Uppsatsen är en mångfaldsundersökning av Sveriges Televisions (SVT) nyhetsprogram Rapport och är genomförd som en fallstudie under våren 2012. Syftet med studien är att undersöka vilka som får komma till tals i nyheterna och utifrån vilket perspektiv: i avseendet representationen av kvinnor, män och personer med minoritetsbakgrund. Därtill har studiens syfte varit att undersöka vilka faktorer i de redaktionella strukturerna och journalistiska villkoren på SVT Riksnyheternas redaktion som kan bidra till att påverka nyhetsinnehållet ur ett mångfaldsperspektiv. En av studiens teoretiska utgångspunkter är att medierna har en sammanhangsskapande funktion och att en rådande maktstruktur reproduceras genom tillskrivandet av en marginaliserande och generaliserande roll till minoriteter. Som Sveriges största nyhetsprogram är det intressant vilken verklighet som SVT Rapport förmedlar i sitt nyhetsinnehåll. Därtill har mångfald på SVT varit ett intressant undersökningsområde då det som public serviceföretag har ett uppdrag att tillhandahålla ett utbud som präglas av mångfald och svarar mot demokratiska behov. I studien kombineras en kvantitativ undersökning, som innebar kodning av Rapports 19.30-sändning i tre sammanhängande veckor och en kvalitativ undersökning, som innefattar observationsstudie på SVT Riksnyheter under två arbetsveckor samt 12 intervjuer med redaktionsmedarbetare. Resultatet visar att Rapport uppnår en relativt jämn könsfördelning i nyhetsinnehållet i avseendet presentationen av kvinnor och män, men att nyhetsinnehållet är könsmärkt och att etniska och kulturella minoriteter tilldelas en undanskymd roll. Bland de faktorerna som styr nyhetsinnehållet uppmärksammas tv-mediets logik, redaktionella processer och strukturer, makt och prestige på redaktionen, synen på mångfald samt nyhetsvärdering. En central slutsats är att det finns redaktionella strukturer och journalistiska villkor som stagnerar mångfaldsarbetet och påverkar nyhetsinnehållet ur ett mångfaldsperspektiv.   Nyckelord: Sveriges Television Nyheterna, Rapport, mångfald, minoriteter, könsfördelning, nyhetsinnehåll, redaktionella strukturer, journalistiska villkor

The final debate in Swedish television has, since it´s start 1956, been one of the most intense and important elements of the media coverage in the Swedish election campaigns. In the beginning of  1991 the Swedish television monopoly was dismissed and made way for a new situation of competing between public service and new actors of the television market.   This study explores how the final debate in Swedish public service television has changed between  1994 and 2010. This was done by studying the five debates which was broadcasted the week before the election day 1994, 1998, 2002, 2006 and 2010. This study aims to provide information on how the staging and structure of the program has changed since the television monopoly was dismissed and the development of relationships and power between actors in the final debate (hosts and politicians) between 1994 and 2010.   This study was conducted using critical discourse analysis and qualitative content analysis on these five final debates retrieved from Research Service, department of audiovisual media.   The results show that the power of media has grown during this period and that the final debate has gone from being controlled by political logic to being controlled by media logic. In practice this has  led to final debates that are increased in time, simplified, and controlled by the hosts rather than the politicians.

