Denna uppsats behandlar frågan om hur de fyra stora stockholmstidningarna Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen och Aftonbladet beskrev gärningsmannen som den elfte december 2010 utförde ett terrordåd i Stockholm. För att få en så tydlig beskrivning av gärningsmannen som möjligt behandlas även frågan om hur attacken beskrevs. Uppsatsen behandlar också skillnaderna mellan hur morgontidningarna samt kvällstidningarna beskriver händelsen. Utifrån artiklar, tagna från en sjudagarsperiod från varje tidning och med hjälp av en kvantitativ innehållsanalys visar studien på att de fyra olika tidningarna framställt gärningsmannen både som en god och ond människa. Detta genom en stor mängd olika både negativa och positiva personbeskrivningar. Händelsen beskrivs med ett femtiotal olika definitioner. Gärningsmannen och händelsen beskrivs på två helt skilda sätt beroende på om det är en kvällstidning eller dagstidning.

För många människor är medierna den största, och ibland enda, källan till politisk information. Det innebär att medierna i stor utsträckning påverkar medborgarna när de skapar uppfattningar om sådant som de inte själva upplever. Men kommunikation kan aldrig vara neutral. När journalister gestaltar politik väljer de ett antal aspekter som blir mer framträdande, medan andra utelämnas. Dessa gestaltningar kan sedan påverka hur människor stödjer politiska förslag. Syftet med studien är att undersöka hur Sverigedemokraterna och dess väljare gestaltas i Aftonbladet och Expressen en vecka före och en vecka efter valet 2014, samt hur tidningarna förmedlar ett politiskt budskap under samma period.  Studien visar att skandalgestaltningar av Sverigedemokraterna dominerar i både Aftonbladet och Expressen före valet. Partiets politiker gestaltas som omoraliska och rasistiska genom att klandervärda beteenden lyfts fram. Genom betoningar av partiets nazistiska och rasistiska bakgrund kopplas det till främlingsfientlighet. Efter valet dominerar spelgestaltningar i båda tidningarna. Fokus läggs vid partiets framgångar i valet, där de gestaltas som vinnare. Sverigedemokraternas vågmästarroll betonas, liksom dess strategier för att få mer makt. Studiens resultat visar att både Expressens och Aftonbladets reportrar efter valet undersöker möjliga orsaksförklaringar till partiets framgång. Väljarnas perspektiv lyfts fram i båda tidningarna, och den dominerande gestaltningen är att partiets väljare är missnöjda. Genom ordval, betoningar, källor och val av fakta gestaltas Sverigedemokraterna som ett rasistiskt parti i både Aftonbladet och Expressen. Därmed förmedlas ett implicit budskap att Sverigedemokraterna är rasister. I Expressen förmedlas ett politiskt budskap på nyhetsplats genom att läsarna uppmanas att inte att rösta på Sverigedemokraterna. Detta förekommer inte i Aftonbladet.

Studiens syfte är att belysa på vilket sätt innebörden av begreppen privat och offentligt behandlas i kvällstidningars nyhetsberättande vid rapportering av händelser som berör uppsägning av arbetstagare efter deras förehavanden på Facebook. Den ämnar även bidra till ökad insikt om de faktorer som ligger till grund för hur nyhetsberättelsen framställs. Slutsatser: Kvällstidningarnas framställning av privat respektive offentligt är en, av tidningarna själva, framlagd syn av begreppens innebörd. Vidare präglas textinnehållet i tidningarnas nyhetsberättande genomgående av sensations- journalistik och fokus på den enskilde individen. Studiens resultat påvisar även den komplexitet som uppstår kring vad som är privat respektive offentligt när gemenskapsnätverk förflyttas från offline- till onlinemiljöer.

