No description available.

Shelters and Nuclear weaponsA discourse analysis of the Swedish defense and civil defense debate during the Cold war Sweden during the Cold War set into motion one of the world’slargest civil defense policies at the time, second only to neutral Switzerland. The governments expenditure was far greater per capita than both that of USA and Soviet Union and included massive evacuation plans for Stockholm and other large cities in Sweden, with the hopeful expectation to bring down the amount of people in each of them to 15000 in case of a foreign hostile nuclear attack. The policies included construction of shelters with room for 2,5 million of about 7 million citizens in total at the time along with gasmasks for the whole population. Not only this, Sweden was considered one of the biggest military powers of that time in relation to its size and population. This brings the question what kind of discourse allowed such an expansion in military as well as civil defense?    The aim of this study is to examine what conception of a coming war was discussed in Swedish press and how it was interconnected with the defense and civil defense debate during 1954, 1960 and 1966. Using the theoretical framework of discourse analysis - including the two branches Nukespeak and Conceptual history - the study wants to bring forth firstly how the threat of nuclear war was discussed in Swedish press. Secondly if the conceptions of this future war was presented and used by a dominant group for political gains. And third, if so, what strategies was used to keep this dominance and how did this situation change as we move towards the mid 1960´s? The result is then compared with the work of other Swedish historians in the field of Cold War culture as Marie Cronqvist, Jonas Anshelm, Henrik Sjövall, Jerry Määttä and Michael Godhe to give a plausible explanation of the development.    The results show that the dominant perspective of a coming nuclear attack was built upon an authoritarian ideology with the following attributes: 1) The coming nuclear war was a terrible plague that would destroy the whole world’s civilization, even humanity as a race was threatened by it. 2) The threat of war was considered realistic and plausible. The local conflict in Scandinavia and the global conflict is also considered being one and the same which grants the Swedish military a key position in preventing the east and west superpowers from unleashing a total annihilation. 3) A requirement to be able to keep peace between the superpowers and survive the war as it is presented is that technical innovation is maintained at all costs. This is presented as a necessity given by the atomic age as a deterministic historical epoch. 4) It is possible to survive this apocalyptic war with good planning, well built shelters, a strong will of resistance to foreign power and a well equipped military.    This hegemonic perspective is maintained by methods described by Edward Schiappa and other linguistic scientists as domestication and bureaucratization, and also with a plea of a 'male' rationality, thus expelling female criticism. 1966 this hegemonic perspective is challenged and the reason of this change could be that of saturation of the concept of the atomic age and what it could bring to human civilization. Also a merging of military expertise and foreign politics could have played a part in this and a general relaxation of the superpowers foreign politics which meant that the war that was expected and planned for by the military advisers was more and more unlikely to occur.

Syftet med det här arbetet är undersöka Sveriges parlamentariska system som präglats av minoritetsstyre och att ta reda på och förklara vad det var som låg till grund till att Decemberöverenskommelsen kunde bildas under regeringskrisen efter valet hösten 2014. Metoden som har använts under arbetet är kvalitativ metod, med inriktning på processpårning. Materialet som har använts är olika artiklar där personer som varit av betydelse för Decemberöverenskommelsen har uttalat sig om den. Decemberöverenskommelsen bildades efter en stor regeringskris i Sverige, den ledde till att avstyra krisen. Decemberöverenskommelsen innebar att den regeringskonstellation som samlade flest antal röster skulle få sin statsministerkandidat framröstad i riksdagen. Tanken var att Decemberöverenskommelsen skulle leda till att det skulle bli lättare att regera i form av en minoritetsregering vilket har varit vanligt i den svenska historien. Decemberöverenskommelsen blev dock ett fiasko den lyckades bara hålla i 9 månader och den fick utså hård kritik från framförallt politiker inom Alliansen som till exempel moderaten Finn Bengtsson. I det här arbetet kommer Decemberöverenskommelsen att förklaras, vad det var som låg bakom att den bildades och varför den upplöstes. Decemberöverenskommelsen är en form av att gå från förtroende till tolerans i riksdagen där oppositionen släpper fram regeringens budget. Det finns liknande händelser i den svenska politiska historien som till exempel Kohandeln mellan Bondeförbundet och Socialdemokraterna på 1930-talet. Det som går att konstateras är att Alliansen var den stora förloraren i och med överenskommelsen, de hamnade i ett läge där de varken satt i regeringen eller för den delen agerade som en riktig opposition.

No description available.

The main purpose of this essay is to examine the motivation of political parties on their reason of formation. To execute, three perspectives on the formation of parties will be applied on the sequence of events for two specific party-formations. Those perspectives are the structural-, organisationtheoretical-, and actorcentralized perspective. The focus in this essay will be to determine the power of explanation for every perspective. “Kristdemokraterna” and “Feministiskt initiativ” are the parties chosen to be examined in this essay. The result revealed that the power of explanation also was according to the order the perspectives were presented above. The structural perspective had the highest power of explanation while the actorcentralized had the lowest. Interestingly the result did not concur with previous studies on the formation of political parties. Though, earlier studies had targeted different material. The weakness of the actorcentralized perspective might have its explanation in the assumption that parties does not want to make individuals greater than the organization. To much focus on the individual could undermine the actual purpose of the party. Another interesting discovery was the possibility to combine the different perspectives, as they did not rule out each other as explanations.

No description available.

