I denna uppsats undersöks gestaltningen av mammor i kärnfamiljer i SVT:s julkalendrar. Fokus är på ett urval av fyra kalendrar: Sunes jul (1991), Mysteriet på Greveholm (1996), Håkan Bråkan (2003) och Mysteriet på Greveholm-Grevens återkomst (2012). Syftet är att granska om kalendrarna uppvisar en stereotyp eller en feministisk bild av moderns roll i familjen samt om denna syn har förändrats från 1991 till 2012. För att besvara frågeställningen nyttjas genusteori, feministisk filmteori och ekonomisk-historiska och statistiska perspektiv på den svenska och västerländska kvinnan i förhållande till arbete och familj. Den teoretiska utgångspunkten för analysen finns i genusvetenskap och består i att genus är något icke-biologiskt som kvinnor och män agerar genom att följa sociala och kulturella konventioner. I västvärlden lever vi i en samtid där traditionella genus- och familjeroller förändras i mycket stor utsträckning. Eftersom kalendrarna produceras i en kontext, borde de visa på den genussyn, och de sociala förhållanden mellan kvinnor och män, som råder bland människorna i Sverige. Slutsatserna av analysen blir bland annat att alla de fyra kalendrarna ger den stereotypa framställning av kvinnor och mödrar som är vanligt förekommande även i annan svensk media. Via julkalendrarna får därmed tittarna en traditionell bild av kvinnor som moderliga och vårdande, med en tydlig koppling till hemmet. Men de får dessutom en mer modern feministisk bild av kvinnor som självständiga familjeförsörjare med egna yrkeskarriärer.

No description available.