Fotbollspelaren Zlatan Ibrahimovic var 2010 och 2011 den mest omskrivna sportprofilen i svensk press och Aftonbladet och Expressen har varsin reporter på plats i Milano för att bevaka honom och hans lag AC Milan. Syftet med denna C-uppsats är att ta reda på vad sportjournalister på Aftonbladet och Expressen tror är anledningarna till att det skrivs så mycket om Zlatan Ibrahimovic. Vidare vill vi ta reda på hur de skriver om honom, varför de skriver som de gör, vilka egenskaper Zlatan Ibrahimovic har som gör att det skrivs så mycket om honom samt vad det stora fokuset på honom får för konsekvenser. I vår analys kommer vi koppla resultatet till teorier som maskulinitet inom sportjournalistiken, virvelvindseffekt och tabloidisering. Vi har gjort en kvalitativ undersökning med hjälp av halstrukturerade djupintervjuer. Totalt har vi genomfört fem intervjuer med reportrar, krönikörer och nyhetschefer på de två kvällstidningarna i Sverige. Resultatet visar att det framförallt är läsarnas engagemang i Zlatan Ibrahimovic som person och fotbollspelare som gör att tidningarna skriver om honom, inte som läsarna själva verkar tro – att hans namn på löpsedeln säljer lösnummer. En annan slutsats är att det finns en risk att tidningarna missar andra bra nyheter på grund av det stora fokuset på Zlatan Ibrahimovic. / The Swedish soccer player Zlatan Ibrahimovic was the most well-publicized sports profile in Swedish newspapers during 2010 and 2011. The tabloid newspapers Expressen and Aftonbladet have one reporter each stationed in Milan, Italy, whose sole purpose is to report the events of Zlatan Ibrahimovic and his team AC Milan. The aim of this bachelor thesis is to establish the reasons to why he is so well-publicized through the eyes of Swedish journalists at Expressen and Aftonbladet. Further, we intend to investigate how they write about him, why they do so, what characteristics make him well-publicized and what the consequences from this are. The analysis will be connected to theories such as masculinity, the vortex-effect and tabloidization. The information is gathered through quantitative analysis, namely through half structured interviews with five reporters, columnist and news directors at each of the two newspapers. The results show that it is the involvement of the reader in Zlatan Ibrahimovic that makes the newspapers write so much about him, not as the readers themselves might think – because his name at the front of the newspapers boosts the sales of single copies. Another conclusion is that the focus on Zlatan Ibrahimovic within Swedish media creates a risk of missing other major news.

Titel: ”Jag sa nej. Hur säger man ett nej så att det blir mer nej?”   Författare: Kristin Westesson och Johanna Westergård   Kurs, termin och år: C-uppsats, HT 2013   Antal ord i uppsatsen: 16 785   Problemformulering och syfte: En av de våldtäkter som kvällstidningarna bevakade 2013 var en gruppvåldtäkt på en 15-årig flicka i Tensta. Den fick stor uppmärksamhet i kvällspressen efter att de misstänkta, sex jämnåriga pojkarna, friades i hovrätten. Krönikörer, debattörer och ledarskribenter vaknade till liv och recenserade det domslut många tyckte var felaktigt. Politiker engagerade sig, folk skrev på protestlistor och det var nakenprotester utanför Svea Hovrätt. Det här fallet har alltså berört många i Sverige. Hur skildrade Sveriges största kvällstidningar, Aftonbladet och Expressen, händelsen? Tog de någons parti? Vem var offer och vem var egentligen gärningsman? Tenstafallet väckte många frågor och ligger till grund för den här fallstudien. Brottsjournalistik upptar en stor del av kvällstidningarna, samtidigt som forskning om medier och brott är knapphändig utifrån ett genusperspektiv. Att studera hur media skriver om brott, inte minst om våldtäkter, är viktigt då människans verklighetsuppfattning i allt högre grad formas av massmedier. Syftet med den här studien var att undersöka hur offret/flickan och gärningsmännen/pojkarna framställdes i Tenstafallet i Aftonbladet och Expressen, samt om gestaltningarna stämmer överens med de myter som finns i forskningen kring gärningsmän och offer.   Metod och material: Fallstudien baserades på en kvalitativ textanalys där samtliga texter i de båda tidningarna om våldtäkten – nyhetsartiklar, ledare, debattartiklar, kolumner och krönikor – analyserades.   Huvudresultat: Resultaten av denna studie visar att varken offret eller gärningsmännen beskrevs särskilt ingående, samt att rapportering om våldtäkter förändrats. Offret får ingen skuld i det inträffade och gärningsmännens skuld pendlar från att vara framstående i början av fallet till att vara mindre i slutet. De frias dock aldrig helt av media trots att de friats av hovrätten. I slutet av medierapporteringen är det hovrätten och hela samhället som är skurken. Hovrätten, som har gjort en felaktig bedömning och inte ställer sig på flickans sida, och samhället som har dåliga lagar och inte förmår hjälpa pojkar som kan göra sådana här saker. Att kritiskt granska och lyfta fram varför hovrätten har gjort den här bedömningen görs inte i många artiklar.   Nyckelord: Journalistik, våldtäkt, offer, gärningsman, Aftonbladet, Expressen, genus, brott, kvällstidning, kriminologi.

