Syftet med denna undersökning är att se hur journalistiken förändrats vid rapporteringen i politiska mediedrev 1995- 2010. Vi ska också titta på hur mediedrev som fenomen har förändrats under samma tid. Utifrån Lars Nords definition av mediedrev har vi gjort ett urval av fyra politiska mediedrev; Tobleroneaffären från 1995 som bland annat handlar om hur Mona Sahlin använde statens kontokort för privata inköp. Kvittoaffären från 2001 där Yvonne Ruwaida gjorde av med offentliga medel utan att redovisa kvitton. I Ministerskandalen 2006 ertappades före detta ministrarna Maria Borelius (handelsminister) och Cecilia Stegö Chilo (kulturminister) med att ha anlitat svart arbetskraft samt struntat i att betala tv licens. Littorinaffären 2010 handlade om hur Sven-Otto Littorin hamnade i blåsvädret då han av kvällspressen anklagades för sexköp. Vår hypotes är att fenomenet mediedrev har förändrats över tid. Rapporteringen i mediedrev har blivit mer sensationell och gränserna mellan det privata och offentliga har suddats ut. I boken Skandalenes Marknadsplass presenterar författaren Esther Pollack, Thompsons teorier om hur skandalernas tolkningsramar påverkar rapporteringen i det politiska mediedrevet. Vi har teoriprövande avsikter gällande denna teori då vi ska undersöka hur tolkningsramarna påverkar rapporteringen i mediedreven. Studien är baserad på kvalitativa textanalyser ur Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet. Vi har valt ut artiklar från respektive tidning i början respektive slutet av rapporteringen i ett så kallat mediedrev. I våra textanalyser har vi bland annat tittat på textens utformning, layout, rubriker och användningen av värdeladdade ord.

Den 6 mars avslöjade Ekot att Sverige har ett samarbete med Saudiarabien om att bygga en vapenindustri i landet. Efter avslöjandet följde en omfattande rapportering i medierna. I denna uppsats undersöks den rapportering som följde i Ekot, Svenska Dagbladet, Nerikes Allehanda och Norrländska Socialdemokraten veckorna efter avslöjandet. Idag arbetar medier med flera publiceringsplattformar och journalisterna jobbar mot en ständig deadline. När en stor politisk affär avslöjas vill alla medier skriva om händelsen men det finns ont om tid att producera eget material. Då händer det ofta att samma källor, personer som får komma till tals och gestaltningar används i flera medier. Enligt Stefan Wahlberg är detta mönster vad som kännetecknar ett så kallat mediedrev. Han uppmärksammar att vid politiska affärer saknas det journalister som vågar gå en egen väg, ”Kärringar mot strömmen”. Syftet med uppsatsen är att undersöka om rapporteringen kring den så kallade Vapenaffären liknar ett mediedrev. Detta har gjorts genom att undersöka vilka källor, personer som får komma till tals samt vilka gestaltningar som används i rapporteringen. Författarna har även undersökt om rapporteringen följer de två första punkterna i Svenska journalistförbundets ”Spelregler för press radio och tv” som behandlar vikten av en mångsidig journalistik och noggrann hantering av källor. Studiens teoretiska ram bygger på gestaltningsteorin och teorin om Priming samt mekanismerna för vad som kännetecknar ett mediedrev. Studien har genomförts med två olika metoder. Dels en kvantitativ innehållsanalys av allt material som publicerades i de utvalda medierna veckorna efter Ekots avslöjande (7 mars – 25 mars). Samt en kvalitativ analys av 11 utvalda nyhetsartiklar och fyra radiosändningar. Undersökningen visar att rapporteringen kring vapenaffären har varit ensidigt och var ett mediedrev under de undersökta veckorna. Under den valda perioden har det varit rundgång i rapporteringen då medierna hänvisar till varandra som källor och låtit samma personer få komma till tals. Även gestaltningarna har varit de samma eller liknat varandra. Författarnas slutsats är att Spelreglerna ambitioner inte alltid går att genomföra i det hektiska medieklimatet som råder. Och att rapporteringen kring vapenaffären i de utvalda medierna är ett mediedrev.

