This essay use Ernesto Laclau and Chantal Mouffes view on dicourse theory analyses speeches from the Swedish democrats to see how the partie define the swedishness and how the contribute to antagonism during the process. The essay uses chain of equivalences to see how they construct the identity and also uses antagonism to create an understanding for the overtaking in discourse, which is often used by the Swedish democrats to define the identity their way. The theoretical and methodological framework helps the study to clarify what is included and excluded in swedishness. The result in the study is that the Swedish democrats find it crucial to sustain independence, be brave, have Swedish norm, culture and values, and also to create a trustworthy nation where everyone can feel safe. The study also show that the Swedish democrats subjects safety, immigrant and independence for antagonism.

This thesis aims to examine if performative populism exists within the Sweden Democrats and if the level of populism has changed over time. By using a gradational approach when conceptualising populism, it seeks to address a case of ‘mixed bags’. Furthermore, this paper address questions regarding how to measure populism and how to operationalise populism into context. Populism is conceptualised as a political style, according to Benjamin Moffitt’s work on populism. Thus, the performative side of the leader is central. This includes content, rhetoric, gestures and the theatrical side of the leader’s performance. By using a twofold methodological approach, a quantitative content analysis, followed by a qualitative one, both frequency of populist indications and how they relate to each other can be accounted for. Results indicate that populism exists within the Sweden Democrats, and that the level of populism seems to be increasing over time. Moreover, while the methodological approach is sufficient for measuring the level in terms of less and more, it cannot account for degree in terms of index.

Studien “Vi gör det för att vi älskar Sverige” syftar till att belysa hur en politikers diskurstillämpning i en svensk valrörelse kan exkludera etniska och kulturella grupper. Specifikt studeras hur Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson tillämpar en etno-nationalistisk diskurs i sina tal på Långholmen, i Almedalen och i Sölvesborg under valrörelsen 2018. Studien undersöker därmed hur etno-nationalism kommer till uttryck i Åkessons tal och hur den etno-nationalistiska diskursen förändras utifrån kontexterna rumslig dimension, målgrupp och historia. Det teoretiska ramverket utgår från kritisk diskursanalys (CDA) där även begreppen diskurs, nationalistisk diskurs samt den retoriska aspekten förklaras. Studiens metod och analysbegrepp utgår från CDA och Norman Faircloughs tredimensionella modell, som gör det möjligt att identifiera underliggande maktstrukturer och bidra till kritisk språkmedvetenhet kring exkluderande diskurser i svensk politik. Samtliga tal analyseras på Norman Faircloughs textnivå, för att sedan jämföras på den diskursiva och sociala nivån i hans tredimensionella modell. Analysresultatet visade att Åkessons etno-nationalistiska diskurs förändras efter vilken kontext talen gavs i. Gemensamt för samtliga tal var att Åkesson förespråkar assimilering eller exkludering när han tillämpar en tydlig etno-nationalistisk diskurs. Resultatet visade också att en etno-nationalistisk diskurs inte nödvändigtvis behövde uttryckas tydligare inför en redan ideologiskt övertygad publik.

