Today, anyone who has access to a mobile phone with a camera can provide information to others wherever, whenever. The mobile phone was crucial for the news reporting during the Arab Spring, when everyone had the possibility to reach out to the world through social media. During the terrorist attack in theatre Le Bataclan in Paris in November 2015, the only videos recorded from the happenings were with mobile phones, videos that later on echoed throughout the world. Mobile journalism, or MOJO, is a form of journalism that implies that the journalists record and edit the news reports by only using a mobile phone. Today, Sveriges Television are using MOJOs, and this report tells how they practically use their mobile phones in news reporting. It also tells the difference between a news report recorded with a mobile phone, and a news report recorded with a professional camera. The thesis is made using a qualitative method, where semi-structured interviews and Jakob Nielsen’s usability testing has been used. The result shows that a mobile phone is a very effective resource to reach out to an audience in a fast and effective way, and the respondents thought that the quality was good enough to use in news programs. / Idag kan vem som helst som har tillgång till en mobiltelefon med kamera nå ut med information när som helst, var som helst. Mobiltelefonen var avgörande för nyhetsrapporteringen under den arabiska våren, då alla hade möjlighet att nå ut med information genom sociala medier. Vid terrorattentatet i teatern Le Bataclan i Paris i november 2015 är det enda rörliga materialet från händelserna inspelade med mobiltelefoner, som sedan gav eko i hela världen. Mobiljournalistik, eller MOJO som det också kallas, är en form av journalistik som innebär att journalisterna på egen hand spelar in och redigerar nyhetsinslag enbart genom att använda sig av mobiltelefonen. Sveriges Television har medarbetare som använder sig av mobiljournalistik i yrkeslivet, och denna rapport behandlar hur Sveriges Television praktiskt använder mobiltelefonen i nyhetsrapportering. Den berättar även hur stor skillnad det är på ett nyhetsinslag som är inspelat med mobiltelefonen, och ett nyhetsinslag som är inspelat med en professionell kamera. Rapporten är uppbyggd med en kvalitativ metod, där semistrukturerade intervjuer och användartester utifrån Jakob Nielsens modell har använts. Resultatet visar att mobiltelefonen är ett mycket bra hjälpmedel för att nå ut information snabbt och effektivt, och resultatet blir i dagsläget så bra att respondenterna kan tänka sig att se det i nyhetsprogrammen.

<p>Syfte: Uppsatsens syfte är att blottlägga de antaganden som ligger bakom</p><p>public service-begreppet och de konkreta villkoren för SVT. Syftet är</p><p>inte att utvärdera huruvida SVT sköter sitt public service-uppdrag</p><p>utan varför det överhuvudtaget finns ett public service-uppdrag och</p><p>vilka värden det grundas på.</p><p>Problem: Vissa värden som finns i public service-begreppet och därmed också</p><p>hos SVT, som vilken roll medier ska ha i en demokrati och om de kan</p><p>förmedla sanningsenlig journalistik, problematiseras som regel inte.</p><p>Varför anses SVT vara en institution som är trovärdigare än andra?</p><p>Går det överhuvudtaget att erbjuda en ”public service” via television</p><p>som regeringen menar sig kunna göra?</p><p>Tillvägagångssätt: Denna uppsats tillämpar inte den traditionella uppdelningen</p><p>innehållandes teori, metod, analys och resultat utan diskussioner och</p><p>resonemang, teori och analys förenas kontinuerligt. Uppsatsen är i</p><p>första hand teoretisk och utgår ifrån tillgänglig litteratur och SVT:s</p><p>styrdokument. Med detta som grund förs en kritisk diskussion kring</p><p>public service-uppdraget och dess innebörd.</p><p>Resultat: Public service existens eller icke-existens baseras i mångt och mycket</p><p>på vilken typ av samhälle vi vill ha. Public service har förvisso vissa</p><p>brister och kan omöjligt erbjuda allt de säger sig kunna göra, men</p><p>alternativet är ett medieutbud baserat på ekonomisk vinst och styrt av</p><p>kommersiella intressen. Regeringen och SVT vill genom public</p><p>service-television styra medborgarna till att vara demokratiska, och</p><p>den eviga frågan är om det kan anses vara demokratiskt, när staten</p><p>uppfostrar medborgarna.</p>