Den här uppsatsen behandlar begreppet mediedrev och dess olika innebörd. Att benämna en stor mediehändelse som ett mediedrev är sällan oproblematiskt och genom att göra det riskerar man att bagatellisera gediget journalistiskt arbete. Samtidigt är begreppet en markör för hur kommersialiseringen av medier påverkar journalistiken. Därför diskuteras och ifrågasätts ”mediedrev” i den här uppsatsen. Expressens publicering av SD-filmen 2012 har varit utgångspunkt för analysen och frågeställningen är följande: Utifrån Expressens publicering av SD-filmen: vad är grävande journalistik och vad är ett mediedrev? En del av studien är alltså även en jämförelse mellan mediedrev och gräv och båda dessa begrepp definieras och diskuteras. Metoden som har använts är process-spårning vilket har resulterat i en omfattande kronologi över nyhetshändelsen som sedan analyserats utifrån teorier och tidigare forskning om mediedrev och grävande journalistik. Analysen visar att begreppet mediedrev är väldigt komplext och ofta har en subjektiv betydelse samt att de forskningsteorier och definitioner som finns kring ämnet är flytande och svårapplicerbara.

Titel: Mellan kattskit och mordhot - En kvalitativ studie om mediedrevet kring Marcus Birro Författare: Elin Björkman och Matilda Vejlo Handledare: Anna Edin Nyckelord: Marcus Birro, Twitter, mediedrev, skandal, islam Syftet med studien var att undersöka hur pressen har skildrat händelserna kring Marcus Birro, samt att analysera hur han själv hanterat mediedrevet på sin privata Facebooksida. Studien har sina teoretiska utgångspunkter i medielogiken, medieskandaler och försvarsteorin apologia. Även mediedrev beskrivs som ett kompletterande och förklarande fenomen. Studiens metodologiska utgångspunkter är en kvalitativ textanalys som behandlar valda artiklar från pressen, samt en retorisk analys av utvalda inlägg från Birros Facebook. Resultatet av studien påvisar ett tydligt mediedrev mot Birro med negativ utgång. Ur studien framgår det även att Birro använt sig av retoriska strategier under sitt försvar och studien visar även tydliga indikationer som att han har intagit en försvars- och offerroll.

Syftet med denna uppsats har varit att se på hur och om gestaltningen kring Benny Fredriksson har förändrats i samband med #metoo. Det som undersökts är Sveriges fyra största tidningar och deras artiklar från december 2017 till november 2018. 
Resultatet i denna studie visar på att det fanns en skillnad bland det fyra största tidningarna i deras gestaltningen av Benny Fredriksson före och efter hans självmord. Innan Benny Fredrikssons död vinklade tidningarna på hans hårda ledarstil etc. Men efter hans död skrev tidningarna om hans klassresa och hur mycket gott han har medfört till kulturhuset stadsteatern. Inställningen blev mer neutral och positiv efter dödsfallet.

