No description available.

I denna uppsats analyseras åtta artiklar publicerade av fyra stora, svenska dagstidningar. Syftet med analysen är att analysera välgörenhetsorganisationen Röda Korsets kriskommunikationsstrategier under organisationskrisen där styrelseordförande Bengt Westerbergs arvode är i nyhetsmediernas fokus. De frågor som uppsatsen besvarar är: Hur framställs Röda Korset i dagspressens rapportering om Bengt Westerbergs arvode? Hur tycks Röda Korsets inställning, i artiklarna, till krisen vara? Använder organisationen sig av någon kriskommunikationsstrategi? I analysen av artiklarna används van Djiks kritiska diskursanalys som analysmetod. De teorier som resultatet sen kopplas till är teorier om organisationskriser och kriskommunikationsstrategier, det vill säga apologia, mediedrevet och dess egenskaper samt diskursteori. I analysen av artiklarna framträder två kriskommunikationsstrategier där Röda Korset först försöker överföra ansvaret för arvodet på någon annan och sedan argumenterar varför Westerberg bör erhålla det arvode han får. Röda Korset beslutar även om en åtgärd, vilken innebär att organisationens medlemmar får möjligheten att påverka beslutet om arvodet i ett nationellt rådslag. Bengt Westerberg tycks dock inte vara posivit inställd till debatten, då han beskrivs vara irriterad under Röda Korsets presskonferens. Röda Korset meddelar däremot att de tar krisen på ”stort allvar”. Utöver den negativa framställningen av Westerberg i artiklarna, ger artiklarna även en bild av att Röda Korsets verksamhet är problemfylld då de drabbats av många krisen under den senaste tiden. Trots två kriskommunikationsstrategier och en åtgärd tycks organisationens ansträngningar för att lindra en förtroendekris hos medlemmarna vara otillräckliga. Medlemsantalet sjönk med 40 000 medlemmar under året då krisen inträffade.

Syftet med studien har varit att ta reda på hur Aftonbladet och Dagens nyheter bevakat och berättat om Lundsbergs skola under åren 2011-2013. Frågorna som ställts har handlat om hur medierna berättat om Lundsbergs skola. Handling, karaktärer, skrivsätt samt skillnader och likheter i Aftonbladet och Dagens nyheters rapportering, har varit frågornas centrala punkt. Jag har i studien valt att se Lundsbergs skola som ett fall av skandaler eller så kallade ”mediedrev” i Sverige. Teorier som använts är Thompsons skandalfaser, Hvitfelts nyhetskriterier, Nord, Allern och Pollacks kännetecken på mediedrev, samt Altheide och Snows teori om medielogik. Studien har även använt sig av Fulton och Dunn som pratar om narrativ i nyheter. Denna ”berättelse om Lundsbergs skola” har jag undersökt genom att samla in kvantitativt material från Aftonbladet och Dagens nyheter 2011-2013. Resultatet visar på att intresset för Lundsbergs skola ökat hos journalister och läsare genom åren, inte bara i antal artiklar, utan även i form av krönikor, kommentarer, debatter och insändare. Studien har även haft en kvalitativ del där sex artiklar från Aftonbladet och sex artiklar från Dagens nyheter undersökts utifrån en frågemall med frågor om handling, karaktärer och skrivsätt. Detta för att se vilka berättartekniker journalister använder sig av, så kallade narrativ. Resultatet har sedan sorterats in efter de klassiska stadierna i en berättelse där vi kan se hur medierna introducerar Lundsbergs skolas, hur sedan handlingen stegras, hur berättelsen når sitt klimax och hur den sedan mattas av i en upplösning. Någon riktig konklusion fick berättelsen aldrig eftersom den, i skrivandets stund, fortfarande berättas.Mina slutsatser blev bland annat att Aftonbladet och Dagens nyheters bevakning och berättande inte skiljer sig åt så mycket som man skulle kunna tro. Detta skulle kunna bero att medier under en skandal eller ett mediedrev tenderar att bevaka och berätta på ett liknande sätt. Resultaten tyder dock på att Aftonbladet försöker skapa ”moral panic”, kaos i samhället som får allmänheten stressade, medan Dagens nyheter hållit ett större avstånd till sina texter. Det finns även tecken på att olika källor valt att stiga fram vid vissa tidpunkter i ”berättelsen” för att få synas i ”bästa sändningstid”.

Tryckfriheten är en grundval för demokratin. Samtidigt har den en baksida, nämligen vad som i uppsatsen och i folkmun kallas för mediedrev. Denna företeelse har liknats vid det sista dödsstraffet vi har kvar i Sverige. I uppsatsen utvärderas skyddet för enskilda som utsätts för mediedrev ur ett såväl straffrättsligt som straffprocessrättsligt perspektiv. Hur ser skyddet ut? Är det tillgängliga skyddet tillräckligt? Är några förändringar påkallade på ett juridiskt plan? Det är dessa frågor som uppsatsen fokuserar på att utreda och besvara.