“De konflikt-gestaltade partiledarna” är en kvantitativ innehållsanalys av Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladets gestaltning av Stefan Löfven, Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson den sista veckan innan riksdagsvalet 2018. Studien fokuserar på förekomsten av konflikt-gestaltning och typ av tonalitet. Syftet med studien är att undersöka hur gestaltningen yttrar sig och vilka likheter och skillnader som finns mellan de tre partiledarna och mellan de fyra tidningarna. De teorier och tidigare forskning studien utgår ifrån är teorierna dagordningsteorin och gestaltningsteorin samt forskning om tabloidisering, partipress, political bias, nyhetsvärdering och nyhetsurval. Dessa teorier och tidigare forskning hjälper studien att förklara och förstå de val tidningarna gör när de gestaltar partiledarna. Vart fjärde år är det riksdagsval i Sverige. 2018 års riksdagsval blev ett utav de jämnaste valen i svensk historia. Tidigare forskning visar att medier har stor makt över vad medborgare anser vara viktigt och vad medborgare har för bild av det politiska samhället. Vilken typ av bild det svenska folket fick av Stefan Löfven, Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson i de största svenska tidningarna inför valet är därför viktigt att undersöka. Resultatet av studien visar att det förekommer mycket konflikt-gestaltning och negativ tonalitet i de texter i tidningarna där de tre partiledarna nämns. Kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen använder sig av mer negativ tonalitet än vad morgontidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet gör. Tidningarna skiljer sig även åt vad gäller vilken person de fokuserat på den sista veckan innan valet. Stefan Löfven är huvudfokus i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och Jimmie Åkesson är huvudfokus i Aftonbladet och Expressen. Resultatet mellan de tre partiledarna har inte lika stora skillnader. Det man dock kan konstatera är att Stefan Löfven nämns mer i texter med positiv och balanserad tonalitet än de andra två partiledarna. Jimmie Åkesson nämns något mer i texter med negativ tonalitet. Slutsatserna i studien är att det råder stora skillnader mellan morgon- och kvällstidningarna. Detta speglar den tidigare forskningens slutsatser kring tabloidisering, olika styrfält och partipress. / "The conflict-framed party-leaders" is a quantitative content analysis of Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet's framing of Stefan Löfven, Ulf Kristersson and Jimmie Åkesson the last week before the general election in Sweden 2018. The study focuses on the occurrence of the conflict-frame and type of tonality. The purpose of the study is to investigate how the framing looks and what similarities and differences that exist between the three party-leaders and between the four newspapers. The theories and previous research this study is based on is the framing theory, agenda-setting theory and research about tabloidization, party press, political bias and news selection. These theories and previous research help the study to explain and understand the choices the newspapers make when framing the three party-leaders. Every fourth year there is a general election in Sweden. The 2018 general election became one of the most even elections in Swedish history. Previous research show that media have great power over what citizens consider to be important and what kind of image citizens have of the political society. What kind of image the Swedish people received of Stefan Löfven, Ulf Kristersson and Jimmie Åkesson in the largest newspapers before the election is therefore important to analyze. The results of this study show that the conflict-frame and negative tonality generally occurs a lot in the framing of the three party-leaders. Aftonbladet and Expressen use more negative tonality than Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet. The newspapers also differ in terms of which person they focused on the last week before the election. Stefan Löfven is the main focus in Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet, and Jimmie Åkesson is the main focus in Aftonbladet and Expressen. The results between the three party-leaders do not have as much differences as the newspapers. What we can note however, is that Stefan Löfven is mentioned more in texts with positive and balanced tonality than the other two party-leaders. Jimmie Åkesson is mentioned a bit more in texts with negative tonality. The conclusions of this study are that there are major differences between the newspapers. This reflects the findings of the previous research on this subject.

The Swedish right-wing party the Sweden Democrats gathered much attention during the Swedish general election of 2010. The party’s immigration policy clashed with other major Swedish parties perceptions and the Sweden Democrats got major coverage in Swedish media even before the election had taken place. Despite controvercies surrounding the party, they eventually succeeded in getting into the parliament. This study explores how the coverage of the Sweden Democrats in five large Swedish newspapers has changed between 2009 and 2013. This was done by studying two periods, each period taking place a year before the next general election. This study aims to provide information on how reporting may change due to factors such as the subject, in this case the Sweden Democrats, gaining political power. The study was conducted using quantitive content analysis on a total of 402 articles retrieved from Mediearkivet. The result shows that negative reporting regarding the Sweden Democrats has been diminished after the party made their way into the parliament. It also shows that although the coverage of the party has been increased since the election of 2010, the party is also less likely to be the main subject of the articles in which it is mentioned. This study explores the normalization of a controversial party in a democracy.

