<p>Titel: ”Djävulen syns i detaljerna”</p><p>Författare: Maria Möllborn och Josefine Söderstedt</p><p>Kurs: Medie- och kommunikationsvetenskap (61-90)</p><p>Termin: Ht. 2007</p><p>Sektion: Hälsa och Samhälle (HOS)</p><p>Handledare: Malin Nilsson</p><p>Examinator: Veronica Stoehrel</p><p>Typ av dokument: C-uppsats</p><p>Sidantal: 62</p><p>Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka den mediala framställningen mellan manliga och kvinnliga politiker och om det finns någon skillnad i framställningen av dessa? Tanken med vår forskning är att bidra till en mer aktuell bild av hur dagens medieframställning av hur kvinnliga och manliga politiker ser ut. Vi anser också att Sverige befinner sig i en brytpunkt där vi för första gången har en kvinnlig statsministerkandidat i ett av de största partierna inför valet år 2010. Därför valde vi att inrikta oss på två personer, vår nuvarande statsminister Fredrik Reinfeldt och socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin. </p><p>Metod: ”Djävulen syns i detaljerna” är baserad på en kvalitativ metod och bygger på misstankens hermeneutiska tolkningsperspektiv. Vi har även tillämpat en kritisk diskursanalys till artiklarna. </p><p>Slutsats: Skillnaderna mellan de båda politikernas mediala framställning var inte markant sett ur ett genusperspektiv, även om just det symboliska våldet blev tydligt i vissa artiklar. Det är inte bara Sahlin som framställs negativt utan även Reinfeldt får negativ kritik. Dessutom är det Sahlin som får den huvudsakliga positiva kritiken i partiledardebatten. Den största skillnaden ligger dock i att Reinfeldt har sitt partis stöd medan Sahlin inte verkar ha det, vilket ger Sahlin en negativ bild.</p>

Titel: ”Djävulen syns i detaljerna” Författare: Maria Möllborn och Josefine Söderstedt Kurs: Medie- och kommunikationsvetenskap (61-90) Termin: Ht. 2007 Sektion: Hälsa och Samhälle (HOS) Handledare: Malin Nilsson Examinator: Veronica Stoehrel Typ av dokument: C-uppsats Sidantal: 62 Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka den mediala framställningen mellan manliga och kvinnliga politiker och om det finns någon skillnad i framställningen av dessa? Tanken med vår forskning är att bidra till en mer aktuell bild av hur dagens medieframställning av hur kvinnliga och manliga politiker ser ut. Vi anser också att Sverige befinner sig i en brytpunkt där vi för första gången har en kvinnlig statsministerkandidat i ett av de största partierna inför valet år 2010. Därför valde vi att inrikta oss på två personer, vår nuvarande statsminister Fredrik Reinfeldt och socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin. Metod: ”Djävulen syns i detaljerna” är baserad på en kvalitativ metod och bygger på misstankens hermeneutiska tolkningsperspektiv. Vi har även tillämpat en kritisk diskursanalys till artiklarna. Slutsats: Skillnaderna mellan de båda politikernas mediala framställning var inte markant sett ur ett genusperspektiv, även om just det symboliska våldet blev tydligt i vissa artiklar. Det är inte bara Sahlin som framställs negativt utan även Reinfeldt får negativ kritik. Dessutom är det Sahlin som får den huvudsakliga positiva kritiken i partiledardebatten. Den största skillnaden ligger dock i att Reinfeldt har sitt partis stöd medan Sahlin inte verkar ha det, vilket ger Sahlin en negativ bild.

