Artikelserien ”Detroit - När maskinerna stannat” handlar om Detroit – om hur staden fallit och nu kämpar för att resa sig. I artikelserien vill vi måla en mer nyanserad bild av staden än den polariserade version som annars ofta syns i media. Detroit porträtteras ofta väldigt mörkt eller väldigt positivt, vi ville hitta en medelväg. I den första artikeln beskrivs stadens historia. I den andra intervjuas unga entrprenörer om deras projekt som är knutna till Detroit. Den tredje texten handlar om medierapporteringen om staden. Tillsammans kompletterar delarna varandra, men de kan också stå för sig själva. Artikelserien innehåller foton och layouten är gjorde i InDesign. Metoden som används i arbetet är den kvalitativa intervjun. Intresset låg i att höra olika personers tankar och kunskaper om de olika ämnena, snarare än att mäta en större grupps attityder. Jag använder mig av ontologisk konstruktionism som teori i min reflektonsrapport, då jag ville ställa frågan om det går att rapportera korrekt om verkligheten. Det förutsätter att det finns en riktig verklighet, medan det konstruktionistiska synsättet är att vi skapar våra egna verkligheter. Detta var relevant då den svartvita bevakningen av Detroit var något vi ville komma bort från - vi ville komma närmare verkligheten.  När vi åkte till staden ställde vi oss frågan om den skulle kunna komma tillbaka, men vi åkte därifrån med insikten att den aldrig blir sig lik.

2010 inträffade ett vattenburet cryptosporidiumutbrott i Östersund. På grund av dess omfattning ville vi studera hur medierna beskrev utbrottet. För att besvara det valde vi att studera följande tre tidningar: Länstidningen Östersund, Östersunds-Posten och Aftonbladet. De frågor vi ville besvara var: 1. Hur beskrev de tre utvalda tidningarna, Länstidningen Östersund, Östersunds-Posten och Aftonbladet, parasitutbrottet i rapporteringen? 1. 1 Användes specifika och återkommande ord i rapporteringen? 1. 2 Om så var fallet, vilka betydelser har dessa ord för rapporteringen? 1. 3 Vilka personer fick uttala sig i artiklarna angående utbrottet? Vår studies teoretiska ramverk bestod av: medielogik, nyhetsvärdering, riskkommunikation och nyheter vid kriser. Vi använde två metoder för att besvara frågeställningarna och dessa var kvantitativ innehållsanalys och retorisk textanalys. Alltså använde vi en kvantitativ metod som tillät oss att studera mönster och frekvenser i artiklarna samt en kvalitativ metod som tillät oss fördjupa oss i texternas innehåll. Vårt empiriska material bestod av totalt 197 artiklar och fördelningen mellan tidningarna var: 98 från LT, 84 från ÖP och 15 från Aftonbladet. 31 av dessa ingick i den retoriska textanalysen. Ett framträdande resultat var att alla tre tidningarna valde att beskriva cryptosporidiumutbrottet genom dramaturgiska mönster. I den kvantitativa innehålls-analysen var lokalvinkeln dominant, men i den retoriska textanalysen fann vi en annan vinkel som vi refererade till som brottsvinkeln. Ordet parasit var dominerande gällande hur själva smittan framställdes och i den retoriska textanalysen fann vi att parasiten gavs mänskliga egenskaper. De personer som främst fick uttala sig var myndighetsaktörer, vilka vi refererade till som elitpersoner.

<p><p>Studiens syfte var att undersöka vilken plats brottsoffer och deras anhöriga får ta i kriminaljournalistiken nu jämfört med tidigare. Vi tittade även på hur brottsmisstänkta framställdes men lade inte fokus på dem.</p><p>Studien syftade också till att undersöka om det skett andra viktiga förändringar i kriminaljournalistikens trender. Detta har vi undersökt utifrån bevakningen av två uppmärksammade mordfall i Aftonbladet och Expressen. Fallen var mordet på tioåriga Helén Nilsson 1989 och mordet på tioåriga Engla Höglund 2008.</p><p>Både en kvalitativ och en kvantitativ metod användes för att undersöka detta. I den kvalitativa studien användes ett analysschema för att undersöka artiklarnas innehåll på djupet. I den kvantitativa delen av undersökningen räknade vi antalet artiklar, bilder och uttalanden som förekom från de olika aktörerna. Tidsperioderna som granskades var 24 dagar i det tidiga fallet och 11 dagar i det senare.</p><p>Resultatet visade att brottsoffer och anhöriga får ta mer utrymme i bevakningen. Den största skillnaden kunde ses i hur mycket mer utrymme de anhöriga fick. De förekom i flera artiklar, både på bilder och uttalade sig fler gånger i bevakningen av mordet på Engla. Alla aktörer beskrevs även mer utförligt utifrån egenskaper och personlighetsdrag.</p>Resultaten visade även att sensationsjournalistiken har ökat i kvällstidningarna då olika berättartekniker för att dramatisera har blivit vanligare. Sensationsinriktade aspekter lyftes fram och förstärktes i bevakningen kring det senare mordet. </p>