<p>On September 10th 2003 the Swedish foreign minister Anna Lindh was brutally murdered in a shopping mall in central Stockholm. An intense police pursuit was initiated immediately and shortly after, a man who later proved to be innocent was portrayed as the murderer in the Swedish media. The main purpose of this essay was to examine how the suspect and the police were described in the evening newspaper Aftonbladet and the morning newspaper Dagens Nyheter. Do the descriptions differ in any way? A total of fifteen texts were examined, eight articles from Aftonbladet and seven from Dagens Nyheter. The method we used were critical discourse analysis, with focus on theories like media logic and representation. The result showed that both DN and Aftonbladet used dramaturgical methods as intensification and polarization in their reporting. Both papers also engaged in an extensive description of the 35-year-old's personal history and payed little or no mean to press ethics, in terms of personal integrity. A fact that could indicate the growing convergence between evening and morning press.</p>

<p>Syftet med denna studie är att undersöka hur Expressen och Aftonbladets löpsedlar förändrats mellan 1994 och 2004 samt de skillnader som finns mellan tidningarna. 168 stycken löpsedlar har studerats under mars och november de båda åren.</p><p>Min främsta utgångspunkt har varit Marina Ghersettis forskning om den alltmer utbredda sensationsjournalistiken som kommit till följd av konkurrensen på mediemarknaden. Alla huvudrubriker på löpsedlarna har i denna studie setts som sensationella.</p><p>Studien visar att år 1994 prioriterade båda tidningarna nyheter om brott, olyckor, ekonomi och politik medan sådana nyheter var ovanliga tio år senare. Nyheter om kända personer har istället blivit många fler år 2004. Expressen har ökat de positiva budskapen på löpen medan dessa har minskat i Aftonbladet. Expressen har fler hotfulla rubriker än konkurrenten år 2004 och har även gjort en stor satsning på personifierade rubriker det senare året.</p><p>På grund av bilagereklamen har utseendet på löpsedlarna förändrats mycket mellan åren 1994 och 2004. Löpsedlarna är marknadsföringsverktyg för kvällstidningarna men är samtidigt journalistiska produkter och kan fällas för alltför vinklade och osanna rubriker av PON, Pressens Opinionsnämnd.</p><p>Utöver den kvantitativa analysen har även en kvalitativ analys gjorts på de dagar då tidningarna har samma nyhet på löpsedeln. År 1994 var det vanligt att en tidning valde att ha en viss nyhet som andranyhet medan den andra valde att lägga nyheten som huvudnyhet. År 2004 har tidningarna nästan uteslutande lagt nyheterna som huvudnyheter. Aftonbladet och Expressen tycks idag göra i stort sett samma bedömning om vad som säljer respektive tidning bäst.</p>

Syftet med denna studie är att undersöka hur Expressen och Aftonbladets löpsedlar förändrats mellan 1994 och 2004 samt de skillnader som finns mellan tidningarna. 168 stycken löpsedlar har studerats under mars och november de båda åren. Min främsta utgångspunkt har varit Marina Ghersettis forskning om den alltmer utbredda sensationsjournalistiken som kommit till följd av konkurrensen på mediemarknaden. Alla huvudrubriker på löpsedlarna har i denna studie setts som sensationella. Studien visar att år 1994 prioriterade båda tidningarna nyheter om brott, olyckor, ekonomi och politik medan sådana nyheter var ovanliga tio år senare. Nyheter om kända personer har istället blivit många fler år 2004. Expressen har ökat de positiva budskapen på löpen medan dessa har minskat i Aftonbladet. Expressen har fler hotfulla rubriker än konkurrenten år 2004 och har även gjort en stor satsning på personifierade rubriker det senare året. På grund av bilagereklamen har utseendet på löpsedlarna förändrats mycket mellan åren 1994 och 2004. Löpsedlarna är marknadsföringsverktyg för kvällstidningarna men är samtidigt journalistiska produkter och kan fällas för alltför vinklade och osanna rubriker av PON, Pressens Opinionsnämnd. Utöver den kvantitativa analysen har även en kvalitativ analys gjorts på de dagar då tidningarna har samma nyhet på löpsedeln. År 1994 var det vanligt att en tidning valde att ha en viss nyhet som andranyhet medan den andra valde att lägga nyheten som huvudnyhet. År 2004 har tidningarna nästan uteslutande lagt nyheterna som huvudnyheter. Aftonbladet och Expressen tycks idag göra i stort sett samma bedömning om vad som säljer respektive tidning bäst.