<p>The aim of this paper is to study and outline the factors governing political leadership at the party leader level, and to conclude to what extent a party leader rules and to what extent the party leadership is contextually determined. The theories used are based on Elgie's interactionistic study of political leadership and Stewart's organisational model of leadership as well as political culture.</p><p>Thus, the questions raised are if the leader leads or if the leader follows; if the leadership environment is formed by the leader or if it is, merely, implemented on the leader; and what a model of the political leadership consist of? To answer these questions a text analysis comparing Sahlin’s speeches to the party’s political programme is used as well as in-depth interviews with members of the Board of Party.</p><p>The conclusion shows that the leadership is contextually framed, but the leader is free to implement his or her ambitions within that frame as long as it is coherent to the party line.</p>

<p>Sahlinaffären blev ett hinder på Mona Sahlins väg till statsministerposten. Efter det mediedrev somdrogs i gång av kvällstidningarna sällade sig ett antal feminister till Sahlins försvar. Det är dessaförsvarstal och de svar på dessa inlägg som är analysmaterialet. Frågan som jag vill ställa är: vilkamodeller lägger företrädare för feminismen fram för att förklara Sahlins misstag samt hennesdåvarande för mediedrevet hårt utsatta position. Syftet är att göra en genusanalys på hur uppdelatsamhället är efter kön. Genom att belysa de inslag i debatten som handlar om kvinnans roll i familjoch samhälle, visa på fundamentala skillnader i synen på kön och ansvar, i det att kvinnan oavsettarbetssituation fortfarande har ett huvudansvar för hem (reproduktion) medan mannens ansvar ärdet som ligger utanför hemmet (produktion). Även om mycket har förändrats i samhället så är detfortfarande mycket som är sig likt. Jag vill visa på att denna uppdelning i olika genus finns kvaräven för kvinnor som kan nå ända upp till den absoluta politiska toppen i vårt samhälle.Utöver detta visade det sig att feminister var oeniga om man borde stödja Sahlin över huvud taget;att få, som några menade, en kvinnofientlig politiker som Sahlin som statsminister skulle i än störreutsträckning leda till att jämlikhet ersattes med jämställdhet som politiskt mål, att orättvisornabegränsades till att kopplas till kön och lämna klassfrågan utanför. Risken fanns, menade man, attfeminismen skulle urholkas till medel- och överklasskvinnors rätt till städhjälp och högt uppsattaarbeten.Sahlinaffären blev ett hinder på Mona Sahlins väg till statsministerposten. Efter det mediedrev somdrogs i gång av kvällstidningarna sällade sig ett antal feminister till Sahlins försvar. Det är dessaförsvarstal och de svar på dessa inlägg som är analysmaterialet. Frågan som jag vill ställa är: vilkamodeller lägger företrädare för feminismen fram för att förklara Sahlins misstag samt hennesdåvarande för mediedrevet hårt utsatta position. Syftet är att göra en genusanalys på hur uppdelatsamhället är efter kön. Genom att belysa de inslag i debatten som handlar om kvinnans roll i familjoch samhälle, visa på fundamentala skillnader i synen på kön och ansvar, i det att kvinnan oavsettarbetssituation fortfarande har ett huvudansvar för hem (reproduktion) medan mannens ansvar ärdet som ligger utanför hemmet (produktion). Även om mycket har förändrats i samhället så är detfortfarande mycket som är sig likt. Jag vill visa på att denna uppdelning i olika genus finns kvaräven för kvinnor som kan nå ända upp till den absoluta politiska toppen i vårt samhälle.Utöver detta visade det sig att feminister var oeniga om man borde stödja Sahlin över huvud taget;att få, som några menade, en kvinnofientlig politiker som Sahlin som statsminister skulle i än störreutsträckning leda till att jämlikhet ersattes med jämställdhet som politiskt mål, att orättvisornabegränsades till att kopplas till kön och lämna klassfrågan utanför. Risken fanns, menade man, attfeminismen skulle urholkas till medel- och överklasskvinnors rätt till städhjälp och högt uppsatta arbeten.</p>

