Syftet med denna studie är att med hjälp av en retorikanalys kategorisera användandet av ethos, pathos och logos och stilfigurer i politikers tal och jämföra resultaten köns- och partivis. Metoden utgår från en retorikanalysmodell där olika aspekter av ett tal analyseras. Materialet består av sex Almedalstal mellan åren 2010 och 2015 av partiledare från Moderaterna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Resultaten visar att alla talare använder sig av argumentationsmedel ganska frekvent. Pathos och stilfigurerna metafor, metonymi, retorisk fråga och anafor var dominerande. Slutsatser som drogs av analysen var att Moderaterna använder sig av pathos i mindre grad än de andra partierna och att de kvinnliga partiledarna använde fler stilfigurer i sina tal.

Politikerveckan i Almedalen har länge vart ett ämne i debatten om hur det svenska politiska klimatet har utvecklats. Under de senaste åren har Almedalen i medierna både hyllats som en unik demokratisk mötesplats och kritiserats för att vara ett elitistiskt ”jippo”. I takt med detta har ytterligare en politikervecka vuxit fram, Järvaveckan, med ledmotivet att minska avståndet mellan folk och folkvalda. Liksom i Almedalen, är ett av huvudmomenten på Järvaveckan partiledarnas tal som framförs en gång per kväll och samtliga svenska partiledare närvarar vid evenemanget. I denna uppsats jämförs de två politikerveckorna genom att undersöka vilka partiledarna riktar sig till i sina tal i Almedalen och på Järvaveckan. Analysen utgår från Blacks teori om The Second Persona som konkretiserar en idé om att varje talare har en tilltänkt publik i åtanke när dennes tal ska framföras. I artikeln diskuterar Black vidare om att denna tilltänkta publik kan uppmärksammas genom att undersöka talarens argumentation och stilistiska uttryck. Med inspiration från Blacks syn på argumentation har denna undersökning byggt på en analys som sökt efter argumentative tokens utifrån användningen av allmänna och specifika topiker på samtliga tal av partiledarna både i Almedalen och på Järvaveckan.  Av den topikanalys som förts har sedan generella tilltänkta publiker tagit form genom att applicera allmänna och specifika topiker på partiledarnas gemensamma och återkommande argumentationer. Dessa två tilltänkta publiker jämfördes sedan med varandra för att undersöka skillnaderna dem emellan. Resultaten av denna analys visar att partiledarna riktar sig till två olika tilltänkta publiker på de respektive veckorna, samt att dessa två tilltänkta publiker skiljer sig på vissa betydande sätt. Medan den tilltänkta publiken på Järvaveckan förmodas vara tämligen oinsatt i det svenska politiska klimatet och de olika partiernas ideologier, förväntas den tilltänkta publiken i Almedalen vara politiskt välmedvetna. Den tilltänkta publiken på Järvaveckan bor dessutom på den plats som Järvaveckan utspelar sig på eller andra s.k. ”utsatta områden” medan den tilltänkta publiken i Almedalen är en heterogen skara av människor runt om i landet. Slutligen ger denna analys ytterligare belägg för den tidigare forskning som förts gällande mediernas inflytande på de politiska talen i Almedalen. Denna undersökning visar alltså att politikerna i hög grad förutsätter att publiken på de två politiska evenemangen är olika och att talen därefter skräddarsys för att anpassas till respektive publik.

This study aims to examine the existence of populism in campaign speeches held by the Swedish party the Social Democrats in the election years 2010, 2014, 2018 and 2022 in Almedalen. By attempting to answer if there is any populism in the party´s speeches, and if the populism has increased over the years, the essay will analyze the speeches using a qualitative text analysis and a descriptive idea analysis. Based on the study of the theory, ideal types have been created to be applied to the speeches. The study´s definition of populism is created by Mudde and Kaltwasser (2017).They mean that populism is a communication style used in politics. This study’s results show that there is populism in the Social Democrats speeches held in Almedalen. The results also show that various amounts of populism have existed in the speeches over the years.

