Den här undersökningen är en kvalitativ innehållsanalys för vilka typer av gestaltningstekniker Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna använder sig av i sina valfilmer under valkampanjerna 2010, 2014 och 2018. Ett kodschema inspirerat av Fairhurst och Sarr i boken “ The art of Framing: Managing the Language of Leadership” har legat till grund för att kunna besvara frågorna “vilka budskap som förs fram i filmerna och hur de gestaltas, hur denna gestaltning förändrats över tid genom valrörelserna och om det i så fall finns skillnader mellan valrörelser och partier.” Sammanlagt har nio filmer analyserats, ett urval baserat på vilka filmer med flest visningar på YouTube som släppts närmast inpå respektive val. I denna kvalitativa innehållsanalys har frågor ställts till materialet utifrån Fairhurst och Sarrs framingverktyg; metaforer, kontraster, jargong och slagord, spin och stories. H uvudresultatet som framkommit är att även det svenska valkampanjandet via filmmediet gått mot ett ökat skuldbeläggande på meningsmotståndare, under kategorin spin (en strategi som funnits med Sverigedemokraterna hela vägen, men nu även blivit tydligt hos Socialdemokraterna och Moderaterna), likväl som ett ökat fokus på partiledaren, där samtliga partiledare tar rollen som den “allvetande berättaren”.

Bakgrund & frågeställning Sverigedemokraterna bildades1988 av tidigare aktiva inom nazistiska och fascistiska rörelser. Idag är partiet Sveriges tredje största. Partiets bakgrund, växande stöd och senaste framgångar i valet 2014 parallellt med uppmärksammande skandaler väckte nyfikenhet: Hur kommunicerar ett parti med så tydlig historia och en del ofördelaktiga avslöjanden för att bli accepterat? Avgränsning av kommunikationen gjordes till de tre valfilmerna som gjorts inför riksdagsvalen 2010 och 2014. Analysen redogör för hur olika element, retoriska och semiotiska, samverkar för att konstruera ett budskap, både implicit och explicit, för att övertyga. Vidare diskuteras likheter och skillnader i materialet från 2010 och 2014 och vem målgruppen kan tänkas vara, för att se åt vilket håll utvecklingen gått. Teori & metod Teori inom semiotik och retorik används tillsammans med teorier om politisk kommunikation för att besvara frågeställningarna. Filmerna anlayseras med verktyg som logos, ethos, pathos, genus deliberativum, konnotaion, kommutationstest och intertextualitet från fälten. Analys & slutsats Analysen redogör för en mycket pathos-betonad första valfilm 2010, de andra ses som mer ethos- och logos-betonade. I slutsatsen diskuteras att det skett en utveckling av vilka som är "vi" och "dom". Kommunikation har även gått från väldigt explicit till mer implicit. Detta säger dels något om hur bilden av mottagaren förändrats men kan även vara en strategi för att få en mjukare framtoning. Förändringarna visar på en professionalisering av Sverigedemokraternas kommunikation där filmerna från 2014 har två målgrupper: "Jimmie – på riktigt": stärka etablerade relationer och "Låt er inte tystas": vinna över skeptikerna. Nyckelord: Sverigedemokraterna, valfilm, retorik, semiotik, ethos, pathos, logos, Jimmie Åkesson, strategi, argumentation, implicit, explicit.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur kvinnor gestaltas i socialdemokratiska valfilmer under krigsåren 1939 – 1944. Undersökningen genomförs med hjälp av en idéhistorisk analysmodell för att kunna urskilja den samtida idévärlden i filmernas innehåll, därtill att ta reda på hur mycket tid som ägnades kvinnorna i filmen och vilka reformer som valfilmen lyfte fram vad gällde kvinnor. Resultatet visar att kvinnor hade relativt liten andel i och få minuter av valfilmernas innehåll vilket skulle kunna grunda sig i samtida idéer om att kvinnofrågor var mindre viktiga och därmed bortprioriterade. De möjligheter som partiet erbjöd som reformer för kvinnor var i valfilmerna starkt förknippade med hemmet och familjelivet vilket tillsammans med framställningen, omtalandet och förväntningarna på kvinnor vidare skulle kunna kopplas till den kvinnosyn som socialdemokratin förmedlade. Således kan en traditionellt bunden kvinnosyn urskiljas i valfilmerna för det annars framåtsträvande partiet vilket kan tänkas ha genomsyrat filmernas innehåll rörande kvinnor och kvinnofrågor.

