Since the middle of the 20th century, the political aims for parental equality have been the center of attention in Sweden. Women have been helped to join the workforce, and men have been encouraged to take parental leave and be involved and emotionally present as fatherly figures. These changes have contributed to new ideals surrounding fatherhood, which call on men to enact with what can be considered non-normative values, in order to achieve Sweden's state ideological ideals around equal and involved parenthood. This study aimed to investigate how the discourse on modern fatherhood is expressed through SVT's documentary Tre pappor. By examining fatherhood within a contemporary context, this study has contributed to a relatively unexplored field of research. It is essential to examine not merely the way documentaries portray fathers, as well as the divergence in their representation. By exclusively having investigated this subject within the production of a Swedish documentary, the study has contributed with deeper insight into how representational imagery becomes tangible in the confines of one medium. Through a multimodal critical discourse analysis and a framework composed of theoretical explanations of representation, gender, masculinity, and fatherhood, we have been able to study how the documentary's linguistic and visual elements shape the representation of fatherhood, and its contribution to the discourse on modern fatherhood. The results revealed that fathers are depicted through non-normative representations, with a physical and emotional presence. At the same time, an ambivalence about fatherhood is expressed, which is represented by the fathers' attitude towards both non-normative and traditional ideals about masculinity and fatherhood. The documentary also demonstrates how the fathers negotiate their identities, but in various ways. Their identities are based on modern approaches to fatherhood, as well as through more traditional systems. Overall, the study shows that the Swedish ideological ideas concerning the modern and involved father, remain on a discursive level to the greatest extent, and less expressed in practical action. Therefore, the discourse on modern fatherhood is still fragmented, however only to a certain extent, which could consequently indicate that fatherhood still is in continuous change and transformation.

Det finns ett filmiskt berättande som gör att jag blir ett med dess universum. De ögonblicken intresserar mig. Jag märker att de innehåller ett visuellt utelämnande. Luckor av tomhet som gör att filmen skapar ett djupare intryck inom mig. Ett intryck som varar. Jag är nyfiken på hur dessa moment kan byggas upp, hur det går att arbeta konstnärligt, dramaturgiskt och tekniskt med dessa. Jag vill utveckla konstnärliga metoder som jag kan använda som filmfotograf i fiktion såväl som dokumentär. För att utforska detta så skapar jag en kortfilm, vanten.   En ingång till mellanrummet. Jag är i det här arbetet intresserad av bildspråk, jag är intresserad av hur vi skapar olika visuella världar när vi berättar med filmfotografi. Jag är här inte främst intresserad av det som för berättelsen framåt, utan av det andra. Den aspekt av bildspråket som på något sätt lämnar rymd. Rymd som kan få vara tom, eller fyllas i av betraktaren.   Min utgångspunkt är att mellanrum finns i allt berättande, att dessa skapar det utrymme som behövs för att det gestaltade ska nå fram till tittaren. Det är en central funktion såväl i litteratur, film, teater och andra konstformer. Vi använder oss ständigt av utelämnande då vi berättar någonting, vare sig det är med bild eller ord. Om vi berättar någonting så utesluter vi någonting annat. Om vi riktar kameran åt ena hållet, så registrerar den inte det som händer i andra riktningen.  Det här är också något som är helt omöjligt att isolera helt från filmen i sig, det är snarare något som är helt integrerat i den filmiska gestaltningen. Det är därför svårt att tala om det här som ett fenomen helt särskilt från filmen.  Dessutom är det något som jag upplever att vi sällan talar om, även om många säkert skulle hålla med om att det kan vara en viktig aspekt av berättandet. Det är lätt hänt att vi bara fokuserar på det som är det centrala för handlingen, särskilt när vi är många som behöver samarbeta för att skapa ett berättande. Det är ofta enklare att tala om andra delar av filmiskt berättande, som är mer praktiska, tekniska eller lättare att definiera och det finns då också en risk att det som är svårdefinierat nedprioriteras.  Jag vill genom detta arbete ge den här aspekten av filmiskt berättande fokus. Och förhoppningsvis så kan jag fortsättningsvis också ha det som ett redskap, och dessutom kommunicera kring det, med de jag arbetar.