Syfte: Uppsatsens syfte är att blottlägga de antaganden som ligger bakom public service-begreppet och de konkreta villkoren för SVT. Syftet är inte att utvärdera huruvida SVT sköter sitt public service-uppdrag utan varför det överhuvudtaget finns ett public service-uppdrag och vilka värden det grundas på. Problem: Vissa värden som finns i public service-begreppet och därmed också hos SVT, som vilken roll medier ska ha i en demokrati och om de kan förmedla sanningsenlig journalistik, problematiseras som regel inte. Varför anses SVT vara en institution som är trovärdigare än andra? Går det överhuvudtaget att erbjuda en ”public service” via television som regeringen menar sig kunna göra? Tillvägagångssätt: Denna uppsats tillämpar inte den traditionella uppdelningen innehållandes teori, metod, analys och resultat utan diskussioner och resonemang, teori och analys förenas kontinuerligt. Uppsatsen är i första hand teoretisk och utgår ifrån tillgänglig litteratur och SVT:s styrdokument. Med detta som grund förs en kritisk diskussion kring public service-uppdraget och dess innebörd. Resultat: Public service existens eller icke-existens baseras i mångt och mycket på vilken typ av samhälle vi vill ha. Public service har förvisso vissa brister och kan omöjligt erbjuda allt de säger sig kunna göra, men alternativet är ett medieutbud baserat på ekonomisk vinst och styrt av kommersiella intressen. Regeringen och SVT vill genom public service-television styra medborgarna till att vara demokratiska, och den eviga frågan är om det kan anses vara demokratiskt, när staten uppfostrar medborgarna.

Sammanfattning Denna kandidatuppsats ämnar undersöka hur rester av kolonialismens uppdelningar av ”vi” och ”dom” florerar i SVT:s nyhetsrapportering om flyktingar och asylsökande. En verksamhet som har saklighet, folkbildning och opartiskhet som honnörsord. Syftet är att ta reda på om, och i så fall hur SVT reproducerar koloniala, stereotypa föreställningar om dessa aktörer som underordnade, annorlunda eller ”de Andra”. Detta undersöks genom en kvalitativ innehållsanalys av åtta utvalda nyhetsreportage av Aktuellt och Rapport från hösten 2012, 1 september – 31 december. För att kunna få ett överskådligt material analyseras reportage som berör immigration till- och integration i Sverige. De teoretiska ramarna för undersökningen grundar sig i postkolonial teori och dess förgreningar så som kulturell rasism, banal nationalism samt ny rasism. Här tillämpas även mer mediespecifika teorier av bl.a. Brune, van Dijk och Hultén som argumenterar för en strukturell diskriminering av invandrare, flyktingar och asylsökande i nyhetsmedier. Analysen utgår ifrån deras teorier om sambandet mellan nyhetsmediers andrafiering av kulturer och människor, och journalistiska formkrav. Tidigare forskning har kunnat fastställa att etniska minoriteter, invandrare och flyktingar övervägande beskrivs som problem, hotfulla samt annorlunda i ”västerländska” medier och framförallt i journalistikens tyngre genrer. Där skildras och artikuleras en polariserad bild mellan ”vi” och ”dom”, där ”vi” framställs som den eftersträvansvärda parten. För undersökningen används narrativanalys med inslag av element ur van Dijks kritiska diskursanalys. På så vis blottas naturaliserade tekniker i Aktuellts och Rapports framställning av flyktingar och asylsökande. Analysens resultat visar att reportagen följer två olika berättarstrukturer vari representerade flyktingar och asylsökande tillskrivs bristfälliga egenskaper och roller så som obildad och passiv respektive offer, hjälplös och instabil. Detta hindrar tittaren från att identifiera sig med dessa aktörer. Studien visar även hur reportagen har värderat sina källor olika då flyktingar och asylsökande förpassas in i journalisters och experters resonemang och problematiseringar. Resultaten kan kopplas till de klassiska koloniala troperna och bekräftar teorin om strukturell diskriminering av etniska minoriteter i Sverige. Studien visar alltså att koloniala föreställningar fortfarande reproduceras i svensk public service vilket öppnar upp för en diskussion om SVT:s uppdrag. Uppsatsens resultat banar väg för ett ifrågasättande av huruvida SVT ger plats åt en mångfald av åsikter och meningar.

