<p>Syfte: Vi vill undersöka hur människor från olika samhällsgrupper resonerar kring politisk</p><p>journalistik.</p><p>Metod: Metodologin vi har använt oss av är receptionsstudier, och har valt att använda oss</p><p>metoden gruppintervjuer för att få en diskussion kring frågorna vi ställde.</p><p>Slutsatser: De intervjuade uppvisade stort förtroende för politisk journalistik och uttryckte</p><p>exempelvis stor uppskattning för rapportering kring så kallade ”politiska skandaler”.</p>

Syfte: Vi vill undersöka hur människor från olika samhällsgrupper resonerar kring politisk journalistik. Metod: Metodologin vi har använt oss av är receptionsstudier, och har valt att använda oss metoden gruppintervjuer för att få en diskussion kring frågorna vi ställde. Slutsatser: De intervjuade uppvisade stort förtroende för politisk journalistik och uttryckte exempelvis stor uppskattning för rapportering kring så kallade ”politiska skandaler”.

Politik har under hela 1900-talet varit ett manligt bevakningsområde. Men kvinnliga journalister har, framför allt under de senaste tjugo åren, tagit sig an ämnet i lika hög grad. Men finns det inom den politiska journalistiken ändå skillnader i vad män respektive kvinnor bevakar och hur yttrar sig i så fall dessa skillnader? Det har undersökts i den här studien. Monica Löfgren Nilssons och Monika Djerf-Pierres teorier om journalistikens kön, könsmärkningen av bevakningsområden och deras definitioner av ”hårda” och ”mjuka” bevakningsområden, där de mjuka är typiskt kvinnliga och de hårda typiskt manliga, har legat till grund för den här undersökningen. Studien utfördes kvantitativt, där 579 politiska artiklar från tidningarna Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Kristianstadsbladet och Dala-Demokraten har ingått. Undersökningen utfördes inför riksdags- och EU-valet 2014 och artiklarna är hämtade under perioden oktober 2013 till mars 2014. Studiens resultat visade att politik i sig fortfarande är ett manligt bevakningsområde i landsortspressen, men inte i storstadspressen. I resultatet för varje enskild tidning visade det sig att i Dala-Demokraten och Kristianstadsbladet skrev männen mer i både hårda och mjuka ämnen inom den politiska bevakningen. Skillnaden var dock mindre i mjuka ämnen, där kvinnorna skrev något mer än de gjorde i de hårda. I Aftonbladet skrev män och kvinnor nästan lika mycket i både hårda och mjuka ämnen, medan det i Svenska Dagbladet fanns en tydligare könsmärkning, där kvinnor skrev mjuka nyheter och män hårda. Den politiska sakfråga som manliga journalister totalt rapporterade mest om var ekonomi, medan kvinnliga journalister totalt rapporterade mest om mänskliga rättigheter och jämställdhet. En slutsats av detta arbete är att det fortfarande råder en könsuppdelning av bevakningsområdena inom den politiska journalistiken, trots en relativt jämn fördelning mellan manliga och kvinnliga journalister både på redaktionerna och i Svenska Journalistförbundet.

Titel: Ett jäkla tyckande: En kvantitativ studie av åsiktsjournalistikens utbredning i svenskpolitisk nyhetsbevakning.Författare: Oskar Elfving Söderström &amp; Marcus LindströmKurs, termin och år: Journalistik GR (C), C-uppsats. HT 14.Antal ord: 11 536Problemformulering och syfte: Tidigare studier visar att nyhetsanalyserna blivit allt fler, isynnerhet i samband med val. Denna studie kompletterar dessa studier genom att undersökahur utvecklingen varit under mellanvalsår. Dessutom undersöker den hur förändringen iartikelantal påverkat genomsnittsstorleken på artiklarna, vilket tidigare kartlagts i lågomfattning.Syfte: Syftet med den här uppsatsen är att ta reda på vilket förhållande som råder mellanexplicita nyhetsanalyser och övrigt nyhetsmaterial rörande politik, vad gällande andel avsatsyta och artikelantal, i fyra svenska dagstidningar under mellanvalsåren 2004, 2008 och2012.Metod och material: För att undersöka detta har Aftonbladet, Dagens nyheter, Expressen ochSvenska Dagbladet studerats under fyra mellanvalsår. Samtliga artiklar om politik ihuvudtidningen har räknats och mätts. Artiklarna har också värderats antingen som explicitanyhetsanalyser eller som ej explicita nyhetsanalyser.Huvudresultat: Vi har kunnat se att de explicita nyhetsanalyserna blivit både fler och större.Vi har även kunnat se att politiska artiklar överlag blivit färre till antalet men i genomsnittstörre till ytan. Dessutom ser vi tendenser på en ökad personifiering av de enskilda politiskakommentatorerna.Nyckelord: Åsiktsjournalistik, nyhetsanalys, politisk nyhetsbevakning, satsyta, tyckande,krönika