tProgrammet Vetenskapens värld har funnits sedan 1971. Sedan starten har redaktionen sänt program kontinuerligt och behandlat olika vetenskapliga områden. Vi vill undersöka om programmet påverkas av det marknadsmässiga eller det normativa styrfältet och i så fall på vilket sätt. Genom att undersöka Vetenskapens världs redaktion och arbete utifrån flera olika perspektiv hoppas vi kunna utläsa ett eller flera mönster. Våra forskningsfrågor är följande: Hur har Vetenskapens världs ämnesurval varierat över tid? Vad grundas ämnesurvalet på? På vilket sätt arbetar Vetenskapens världs redaktion för att leva upp till public service-uppdraget? De metoder vi har använt oss av har olika fallgropar. För att stärka resultatets validitet har vi valt att kombinera flera metoder. Med en kvantitativ studie har vi kartlagt vilka ämnen som programmet har behandlat vid tre årsnedslag. Denna har kompletterats med en observationsstudie på Vetenskapens världs redaktion och en semistrukturerad intervju med Anna Schytt, redaktionschef. I studien har vi kommit fram till att Vetenskapens världs ämnesvärdering har utvecklats i takt med en ökad indirekt konkurrens och förändrade villkor. Det pågår ett ständigt utvecklingsarbete och en kontinuerlig marknadsanpassning inom både webb och broadcast. Den tekniska utvecklingen av webben är prioriterad för att göra den mer användarvänlig och attrahera en bred publik. Inom broadcast publikanpassas innehålletfrämst genom ämnesmixen. Förändringar över tid är att programmet numer behandlar fler ämnen och sänds oftare än tidigare. Aktuella ämnen ökar parallellt med globaliseringen och anpassas till samhälleliga trender och normer

I den här uppsatsen undersöker jag vad som har visats om visuell konst för barn på SVT under åren 1992-1999 samt 2010-2014. Jag har studerat fyra programserier om konst: Det är inte klokt! från 1993, Alla tiders tavlor från 1994, Skapa stort från 2011 samt Evas superkoll från 2011 och framförallt närstuderat avsnitt ett i varje serie. Jag har undersökt vilken konst som visas och hur man markerar att det är konst samt på vilket sätt barn är delaktiga i programmet och hur de tilltalas. Med konst menar jag här det som SVT själva benämnt som konst. Med visas för barn menar jag att programmen har visats på ”barnvänlig” tid, oftast inom ramen för Bolibompa eller på Barnkanalen och att målgruppen uttalat är barn. Jag har också studerat hur programmen förändrats över tid. Det jag kom fram till, inom ramen för den här uppsatsen, var att konsten som tas upp i programmen är den redan etablerade konsten, som vi återfinner på museer och som offentlig skulptur, och att den framför allt finns i Stockholm. Vi förstår att det är konst just genom att konsten presenteras i sådan miljö som själv definierar vad som är konst. Programmen reproducerar alltså den gängse uppfattningen om var konst finns och vem som bestämmer vad som kallas konst, och man använder sig av vedertagna sammanhang. Med åren har programmen blivit rörligare rent fysiskt och innehåller fler miljöer och/eller konstverk än tidigare. Även personerna som deltar i programmen rör sig mer och är på det viset mer aktiva. Vad jag kunnat se riktar sig de flesta program till yngre barn och upp till cirka 12 år. Man kan också se att antalet program med skapande ökat och att kopplingen barn-skapande-konst ses som något naturligt, både i de tidigare programmen och de senare.

This Bachelor thesis is a qualitative study of the public debate regarding the role of Public service in the media converged society today. The purpose of this thesis is to examine how the public debate, that is the Swedish Public service television and people with broad representative knowledge about Public service, motivates a change of the function of the Swedish Public service television. Our issues are: What does the public debate say about the function of Swedish Public  service television in our society today and how is a change motivated in this debate? How does the public debate look upon today´s media convergence and the fragmentation of the audience which, according to Denis McQuail, is a consequence of this? The method of this thesis is a qualitative analysis and we have analyzed ten opinion articles and Swedish Public service television magazine “DittSvt”. The theoretical background was obtained from Henry Jenkins and Håkan Hvitfelts theories and thoughts about mediaconvergence. We have supplemented this with Denis McQuails theory regarding the fragmentation of the audience. In this thesis, we see that the public debate is a lot about diversity in Swedish Public service television programming and that the democratic base is still very important. We also see that the audience are not just viewers, as in the beginning of television broadcasting, but have become users of media. The analysis shows that public service is important for our society today and that it is something that should be retained but should be developed and shaped based on our media converged society.