Syftet med denna studie är att analysera hur SVT jobbar med och använder sig av förändringar i koncept och om detta i sin tur påverkar varumärket. Vi vill se till det unika i SVT:s situation i och med deras public serviceuppdrag och om detta påverkar arbetet med programmen. Vi ämnar studera detta genom två av SVT:s mest populära program, för att se om vi kan se dem som varumärken och vad som förändrats efter att framträdande attribut har bytts ut. Vi har i denna studie sett till vad ett varumärke är, vilka beståndsdelar ett varumärke har enligt Aaker (2002). Vi ser till hur förändringar av ett varumärke kan gå till utifrån Kapferers (2004) modell samt teoretikers ord om icke- kommersiella organisationers svårigheter. Empirin är hämtad från tre olika intervjuer, den första med varumärkesansvarig på SVT, den andra med På spårets producent och den tredje Så ska det låtas projektledare. Vi har även sett till den information SVT ger ut via sin hemsida och sina public servicerapporter. Vid förändringar ser vi att de båda programmen förändrar med en viss försiktighet och verkar för att behålla programmens kärna. Vidare menar vi att public service-uppdraget påverkar programmen och det arbete som läggs ner på dem. Detta till trots, framhåller båda respondenterna att de vill bli det självklara valet på fredagskvällen och verkar vara mer engagerade i att konkurrera ut de kommersiella kanalerna än att verkaför folkbildning. Vi anser på grund av detta att trots att de gärna framhåller public service som en ständigt påverkande faktor i allt vad de gör, att det inte har en alltför stor effekt på våra två valda program.

This Bachelor thesis is a qualitative study of the public debate regarding the role of Public service in the media converged society today. The purpose of this thesis is to examine how the public debate, that is the Swedish Public service television and people with broad representative knowledge about Public service, motivates a change of the function of the Swedish Public service television. Our issues are: What does the public debate say about the function of Swedish Public  service television in our society today and how is a change motivated in this debate? How does the public debate look upon today´s media convergence and the fragmentation of the audience which, according to Denis McQuail, is a consequence of this? The method of this thesis is a qualitative analysis and we have analyzed ten opinion articles and Swedish Public service television magazine “DittSvt”. The theoretical background was obtained from Henry Jenkins and Håkan Hvitfelts theories and thoughts about mediaconvergence. We have supplemented this with Denis McQuails theory regarding the fragmentation of the audience. In this thesis, we see that the public debate is a lot about diversity in Swedish Public service television programming and that the democratic base is still very important. We also see that the audience are not just viewers, as in the beginning of television broadcasting, but have become users of media. The analysis shows that public service is important for our society today and that it is something that should be retained but should be developed and shaped based on our media converged society.

The linear televison have dominated the supply of moving pictures, but this is about to change with the possibility to consume it via the Internet.I n this thesis we have studied how the two Swedish tv-network companies, SVT and TV4 are working with their web TV and if their online services have affected the linear TV. To limit the size of the study we chose two network companies that provide the most popular tv channels and web services in Sweden. To gather data from these two companies we conducted qualitative interviews with people at the networks. We came to the conclusion that SVT and TV4 doesn't find that their web TV services (called SVT Play and TV4 Play) are competing with the linear TV. They rather regard them as assets to broaden their services. We also found that even though web TV is growing in popularity, the majority of the consumtion of movable pictures still comes from the linear TV. Therefore web TV hasn't affected the linear TV significally yet, but we think that the TV as a medium will be consumed different in the future.

No description available.