Populism har de senaste åren blivit ett ökande fenomen i västvärlden, där partier och politiska aktörer som benämns som populistiska vinner alltmer mark. Även årets riksdagsval i Sverige följde denna trend, där Sverigedemokraterna (ett parti som har beskrivits som populistiskt) blev det näst största partiet och samarbetsparti till den nya regeringen. Trots kommunikationens viktiga roll inom populism har denna aspekt av populism i det stora hela oftast blivit förbisedd inom forskningen. Det gäller också tidigare forskning om populism i Sverige, som oftast har fokuserat på populistiska aktörers innehåll och deras ideologiska positioner. Tidigare forskning om populism i Sverige har också oftast fokuserat på partiet Sverigedemokraterna och inte studerat andra partiers användning av populism. Mot bakgrund av denna lucka i forskningen samt Sverigedemokraternas framgångar och konventionella partiers beslut att samarbeta med partiet, har denna studie valt att undersöka om och i sådana fall hur tre svenska politiska aktörer (Ulf Kristersson, Magdalena Andersson, Jimmie Åkesson) använder sig av populism i sin politiska kommunikation. Syftet har varit att undersöka hur populism som politisk kommunikation används och tar sig uttryck. Konkret har uppsatsen, genom en tematisk analys, analyserat de tre partiledarnas Almedalstal valåret 2022 och med hjälp av det teoretiska ramverket undersökt vilka populistiska element som kan urskiljas i talen och hur de används i den politiska kommunikationen. Studien identifierade att alla dessa tre politiska aktörer använde sig av populism för att mobilisera väljarstöd, men att de gjorde det med hjälp av populism på olika sätt, genom tre olika identifierade teman. Ulf Kristersson använde sig av det identifierade temat den rättfärdiga vinnaren genom att använda sig av populism för att framhålla sig själv och sin sida som den rättfärdiga och kompetenta vinnaren av valet. Jimmie Åkesson använde sig av populism i de identifierade temat landets räddare för att framställa Sverige som ett land i djup kris och han och hans parti som de enda om kan rädda landet. Till sist använde sig Magdalena Andersson av det identifierande temat mobiliseringen av en nationell gemenskap, där hon till skillnad från Kristersson och Åkesson använde sig av populism för att framhålla en enande svensk identitet och kultur som väljare kan identifiera sig med. Studiens resultat mynnar ut i en diskussion om användningen av begreppet populism och om man mer ska se populism som en komponent av politiska aktörers kommunikation och inte som ett definierande drag av politiska aktörers politiska identitet. Detta med tanke på att resultatet av studien visade att alla de politiska aktörerna använde sig av populism trots deras politiska och ideologiska skillnader. / In recent years, populism has become an increased phenomenon in the Western world, where parties and political actors that are called populist are increasingly gaining ground. This year's parliamentary elections in Sweden also followed this trend, where the Sweden Democrats (a party that has been described as populist) became the second largest party and a collaborating party to the new government. Despite the important role of communication in populism, this aspect of populism as a whole has often been overlooked in research. This applies to previous research on populism in Sweden, which usually focuses on the content of populist actors and their ideological positions. Previous research on populism in Sweden has also focused on the Sweden Democrats and not studied other parties' use of populism. Against this gap in the research and the Sweden Democrats successes and conventional parties' decisions to cooperate with the party, this study set out to analyze whether, and in such cases, how three Swedish political actors in the form of party leaders Magdalena Andersson, Ulf Kristersson and Jimmie Åkesson used populism in their political communication. The aim has been to examine how populism as political communication is used and expressed. Concretely, the essay has, through a thematic analysis, analyzed the Almedal speeches of the three party leaders in the election year 2022 and, with the help of the theoretical framework, examined which populist elements can be distinguished in the speeches and how they are used in political communication. The study identified that all these three political actors used populism to mobilize voter support, but that they did so using populism in different ways, through three different identified themes. Ulf Kristersson used the identified theme of the righteous winner by using populism to promote himself and his side as the righteous and competent winner of the election. Jimmie Åkesson used populism in the identified theme of the country's savior to portray Sweden as a country in deep crisis and he and his party as the only ones who can save the country. Finally, Magdalena Andersson used the identified theme of the mobilization of a national community, where, unlike Kristersson and Åkesson, she used populism to emphasize a unifying Swedish identity and culture that voters can identify with. The results of the study prompted a discussion about the use of the term populism and whether, given that the results of the study showed that all the political actors used populism despite their political and ideological differences, populism should be seen as a component of political actor’s communication and not as an identifying feature of a political actor's political identity.

Politikerveckan i Almedalen brukar ses som den viktigaste tiden i svensk politik varje år. Den här uppsatsens syfte är att ta reda på hur riksdagspartiernas tal har förändrats mellan två strategiskt valda nedslagsperioder – år 2013 och år 2017. Dessa år valdes eftersom de är åren innan de två senaste valen. Undersökningen begagnade sig av en tematisk textanalys och utgick ifrån Anthony Downs aktörsorienterade modell och Gunnar Sjöbloms teori om hur partier agerar i ett flerpartisystem. De viktigaste fynden i uppsatsen är att stöd hittades för att partierna i stor utsträckning pratar om snarlika frågor; att mindre partier är mer benägna att profilera sig; och att partierna trots att man försöker locka rörliga mittenväljare ändå i hög grad håller fast vid teman som kan kopplas till partiets ideologiska grund. Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet sticker emellertid ut i sammanhanget då dessa två partier, trots att de inte ingår i någon officiell allians med andra partier, ändå valde att profilera sig särskilt mycket i vissa ämnen trots att det teoretiska ramverket förskriver att sådana partier bör fokusera på att locka en bred väljargrupp – inte smala sådana. Ansvar var det tema som tillskrevs störst betydelse överlag båda åren. Invandring och främlingsfientlighet var de teman som sett tillalla partier ökade mest i betydelse 2017 jämfört med 2013. Kristdemokraterna var det parti som allra tydligt gjorde en omsvängning mellan åren gällande hur man vinkade temainvandring och främlingsfientlighet. / <p>2018-06-07.</p>

