This master thesis aims to identify and interpret alienation-related situations in two novels by the German-Romanian author Herta Müller, "The Land of Green plums" (Herztier) and ''The Appointment" (Heute wär ich mir nicht lieber begegnet). The events presented in the novels take place during the time of the communist dictatorship of Nicolae Ceausescu in Romania, with some references to the time before the Second World War. Alienation is considered a central theme in both novels. The thesis uses the six dimensions of alienation as described by the American sociologist Melvin Seeman (University of California), and is based on the following research questions: 1) What literary descriptions of alienation-related situations can be found in Herta Müller’s two novels?; and 2) How do these literary descriptions emphasize the concept of alienation as defined in Melvin Seeman’s theory? In analyzing the novels, two aspects were taken into account: 1) what kind of society the protagonist lives in; and 2) what types of situations highlight the protagonist’s alienation. The process of identification and evaluation of texts describing alienation-related situations are based on a mixed method of thematic and biographic text analysis. The method of interpreting a written text rest on hermeneutics as described by Hans Georg Gadamer. The thesis identifies several descriptions of alienation-related situations in both novels. These situations are all various expressions of the protagonists’ experiences of living in a non-democratic society. Most of them relate to extreme situations causing fear and anxiety to the protagonists. The thesis studies the relationship between protagonists and society. The protagonists describe not only their own police interrogations, but also those of their friends. Alienation is also represented in the childhood memories of the protagonists.

Denna studie syftar till att analysera hur skolans värdegrund har förändrats i grundskolans läroplaner mellan 1994–2022 samt hur värdegrunden överensstämmer med examensordningen för grundlärare under samma tidsperiod. Studien utgår från följande frågeställningar: ”Vilka normer och värden innehåller skolans värdegrund i grundskolans läroplaner Lpo 94, Lgr 11 och Lgr 22?”, ”Hur överensstämmer skolans värdegrund med examensordningen för grundlärare mellan 1994–2022?” samt ”Hur har skolans värdegrund och överensstämmelsen med examensordningen för grundlärare förändrats över tid?”. I bakgrunden redogörs för hur värdegrund växte fram som ett nytt begrepp. Där redogörs också för läroplansreformer och lärarutbildningen som föremål för politisk makt, samt hur förändringar i skolans styrdokument sker till följd av samhälleliga förändringar. Som teoretisk utgångspunkt används läroplansteori, värdegrundsbegreppet som innefattar normer och värden samt Biestas teori som bygger på att utbildning har tre nyckelfunktioner: kvalificering, socialisering samt subjektifiering. Materialet som analyseras är läroplanerna Lpo 94, Lgr 11, Lgr 22 och de examensordningar för grundlärare som gällde 1994, 2011 samt 2022. Analysmetoden som används för att analysera materialet är en tematisk textanalys. Studiens resultat visar att det i Lpo 94 finns normer och värden rörande demokrati, medmänsklighet, individ, ansvar, gemenskap och objektivitet. I Lgr 11 finns normer och värden som rör demokrati, medmänsklighet, individ, ansvar, gemenskap, objektivitet och drivkraft. I Lgr 22 finns, slutligen, normer och värden som rör demokrati, medmänsklighet, individ, ansvar, gemenskap, objektivitet och drivkraft. Alla tre studerade läroplaner uttrycker liknande värden och det har inte skett några radikala förändringar över tid. I Lgr 11 uttrycks nya normer och värden kopplade till de entreprenöriella förmågorna medan det i Lgr 22 uttrycks nya normer och värden kopplade till maktstrukturer och samtycke mellan individer. Överensstämmelsen mellan värdegrund och examensordning har gått från svag överensstämmelse år 1994 till relativt stark överensstämmelse år 2011 och sedan förblivit i princip oförändrad år 2022.