När SVT i början av 2014 sände programserien Fittstim ­– min kamp med frågeställningen Har feminismen spårat ur? orsakade detta svallvågor av upprörda känslor i så väl traditionella som sociala medier. Många ansåg frågeformuleringen problematisk, då feminismens mål är jämställdhet mellan könen och då Sverige än i dag är långt ifrån att ha uppfyllt de jämställdhetspolitiska målen som riksdagen gemensamt formulerat. Efter en återblick i SVT:s debatthistoria fann vi även liknande frågeställningar som Har jämställdheten gått för långt? och Har jämställdhetsdebatten gått för långt? Detta kan påstås anmärkningsvärt sett till public service-sändningstillstånd och SVT:s uppdrag att verka opartiskt, sakligt och folkbildande. Syftet har därför varit att analysera inramningen av jämställdhet och feminism i debattprogram sända i SVT mellan 1980-talet till 2014, för att se vilka beskrivningar och problemformuleringar som präglat diskursen över tid samt hur dessa i förlängningen kan tänkas påverka tittarnas uppfattning och kunskaper om jämställdhet och feminism. De teorier som har använts i studien är inramning (framing) och Yvonne Hirdmans teori om genussystemet. Metoden för analysen har varit kvalitativ innehållsanalys. Den bygger på ett kvantitativt urvalsförfarande som genomförts med hjälp av förbestämda sökord, vilket resulterat i 16 debattprogram som sedan analyserats mer djupgående utifrån diskursanalys, kritisk diskursanalys, Michel Foucaults teorier om kunskap och makt och inramning som metod för innehållsanalys. Resultatet av studien visar att SVT i över 30 års tid i sina debattprogram upprepat satt mäns och kvinnors intressen mot varandra samt ramat in feminism, jämställdhet och jämställdhetsutvecklingen som något i ständig konflikt med män och mansrollen. Detta har återkommande gjorts utifrån frågeställningar om att jämställdhetsdebatten gått för långt och/eller kuvat mannen. SVT:s inramning kan, genom snäva problemformuleringar, därför sägas förstärka felaktiga idéer om jämställdhet och feminism samt begränsa möjliga alternativa utgångspunkter för den mediala debatten om dessa frågor.

Syftet med uppsatsen var att undersö̈ka likheter och skillnader i SVT och Viasats respektive huvudkanals bevakning av vinter-OS 2010 i Vancouver och 2014 i Sotji, då̊ OS i Sotji var det fö̈rsta som sä̈ndes i kommersiell tv i Sverige. Frågestä̈llningarna utgick från vilka idrotter, sä̈ndningstyper och kö̈n de två kanalerna prioriterade, samt vilka orsaker som kan finnas till eventuella likheter och skillnader. Studien baserades på två metoder: En kvantitativ innehållsanalys av båda kanalernas sändningar, sammanlagt 387 timmar tv-material, och kompletterande kvalitativa intervjuer med representanter för respektive kanal. Resultatet av den kvantitativa innehållsanalysen visade att båda kanalerna är lika sett till vilka sporter de prioriterade, och sett till kö̈nsrepresentationen. Den stö̈rsta skillnaden fanns i sändningstyper, dä̈r TV3 lade mer tid på studiosändningar än SVT, som i sin tur lade mer tid på eftersändningar och sammandrag. De kvalitativa intervjuerna visade att båda kanalerna resonerade på ett liknande sätt kring sina sändningar, vilket förstärker kanalernas likhet. Den teoretiska ramen för uppsatsen innefattade teorier om kommersialisering, nyhetsvärdering, maskulin hegemoni och sportjournalistiken som institution. Samtliga teorier har i olika grad använts för att förklara olika resultat, men störst vikt har lagts vid Peter Dahléns teori om sportjournalistiken som institution. Den viktigaste slutsatsen från resultatet var att de två kanalerna inte skiljde sig särskilt mycket åt i sina respektive bevakningar av OS. En förklaring till det kan vara att sportjournalistiken som institution är kommersiell i sig, och på detta sätt skiljer sig kraftigt från nyhetsjournalistiken.