Studiens syfte var att undersöka vilken plats brottsoffer och deras anhöriga får ta i kriminaljournalistiken nu jämfört med tidigare. Vi tittade även på hur brottsmisstänkta framställdes men lade inte fokus på dem. Studien syftade också till att undersöka om det skett andra viktiga förändringar i kriminaljournalistikens trender. Detta har vi undersökt utifrån bevakningen av två uppmärksammade mordfall i Aftonbladet och Expressen. Fallen var mordet på tioåriga Helén Nilsson 1989 och mordet på tioåriga Engla Höglund 2008. Både en kvalitativ och en kvantitativ metod användes för att undersöka detta. I den kvalitativa studien användes ett analysschema för att undersöka artiklarnas innehåll på djupet. I den kvantitativa delen av undersökningen räknade vi antalet artiklar, bilder och uttalanden som förekom från de olika aktörerna. Tidsperioderna som granskades var 24 dagar i det tidiga fallet och 11 dagar i det senare. Resultatet visade att brottsoffer och anhöriga får ta mer utrymme i bevakningen. Den största skillnaden kunde ses i hur mycket mer utrymme de anhöriga fick. De förekom i flera artiklar, både på bilder och uttalade sig fler gånger i bevakningen av mordet på Engla. Alla aktörer beskrevs även mer utförligt utifrån egenskaper och personlighetsdrag. Resultaten visade även att sensationsjournalistiken har ökat i kvällstidningarna då olika berättartekniker för att dramatisera har blivit vanligare. Sensationsinriktade aspekter lyftes fram och förstärktes i bevakningen kring det senare mordet.

Den här uppsatsen behandlar begreppet mediedrev och dess olika innebörd. Att benämna en stor mediehändelse som ett mediedrev är sällan oproblematiskt och genom att göra det riskerar man att bagatellisera gediget journalistiskt arbete. Samtidigt är begreppet en markör för hur kommersialiseringen av medier påverkar journalistiken. Därför diskuteras och ifrågasätts ”mediedrev” i den här uppsatsen. Expressens publicering av SD-filmen 2012 har varit utgångspunkt för analysen och frågeställningen är följande: Utifrån Expressens publicering av SD-filmen: vad är grävande journalistik och vad är ett mediedrev? En del av studien är alltså även en jämförelse mellan mediedrev och gräv och båda dessa begrepp definieras och diskuteras. Metoden som har använts är process-spårning vilket har resulterat i en omfattande kronologi över nyhetshändelsen som sedan analyserats utifrån teorier och tidigare forskning om mediedrev och grävande journalistik. Analysen visar att begreppet mediedrev är väldigt komplext och ofta har en subjektiv betydelse samt att de forskningsteorier och definitioner som finns kring ämnet är flytande och svårapplicerbara.

Många samtidskonstnärer arbetar idag aktivt med berättelsens struktur, konstverken fungerar som en del i en mer omfattande process som fogar samman det visuella uttrycket med berättande och en övergripande dramaturgi. I detta examensarbete försöker jag synliggöra hur ett konstverks berättelsestruktur kan urskiljas dels genom att använda olika teoretiska perspektiv, där jag bland annat försöker svara på frågan, vad är en berättelse? Men även undersöka hur en berättelses struktur kan urskiljas visuellt, genom mitt gestaltande arbete. I både den teoretiska och gestaltande delen försöker jag visa att en berättelse är under ständig transformation, samt mottagarens roll i skapandet av en berättelse. Jag kommer röra mig mellan den strukturalistiska uppdelningen av ”den klassiska berättelsen” till en mer poststrukturalistisk utvidgad syn. Jag kommer även ha som utgångspunkt att berättelsen är en aktiv deltagare i skapandet av vår sociala praktik. Mitt examensarbete har utgått ifrån frågeställningen: Vilka berättarstrukturer kan urskiljas i samtidskonstnärers konstverk/projekt? Hur arbetar dessa konstnärer med berättelsens egenskaper och villkor? Hur påverkar berättarstrukturen i sin tur konstverket/projektet? Till mitt gestaltade arbete bad jag fem personer välja varsin filmscen, denna filmscen återberättades sedan muntligt för mig (utan att avslöja vilken film) utifrån berättelserna gjorde jag teckningar som sedan blev till fem animerade scener. Scenerna presenteras i en följd. / BI/Konst

No description available.