Sahlinaffären blev ett hinder på Mona Sahlins väg till statsministerposten. Efter det mediedrev somdrogs i gång av kvällstidningarna sällade sig ett antal feminister till Sahlins försvar. Det är dessaförsvarstal och de svar på dessa inlägg som är analysmaterialet. Frågan som jag vill ställa är: vilkamodeller lägger företrädare för feminismen fram för att förklara Sahlins misstag samt hennesdåvarande för mediedrevet hårt utsatta position. Syftet är att göra en genusanalys på hur uppdelatsamhället är efter kön. Genom att belysa de inslag i debatten som handlar om kvinnans roll i familjoch samhälle, visa på fundamentala skillnader i synen på kön och ansvar, i det att kvinnan oavsettarbetssituation fortfarande har ett huvudansvar för hem (reproduktion) medan mannens ansvar ärdet som ligger utanför hemmet (produktion). Även om mycket har förändrats i samhället så är detfortfarande mycket som är sig likt. Jag vill visa på att denna uppdelning i olika genus finns kvaräven för kvinnor som kan nå ända upp till den absoluta politiska toppen i vårt samhälle.Utöver detta visade det sig att feminister var oeniga om man borde stödja Sahlin över huvud taget;att få, som några menade, en kvinnofientlig politiker som Sahlin som statsminister skulle i än störreutsträckning leda till att jämlikhet ersattes med jämställdhet som politiskt mål, att orättvisornabegränsades till att kopplas till kön och lämna klassfrågan utanför. Risken fanns, menade man, attfeminismen skulle urholkas till medel- och överklasskvinnors rätt till städhjälp och högt uppsattaarbeten.Sahlinaffären blev ett hinder på Mona Sahlins väg till statsministerposten. Efter det mediedrev somdrogs i gång av kvällstidningarna sällade sig ett antal feminister till Sahlins försvar. Det är dessaförsvarstal och de svar på dessa inlägg som är analysmaterialet. Frågan som jag vill ställa är: vilkamodeller lägger företrädare för feminismen fram för att förklara Sahlins misstag samt hennesdåvarande för mediedrevet hårt utsatta position. Syftet är att göra en genusanalys på hur uppdelatsamhället är efter kön. Genom att belysa de inslag i debatten som handlar om kvinnans roll i familjoch samhälle, visa på fundamentala skillnader i synen på kön och ansvar, i det att kvinnan oavsettarbetssituation fortfarande har ett huvudansvar för hem (reproduktion) medan mannens ansvar ärdet som ligger utanför hemmet (produktion). Även om mycket har förändrats i samhället så är detfortfarande mycket som är sig likt. Jag vill visa på att denna uppdelning i olika genus finns kvaräven för kvinnor som kan nå ända upp till den absoluta politiska toppen i vårt samhälle.Utöver detta visade det sig att feminister var oeniga om man borde stödja Sahlin över huvud taget;att få, som några menade, en kvinnofientlig politiker som Sahlin som statsminister skulle i än störreutsträckning leda till att jämlikhet ersattes med jämställdhet som politiskt mål, att orättvisornabegränsades till att kopplas till kön och lämna klassfrågan utanför. Risken fanns, menade man, attfeminismen skulle urholkas till medel- och överklasskvinnors rätt till städhjälp och högt uppsatta arbeten.

Vårt syfte med denna studie var att förstå fenomenet retorik som partiledare använder sig av i partiledardebatter i Sveriges riksdag. För att klarlägga fenomenet har vi utgått från teorierna, övertygningsmedel och partesläran. Vi har sedan jämfört vårt empiriska resultat med våra teoretiska utgångspunkter. Vi har valt att använda oss av en kvalitativ ansats med en hermeneutisk inriktning och jämfört en fallstudie genom att utföra retorikanalyser med två svenska partiledare som underöskningsobjekt, Fredrik reinfeldt och Mona Sahlin. Valet föll på dessa då de är partiledare för de två största partierna i Sverige, Moderaterna och Socialdemokraterna. Våra analysresultat visar att de båda följer den retoriska arbetsprocessen men de nyttjar den inte till fullo. Analysresultten visar även på att det finns tydliga skillnader mellan partiledarna och få likheter. Våra slutsatser visar att Reinfeldts retorik karaktäriseras av sakligt resonemang i argumentationen, en stark, klar och flexible röst med ett varierat kroppsspråk samt att han har en neutralt ansiktsuttryck utan känsloyttringar. Sahlins retorik karaktäriseras av att hon fokuserar på att skapa känslor hos åhörarna genom att använda pathos-argument och stilfigurer. Hon har även en stark, tydlig och flexibel röst med varierat ansiktsuttryck men hon är sparsam med gester för att stärka det hon säger. Det som skiljer partiledarna åt är hur de använder sig av den retoriska arbetsprocessen, partesläran, då Reinfeldt fokuserar på saklig argumentering medan Sahlin fokuserar på elocutio. Båda är medvetna om hur de ska arbeta fram ett tal utifrån partesläran, dock nyttjar de den inte fullt ut.