Undervisningsuppdraget i förskolan har förstärkts i och med den reviderade Läroplanen för förskolan (2018). Samtidigt visar tidigare forskning på brister i hur uppdraget förstås och omsätts i praktiken. Denna uppsats tar sin utgångspunkt i behovet av mer forskning om hur undervisningsbegreppet omsätts i praktiken i förskolan, genom att fokusera på planeringen av undervisning. I uppsatsen används de klassiska didaktiska frågorna; vad, hur och varför samt begreppet didaktisk relief för att undersöka hur didaktiska val beskrivs och motiveras i planeringar i förskolan. Syftet med uppsatsen har varit att undersöka vilken didaktisk relief som blir synlig i autentiska pedagogiska planeringar i förskolan. En tematisk textanalys med utgångspunkt i teorin har genomförts av 34 planeringar från förskolan. Resultatet visar att de undersökta planeringarna i huvudsak svarar på de klassiska didaktiska frågorna vad, hur och varför. Samtidigt framträder brister i den didaktiska kompetensen då en stor del av de undersökta planeringarna saknar tydlighet och didaktiska motiveringar till de val som gjorts. Det övergripande mönstret är att det framför allt är varför-frågan som tenderar att bli utesluten i de autentiska planeringarna. Studien ger ett teoretiskt bidrag genom begreppet planeringens didaktiska relief. Resultatet sammanfattas utifrån två idealtyper av didaktiska reliefer i planeringarna. Den abstrakta didaktiska reliefen, där didaktikens varför-fråga hamnar i förgrunden på bekostnad av konkreta formuleringar kring innehåll och genomförande. Samt den konkreta didaktiska reliefen som kännetecknas av att didaktikens vad- eller hur-frågan hamnar i förgrunden medan de didaktiska motiveringarna saknas. Det tolkas som att det saknas ett professionellt språk inom förskolan, ett språk som skulle kunna fungera som en brygga mellan det abstrakta och det konkreta.

Politikerveckan i Almedalen brukar ses som den viktigaste tiden i svensk politik varje år. Den här uppsatsens syfte är att ta reda på hur riksdagspartiernas tal har förändrats mellan två strategiskt valda nedslagsperioder – år 2013 och år 2017. Dessa år valdes eftersom de är åren innan de två senaste valen. Undersökningen begagnade sig av en tematisk textanalys och utgick ifrån Anthony Downs aktörsorienterade modell och Gunnar Sjöbloms teori om hur partier agerar i ett flerpartisystem. De viktigaste fynden i uppsatsen är att stöd hittades för att partierna i stor utsträckning pratar om snarlika frågor; att mindre partier är mer benägna att profilera sig; och att partierna trots att man försöker locka rörliga mittenväljare ändå i hög grad håller fast vid teman som kan kopplas till partiets ideologiska grund. Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet sticker emellertid ut i sammanhanget då dessa två partier, trots att de inte ingår i någon officiell allians med andra partier, ändå valde att profilera sig särskilt mycket i vissa ämnen trots att det teoretiska ramverket förskriver att sådana partier bör fokusera på att locka en bred väljargrupp – inte smala sådana. Ansvar var det tema som tillskrevs störst betydelse överlag båda åren. Invandring och främlingsfientlighet var de teman som sett tillalla partier ökade mest i betydelse 2017 jämfört med 2013. Kristdemokraterna var det parti som allra tydligt gjorde en omsvängning mellan åren gällande hur man vinkade temainvandring och främlingsfientlighet. / <p>2018-06-07.</p>

