<p>I denna jämförande studie analyseras det partistrategiska handlandet i Sverige och Österrike gällande regeringsbildande med en jämförande ansats. Analysen av strategierna har gjorts med hänsyn till den institutionella och politiskt kulturella kontexten. Studien visar att de institutionella arrangemangen mellan länderna liknat varandra men att den politiska kulturen och partisystemen skiljt sig åt vilket påverkat det partipolitiska agerandet.</p><p>En skillnad mellan länderna är att det i Österrike traditionellt bedrivits en koncensusinriktad och kompromissvillig politik medan det i Sverige präglats av konflikt mellan det socialistiska och borgerliga blocket. Vid det österrikiska valet 1999 infördes konflikt som en följd av det frihetliga antietablissemangspartiet FPÖ:s framgångar och det partistrategiska agerandet kom att ändras. Självbindningar och kompromisslöshet hade ersatt koncensus och samförstånd, och den traditionella ”stora koalitionen” mellan det socialdemokratiska och konservativa partiet ersattes med en regering bestående av det populistiska frihetliga partiet. Ett mönster som höll i sig vid det österrikiska valet 2002. Vad som varit nytt för dessa två val har varit att den socioekonomiska konfliktdimensionen fått större betydelse än tidigare och de politiska partierna har kommit att uppdelats i två block, ett röd-grönt till vänster och ett högerblock med de konservativa och de frihetliga. I Sverige har den socioekonomiska konfliktdimensionen varit den dominerande sedan 1930-talet. Den parlamentariska situationen var, efter 1998 års val, ny då den traditionella blockindelningen hade fått ett alternativ när en mittenbaserad regering diskuterades. Det visade sig dock att blockuppdelningens tradition, att inte ingå oheliga allianser mellan borgerliga och socialister, var stark. Socialdemokraterna bildade minoritetsregering med vänstern och miljöpartiet. Inför valet 2002 cementerades blockpolitiken ytterligare och samarbete över gränserna visade sig än mer otänkbara.</p><p>Framtiden får utvisa huruvida den österrikiska blockuppdelningen kommer att bestå eller om en återgång till den traditionella stora koalitionen kommer att göras vid kommande val. I Sverige finns en förutsättning för en mittenregering i framtiden, vilket vore ett nytt inslag i svensk politik, men detta kräver en ny syn på blockpolitiken.</p>

Politikerveckan i Almedalen brukar ses som den viktigaste tiden i svensk politik varje år. Den här uppsatsens syfte är att ta reda på hur riksdagspartiernas tal har förändrats mellan två strategiskt valda nedslagsperioder – år 2013 och år 2017. Dessa år valdes eftersom de är åren innan de två senaste valen. Undersökningen begagnade sig av en tematisk textanalys och utgick ifrån Anthony Downs aktörsorienterade modell och Gunnar Sjöbloms teori om hur partier agerar i ett flerpartisystem. De viktigaste fynden i uppsatsen är att stöd hittades för att partierna i stor utsträckning pratar om snarlika frågor; att mindre partier är mer benägna att profilera sig; och att partierna trots att man försöker locka rörliga mittenväljare ändå i hög grad håller fast vid teman som kan kopplas till partiets ideologiska grund. Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet sticker emellertid ut i sammanhanget då dessa två partier, trots att de inte ingår i någon officiell allians med andra partier, ändå valde att profilera sig särskilt mycket i vissa ämnen trots att det teoretiska ramverket förskriver att sådana partier bör fokusera på att locka en bred väljargrupp – inte smala sådana. Ansvar var det tema som tillskrevs störst betydelse överlag båda åren. Invandring och främlingsfientlighet var de teman som sett tillalla partier ökade mest i betydelse 2017 jämfört med 2013. Kristdemokraterna var det parti som allra tydligt gjorde en omsvängning mellan åren gällande hur man vinkade temainvandring och främlingsfientlighet. / <p>2018-06-07.</p>

I denna jämförande studie analyseras det partistrategiska handlandet i Sverige och Österrike gällande regeringsbildande med en jämförande ansats. Analysen av strategierna har gjorts med hänsyn till den institutionella och politiskt kulturella kontexten. Studien visar att de institutionella arrangemangen mellan länderna liknat varandra men att den politiska kulturen och partisystemen skiljt sig åt vilket påverkat det partipolitiska agerandet. En skillnad mellan länderna är att det i Österrike traditionellt bedrivits en koncensusinriktad och kompromissvillig politik medan det i Sverige präglats av konflikt mellan det socialistiska och borgerliga blocket. Vid det österrikiska valet 1999 infördes konflikt som en följd av det frihetliga antietablissemangspartiet FPÖ:s framgångar och det partistrategiska agerandet kom att ändras. Självbindningar och kompromisslöshet hade ersatt koncensus och samförstånd, och den traditionella ”stora koalitionen” mellan det socialdemokratiska och konservativa partiet ersattes med en regering bestående av det populistiska frihetliga partiet. Ett mönster som höll i sig vid det österrikiska valet 2002. Vad som varit nytt för dessa två val har varit att den socioekonomiska konfliktdimensionen fått större betydelse än tidigare och de politiska partierna har kommit att uppdelats i två block, ett röd-grönt till vänster och ett högerblock med de konservativa och de frihetliga. I Sverige har den socioekonomiska konfliktdimensionen varit den dominerande sedan 1930-talet. Den parlamentariska situationen var, efter 1998 års val, ny då den traditionella blockindelningen hade fått ett alternativ när en mittenbaserad regering diskuterades. Det visade sig dock att blockuppdelningens tradition, att inte ingå oheliga allianser mellan borgerliga och socialister, var stark. Socialdemokraterna bildade minoritetsregering med vänstern och miljöpartiet. Inför valet 2002 cementerades blockpolitiken ytterligare och samarbete över gränserna visade sig än mer otänkbara. Framtiden får utvisa huruvida den österrikiska blockuppdelningen kommer att bestå eller om en återgång till den traditionella stora koalitionen kommer att göras vid kommande val. I Sverige finns en förutsättning för en mittenregering i framtiden, vilket vore ett nytt inslag i svensk politik, men detta kräver en ny syn på blockpolitiken.

The purpose appears to examine the Swedish Moderate Party and their political development regarding migration politics between 2010 and 2022 with the aim to discover if voting maximization and adjust politics from that view, or if holding on to earlier beliefs exceed. Election manifesto, party programs and post-roll analyzes from the Moderate Party will constitute the material and be analyzed with the help of rational choice and utility maximization through four different political strategy arenas. In the discussion a comparison of the result of the analysis with the migration politics in a party program from 2011 by The Swedish Democrats, which the Moderate Party has lost several voters to in the last couple of years, to see if the migration politics of the Moderate Party has developed closer to The Swedish Democrats standing point.

In this qualitative text analysis paper the author examined how the Swedish Green party, the Moderate party, the Christian Democrats and the Swedish Social Democratic party described female representation during the years 2001-2013 at their party congresses. With party strategic categories constructed by Lena Wägnerud and one self-constructed category with the help of works by Ann Phillips a total of 5 categories was used to separate the different statements regarding female representation. The categories were attack, win voters, comparisons, bragging and other. The results of the study show that the focus of female representation has shifted from a focus on female political representation to female representation in the business world, mostly representation in the board rooms. The results also show that all parties express themselves about female representation but in different ways. The Swedish Social Democratic party is the only party that focuses mainly on female representation as a question of justice and democracy, statements that fall under the category other. The other parties in this paper all had their focus on strategic statements that fall under Lena Wägneruds categories.