<p>Syfte: Studiens syfte är att se hur Lars Danielsson har framställts i tidningar under våren 2006 med tanke på oklarheterna kring hans telefonsamtal den 26 december 2004; den dag som tsunamikatastrofen drabbade stränderna runt Bengaliska viken och släckte ungefär en kvarts miljon människoliv.</p><p>Metod: I studien har en kvalitativ metod använts och analysen utgår från kritisk diskursanalys av två artiklar från Dala-Demokraten och tre artiklar från Aftonbladet och Svenska Dagbladet, slutligen också tre blogginlägg och deras underliggande kommentarer. Den aletiska hermeneutiken är det kunskapsteoretiska förhållningssättet.</p><p>Slutsatser: De olika tidningarna skiljde sig nämnvärt från varandra, men bidrog på olika sätt till det drev som pågick. Aftonbladet var den tidning som främst målade upp Danielsson som en syndabock; han fick i de analyserade artiklarna stå i centrum för regeringens arbete den 26 december då jättevågen sköljde in över stränderna. Det var också Aftonbladet som främst riktade kritik mot Danielssons moral, både när det gällde lögnerna och även genom kritik mot användningen av regeringsplanet. Svenska Dagbladet skrev också om drevet och citerade flera gånger andra medier. Tidningen riktade dock inte kritiken direkt genom skribenten utan lät den komma fram genom intervjuade personer eller citat från andra tidningar. Dala-Demokraten, slutligen, skrev i de utvalda artiklarna om mediedrevet ur ett större, mer samhälleligt, perspektiv. Visserligen omskrevs drevet även här, men i tidningen ställde man sig frågan om Danielsson verkligen hade stått i centrum för regeringens långsamma hjälpinsatser och man reflekterade kritiskt även över det drev som uppkommit i medierna under denna tid. De blogginlägg som analyserades visade att Danielsson även hamnade på den allmänna samtalsagendan. En del tyckte att Danielsson borde avgå efter alla lögner och utnyttjanden av system som partikamrater byggt upp. Andra menade att granskningen av honom hade gått för långt och istället lett till förföljelse och trakasserier av honom.</p>

Syfte:Studiens syfte är att se hur Lars Danielsson har framställts i tidningar under våren 2006 med tanke på oklarheterna kring hans telefonsamtal den 26 december 2004; den dag som tsunamikatastrofen drabbade stränderna runt Bengaliska viken och släckte ungefär en kvarts miljon människoliv. Metod:I studien har en kvalitativ metod använts och analysen utgår från kritisk diskursanalys av två artiklar från Dala-Demokraten och tre artiklar från Aftonbladet och Svenska Dagbladet, slutligen också tre blogginlägg och deras underliggande kommentarer. Den aletiska hermeneutiken är det kunskapsteoretiska förhållningssättet. Slutsatser:De olika tidningarna skiljde sig nämnvärt från varandra, men bidrog på olika sätt till det drev som pågick. Aftonbladet var den tidning som främst målade upp Danielsson som en syndabock; han fick i de analyserade artiklarna stå i centrum för regeringens arbete den 26 december då jättevågen sköljde in över stränderna. Det var också Aftonbladet som främst riktade kritik mot Danielssons moral, både när det gällde lögnerna och även genom kritik mot användningen av regeringsplanet. Svenska Dagbladet skrev också om drevet och citerade flera gånger andra medier. Tidningen riktade dock inte kritiken direkt genom skribenten utan lät den komma fram genom intervjuade personer eller citat från andra tidningar. Dala-Demokraten, slutligen, skrev i de utvalda artiklarna om mediedrevet ur ett större, mer samhälleligt, perspektiv. Visserligen omskrevs drevet även här, men i tidningen ställde man sig frågan om Danielsson verkligen hade stått i centrum för regeringens långsamma hjälpinsatser och man reflekterade kritiskt även över det drev som uppkommit i medierna under denna tid. De blogginlägg som analyserades visade att Danielsson även hamnade på den allmänna samtalsagendan. En del tyckte att Danielsson borde avgå efter alla lögner och utnyttjanden av system som partikamrater byggt upp. Andra menade att granskningen av honom hade gått för långt och istället lett till förföljelse och trakasserier av honom.