<p>Vårt syfte med denna studie var att förstå fenomenet retorik som partiledare använder sig av i partiledardebatter i Sveriges riksdag. För att klarlägga fenomenet har vi utgått från teorierna, övertygningsmedel och partesläran. Vi har sedan jämfört vårt empiriska resultat med våra teoretiska utgångspunkter.</p><p>Vi har valt att använda oss av en kvalitativ ansats med en hermeneutisk inriktning och jämfört en fallstudie genom att utföra retorikanalyser med två svenska partiledare som underöskningsobjekt, Fredrik reinfeldt och Mona Sahlin. Valet föll på dessa då de är partiledare för de två största partierna i Sverige, Moderaterna och Socialdemokraterna. Våra analysresultat visar att de båda följer den retoriska arbetsprocessen men de nyttjar den inte till fullo. Analysresultten visar även på att det finns tydliga skillnader mellan partiledarna och få likheter.</p><p>Våra slutsatser visar att Reinfeldts retorik karaktäriseras av sakligt resonemang i argumentationen, en stark, klar och flexible röst med ett varierat kroppsspråk samt att han har en neutralt ansiktsuttryck utan känsloyttringar. Sahlins retorik karaktäriseras av att hon fokuserar på att skapa känslor hos åhörarna genom att använda pathos-argument och stilfigurer. Hon har även en stark, tydlig och flexibel röst med varierat ansiktsuttryck men hon är sparsam med gester för att stärka det hon säger. Det som skiljer partiledarna åt är hur de använder sig av den retoriska arbetsprocessen, partesläran, då Reinfeldt fokuserar på saklig argumentering medan Sahlin fokuserar på elocutio. Båda är medvetna om hur de ska arbeta fram ett tal utifrån partesläran, dock nyttjar de den inte fullt ut.</p>

Bilder är bland det första som fångar tidningsläsarens uppmärksamhet och forskning visar att bilder i högre grad än den skrivna texten drar till sig uppmärksamhet. Därav kan bilden av en politiker som framställs på ett ofördelaktigt sätt i pressbilder påverka publikens uppfattning av denne. I sin tur påverkas hur vi som väljare tar ställning till dennes politik, då väljare tar ställning i politiska frågor ur det som ligger närmast i minnet. En fotografs bilder kan aldrig vara helt objektiva avbildningar eftersom fotografen väljer bildvinkel och avgör i vilket ögonblick bilden tas, dock anses bilder som starka bevis. Bilden blir en slags bekräftelse av att en händelse ägt rum när läsaren inte själv kunnat närvara på plats. Vårt syfte med denna studie var att genom semiotiska bildanalyser av bilderna som publicerats i Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet undersöka den visuella framställningen av Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt och partiets tidigare ledare Mona Sahlin. Detta möjliggör en kvalitativ, jämförande studie med utgångspunkt i ett genusperspektiv. En jämförelse har även gjorts för att se hur den visuella framställningen av dessa två politiker skiljer sig i dags- och kvällspressen och vilka utmärkande bilder som förekom. I Håkan Juholts fall analyserades bilder från perioden 7-23 oktober 2011 då det uppdagades att han tagit ut felaktiga bostadsbidrag och i Mona Sahlins fall undersöktes perioden 10-15 november 2010 i samband med hennes beslut om att avgå som partiledare. Vi kom genom vår studie fram till att de båda partiledarna avbildades på skilda sätt. Mona Sahlin har fotograferats närmare än för Håkan Juholt som fotograferats längre ifrån. I Håkan Juholts fall har också hans blick många gånger varit fäst i kameran och en känsla av självsäkerhet och trygghet förmedlades genom bilderna vilket inte i Mona Sahlins fall då hon utstrålat skam och frånvaro. Bildvinklar mellan de båda har skilt sig åt, vilket vi tror grundar sig i invanda mönster hur kvinnor och män fotograferas och att vi tolkar det som att tidningarna slutligen väljer att publicera sådana bilder som förstärker skillnaderna.