Klimatet är en av de frågor som har fått mycket medial uppmärksamhet under de senaste åren. En fredag i augusti år 2018 satte sig Greta Thunberg utanför riksdagshuset i Stockholm för att strejka, med sig hade hon sitt plakat ”Skolstrejk för klimatet”. Hon blev snabbt medialt uppmärksammad och inom en snar framtid - hade med hjälp av henne rörelsen ”Fridays for Future” bildats. Tidigare forskning visar bland annat på hur Gretas tid i offentligheten har formats av media samt om hur hennes kamp för klimatet skapat olika riktningar i samhället. Utifrån dessa faktorer är studiens syfte främst att försöka bidra till en fördjupad förståelse till hur Greta konstrueras genom rösten i dokumentärfilmen Greta. För att besvara studiens frågeställningar används ett metodologiskt angreppssätt med avstamp i den hermeneutiska tolkningsteorin som i synnerhet berör Bill Nichols teorier om röster i dokumentärfilmer. Resultatet i denna studie visar bland annat på att röstens konstruktion i dokumentären är en del av ett större komplext system som innefattar bland annat flera röster och dokumentära berättarstrategier. / The climate issue has been in medias spotlight, especially through recent years. On a Friday in August 2018, Greta Thunberg sat down outside the Swedish parliament in Stockholm to strike, with her placard "School strike for the climate". She quickly gained media attention and soon - with her help, the movement "Fridays for Future" was formed. Previous research shows that Greta's time in the public eye has been shaped by the media and how her fight for the climate have been creating different directions in society. Based on these factors, the purpose of this study is primarily to try to contribute to a deeper understanding of how Greta is constructed through the voice in the documentary film I am Greta. To answer the study's questions, a methodological approach is used with its origins in the hermeneutic theory of interpretation, which concerns Bill Nichols' theories about voices in documentary films. The result of this study shows that the construction of the voice in the documentary is part of a larger complex system that includes other several voices and other documentary narrative strategies.

Föreliggande studie ämnade att undersöka om den utopiska dokumentärserien Down to Earth with Zac Efron, vars syfte är att inspirera till engagemang för klimatkrisen, förmedlar motsägelsefulla budskap i form av ojämlika maktförhållanden mellan människa och natur samt mellan människor. Tidigare studier på i huvudsak dystopisk miljöinriktad Hollywoodfilm, samt till viss del dokumentärer, har visat att dominanta förhållanden ofta förekommer. Det, liksom den växande debatten om populärkulturens potential i att förmedla kunskap om klimatkrisen och dess bidrag till formandet av samhälleliga attityder, klimatforskares betoning på vikten av social hållbarhet för att lösa den samt trenden med hoppfull klimatkommunikation motiverade behovet av studien. För att identifiera maktförhållanden över natur och människor tog analysen stöd från ekokritisk teori och intersektionalitetsteori. Med hjälp av verktyg från multimodal kritisk diskursanalys och filmanalys undersöktes meningsskapandet mellan text och bild på detaljnivå. Efter utförd analys av dokumentärseriens avsnitt Iceland och Costa Rica har ojämlika maktförhållanden gentemot natur och människor identifierats, med störst betoning på avsaknaden av socialekologiska perspektiv. Slutsatsen grundar sig i den amerikanisering som präglar innehållet, exkluderingen av underrepresenterade grupper och att huvudkaraktären Zac Efron, och delvis kollegan Darin Olien, gestaltas som stereotypa vita män. Även om ekocentriska tankesätt delvis är närvarande, bekräftade bristen på inkludering av social hållbarhet dokumentärseriens misslyckande som en effektiv kunskapskälla till förståelsen av klimatkrisens samtliga delar. / The following study aimed to investigate whether the utopian documentary series Down to Earth with Zac Efron, with the goal to inspire for commitment to the climate crisis, conveys contradictory messages in the form of unequal power relations between humans and nature as well as between people. Previous studies on mainly dystopian environmentally oriented Hollywood films, and to some extent documentaries, have shown that dominant relationships often occur. Together with the growing debate about the potential of popular culture in conveying knowledge about the climate crisis and its contribution to formation of societal attitudes, climate scientists’ emphasis on the importance of social sustainability to solve it and the trend of hopeful climate communication, the need for the study was motivated. In order to identify power relations over nature and people, the analysis was supported by ecocriticism and intersectionality theory. Using a multimodal critical discourse analysis and film analysis, the creation of meaning between text and image was examined at a detailed level. After an analysis of the episodes Iceland and Costa Rica, unequal power relations towards nature and people have been identified with the greatest emphasis on the lack of social ecological perspectives. The conclusion is based on the Americanization that characterizes the content, the exclusion of underrepresented groups and the portrayal of the main character Zac Efron, and partly his colleague Darin Olien, as stereotypical white men. Although ecocentric mindsets are partly present, the lack of inclusion of social sustainability confirms the failure of the documentary series as an effective source of knowledge for understanding all elements of the climate crisis.