Hur gestaltas en politisk skandal i nyhetsmedia? Anna Kinberg Batra och Håkan Juholt är två exempel på politiska ledare som tvingats lämna sina poster, bland annat efter hårt tryck från medierna. Efter Kinberg Batras avgång som partiledare för Moderaterna väcktes debatten om hennes könstillhörighet samt roll som kvinnlig ledare inom den politiska sfären. Juholts politiska skandal bemöttes även den hårt i media och utgjorde det mediedrev som slutligen skulle leda till hans avgång. Genom att jämföra den politiska skandalen som kretsade kring Kinberg Batra samt den som cirkulerade kring Juholt, ämnar studien att undersöka om det går att utläsa några betydande skillnader i nyhetsrapporteringen av de båda fallen. De frågeställningar som studien utgår från behandlar Svenska Dagbladets gestaltning av Kinberg Batra och Juholt, samt de eventuella skillnader som går att se mellan de två politiska skandalerna. Genom en konkretisering av van Dijks kritiska diskursanalys studerades åtta stycken nyhetsartiklar från Svenska Dagbladet. Artiklarna avser perioden för partiledarnas avgångar och analyseras utifrån teorier som representation, genus och framing. Utöver dessa teorier presenteras även tidigare forskning inom politisk kommunikation, mediedrev samt kvinnlig och manlig representation i media. Resultatet av undersökningen påvisar skillnader och likheter mellan de två fallen. Slutsatserna av resultatet kan därmed konstatera att de skillnader som är framstående i rapporteringen främst kan härledas till frågan om genus samt nyhetsmedias framställning av de båda fallen. De likheter som kan utläsas i rapporteringen av de två före detta partiledarna visar på att de båda mer eller mindre har beskrivits utifrån personliga attribut.

Syftet med studien är att bidra med ökad kunskap om hur tryckta tidningar i sin nyhetsrapportering gör skillnad på sak och person vid stora nyhetshändelser som involverar offentliga personer. Målet är att kunna bidra med en bredare kunskap om hur mediedrev mot offentliga personer kan förstås utifrån tidningarnas gestaltning av dem och vad som kan uppfattas som etiska övertramp. Forskningsfrågorna som studien utgått från är “Hur har Aftonbladet och Expressen gestaltat Mats Löfving i tryckta nyhetsartiklar från det att han först misstänktes för tjänstefel fram till hans död?” samt “Vilka likheter och skillnader finns det mellan Aftonbladet och Expressen i rapporteringen om Mats Löfving?”. Metoden för studien är en språklig textanalys kombinerat med en kvalitativ innehållsanalys. Totalt har nio nyhetsartiklar analyserats. Teorierna som används är medielogik, gestaltningsteori samt offentliga- och privata sfärer. Resultatet av studien visar att Aftonbladet och Expressen har gestaltat Mats Löfving med negativa inslag, samt att det förekommer likheter och skillnader i respektive tidnings gestaltningar.

No description available.

Bilder är bland det första som fångar tidningsläsarens uppmärksamhet och forskning visar att bilder i högre grad än den skrivna texten drar till sig uppmärksamhet. Därav kan bilden av en politiker som framställs på ett ofördelaktigt sätt i pressbilder påverka publikens uppfattning av denne. I sin tur påverkas hur vi som väljare tar ställning till dennes politik, då väljare tar ställning i politiska frågor ur det som ligger närmast i minnet. En fotografs bilder kan aldrig vara helt objektiva avbildningar eftersom fotografen väljer bildvinkel och avgör i vilket ögonblick bilden tas, dock anses bilder som starka bevis. Bilden blir en slags bekräftelse av att en händelse ägt rum när läsaren inte själv kunnat närvara på plats. Vårt syfte med denna studie var att genom semiotiska bildanalyser av bilderna som publicerats i Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet undersöka den visuella framställningen av Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt och partiets tidigare ledare Mona Sahlin. Detta möjliggör en kvalitativ, jämförande studie med utgångspunkt i ett genusperspektiv. En jämförelse har även gjorts för att se hur den visuella framställningen av dessa två politiker skiljer sig i dags- och kvällspressen och vilka utmärkande bilder som förekom. I Håkan Juholts fall analyserades bilder från perioden 7-23 oktober 2011 då det uppdagades att han tagit ut felaktiga bostadsbidrag och i Mona Sahlins fall undersöktes perioden 10-15 november 2010 i samband med hennes beslut om att avgå som partiledare. Vi kom genom vår studie fram till att de båda partiledarna avbildades på skilda sätt. Mona Sahlin har fotograferats närmare än för Håkan Juholt som fotograferats längre ifrån. I Håkan Juholts fall har också hans blick många gånger varit fäst i kameran och en känsla av självsäkerhet och trygghet förmedlades genom bilderna vilket inte i Mona Sahlins fall då hon utstrålat skam och frånvaro. Bildvinklar mellan de båda har skilt sig åt, vilket vi tror grundar sig i invanda mönster hur kvinnor och män fotograferas och att vi tolkar det som att tidningarna slutligen väljer att publicera sådana bilder som förstärker skillnaderna.