Den här uppsatsen behandlar ett konstnärligt arbete i vilket ett antal analyser redovisas. Jag har analyserat fyra låtar med en nedbrytningsmodell, för att se om det finns ett dramaturgiskt förlopp och om det skiljer sig mellan låtarna. Låtarna jag har tagit del av är: ”Heroin” av Velvet Underground, ”Poison Oak” av Bright Eyes, ”Ingen Sjunger Blues som Jeffrey Lee Pierce” av Joakim Thåström och ”Ett Kvinnofängelse” av Kajsa Grytt. Det dramaturgiska förloppet bör vara förankrat i textens berättelse och låten som helhet. Modellen bidrar till att ge arrangemanget och produktionen en referenspunkt, som jag sedan använt (tillsammans med den litteratur jag tagit del av) på tre av mina egna låtar (”Du och jag”, ”Ensam kvar” och ”Här hör ingen dins skrik”). Syftet var att undersöka min arbetsprocess med att låta sångtextens innehåll och dramaturgi påverka låtens arrangemang och produktion. Metoden, med huvudvikt på den film-dramaturgiska steganalysen (bör inte förknippas med det musikteoretiska begreppet med samma namn), ligger som grund för att skapa och analysera mina konstnärliga poplåtar. Arbetet resulterade i tre färdigproducerade låtar, samt en större kunskap om det dramaturgiska förloppet och hur jag kan använda det för att göra mina låtar mer levande, där textens berättelse förstärks i musiken (arrangemanget och produktionen). Arbetet gjorde även att jag kunde förankra de dramaturgiska tillvägagångssätten (musikens förlopp, dramaturgiska termer, berättarfunktionerna och spatialitet) i mina egna låtar, vilket gjorde att min förståelse av dramaturgin och dess påverkan i musiken blev större och mer greppbart.

Tidigare forskning visar att det finns återkommande oklarheter kring vilken roll fritidslärarna har inom skolan. I vår undersökning har vi utifrån bakgrunden om fritidshemmets historia och uppdrag fokuserat den förändrade roll som fritidslärare får i och med kravet på legitimation. Från juli 2019 krävs legitimation för att få undervisa och ansvara för fritidsverksamhet. Enligt läroplanen ska skolans lärare samverka med fritidslärare och utbyta kunskaper och information. Deras samverkan i detta arbete uttrycks som en parallell företeelse till hur fritidslärare uppfattar sin roll i interaktion med lärare. Vår teoretiska ansats kopplas därför till Erving Goffmans dramaturgiska teori och begrepp när vi sökt svar på frågan hur fritidslärare uppfattar sin roll i samverkan med lärare. Vi har avgränsat vår undersökning till att beskriva samverkan i form av uppfattningar. Vi har valt bort att observera interaktion mellan fritidslärare och lärare. Datainsamlingen genomfördes därav i form av en webbaserad enkät ställd till fritidslärare på en enskild skola och till en Facebook-grupp. Resultatet av vår undersökning indikerar att fritidslärare anser att det råder en otydlighet i deras roll och uppdrag. De fritidslärare som har arbetat länge framträder i sin roll och har en trygghet i sin identitet, där deras trovärdighet skapar en övertygande äkthet som leder till förståelse vid samplanering av verksamhet. Fritidslärare antar en viss roll för att teamet ska fungera och vill framträda som trovärdiga. Svaren i vår studie visar på att det råder en oklarhet kring om lärarlegitimation gör någon skillnad för fritidslärarens roll. Vår egen slutsats är att fritidslärarens roll behöver tydliggöras för att samverkan mellan skola och fritidshemmet ska kunna fungera sett utifrån styrdokumenten.

This study set out to explore different ways to structure the dramaturgy within jazz music, using different levels of musical intensity over time. The author claims that there is a specific model, or method, which is used quite commonly in many types of jazz music, as well as in other genres. This model can be described as the level of intensity starting at a relatively low point, then increasing until it reaches a high point near the end of a certain timeframe, to finally round off with a quick downturn of the intensity level. For example, in jazz music this model could often be applied to a single solo, or an entire tune. The objective for this project was to see if it would be possible to find other such models for the dramaturgic structure, and to explore how these could possibly be applied.    The process of this study, was to first theorize a set of ideas for alternatives to the model described above. These ideas were then tested in a context, with the musicians from the author’s jazz quartet, which also was the band performing at the author’s graduation concert. After analyzing recordings of the ideas that were tested by the jazz quartet, the author extracted a few methods and principles out of them. He used what he came up with in this phase, as integral components when composing new musical material to perform with his quartet at the graduation concert.    There were some difficulties in drawing conclusions from the results of this study, due to its exploring nature and the vastness of the subject. Despite that, clear signs of potential regarding some of the alternative models for dramaturgic structure was shown. Arguments were made that the study produced some useful results within the scope of survey.