Djur som kunskapsområde har en plats i förskolan och uppmärksammas i förskolans läroplan; varje barn ska ges förutsättning att utveckla kunskaper om djur och natur. Syftet med vår studie var att öka kunskapen om hur förskolans pedagoger motiverar inkludering av levande djur i förskolans verksamhet och i den didaktiska planeringen. Forskningen utgick från ett posthumanistiskt perspektiv och kombinerade en kvalitativ och en kvantitativ design. De två delstudierna innefattade 1) en enkätstudie (N=90) som besvarades av förskolepedagoger och rektorer vid (85) svenska förskolor, och 2) en tematisk textanalys av nio reportage i svenska respektive norska fack- eller branschtidskrifter med förskolepedagoger som målgrupp. Resultaten visar att verksamma inom både svenska och norska djurinkluderande verksamheter beskriver att djuren hade en positiv inverkan på barnens socioemotionella och kognitiva utveckling. Enligt enkätsvaren var det under hälften (40%) av de som lät barnen komma i kontakt med djur som höll egna djur medan resten till största delen besökte djur. Fokus vid svenska respektive norska förskolor låg på matematiska förmågor och grundläggande värden respektive kunskap om djur och natur. I Norge var det inte ovanligt att barn fick vara med vid jakt och slakt, dock huvudsakligen efter att djuren avlivats. Med studien vill vi bidra med kunskaper om fenomenet djur i förskolan och uppmana till medveten inkludering av djur i den pedagogiska verksamheten.

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur samiska identiteter beskrivs och görs i relation till majoritetssamhället i samiska raptexter. För att uppfylla syftet gjordes en tematisk textanalys av nio låttexter av tre olika samiska hiphopartister. Ett teoretiskt ramverk kring identitet som begrepp togs fram och användes i analysen. Begreppen identitetsskapande, mellanförskap, resiliens och kollektivt minne knyter an till det teoretiska ramverket och används för att nyansera analysen teoretiskt. I uppsatsen diskuteras hiphop som ett stärkande och resilierande forum för individuellt och kollektivt identitetsskapande. Vi menar att hiphop används som ett redskap av samiska rapartister för att styra ett identitetsnarrativ och hantera ett identitetsskapande som är omringat av inre och yttre konflikter. Vidare menar vi att samiskt identitetsskapande i texterna förhåller sig genomgående till det postkoloniala Sápmi, utanförskap, marginalisering och en ansträngd relation till majoritetssamhället och staten Sverige. Avslutningsvis kan vi konstatera att samiskt identitetsskapande tar sig uttryck på flera olika sätt i raptexterna och att texterna i sig är en del av ett identitetsskapande. I förlängningen så anser vi att uppsatsen bidrar till en ökad förståelse av samiskhet, samiskt identitetsskapande och samers sociala villkor i Sverige.

Socialarbetare verkar i en arbetsmiljö där de regelbundet utsätts för andra människors trauma och lidande. Det är svårt för den professionella att förbli oberörd i mötet med andras lidande och en specifik efterföljd av detta benämns som sekundärt trauma. Sekundär traumatisering är ett relativt okänt begrepp i Sverige men som kommit att bli allt mer uppmärksammat de senaste tio åren. Denna studie syftar till att undersöka hur begreppet sekundär traumatisering konstrueras i populärvetenskaplig litteratur. Studien har genom en tematisk innehållsanalys av text analyserat två populärvetenskapliga böcker och hur de bidrar till att konstruera begreppet sekundärt trauma. För att genomföra analysen har socialkonstruktivismen använts som teoretiskt ramverk. Studiens resultat visar på att sekundärt trauma konstrueras som ett vagt definierat begrepp och behöver ett samlat angreppssätt för att möjliggöra vidare forskning. Vidare visar resultatet på att sekundärt trauma konstrueras som ett problem inom socialt arbete vilket behöver tas på allvar och uppmärksammas. / Social workers act in a working environment where they regularly get exposed to other peoples trauma and suffering. It's hard for the professional to stay unaffected to others suffering and a specific follow to this is called secondary trauma. Secondary trauma is a relatively unknown concept in Sweden but has been increasingly paid attention to in the last ten years. This study aims to examine how the concept of secondary trauma is constructed in popular science litteratur. This study has through a thematic content analysis of text analyzed two popular science literature books and how they contribute to the construction of the concept of secondary trauma. To implement the analysis the social constructivism has been used as a theoretical framework. The result of the study shows that the construction of secondary trauma is still a weekley defined concept that needs a collected approach to enable further research. Furthermore the result shows that secondary trauma is constructed as a  problem within social work that needs to be taken seriously.