There is a general perception amongst audiences of the documentary film being a truthful retelling of reality. The filmmaker is seen as a lens through which reality is captured in the way it presents itself to the filmmaker. Requirements and expectations are often debated within the documentary genre and the audience plays an important role in the debates. To understand how an average audience perceives the documentary genre a study of trainee teachers was undertaken in the form of a focus group with four participants. A discussion about what makes a documentary film credible or not as well as discussions about transparency and the filmmakers’ obligations towards the audience were the focal points of the focus group. The future teachers are an audience with a need to discuss this medium they might use for educational purposes later in their career. They are an audience with reflections on the subject without being too informed about the manner in which documentary films are produced. The result is a discussion about what audiences feel they can expect of a filmmaker and how much of their expectations they are willing to give up for the entertaining value of a documentary. The audiences perceive documentary films as a window into reality but are aware of their subjectivity. They expect to be told the truth, but they also see a need for creative freedom.

The purpose of this essay is to examine, based on a qualitative semiotic image analysis, how the animated documentary Five Years After the War relates to authenticity in relation to animated realism. Parts of the film have been selected to characterize animated realism. The study discusses current concepts in the genre such as oxymoron, familization and defamiliarization. The study's theoretical starting points are stereotyping and contradictions as well as equivalence between characters, empathy and choices of color. The analysis interprets the underlying characters through connotations, which are divided into different sections in relation to the theoretical starting points and animated realism. The results show how the genre seen as oxymoronic, where animation and realism are in opposition to each other, can be reflected in this film. The scenes create contradictions and critical thinking in the underlying characters which in turn leads to an understanding of the signs and which thus becomes authentic. / Syftet med denna uppsats är att utifrån en kvalitativ semiotisk bildanalys undersöka hur den animerade dokumentärfilmen Five Years After the War förhåller sig till autenticitet i förhållande till animerad realism. Delar av filmen har valts ut som kännetecknar animerad realism. Undersökningen diskuterar begreppen aktuella inom genren såsom oxymoron, familisering samt defamilisering. Undersökningens teoretiska utgångspunkter är stereotypisering och motsatsförhållanden samt likvärdighet mellan karaktärer, empati och färgval. Analysen tolkas underliggande tecken genom konnotationer, som delas upp i olika avsnitt i förhållande till de teoretiska utgångspunkterna och animerad realism. Resultatet visar på hur genren som setts som oxymoronisk, där animation och realism står i motsats till varandra, går att avspeglas i denna film. Scenerna skapar motsättningar och kritiskt tänkande i de underliggande tecknen som i sin tur leder till förståelse för karaktären och som på så vis blir autentisk.

Projektet Utställningsdokumentär? består av två delar: dels den vetenskapligt orienterade studie som redovisas här, dels en praktisk gestaltning i form av en serie experimentella utställningar. Projektets syfte som helhet är att belysa utställningsmediets förmåga att gestalta ett dokumentärt innehåll, samt diskutera och experimentera med dokumentära arbetsmetoder i utställningssammanhang. Denna explorativa studie är gjord på kvalitativa grunder och består av intervjuer med professionella dokumentärmakare och museimänniskor, kortfattade analyser av tre aktuella museiutställningar samt en serie utställningsexperiment. Ett försök görs att lägga grunden för ett nytt begrepp och en ny typ av utställningsmetod. Studien visar att utställningsdokumentärer kan vara ett sätt för museet att mer aktivt delta i samhällsdebatten. Utställningarna behöver inte vara objektiva utan ska ge utrymme för personliga tolkningar av ämnen, historiska eller samtida, problematiska, vinklade, med laddade föremål eller helt utan föremål. Kort sagt subjektiva utställningsdokumentärer. Något som är grundläggande för dokumentären är verklighetsanknytningen och ofta är det just den aspekten, att det som visas faktiskt har hänt på riktigt, som berör och fascinerar. Men det räcker inte bara med materialet, en tydlig avsändare som tolkar och berättar, pekar ut riktningar och anger sammanhang, ett subjekt med personlig anknytning till ämnet måste också till för att utställningen ska bli en dokumentär. I denna form blir utställningsdokumentären ett komplement till museets övriga utställningar och ett forum för aktuell samhällsdebatt - något som saknas på svenska museer idag.

