Problemformulering och syfte: Första gången de politiska partierna erbjöds att köpa reklamtid av de kommersiella tv-kanalerna var i samband med EU-valet 2009. Då tv ännu är ett av de starkaste medierna är det ett effektivt sätt för partierna att nå ut med sina budskap. Därför är det intressant att undersöka politiska valfilmers utveckling då vi nu har två Riksdagsval bakom oss där valfilmer har sänts i tv. Genom att undersöka filmerna på djupet ämnar vi ta reda på hur retoriken och bilderna i valfilmerna samverkar för, att övertyga väljaren, samt se hur partierna bygger upp sitt varumärke. Teori: I vår studie har vi utgått från den politiska kommunikationen som grund och därefter gjort djupdykningar i såväl varumärkesbyggande som det audio-visuella teorierna; retorisk och semiotisk analys. Metod och material: Vi har använt två kvalitativa metoder i vår studie - dels retorisk och dels semiotisk. Materialet utgörs av en valfilm för varje riksdagsparti och valår 2010 samt 2014. Riksdagspartierna har själva fått definiera vilken film som de anser vara deras officiella valfilm för respektive år. Slutsats: De viktigaste resultaten som framkom av undersökningen är att vänsterpartierna tenderar att använda sig mer av logos och informerande budskapsstrategier mer än Allianspartierna.  Negativt kampanjande förekommer heller inte i någon större utsträckning förutom hos Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Endast tre partier håller kvar vid samma varumärkesbyggande profilfrågor i de två valfilmerna, övriga skiftar profilfråga mellan valen. Högerpartierna använder sig också i en högre grad av personifikation genom att använda sig av partiledaren i bild mer än vad vänsterpartierna gör.