<p>”AMF-skandalen” uppdagades den 14:e mars år 2009 och var en händelse som följdes av svensk dagspress under våren 2009. Denna studie har haft som syfte att beskriva och få en ökad förståelse för hur och varför Aftonbladets och Svenska Dagbladets rapportering kring ”AMF-skandalen” såg ut som den gjorde. Genomförandet av denna studie har varit viktigt för att kunna påvisa hur medierna genom olika tekniker och journalistiska knep, kan påverka allmänhetens bild av nyheter. Frågeställningar som har besvarats i studien är: ”Hur beskrev respektive tidning ‘AMF-skandalen’ i sin rapportering?”, ”Vilka likheter respektive skillnader återfinns i morgontidningen Svenska Dagbladet och kvällstidningen Aftonbladets rapportering?” samt ”Varför såg beskrivningen ut som den gjorde i respektive tidning, med tanke på olika journalistiska knep och tekniker?”.</p><p>Sammanlagt valdes tio nyhetsartiklar ut, fem från respektive tidning. Med kvalitativ systematisk textanalys som redskap har dessa nyhetsartiklar analyserats utifrån ett analysschema bestående av åtta dimensioner. Resultatet av den empiriska undersökningen har kopplats till teorier kring medielogik, nyhetsvärdering, pressetik, objektivitet, nyhetsartikelns uppbyggnad samt specifika drag för morgon- respektive kvällspress. Undersökningen har visat att majoriteten av de utvalda nyhetsartiklarna har varit av sensations- och negativ karaktär i respektive tidnings rapportering. När det gäller den journalistiska formen/tekniken är det relativt jämnt mellan hur ofta förenkling, personifiering, vinkling och polarisering nyttjats. I Aftonbladet har fokus legat på sakområde ”Ekonomi”, medan Svenska Dagbladets dito har legat på sakområde ”Brott”. Ytterligare en skillnad som har återfunnits är att det i Aftonbladet har aktörerna ”Elitperson” och ”Pensionssparare” fått mest utrymme medan det i Svenska Dagbladet har varit ”Elitperson” och ”Organisation”.</p><p>Mediernas rapportering kring ”AMF- skandalen” har kännetecknats av ett användande av olika tekniker och journalistiska knep som finns till hands. Dock har detta förmodligen inte alltid varit ett medvetet val av tidningarna, utan något som existerat på grund av ”skandalens” karaktär. Ytterligare en slutsats som dragits i diskussionen är att dagstidningsmarknaden och konsumenternas läsvanor förändrats. I sin tur har detta påverkat både morgon- och kvällspressens innehåll till att bli av en mer sensationell karaktär.</p>

”AMF-skandalen” uppdagades den 14:e mars år 2009 och var en händelse som följdes av svensk dagspress under våren 2009. Denna studie har haft som syfte att beskriva och få en ökad förståelse för hur och varför Aftonbladets och Svenska Dagbladets rapportering kring ”AMF-skandalen” såg ut som den gjorde. Genomförandet av denna studie har varit viktigt för att kunna påvisa hur medierna genom olika tekniker och journalistiska knep, kan påverka allmänhetens bild av nyheter. Frågeställningar som har besvarats i studien är: ”Hur beskrev respektive tidning ‘AMF-skandalen’ i sin rapportering?”, ”Vilka likheter respektive skillnader återfinns i morgontidningen Svenska Dagbladet och kvällstidningen Aftonbladets rapportering?” samt ”Varför såg beskrivningen ut som den gjorde i respektive tidning, med tanke på olika journalistiska knep och tekniker?”. Sammanlagt valdes tio nyhetsartiklar ut, fem från respektive tidning. Med kvalitativ systematisk textanalys som redskap har dessa nyhetsartiklar analyserats utifrån ett analysschema bestående av åtta dimensioner. Resultatet av den empiriska undersökningen har kopplats till teorier kring medielogik, nyhetsvärdering, pressetik, objektivitet, nyhetsartikelns uppbyggnad samt specifika drag för morgon- respektive kvällspress. Undersökningen har visat att majoriteten av de utvalda nyhetsartiklarna har varit av sensations- och negativ karaktär i respektive tidnings rapportering. När det gäller den journalistiska formen/tekniken är det relativt jämnt mellan hur ofta förenkling, personifiering, vinkling och polarisering nyttjats. I Aftonbladet har fokus legat på sakområde ”Ekonomi”, medan Svenska Dagbladets dito har legat på sakområde ”Brott”. Ytterligare en skillnad som har återfunnits är att det i Aftonbladet har aktörerna ”Elitperson” och ”Pensionssparare” fått mest utrymme medan det i Svenska Dagbladet har varit ”Elitperson” och ”Organisation”. Mediernas rapportering kring ”AMF- skandalen” har kännetecknats av ett användande av olika tekniker och journalistiska knep som finns till hands. Dock har detta förmodligen inte alltid varit ett medvetet val av tidningarna, utan något som existerat på grund av ”skandalens” karaktär. Ytterligare en slutsats som dragits i diskussionen är att dagstidningsmarknaden och konsumenternas läsvanor förändrats. I sin tur har detta påverkat både morgon- och kvällspressens innehåll till att bli av en mer sensationell karaktär.