Bakgrund och syfte: Sociala mediers framväxt har lett till uppkomsten av en ny yrkesgrupp kallad influencer. Detta yrke innebär en betydande uppmärksamhet och ett visst ansvar gentemot både sin publik och samhället. För att undvika att skada förtroendet och riskera negativa konsekvenser för sin karriär är det viktigt att agera med eftertanke och vara medveten om konsekvenserna av ens handlingar och uttryck. Denna studie fokuserar på influencern Margaux Dietz, som hamnade i en kontrovers efter att ha publicerat en YouTube-video där hon filmar och dehumaniserar en medvetslös man. Syftet med studien är att undersöka hur en offentlig person använder kriskommunikation för att återupprätta sitt anseende efter en kris. Metod: Studien använder sig av en kvalitativ metod i form av en innehålls- och textanalys, samt de retoriska appellerna ethos, pathos och logos och den retoriska teorin/metoden apologia. Detta är för att undersöka hur hon försöker återupprätta sitt anseende med hjälp av retoriska strategier. Primärdatan består av en dokumentär, en YouTube-video och ett Instagram-inlägg. Resultat och Slutsats: Utifrån innehållsanalysen framgår det att de retoriska argumenten ethos, pathos, och logos är ofta förekommande i hennes argumentation. Samtidigt som hon delvis uppfyller kraven för en idealisk apologia genom dess strategier. Studien visar att Dietz använder sig frekvent av retoriska argumenteringar för att framföra ett meddelande som kan återställa hennes anseende. Däremot tyder studien på att hennes försök till att återupprätta sitt anseende inte lyckats utifrån de strategier hon har använt, eftersom det förekommer för många motsägelser som dementerar hennes ansats. / Background and Purpose: The emergence of social media has led to the rise of a new profession called influencers. This profession entails significant attention and a certain responsibility towards both their audience and society. To avoid damaging trust and risking negative consequences for their career, it is important to act thoughtfully and be aware of the consequences of one's actions and expressions. This study focuses on the influencer Margaux Dietz, who found herself in controversy after posting a YouTube video where she films and dehumanizes an unconscious man. The purpose of the study is to examine how a public figure uses crisis communication to restore their reputation after a crisis. Method: The study employs a qualitative method in the form of content and text analysis, as well as the rhetorical appeals of ethos, pathos, and logos, and the rhetorical theory/method of apologia. This is done to investigate how she attempts to restore her reputation using rhetorical strategies. The primary data consists of a documentary, a YouTube video, and an Instagram post. Results and Conclusion: Based on the content analysis, it is evident that the rhetorical arguments of ethos, pathos, and logos are frequently employed in her arguments. At the same time, she partially meets the requirements of an ideal apologia through its strategies. The study demonstrates that Dietz frequently uses rhetorical arguments to convey a message that can restore her reputation. However, the study suggests that her attempts to restore her reputation have not been successful based on the strategies she has employed, as there are too many contradictions that contradict her approach.

Carema Care (numera Vardaga) är ett privat ägt vårdföretag med verksamhet inom äldreomsorgen. Under hösten och vintern 2011 utsattes företaget för en intensiv mediebevakning där de anklagades för besparingar och vanvård. I denna uppsats undersöks Carema Cares externa kriskommunikation under mediedrevet. Kriskommunikationen analyseras utifrån situational crisis communication theory. Teorin beskriver vilka försvarsstrategier som ett företag kan och bör använda för att rädda sitt anseende. Teorin gör gällande att den viktigaste faktorn vid val av försvarsstrategi bör vara typ av kris som uppstått. Studien har utgått ifrån en kvalitativ textanalys med systematiserande frågeställningar och klassificering som tillvägagångssätt. Först analyserades nio nyhetsartiklar för att försöka fastställa vilken typ av kris som ägt rum. Därefter studerades Carema Cares pressmeddelanden för att identifiera vilka försvarsstrategier som Carema Care använt sig av och om dessa överensstämmer med vad som föreskrivs inom situational crisis communication theory. Resultatet visar på att Carema Care inte i något pressmeddelande använt sig av de försvarsstrategier som föreskrivs i situational crisis communication theory. / Carema Care (now by the name Vardaga) is a privately owned company within the field of elder care. During the autumn and winter of 2011, the company was the focal point of an intense media reporting. The company was accused of budget cuts and neglected care. This thesis investigates the external crisis communication from Carema Care during the intense media reporting. The crisis communication is analyzed using situational crisis communication theory. The theory describes which crisis response strategies that a company can and shall use when faced with a crisis in order to restore its image. The theory claims that the most important factor when choosing crisis response strategy is what type of crisis that has occurred. The investigation was carried out using qualitative text analysis, more specifically the method systematic questions and classification was used. In the first step, nine news articles were analyzed in order to determine what type of crisis that had occurred. In the second step, the press releases following each news article were analyzed in order to determine what response strategy that had been used and how it compared to what the theory recommended. The study shows that Carema Care did not use the response strategy recommended from situational crisis communication theory in any of its press releases.