”I ett litet förråd i Värmland hittades nyligen några tavlor som visat sig haft ett verkligt inflytande i utvecklingen av modernismen.”Detta är ett citat från inledningen av den fiktiva dokumentärfilm jag skapade som konstnärligt forskningsprojekt, vilket ingick i mitt avslutande självständiga arbete på IBIS, Konstfack. Filmen med titeln ”Autoismens Apostlar” som blev under 20 min lång visades rullande i en TV-monitor i samband med Konstfacks vårutställning. Filmen handlar om upptäckten av en hittills okänd konströrelse som florerade i Paris i början 1900-talet och som påverkade futurismen och kubismen genom sin fascination över och ockulta dyrkan av, olika motordelar. Några gånger visades den på stor duk och vid ett tillfälle anordnade jag ett samtal efter visningen där en moderator från Konstfack och konstexperten från Lund samtalade. Av frågorna från publiken förstod jag att en del personer tolkade filmen som en sann berättelse.Vilka berättarmässiga och filmiska grepp bidrar till att den aktuella filmen framstår som trovärdig? Forskningen kring att skapa dokumentärfilmen gjordes mot bakgrund av att vi lever i en tid när behovet av mediekompetens och källkritiskt kunnande ökar. Med hjälp av socialsemiotiska analysmetoder och multimodala begrepp analyserade jag filmen. På så sätt fick jag syn på hur filmens verklighet kan representeras, hur aktörerna i filmen positionerar sig, (vilket indirekt visar hur betraktaren positioneras) och hur filmen inom den här specifika genren organiserar mediets olika modes för att skapa trovärdighet och begriplighet. Vilka mediepedagogiska möjligheter framträder ur undersökningen? Min undersökning kan ses som en diskurs-analys av dokumentärfilmsgenren. Att göra elever medvetna och kritiska genom att arbeta med att skapa fiktiva berättelser i en viss genre ser jag som ett möjligt mediepedagogiskt projekt i skolan. Detta skulle kunna ge bättre förutsättningar för elever att tolka och kritiskt granska budskap i de medier de omger sig med.

I denna undersökning tar vi upp hur retorik och agensell realism har en påverkan när det gäller postproduktion, specifikt inom dokumentärarbete. Vi diskuterar ethos, logos och pathos, dess betydelse samt hur vi förhåller oss till retorik inom postproduktion.  I denna undersökningen tar vi även upp begreppet agentiell realism. Karen Barad är en forskare som pratar om vad agentiell realism är för något och vad de har för betydelse. I undersökningen pratar vi även om begreppet interaktioner som även de begreppet kommer från forskaren Barad (2003). De interaktioner som tillhör denna undersökning skedde till största del under den andra designfasen där vi intervjuade personer till dokumentären. Där vi interagera med den teknik vi valde att använda under projektets gång.  Designprocessen delas in i tre delar där vi går från idé till färdig gestaltning. Vi redogör för val som fattats, tekniker som använts, specifika delar tagna från relevant forskning samt de förändringar som vi tvingats åta. Resultatet presenterar i sin tur punkter vi anser vi åstadkommit och vad som framkommit utifrån undersökningen samt relationen till frågeställningen. I resultatet pratar vi även om hur vi anser att vi hållit den röda tråden från frågeställning till resultatet.    I diskussionsdelen pratar vi om de relevanta källorna och vad som kunnat gjorts annorlunda i denna undersökning. Vi diskuterar även de val vi valt att göra under de olika design faserna. Hur vi under undersökningens gång träffat på olika hinder som vi behövt arbetat rund oss för att få ett arbete vi kan känna oss nöjda med. / This thesis brings up how rhetoric and agency realism has an impact on documentary post production. We discuss ethos, logos and pathos, its importance and how we relate to the rhetoric of post production.  In this text we will also bring up notion agency realism. Karen Barad is a scientist that talks about agency realism and what meaning it brings. We will also talk about interactions and that notion is also from Barad (2003). The interactions that happened were mostly in the design phase when we interviewed some people for the documentary. We also had interaction with the technique that we used through the projekt.  The design process is divided into three parts where we go from idea to finished design. We describe our choices that we made, techniques we used, specific parts taken from relevant research and the changes we were forced to commit. The results, in turn, present points we feel we have achieved and what has emerged from the survey as well as the relation to the framing of a question. In the result we also talk about how we think we kept the red thread from question to result.   In the discussion section we talk about the relevant sources and what could have been done differently in this study. We also discuss the choices we chose to make during the various design phases. How during the course of the investigation we encountered various obstacles that we needed to work around to get a job we can feel satisfied with.

Djupgående analyser av filmerna Konspiration 58 och Forgotten Silver, tillhörande genrehybriden mockumentärfilm.