We have studied the differences between people debating on a program in apublic service-channel and a privately-owned channel. We have chosen thetwo biggest debate programs, Kvällsöppet in the privately-owned channelTV4 and Debatt in the public service-channel SVT 1. We have in aquantitative content analysis studied female and male, how many of each thatare participating, how long time they talk in the program and in what rolethey have in the debate. We have studied 10 episodes of Kvällsöppet thespring season 2010 and compared with Johanna Paulsson & Patrik Rosellstudy “30/70. A study of women and men who speak in SVT´s Debatt.” Fromthe same season. We have also investigated 10 episodes of each programfrom fall 2011, we wanted to see if there were any changes made during theyears. The results show that Kvällsöppet in the privately-owned channel ismore equal between the gender. The speaking time and the proportion ofparticipants is 45 percent women and 55 percent men in 2011 and 40/60 in 2010.The program Debatt in the public service channel got the result 40/60 fall in2011 and 30/70 in spring 2010. To study the women and man roles of theparticipants in the debate, we made the same classification as Paulsson &Rosell did. We divided the participants in different categories according totheir role in the debate program. The results shows that Kvällsöppet, is muchbetter on equal representation of the female and male gender.

In this study we have examined how men and women are heard on Sveriges Televisions program Debatt. Debatt broadcast on Sveriges Televison which is a public service broadcaster. Through the use of a quantitative content analysis and a dialogical approach, we have documented how many men and women who speak, how they speak, how long they have the word and the subjects they will be heard in, in the program Debatt. We have investigated the ten last broadcast programs from the fallseason 2011. Every program is 45 minutes long and contains from two to three discussiontopics each time.  By categorizing our survey and enter the result in four different tables, we found that the majority, 63%, of those that are heard are men. One of our main points in the survey is how men and women get to speak. The men often got the word by interrupting while the women waited for a permission, from the TV host, to speak.  Our results show that men are given more space than women in the program Debatt, which is a public arena for discussion, and we believe that it can contribute to a problem of democracy.

In this study we have investigated who is debating on Sveriges Television. For this study we have chosen the program Debatt which is the biggest debate program in the Swedish television based on the audience. Debatt is broadcasted on Sveriges Television which is a public service broadcaster. In a quantitative content analysis, we examined the proportion of women and men participating in the program and what role they play in the debate. We chose to examine all programs of Debatt over an entire season which deals with one subject. We have examined 17 programs, all 30 minutes long, which was broadcasted in spring 2010. In our research we have chosen to exclude the TV host and only examine the participating women and men who speak in the programs. Our results show that both the proportion of participants and the speaking time is made up to 30 % of women and 70 % of men, a result that differs from the goal held by Sveriges Television about a 50/50 allocation. To examine the roles of the participants, we made a classification with nine categories and divided the participants according to their function in the program. Eight of the nine categories were dominated by men, only the category invited audience consisted of more women than men.

I denna uppsats undersöks gestaltningen av mammor i kärnfamiljer i SVT:s julkalendrar. Fokus är på ett urval av fyra kalendrar: Sunes jul (1991), Mysteriet på Greveholm (1996), Håkan Bråkan (2003) och Mysteriet på Greveholm-Grevens återkomst (2012). Syftet är att granska om kalendrarna uppvisar en stereotyp eller en feministisk bild av moderns roll i familjen samt om denna syn har förändrats från 1991 till 2012. För att besvara frågeställningen nyttjas genusteori, feministisk filmteori och ekonomisk-historiska och statistiska perspektiv på den svenska och västerländska kvinnan i förhållande till arbete och familj. Den teoretiska utgångspunkten för analysen finns i genusvetenskap och består i att genus är något icke-biologiskt som kvinnor och män agerar genom att följa sociala och kulturella konventioner. I västvärlden lever vi i en samtid där traditionella genus- och familjeroller förändras i mycket stor utsträckning. Eftersom kalendrarna produceras i en kontext, borde de visa på den genussyn, och de sociala förhållanden mellan kvinnor och män, som råder bland människorna i Sverige. Slutsatserna av analysen blir bland annat att alla de fyra kalendrarna ger den stereotypa framställning av kvinnor och mödrar som är vanligt förekommande även i annan svensk media. Via julkalendrarna får därmed tittarna en traditionell bild av kvinnor som moderliga och vårdande, med en tydlig koppling till hemmet. Men de får dessutom en mer modern feministisk bild av kvinnor som självständiga familjeförsörjare med egna yrkeskarriärer.

No description available.