scenes in the documentary Kan vi förlåta Margaux? produced by the Swedish television company SVT. The scenes were studied through a qualitative analysis of the three different film techniques: speech and interaction, editing and setting in relation to how the main character Margaux Dietz is portrayed. Thereafter the results were decoded with the purpose to study the sympathy for Dietz in each scene separately and in relation to each other. The theoretical framework of Bill Nichols book Introduction to Documentary were used as the basis of the analysis as well as Bordwell and Thompsons theories of mise-en-scène and editing. The conclusion of this paper suggested that Margaux Dietz is portrayed dissimilar in the various scenes. This also implied that the sympathy for Dietz throughout the documentary shifts. In the discussion of this study the results and the conclusion was debated in relation to the documentary genre. Media production: How do you speak about a subject as sensitive as sex to a young target group? New studies have shown the negative effect of young people’s exposure to pornography, which lacks consent and has defected gender norms. At the same time, the accurate information is visually dull, avoiding, and childish. RFSU didn’t do the job with their visual communication targeting teens aged 15-20. This was when plej came to life — a sex magazine challenging conventional norms about how sex is taught to teens, focusing on lust, consent, and pleasure. A project by Amanda Lindh, Helena Ljunggren and Jennie Eklund.

Projektet bygger på åtta veckors fältarbete på en oberoende teater i Peking våren 2017,baserat på antropologisk och konstnärlig metod. Det är ett försök att utveckla begreppet konstnärlig etnografi, samt tillämpa det praktiskt. I detta är konsten inte huvudsakligen en produkt eller en presentationsform, utan ett sätt att tänka, att förhålla sig till världen. Materialet består av fältanteckningar, video, foto, rörelsematerial, personliga berättelser, minnen av dofter, ljud och smaker och någonting så vagt som stämning – stadens tempo, känslan i en repsituation… Hur kan scenen förmedla en plats och dess människor? Kan jag levandegöra mina upplevelser så att de blir angelägna för någon annan än mig själv? Det praktiska arbetet utgör ett försök att besvara dessa frågor. Vilka bilder har vi, och vad ser vi när vi speglar oss i varandra? Vad betyder det att våra världar redan är sammanflätade? Spegeln som bild och lek, träder fram både som tema och metod. Begrepp som exotism, representation och mötet med den andre diskuteras, liksom växlingen mellan identifikation och främmandegörande (”othering”) som en grund för förståelse. Hur påverkas människors liv av Kinas snabba samhällsförändringar, balansgången mellan socialism och kapitalism? Och vilken roll har scenkonsten i detta? Här diskuteras frågor om yttrandefrihet, liksom relationen mellan politik och spelstil, så kallad ”fejk realism”. Frågorna knyts samman genom en diskussion om autenticitet, följd av en betraktelse om utanförskap, för att slutligen återvända till det personliga mötet, till en berättelse om kontaktsökande – om vänskap. / This project is based on eight weeks of fieldwork at an independent theatre in Beijing in the spring of 2017, based on anthropological and artistic methods. It is an attempt to develop the concept artistic ethnography, and apply it practically. In this, art is seen not mainly as a product or a form of presentation, but as a way of thinking, of relating to the world. The material consists of field notes, video, pictures, movement material, personal stories, the memories of smells, sounds and tastes and of something as vague as atmosphere – the pace of the city, the feeling of a rehearsal situation... How can the stage render a place and its people? Can I bring my experiences to life, making them relevant for anybody else? The practical artistic work with an exposition is an attempt to answer these questions. What images do we have, and what do we see when we mirror each other? What does it mean that our worlds are already intertwined? The mirror as image and play appear both as a theme and a method. Concepts like exoticism, representation and the encounter with the other are discussed, as well as the movement between identification and othering, contributing to understanding. How are people’s lives affected by China’s rapid social changes, balancing between socialism and capitalism? What role do the performing arts have in this? Questions about freedom of expression are discussed, along with the relation between politics and styles of acting, the so called “fake realism”. The research questions are tied together in a discussion of authenticity, to finally return to the personal encounter and a story of seeking contact, of friendship. / <p>Sinnlig - the movie finns länkad dels i dokumentet och dels som egen fil</p> / Movit –Direction and Dramaturgy of movement based Performing Arts