För många människor är medierna den största, och ibland enda, källan till politisk information. Det innebär att medierna i stor utsträckning påverkar medborgarna när de skapar uppfattningar om sådant som de inte själva upplever. Men kommunikation kan aldrig vara neutral. När journalister gestaltar politik väljer de ett antal aspekter som blir mer framträdande, medan andra utelämnas. Dessa gestaltningar kan sedan påverka hur människor stödjer politiska förslag. Syftet med studien är att undersöka hur Sverigedemokraterna och dess väljare gestaltas i Aftonbladet och Expressen en vecka före och en vecka efter valet 2014, samt hur tidningarna förmedlar ett politiskt budskap under samma period.  Studien visar att skandalgestaltningar av Sverigedemokraterna dominerar i både Aftonbladet och Expressen före valet. Partiets politiker gestaltas som omoraliska och rasistiska genom att klandervärda beteenden lyfts fram. Genom betoningar av partiets nazistiska och rasistiska bakgrund kopplas det till främlingsfientlighet. Efter valet dominerar spelgestaltningar i båda tidningarna. Fokus läggs vid partiets framgångar i valet, där de gestaltas som vinnare. Sverigedemokraternas vågmästarroll betonas, liksom dess strategier för att få mer makt. Studiens resultat visar att både Expressens och Aftonbladets reportrar efter valet undersöker möjliga orsaksförklaringar till partiets framgång. Väljarnas perspektiv lyfts fram i båda tidningarna, och den dominerande gestaltningen är att partiets väljare är missnöjda. Genom ordval, betoningar, källor och val av fakta gestaltas Sverigedemokraterna som ett rasistiskt parti i både Aftonbladet och Expressen. Därmed förmedlas ett implicit budskap att Sverigedemokraterna är rasister. I Expressen förmedlas ett politiskt budskap på nyhetsplats genom att läsarna uppmanas att inte att rösta på Sverigedemokraterna. Detta förekommer inte i Aftonbladet.

I den här studien har vi valt att undersöka hur partiet Sverigedemokraterna framställdes och gestaltades inför valet 2010. Tidigare forskning visar på att det alltid är något parti som gynnas eller missgynnas i medierna inför ett val, bland annat genom hur aktörerna framställs och hur partiet och deras sakfrågor framställs. Sverigedemokraterna har länge sagt att de särbehandlats i medierna, framställts på ett mycket negativt sätt och inte fått komma till tals i sina sakfrågor. I medierna har det också pågått en debatt om hur Sverigedemokraterna ska hanteras. För att undersöka hur partiet framställts har kategorierna negativ, positiv och neutral använts. För att avgöra om partiet gynnats eller missgynnats har vi använt oss av medieforskaren Kent Asps Aktörsbehandlingsindex (AB-index), som är en sammanställning av partiets negativa, positiva och neutrala framställning samt hur ofta partiet fått komma till tals som agerande aktör. Detta har gjorts i en kvantitativ innehållsanalys av artiklar från de rikstäckande tidningarna Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Undersökningen har avgränsats till tryckt nyhetsmaterial som publicerats de tre sista veckorna innan valet 2010. I undersökningen kom vi fram till att Sverigedemokraterna omtalades oftare än de fick komma till tals och när de omtalades har de framställts övervägande negativt. Överlag fick de inte komma till tals i sina sakfrågor, när de fick det framställdes sakfrågorna negativt eller neutralt. Kvällstidningarna hade den mest balanserade bevakningen av partiet. När det däremot gällde sakfrågorna och partiledaren Jimmie Åkesson var bevakningen övervägande gynnsam hos samtliga tidningar. Fler artiklar om Sverigedemokraterna gestaltades som spel än som sak, vilket skiljer sig från tidigare gestaltning av politisk journalistik i en valrörelse. Jämfört med hur andra partier behandlades i valrörelsen 2006 behandlades Sverigedemokraterna i stort sett likadant i kvällstidningarna inför valet 2010, men fick en väldigt annorlunda behandling i morgontidningarna.

Detta är en jämförande studie om medierepresentationen av oljekrisen i Stavanger i Norge och Aberdeen i Skottland. I uppsatsens första del undersöker och jämför vi tre nyhetsartiklar från norska lokala tidningar i Stavanger med tre skotska lokala tidningar i Aberdeen genom en kvalitativ textanalys. I uppsatsens andra del lägger vi tyngd på journalisternas uppfattning om krissituationen och använder oss av semistrukturerade intervjuer. Genom kvalitativa intervjuer med norska och skotska journalister jämför vi hur de resonerar kring val av vinklar, nyheter, källor och hur de upplever sitt yrke och sin arbetsroll i relation till rapporteringen av oljekrisen. I arbetet lyfter vi fram skillnader i framställningen av situationen i Stavanger respektive Aberdeen. Vi använder oss av en etnografisk intervju i vårt tillvägagångssätt när vi träffar journalisterna, för att kunna använda detta som en ingång till historisk bakgrund för effekterna av oljekrisen och påverkan på städerna. En utgångspunkt för uppsatsen är att undvika att bedöma huruvida det rör sig om en kris eller inte och istället fokusera på gestaltningen i de valda medierna och journalisternas upplevelser av sitt arbete. Resultatet av vår studie visar att det finns nationella samband med hur journalisterna uppfattar oljekrisen. De norska journalisterna mörkar i högre utsträckning att det pågått en omfattande oljekris i Stavanger, medan de skotska journalisterna talar mer öppet om en kris. Vi kan genom denna studie konstatera att det återfinns skillnader i hur den lokala rapporteringen för oljekris sker, samt hur gestaltningen av oljekrisens konsekvenser ser ut i artiklarna som vi har valt att analysera.