Bakgrund & frågeställning Sverigedemokraterna bildades1988 av tidigare aktiva inom nazistiska och fascistiska rörelser. Idag är partiet Sveriges tredje största. Partiets bakgrund, växande stöd och senaste framgångar i valet 2014 parallellt med uppmärksammande skandaler väckte nyfikenhet: Hur kommunicerar ett parti med så tydlig historia och en del ofördelaktiga avslöjanden för att bli accepterat? Avgränsning av kommunikationen gjordes till de tre valfilmerna som gjorts inför riksdagsvalen 2010 och 2014. Analysen redogör för hur olika element, retoriska och semiotiska, samverkar för att konstruera ett budskap, både implicit och explicit, för att övertyga. Vidare diskuteras likheter och skillnader i materialet från 2010 och 2014 och vem målgruppen kan tänkas vara, för att se åt vilket håll utvecklingen gått. Teori & metod Teori inom semiotik och retorik används tillsammans med teorier om politisk kommunikation för att besvara frågeställningarna. Filmerna anlayseras med verktyg som logos, ethos, pathos, genus deliberativum, konnotaion, kommutationstest och intertextualitet från fälten. Analys & slutsats Analysen redogör för en mycket pathos-betonad första valfilm 2010, de andra ses som mer ethos- och logos-betonade. I slutsatsen diskuteras att det skett en utveckling av vilka som är "vi" och "dom". Kommunikation har även gått från väldigt explicit till mer implicit. Detta säger dels något om hur bilden av mottagaren förändrats men kan även vara en strategi för att få en mjukare framtoning. Förändringarna visar på en professionalisering av Sverigedemokraternas kommunikation där filmerna från 2014 har två målgrupper: "Jimmie – på riktigt": stärka etablerade relationer och "Låt er inte tystas": vinna över skeptikerna. Nyckelord: Sverigedemokraterna, valfilm, retorik, semiotik, ethos, pathos, logos, Jimmie Åkesson, strategi, argumentation, implicit, explicit.

Syftet med denna studie är att undersöka och jämföra hur Jonas Sjöstedt och Jimmie Åkesson bygger sitt ethos under sina respektive tal i Almedalen år 2016. För att undersöka hur Sjöstedt och Åkesson bygger sitt ethos har vi gjort en hermeneutisk närläsning av materialet, för att sedan kunna göra en komparativ analys av de likheter och skillnader i hur de bygger sitt ethos. Materialet som uppsatsen grundar sig i är talmanus av de båda talen som publicerats av respektive parti. Resultatet av studien visar att de båda talarna bygger sitt ethos med hjälp av pathos och logos. Vidare skapar de båda talarna en “vi mot dem” -känsla för att bygga sitt ethos, och slutligen ser vi att de båda talarna tenderar att normalisera sin politik, men detta i olika hög grad.

I den här studien har vi valt att undersöka hur partiet Sverigedemokraterna framställdes och gestaltades inför valet 2010. Tidigare forskning visar på att det alltid är något parti som gynnas eller missgynnas i medierna inför ett val, bland annat genom hur aktörerna framställs och hur partiet och deras sakfrågor framställs. Sverigedemokraterna har länge sagt att de särbehandlats i medierna, framställts på ett mycket negativt sätt och inte fått komma till tals i sina sakfrågor. I medierna har det också pågått en debatt om hur Sverigedemokraterna ska hanteras. För att undersöka hur partiet framställts har kategorierna negativ, positiv och neutral använts. För att avgöra om partiet gynnats eller missgynnats har vi använt oss av medieforskaren Kent Asps Aktörsbehandlingsindex (AB-index), som är en sammanställning av partiets negativa, positiva och neutrala framställning samt hur ofta partiet fått komma till tals som agerande aktör. Detta har gjorts i en kvantitativ innehållsanalys av artiklar från de rikstäckande tidningarna Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Undersökningen har avgränsats till tryckt nyhetsmaterial som publicerats de tre sista veckorna innan valet 2010. I undersökningen kom vi fram till att Sverigedemokraterna omtalades oftare än de fick komma till tals och när de omtalades har de framställts övervägande negativt. Överlag fick de inte komma till tals i sina sakfrågor, när de fick det framställdes sakfrågorna negativt eller neutralt. Kvällstidningarna hade den mest balanserade bevakningen av partiet. När det däremot gällde sakfrågorna och partiledaren Jimmie Åkesson var bevakningen övervägande gynnsam hos samtliga tidningar. Fler artiklar om Sverigedemokraterna gestaltades som spel än som sak, vilket skiljer sig från tidigare gestaltning av politisk journalistik i en valrörelse. Jämfört med hur andra partier behandlades i valrörelsen 2006 behandlades Sverigedemokraterna i stort sett likadant i kvällstidningarna inför valet 2010, men fick en väldigt annorlunda behandling i morgontidningarna.