SVT:s Uppdrag granskning sände i januari-februari 2011 två avslöjande reportage om Ikea och dess grundare Ingvar Kamprad. I den här uppsatsen görs en kvantitativ innehållsanalys av hur dagstidningarna Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Smålandsposten och Svenska Dagbladet rapporterade kring Kamprad i 74 artiklar under efterspelet till granskningen. Forskningsfrågan är huruvida rapporteringen i ett mediedrev styrs av huvudpersonens status i samhället. Resultatet tolkas med hjälp av teorier om mediedrev och framing och jämförs med tidigare forskning om två politiska affärer: Rainer-affären 1983 och Freivalds-affären 2000. Undersökningen visar att flertalet kriterier för ett mediedrev inte stämmer in på rapporteringen kring Kamprad. Rapporteringen var inte tillräckligt omfattande, inriktningen var inte ensidig och utgången var inte oviss. Beskrivningen av Kamprad som ett nationalhelgon var relativt vanlig i de undersökta artiklarna. Däremot tycks rapporteringen inte huvudsakligen ha styrts av Kamprads status i samhället. Flera alternativa förklaringar kan finnas, däribland att affären inte var tillräckligt spektakulär, att Kamprad inte hade någon chefsposition att avgå ifrån samt att det var en tids- och resurskrävande uppgift för tidningarna att gräva fram nya uppgifter i sakfrågan.

Denna studie undersöker om det finns någon skillnad i hur Aftonbladet gestaltar politiker och tjänstemän i åtta mediedrev under åren 2012–2020, samt vilka värderingar om moral och förtroende som kan spåras i texterna. Studien undersöker även skillnader i gestaltningen mellan män och kvinnor samt om det finns någon skillnad när skandalen i första hand gäller personens privatliv och yrkes/politikerroll. Materialet utgörs av fyra skandaler som involverat en politiker och fyra som involverat en tjänsteman och där utfallet blivit personens avgång. För varje drev har två nyhetsartiklar hämtats från Aftonbladet och sammanlagt har 16 artiklar analyserats från tidningen. Studien grundar sig i en kvalitativ textanalys där metoderna massmedieretorik, gestaltningsanalys och kritisk diskursanalys har kombinerats. Det teoretiska ramverket utgörs av gestaltningsteori, skandalteori, genusteori och teori om tjänstemannaidealet. Resultatet visar att tjänstemän ofta gestaltas utifrån sin yrkesroll även om de utfört sin handling i privatlivet samt att ansvarsgestaltning är vanligare för tjänstemän än politiker. Studien visar även att politikers privatliv är i större fokus även då deras felande är kopplat till deras politikerroll. I de undersökta artiklarna stereotypiseras kvinnor oftare på ett negativt sätt än män och tonen i rapporteringen om kvinnorna är hårdare. Samma typ av hårda ton och tyckande från reportern går också att märka i skandaler som har skett i huvudpersonernas privatliv. Det har även gått att hitta underliggande värderingar om hur man som förtroendevald ska ha en korrekt moralisk kompass, även i sitt privatliv. Studien visar till sist att värderingar kring att tjänstemän ska arbeta för allmänhetens bästa är tydligt återkommande i texterna.

Under de senare åren har Hanif Bali gång på gång uppmärksammats i olika medier i och med vad han skrivit på bland annat Twitter. Syftet med denna studien är att undersöka hur Hanif Bali gestaltats i fyra olika nyhetsmedier, två public service-medier och två kvällstidningar i samband med publiceringar av tre inlägg på sociala medier. I och med dessa inlägg riktades skarp kritik mot den moderata riksdagsledamoten, till exempel av Tidningsutgivarnas vd, Jeanette Gustafsdotter, som bland annat menar att inläggen anspelar på hot och våld mot journalister. Studien är baserad på en kvalitativ innehållsanalys där 20 artiklar från nämnda nyhetsmedier analyseras. Resultatet av denna studie visar att det generellt inte finns någon större skillnad i hur medierna gestaltade händelsen. Det inträffade är inte att betrakta som en politisk skandal eller ett mediedrev, dock visar studien på att Hanif Bali har vissa likheter med populism. Resultatet visar tydligt på hur pass förekommande olika information är, där gestaltningen om satir är minst frekvent.