Syfte: I våra svenska tidningar har bilderna fått ta mer och mer plats och får därmed större möjlighet att påverka läsaren med egna tolkningar av bilden. Det har lett till en debatt kring hur bilder används för att gestalta våra politiker på nyhetsplats. En grupp journalister som kallar sig Den allierade journalisten uppmärksammade att det, enligt dem, fanns en skillnad i hur Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt porträtterades i bild under valspurten 2010. Senare redovisade journalistprofessor Kent Asp att vissa tidningar varit extra hårda i sin bevakning av Mona Sahlin i nyhetstexter. Med anledning av detta finner vi det intressant att undersöka och analysera  tidningarna Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressens bilder av Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt de sista veckorna innan valet 2010. Med en djupgående analys av materialet vill vi se hur de båda partiledarna framställs, om det är några skillnader mellan framställningen av de båda, samt om det fanns någon skillnad mellan tidningarna i hur de framställde Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Metod: Vår undersökning har utförts genom en kvalitativ semiologisk bildanalys av Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och hur de gestaltade Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt i valet 2010. Urvalet har gjorts genom en denotativ genomgång av det totala antalet bilder på de båda där de figurerat på tidningens framsida med tillhörande sidor till artikeln inne i tidningen. Sedan har vi konnotativt analyserat ett representativt urval av bilder av de bilder som vi gick igenom i föregående steg. Den semiotiska bildanalysen fokuserar på konnotationer med miljöer, symboler och tecken samt de känslor betraktaren får beroende på den kulturella bakgrund betraktaren har.   Slutsats: Det går att se skillnader i framställningen av Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Skillnaden ses tydligast i kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen. Överlag så är bilderna och rubrikerna om henne negativt vinklade och handlar mer om henne som person än om den politik som hon framför. Fredrik Reinfeldts politik får också stå tillbaka till förmån för artiklar om honom, men i de bilder han syns så är de till stor grad positiva. Redan tidigt i valspurten utmålas Reinfeldt som en vinnare av de båda kvällstidningarna, vilket fortsätter synas hela vägen till valdagen.  Kvällstidningarna gestaltar kampen mellan Reinfeldt och Sahlin mer som spel än sak, något som dagstidningarna inte gör till lika stor grad. Dagstidningarna tar upp sakfrågorna oftare än kvällstidningarna, men bildmässigt använder de sig av liknande bildspråk som kvällstidningarna. Bilderna i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet  är också de till Reinfeldts fördel, respektive Sahlins nackdel. Bilderna kan analyseras på ett djupare plan än kvällstidningarna som ofta förankrar sina bilder i en rubrik för att tolkningen av bilden ska bli mer stängd. Bilderna i dagstidningarna är mer ödesmättade och genomtänkta, och framställer ofta Reinfeldt som en vinnare, men Sahlin som en ensam förlorare.

The student thesis Nationalism and Norrientalism: A Discourse Analysis of the Norrlandic Independence Debate of Late Summer 2016 and Beyond aims to examine the style and content of the recent secession debate in the Swedish and Norrlandic printed press. From the late summer of 2016 to the beginning of 2017 the question of Norrlandic sovereignty was a prioritized topic in the legacy media debate, as well as in social media. It commenced after the Swedish government enterprise Vattenfall planned to relocate forty employment opportunities from Jokkmokk, raising the question of Norrlandic independence based on a post-colonialist view of the region. This thesis examines how the framing of Northern Sweden as a colony has been established, re-established or refuted in the different discourses of the printed debate, through a faceted lens composed of various theories of Orientalism and nationalism. Rooted in the discourse theory of Ernesto Laclau and Chantal Mouffe, merged with the critical discourse analysis of Norman Fairclough, and leaning against media theories of inoculation and framing, the study takes aim at the myths, metaphors, articulations and antagonisms which constituted the polemics in the printed press of the period. The results conclude that the debate revolved around independence, resources, and the myth regarding Norrland—often described as a barren landscape, marked by vast distances and a lack of social services. The term colony was used to describe Norrland as marginalised and robbed of its natural resources, whereas the term was met by opposition from the objecting side, who emphasised the historic and present representation of Norrlanders in high politics. The colonial identity was constituted in the press through internal Orientalism by Stockholm writers and self-Orientalisation by Norrlandic ones. The most distinct patterns of difference between the objecting side and the advocating side of independence was the determination of the real economic loser of a Norrlandic secession from Sweden.