Uppsatsen behandlar en besvärlig politisk debatt mellan Gudrun Schyman och Jimmie Åkesson som hölls strax innan riksdagsvalet 2014 i SVT:s Aktuellt. De respektive debattörerna uppfattades som mycket hetska i sin argumentation och debatten mottogs som bråkig och präglad av angrepp. Uppsatsen syftar till att ta reda på vad som gick fel i debatten, vad det är som gör att den upplevs som just bråkig. Med hjälp av pragmadialektisk fallasianalys utrönas argumentationens svagheter som i sin tur ger ett svar på frågeställningen. Det tungsta resultatet av undersökningen visar att Åkesson bryter mot relevansregeln och ståndpunktregeln, vilket betyder att han avleder uppmärksamheten från ämnet samt förvränger Schymans ståndpunkt i debatten. Detta ger upphov till en stigande irritation från Schymans sida, som då i sin tur bryter mot frihetsregeln och går till personangrepp mot Åkesson. Schymans argumentation är övervägande mer logiskt giltig än Åkessons, men svagheten i hennes argumentation är lättare för gemene lyssnare att upptäcka: att gå till personangrepp är ett mer explicit brott än att försöka avleda uppmärksamheten från ämnet, vilket gör att Schymans mer logiskt giltiga argumentation hamnar i skuggan av denna irritation. Åkesson provocerar således fram dessa personangrepp från Schymans sida genom sina brott mot idealen i argumentationdekalogen vilket föder bråkigheten mellan dem.

I denna uppsats genomförs en samtalsanalys (CA) på två olika avsnitt från podcasten Värvet. Samtalsdeltagarna i materialet är podcastens programledare Kristoffer Triumf samt partiledarna Jonas Sjöstedt och Jimmie Åkesson. Syftet med uppsatsen är att ur ett språkvetenskapligt perspektiv analysera hur uppbackningar, avbrott och skratt fungerar i ett institutionellt mediesamtal där deltagarna har tydliga roller att utgå ifrån. Även samtalets kontext till analyskategorierna analyseras.  Resultatet i analysen visar att samtliga samtalsdeltagare följer de normer som tillskrivs inom ett institutionellt mediesamtal - där både intervjuare och intervjuobjekt integrerar i samspel. Uppbackningar som Mm och Aa används mest av Triumf i syfte att ge en fortsättningssignal till den som talar, samt att han inleder samtalet, ställer följdfrågor och avslutar samtalet. Skratt förekommer av alla samtalsdeltagare - men främst från intervjuobjekten Sjöstedt och Åkesson som verkar använda skrattet i syfte att lätta upp stämningen samt skapa en attityd gentemot sig själva. Avbrott i samtalet sker endast av Åkesson - där syftet verkar vara att försvara sig mot en eventuell kritik. Forskningen kan ligga till underlag för kommande analyser om institutionella mediesamtal där uppbackningar, avbrott och skratt är i fokus.