Problemformulering och syfte: Första gången de politiska partierna erbjöds att köpa reklamtid av de kommersiella tv-kanalerna var i samband med EU-valet 2009. Då tv ännu är ett av de starkaste medierna är det ett effektivt sätt för partierna att nå ut med sina budskap. Därför är det intressant att undersöka politiska valfilmers utveckling då vi nu har två Riksdagsval bakom oss där valfilmer har sänts i tv. Genom att undersöka filmerna på djupet ämnar vi ta reda på hur retoriken och bilderna i valfilmerna samverkar för, att övertyga väljaren, samt se hur partierna bygger upp sitt varumärke. Teori: I vår studie har vi utgått från den politiska kommunikationen som grund och därefter gjort djupdykningar i såväl varumärkesbyggande som det audio-visuella teorierna; retorisk och semiotisk analys. Metod och material: Vi har använt två kvalitativa metoder i vår studie - dels retorisk och dels semiotisk. Materialet utgörs av en valfilm för varje riksdagsparti och valår 2010 samt 2014. Riksdagspartierna har själva fått definiera vilken film som de anser vara deras officiella valfilm för respektive år. Slutsats: De viktigaste resultaten som framkom av undersökningen är att vänsterpartierna tenderar att använda sig mer av logos och informerande budskapsstrategier mer än Allianspartierna.  Negativt kampanjande förekommer heller inte i någon större utsträckning förutom hos Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Endast tre partier håller kvar vid samma varumärkesbyggande profilfrågor i de två valfilmerna, övriga skiftar profilfråga mellan valen. Högerpartierna använder sig också i en högre grad av personifikation genom att använda sig av partiledaren i bild mer än vad vänsterpartierna gör.

I valupptakten hösten 2010 fick Sverigedemokraternas två valfilmer oerhört genomslag i media, och hade inte mindre än en halv miljon visningar på Youtube, på bara några få dagar. Denna här uppsatsen undersöker vilka strategier som ligger bakom ett sådant genomslag i media. Frågeställningen försöker besvara vilka verklighetsbeskrivningar som TV4 respektive Sverigedemokraterna (SD) ger i sitt pressmaterial angående lanseringen av SD:s två valfilmer, och vad de får för effekter. Uppsatsen analyserar nyckelord som används, vilken ram de sätter på situationen och om SD använder sig av anti-etablissemangsstrategin. Den diskuterar också omkring problemformuleringsprivilegiet, det vill säga att den som formulerar frågeställningen alltid äger tolkningsföreträdet till den. Uppsatsens slutsats är att SD:s strategi vid lanseringen av valfilmen var att synliggöra och förstärka avståndet mellan SD och etablissemanget, såväl till politiska partier som till media. SD använde sig av de egna problemformuleringarna massinvandring och censur, som i sin tur skapade egna ramar, till vilka enbart SD hade tolkningsföreträde. SD:s ramar stämmer tydligt överrens med vilka kriterier ett politiskt parti måste ha för att använda sig av anti-etablissemangsstrategin. / In the fall of 2010 during the election, the Swedish Democrats launched two election movies who got a enormous breakthrough in the media. They got over half a million views on Youtube in just a few days. This essay investigates what strategies that lays behind the breakthrough in the Swedish media. The inquiry tries to answer what description of reality that TV4 and the Swedish Democrats leaves in their press material concerning the launch of the Swedish Democrats two election movies and following effects. The essay analyses keywords in these movies, the frame of the situation and if the Swedish Democrats uses the anti-establishment strategy. It also discuss the problem formulation privilege, which means that the person who formulate the inquiry always own the right to interpret the inquiry. The conclusion of the essay is that the Swedish Democrats strategy during the launch of the election movies, was to expose and strengthen the distance between the Swedish Democrats and the establishment. As well as between other political parties and media. The Swedish Democrats formulate their own problem formulation using words as “mass migration” and “censorship”. With these two words they create their own frames that gives the Swedish Democrats the total interpret of the words. The frames that the Swedish Democrats are using, agrees with the criteria of what a political party must contain to use the anti-establishment strategy.