Syfte: I våra svenska tidningar har bilderna fått ta mer och mer plats och får därmed större möjlighet att påverka läsaren med egna tolkningar av bilden. Det har lett till en debatt kring hur bilder används för att gestalta våra politiker på nyhetsplats. En grupp journalister som kallar sig Den allierade journalisten uppmärksammade att det, enligt dem, fanns en skillnad i hur Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt porträtterades i bild under valspurten 2010. Senare redovisade journalistprofessor Kent Asp att vissa tidningar varit extra hårda i sin bevakning av Mona Sahlin i nyhetstexter. Med anledning av detta finner vi det intressant att undersöka och analysera  tidningarna Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressens bilder av Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt de sista veckorna innan valet 2010. Med en djupgående analys av materialet vill vi se hur de båda partiledarna framställs, om det är några skillnader mellan framställningen av de båda, samt om det fanns någon skillnad mellan tidningarna i hur de framställde Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Metod: Vår undersökning har utförts genom en kvalitativ semiologisk bildanalys av Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och hur de gestaltade Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt i valet 2010. Urvalet har gjorts genom en denotativ genomgång av det totala antalet bilder på de båda där de figurerat på tidningens framsida med tillhörande sidor till artikeln inne i tidningen. Sedan har vi konnotativt analyserat ett representativt urval av bilder av de bilder som vi gick igenom i föregående steg. Den semiotiska bildanalysen fokuserar på konnotationer med miljöer, symboler och tecken samt de känslor betraktaren får beroende på den kulturella bakgrund betraktaren har.   Slutsats: Det går att se skillnader i framställningen av Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Skillnaden ses tydligast i kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen. Överlag så är bilderna och rubrikerna om henne negativt vinklade och handlar mer om henne som person än om den politik som hon framför. Fredrik Reinfeldts politik får också stå tillbaka till förmån för artiklar om honom, men i de bilder han syns så är de till stor grad positiva. Redan tidigt i valspurten utmålas Reinfeldt som en vinnare av de båda kvällstidningarna, vilket fortsätter synas hela vägen till valdagen.  Kvällstidningarna gestaltar kampen mellan Reinfeldt och Sahlin mer som spel än sak, något som dagstidningarna inte gör till lika stor grad. Dagstidningarna tar upp sakfrågorna oftare än kvällstidningarna, men bildmässigt använder de sig av liknande bildspråk som kvällstidningarna. Bilderna i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet  är också de till Reinfeldts fördel, respektive Sahlins nackdel. Bilderna kan analyseras på ett djupare plan än kvällstidningarna som ofta förankrar sina bilder i en rubrik för att tolkningen av bilden ska bli mer stängd. Bilderna i dagstidningarna är mer ödesmättade och genomtänkta, och framställer ofta Reinfeldt som en vinnare, men Sahlin som en ensam förlorare.

The aim of this paper is to study and outline the factors governing political leadership at the party leader level, and to conclude to what extent a party leader rules and to what extent the party leadership is contextually determined. The theories used are based on Elgie's interactionistic study of political leadership and Stewart's organisational model of leadership as well as political culture. Thus, the questions raised are if the leader leads or if the leader follows; if the leadership environment is formed by the leader or if it is, merely, implemented on the leader; and what a model of the political leadership consist of? To answer these questions a text analysis comparing Sahlin’s speeches to the party’s political programme is used as well as in-depth interviews with members of the Board of Party. The conclusion shows that the leadership is contextually framed, but the leader is free to implement his or her ambitions within that frame as long as it is coherent to the party line.