Syftet med denna studie är att undersöka och jämföra hur Jonas Sjöstedt och Jimmie Åkesson bygger sitt ethos under sina respektive tal i Almedalen år 2016. För att undersöka hur Sjöstedt och Åkesson bygger sitt ethos har vi gjort en hermeneutisk närläsning av materialet, för att sedan kunna göra en komparativ analys av de likheter och skillnader i hur de bygger sitt ethos. Materialet som uppsatsen grundar sig i är talmanus av de båda talen som publicerats av respektive parti. Resultatet av studien visar att de båda talarna bygger sitt ethos med hjälp av pathos och logos. Vidare skapar de båda talarna en “vi mot dem” -känsla för att bygga sitt ethos, och slutligen ser vi att de båda talarna tenderar att normalisera sin politik, men detta i olika hög grad.

The purpose of this study is to examine the party leader of the Swedish democrats, Jimmie Åkesson. The aspects that we look into is if there are any rhetorical differences in his speeches at Almedalen the year of 2011 and 2018. Along with the rhetorical side the other aspect that will be examined is the differences in ideas and ideological roots that shines through at the two different speeches at Almedalen. In order to point out differences we used two different methods. The method used in the rhetorical spectrum is based on Bo Rhenbergs steps to analyse political speeches. For the part that focuses on what ideas that mediates and which types of ideological roots his speech derives to, we used Mats Lindbergs analysis to identify values and an own constructed model based on literature regarding ideologies for the ideological analysis.  What we find in the rhetorical analysis is that Åkesson's rhetoric has changed marginally. It appears that he uses more of ethos' argumentation at the number 2018 than at 2011. Åkesson thus uses much of all the three rhetorical aspects. It also appears that the shift between the different styles Åkesson uses to convey the speech to the audience changes something between them both years. ​In the idea and ideological analysis, here too, the differences are relatively small. The actual differences in which values ​​the speech contains are few, but they exist. Differences are not based on the fact that the party or Jimmie Åkesson has changed values ​​and started to lean more to the right or to the left, instead the differences lie on which topics are in focus.

The aim of this paper is to analyze and compare Twitter feeds of the eight political parties in the Swedish parliament, together with their party leaders, during the political summit Almedalen week 2017. The communication theories gatekeeping and agenda setting are applied to the first two research questions: How do official Twitter accounts of political parties differ from party-leader accounts when it comes to (1a) frequency and dispersion of tweets, (1b) agenda setting? How does different parties’ communication diverge regarding (2a) frequency and dispersion, (2b) agenda setting? Finally, Political personalization theory is applied to the third research question: (3) To what extent are party leaders utilized in party communication on Twitter?        There are 655 identified tweets during Almedalen 2017. These make up the empirical material of a content analysis following a coding scheme, attached in appendix 1. Interesting findings include: official party accounts use strategic dispersion methods such as established hashtags, party leaders do not. Party accounts have a stronger agenda-setting role, while party leaders tend to forward media content. Opposition parties are more active on Twitter than governing parties. Female opposition leaders are the only party leaders tweeting laid-back photos of themselves in their professional capacity.

Denna forskning är en systematiserande, mest lika design och idécentrala undersökning, som siktarpå att studera hur multikulturalismen representeras inom Jimmie Åkesson diskurs över tid. Analysen görs på fyra av Åkessons almedalenstal 2011, 2016, 2017 och 2018 av anledningen att ett allmänval ska finnas mellan vissa av valda tal. Den grundläggande teorin som undersökningen utgår ifrån är multikulturalism samt postkolonialism och symbolisk rasism. Syftet med forskningen är att genom en kvalitativ textanalys av valda tal, lifta fram idéstrukturen i hur Åkesson presenterar multikulturalismen till sina åhörare, för att besvara frågeställningen kommer forskningen attavkoda för läsaren innehållet som bedöms har postkolonial och symbolisk rasistisk latent budskap.Materialet som används under forskningen är officiella manus för Åkesson almedalenstal från fyra olika år. Slutsatsen som forskningen har uppnått är att, i respektive Åkessons tal finns stark koppling mellan hur Åkesson ser på multikulturalismen, och mönster som förknippas med postkolonialism och symbolisk rasism. / <p>G betyg</p>