Sociala medier har skapat ett nytt forum för åsiktsutbyte vilket ger nya förutsättningar för utövandet av yttrandefriheten och för det demokratiska samtalet. Uppsatsen undersöker hur samtalet förs i Sveriges riksdag av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna och Sverigedemokraterna kring yttrandefriheten på sociala medieplattformar. Partiernas argumentation och förhållningssätt kring sociala medier och yttrandefrihet undersöks samt de värderingar som är viktiga att försvara. Detta analyseras utifrån tre liberala argument genom en kvalitativ textanalys som analyserar riksdagsmaterial där partierna diskuterar yttrandefrihet och sociala medier. Materialet inkluderar motioner och interpellationsdebatter. Uppsatsen visar hur Socialdemokraterna och Miljöpartiet menar att spridning av desinformation är ett stort problem. Moderaterna fokuserar stor del av sin argumentation på individens rätt och självbestämmande. I liknande argument lyfter Sverigedemokraterna individens rätt att yttra sig. Alla partier har en restriktiv hållning till att begränsa yttrandefriheten och vill istället se förbyggande åtgärder, exempelvis att utbilda i källkritik och informationssökning. De fyra partiernas resonemang går på olika sätt att förstå utifrån de liberala tankesätt som applicerats.

No description available.

<p>I denna jämförande studie analyseras det partistrategiska handlandet i Sverige och Österrike gällande regeringsbildande med en jämförande ansats. Analysen av strategierna har gjorts med hänsyn till den institutionella och politiskt kulturella kontexten. Studien visar att de institutionella arrangemangen mellan länderna liknat varandra men att den politiska kulturen och partisystemen skiljt sig åt vilket påverkat det partipolitiska agerandet.</p><p>En skillnad mellan länderna är att det i Österrike traditionellt bedrivits en koncensusinriktad och kompromissvillig politik medan det i Sverige präglats av konflikt mellan det socialistiska och borgerliga blocket. Vid det österrikiska valet 1999 infördes konflikt som en följd av det frihetliga antietablissemangspartiet FPÖ:s framgångar och det partistrategiska agerandet kom att ändras. Självbindningar och kompromisslöshet hade ersatt koncensus och samförstånd, och den traditionella ”stora koalitionen” mellan det socialdemokratiska och konservativa partiet ersattes med en regering bestående av det populistiska frihetliga partiet. Ett mönster som höll i sig vid det österrikiska valet 2002. Vad som varit nytt för dessa två val har varit att den socioekonomiska konfliktdimensionen fått större betydelse än tidigare och de politiska partierna har kommit att uppdelats i två block, ett röd-grönt till vänster och ett högerblock med de konservativa och de frihetliga. I Sverige har den socioekonomiska konfliktdimensionen varit den dominerande sedan 1930-talet. Den parlamentariska situationen var, efter 1998 års val, ny då den traditionella blockindelningen hade fått ett alternativ när en mittenbaserad regering diskuterades. Det visade sig dock att blockuppdelningens tradition, att inte ingå oheliga allianser mellan borgerliga och socialister, var stark. Socialdemokraterna bildade minoritetsregering med vänstern och miljöpartiet. Inför valet 2002 cementerades blockpolitiken ytterligare och samarbete över gränserna visade sig än mer otänkbara.</p><p>Framtiden får utvisa huruvida den österrikiska blockuppdelningen kommer att bestå eller om en återgång till den traditionella stora koalitionen kommer att göras vid kommande val. I Sverige finns en förutsättning för en mittenregering i framtiden, vilket vore ett nytt inslag i svensk politik, men detta kräver en ny syn på blockpolitiken.</p>

Den regionala nivåns gränser och funktion har återkommande debatterats sedan mitten på förra seklet. Efter regeringsskiftet 2014 påbörjade den rödgröna regeringen arbetet med en ny läns- och landstingsindelning. Initiativet kom ursprungligen ifrån organisationen Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) där alla partier enats om behovet av en reform. När de politiska samtalen på nationell nivå påbörjades hösten 2016 stod det dock klart att enighet inte rådde bland partierna på riksdagsnivå. Samtalen avslutades i november med att allianspartierna ett efter ett lämnade förhandlingarna, trots att de alla tidigare uttryckt sig positiva till någon typ av regionreform. I denna uppsats kartläggs händelseförloppet och de inblandade aktörernas ställningstaganden analyseras för att skapa förståelse kring varför de politiska förhandlingarna avslutades. För att på ett systematiskt sätt analysera aktörernas argument utvecklas ett analysverktyg utifrån tidigare forskning där olika konfliktlinjer i debatten om en regionreform tydliggörs. Undersökningen visar att Liberalerna och Moderaterna tidigt var kritiska till reformförslaget. Idéanalysen visar att deras åsikter avviker från regeringens i alla de avseenden som analyserats. Kristdemokraternas argumentation liknande däremot regeringens och de var mer positiva till en reform. Partiets syn på välfärdens organisering avvek dock från regeringens, vilket förklarar varför de lämnade samtalen. Regeringen var från början inställd på en överenskommelse med Centerpartiet och prioriterade därför deras krav. Detta kan förstås utifrån att de båda, till skillnad från övriga, förespråkade en decentralisering av välfärdsverksamheter. Kartläggningen av händelseförloppet visar att de politiska samtalen i slutändan avslutades för att Centerpartiet och regeringen inte kom överens i frågan om hur en decentralisering av makt och ansvar skulle sammankopplas med regionreformen. Centerpartiet efterfrågade mer konkreta åtgärder än vad regeringen var beredd att gå med på utan att först utreda dem.